Nu har helgen vecka 48 tagit slut

Var ska vi börja någonstans?
Varför inte med det mest avgrundsdjupa: Handbollslandslagets prestation mot Ungern.

Hur ska man summera det med ord som inte redan sagts eller klyschor som inte kräkts ur diverse halsar?
Jag kommer såhär i vecka 48-tider att tänka på Bob Hund.
Handboll kan vara en taktfull vals, en medryckande samba, en rivig punk, en stenhård rock eller en pålitlig schlager.
Men landslaget?
Istället för musik: förvirring.

Herrejävlar vad man festat, tränat, hånglat, och festat och tränat till den här låten. Dessutom en genial musikvideo. G-e-n-i-a-l. ZTV-nätter till den här. Det var lika aningslöst och utsiktslöst som Sveriges anfallsspel mot Ungern.

Ni kan kalla mig för idiot. Det har jag ingenting emot.

”Tjejerna är borta jag är oinspirerad.
Att jag lever på natten gör min hy inflammerad”.
”Ett fall och en lösning” av Bob Hund är den mest träffade beskrivningen av mig under vecka 48.

***

IFK Kristianstad välte omkull OV Helsingborg, tots underläge i paus och en helt jämn match med kvarten kvar.
30-26 stannade det vid, efter att IFK fått träff med sitt försvars- och målvaktsspel.
Men jag vill inte säga att IFK imponerade eller var speciellt mycket bättre än vanligt bara för att Markus Olsson var tillbaka (en bit från toppformen).
Jag såg länge möjligheter för OV att ta en riktigt fin skalp här, men jag tycker mer att de vek ner sig snarare än att IFK var sådär jättebra. Men det har nog att göra med att jag förväntar mig lite mer än vad som kanske är rimligt av OV:s herrlag.
Elva tekniska fel i andra halvlek och missade lägen som b-ö-r sitta var det. Icke godkänt av ett såpass bra lag.

***

LUGI:s herrar fick ännu en snyting.
Borta mot Kungälv blev det 30-33 i baken och vad klubben nu än ville ha för effekt av att sparka Nemanja Milosevic och ersätta honom med Pelle Käll så ser varken jag (eller någon annan jag pratar med som ser LUGI oftare) någon större skillnad. Ingen alls egentligen.
Fyra poäng och 1-2-4 på sju matcher.
Nemanja hade fem poäng och 2-1-3 på sex matcher.

Jag minns för ett drygt år sedan när LUGI fick en donation på fyra miljoner kronor och man undvek konkurs.
För att sedan skära ner på tjänster och göra besparingar och ställa ideella krav på en del som var avlönade. Det känns som igår.
Nu flyttar med en tränare (Nemanja Milosevic) till andra (oklara) sysslor samtidigt som man tar in en ny tränare på en ny avlönad post. Samtidigt som man ska anställa en sportchef.
Plötsligt har LUGI spenderarbyxorna på sig och även om jag tycker att det är helt korrekt att anställa en sportchef, så är den nya tjänsten (som Pelle Käll fick) märklig att tränga in i klubbostymen månader efter att personal fått lämna eller fått tjänster nedskurna.

Var var jag?
LUGI:s herrar.
Jag såg inte en sekund av matchen denna gång, men pratade lite med Anton Sandström efter damernas match under söndagen eftersom han (och Oscar Arnell) satte in ett eget personligt extrapass.
I en jämn match blev det lite för många onödiga utvisningar och små marginaler emot LUGI, menar Anton.
Jag kan mest konstatera att när halva serien är spelad så ligger (troligen, alla matcher är inte spelade) LUGI på negativ kvalplats.

Nu tror jag ju att LUGI grejar nytt kontrakt. Men man tål inte många skador på ”fel” spelare – för då är man ett nytt RIK eller Drott. Vilket jag flaggat för ganska länge.
IFK Ystad som jagar precis bakom har höga toppar och slog LUGI på hemmaplan.
Jumbon Anderstorp fick LUGI stryk av förra veckan och mot Lågan fick LUGI en turlig pinne i en match som kunde slutat hur som helst.
LUGI är ute på extremt tunn is över djupt vatten och jag hade personligen mycket hellre sett en ny spelare än en ny tränare, även om jag gillar Pelle Käll som coach. En ersättare för Anton Bengtsson om inte annat.

***

LUGI:s damer gjorde isterband av IFK Örebro. Jag var på plats och drack kaffe med pressheriffen Alberto, då brukar man lära sig saker om livet. Läs mer om den matchen här.

Förra veckan kastade jag in Johan Zanotti och Claes Andersson i ett rum på redaktionen.
Här är resultatet.

***

Ett brandskattat Vinslöv vann på målfoto hemma mot Torslanda.
Och klamrar sig fast på en av kvalplatserna bakom Varberg och VästeråsIrsta som är de som gör upp om direktplatsen till Handbollsligan.
Personligen tror jag att det är dags för gurkorna, men det är lite som att spela roulette på ett casino; Västerås är rött och Varberg är svart. Och Vinslöv den gröna nollan.

I samma serie hade Lågan inte mycket att sätta emot Tyresö och man kommer att balansera på en tunn tråd resten av säsongen.

***

I division ett fick H43 Lund til slut med sig båda poängen från Alingsås.
Efter att ha varit i ledning mer eller mindre hela matchen var det ”bara” 35-35 in i slut minuten. H43:s William Vranjes satte avgörandet.
H43 hakar således på i toppen, på armlängds avstånd från RIK.

Noterbart i division ett:
OV Helsingorg har officiellt Sveriges bästa farmarlag, som tvåa i sin division ett-serie. Det kanske inte säger så mycket. Men kikar man lite under locket så har OV en fantastisk fin träningsmiljö för ungdomar och det sätter sina spår.
Bland annat har söktrycket till OV och NIU i Helsingborg har aldrig varit högre, meddelar sportsheriffen Dennis Pettersson.

OV:s damer ligger dessutom tvåa i Allsvenskan och har kanske sitt bästa läge att ta sig upp än på många år.
Man knep Karlskrona på Bortaplan under lördagen, vilket var mer än vad serieledande LUGI mäktade med för någon helg sedan.

Helsingborg och Karlskrona är två av landets mest intressanta handbollsstäder just nu. Jag hoppas snart kunna sätta foten i Blekinge och få lite bättre insyn kring vad som händer där. Isak Larsson fortsätter att dominera och vad jag förstår är både Sävehof och IFK Kristianstad ute ur bilden. Det innebär en av två saker: utlandet – eller en fortsättning.

***

På tal om damallsvenskan. Kanske är Eslövs IK på väg tillbaka dit?
Damerna vann hemma mot ärkejumbon Göksten med sju bollar och verkar gå ett race med Drott om seriesegern.

***

Helgen vecka 48 har alltid legat mig varmt om hjärtar.
Åtminstone ända sedan jag upptäckte Bob Hund i mitten av 90-talet. Så jag har längtat i drygt 25 år på att sätta den här rubriken bara för att en gång har gjort det.
Om det är en generationsfråga eller bara en brist på kulturfattigdom som leder till missförstånd så kan ni börja med att se den här videon eller fråga någon annan som verkar musikintresserad (som fotbollstränaren Mattias Lindström som har Bob Hund tatuerad någonstans) om musikråd.

Jag ser en bil.
Jag ser en tjej.
Jag ser en snut.
Nu har helgen vecka 48 tagit slut.

Podcast: Handboll – Johan Zanotti och Claes Andersson