Om sportchefsbonanzan, Allsvenskan och landslaget
I veckan som ännu inte är över har vi sett två skånska klubbar organisera om för att satsa mer på sportchefsrollen.
Det gillar jag starkt.
Det är där LUGI och Ystads IF tagit steg framåt när andra klubbar står på samma ställe och stampar eller kanske rentav går bakåt.
Kenneth Andersson blir heltidssportchef för både herr och dam i Ystads IF, som har båda sina representationslag i Handbollsligan.
Robert Månsson får samma titel i LUGI, vars båda representationslag spelar i Allsvenskan. Vad jag förstår är det tänkt som en halvtidstjänst, men det verkar bubbla en del under det vinröda täcket.
Både LUGI och YIF flyttar runt på en del pjäser på organisationskartan för att göra satsningen möjlig. Det kan kallas olika saker och tjänsten har i de olika klubbarna lite olika kostymer.
Men i slutändan handlar det om samma sak: omprioritering.
LUGI har haft sin elitkommité som med ideella krafter inte varit särkilt framgångsrik – eller åtminstone inte optimal.
YIF har haft Marcus Lindgren som ”sportsligt ansvarig” samtidigt som han har haft många andra sysslor i klubben.
Jag gillar prioriteringarna.
Och rekryteringarna.
Båda herrarna i fråga kan sin handboll, har stora kontaktnät och framförallt: båda kan b-å-d-e dam- och herrhandboll. Och eftersom rollerna i både LUGI och YIF innefattar att jobba med båda lagen är det få andra kandidater som varit aktuella. Kanske var det en sådan sak Kim Andersson föll bort på i Ystad?
Belöningen för den här sportsliga satsningen hos båda klubbarna kommer att komma först o fyra-fem år, på riktigt. Blir det dyrbara poster – eller skillnaden på att förlora och vinna?
Störst skillnad blir det för LUGI.
Där har man nu en tränare i Johan Zanotti som i sig gör att spelare söker sig till klubben eller vill spelare vidare i den. Det är Emma Fernis inne på här. Sedan har man en sportchef som trampar upp stigen. Vem som tränar herrarna nästa år, i division ett eller Allsvenskan, blir inressant. Kanske blir det Robert Månssons första värvning?
Hur som helst. Det är ett litet steg för Ystad. Men ett gigantiskt kliv för LUGI.
***
Samtidigt som två nämnda klubbar utvecklas och satsar nytt, så är jag orolig för HK Malmö. Den ekonomiska krisen är en sak. Att man tappar nyckelfigurer inom föreningen en annan. Och vad jag hör från flera håll så är det även spelare som är aktuella för att lämna innan säsongen är över. Nu mer på allvar än när jag gissade att det kunde bli så innan säsongen.
Vi får anledning att återkomma till Malmö-handbollen senare. Just nu har den mycket motvind.
***
Den damallsvenska toppen är ett getingbo som kan sluta lite exakt hur som helst.
Fyra segerkandidater finns: LUGI, OV Helsingborg, Kärra och Boden.
Tyresö skvalpar med i toppen, men jag har sett dem för lite för att kunna göra en vettig bedömning. Lägg därtill att jag fortfarande skriver och bloggar från ett utifrånperspektiv.
”Fint” handbollsfolk har svårt för det. En idiot med en röst. Men kan en sådan bli president i USA och en annan bli ordförande i SvFF – så kan väl en tredje ha en handbollsblogg…
Efter LUGI-segern mot Örebro hissade jag varningens segel. Mot Kärra skulle det inte räcka.
Och det gjorde det inte, i en jämn rysare i Lillekärrshallen. Kärra, som varvat upp extremt efter den svaga starten, vann med 25-24.
När jag tittar i protokollet ser jag att LUGI startade urstarkt, men att Kärra kom ikapp.
18-20 blev till 23-20 när matchen svängde in på upploppet.
Jag reagerade dels på det, men också på att coach Johan Zanotti tog en timeout efter 51.32. Och en timeout till 52 sekunder senare. 52 sekunder!
På den tiden hade Kärra gjort 2-0.
Så jag avvaktade en dag med att höra av mig till Zanotti.
Han summerar:
– De första 15-20 minuter var det bästa vi spelat på hela säsongen. Vi ledde med 4-1 vilket borde ha varit 8-1. Vi körde Kärra! Du skulle sett det alltså!
– Därför är det frustrerande att vi inte kunde ta tillvara på det. Kärra, som är ett riktigt bra lag, bet sig kvar i matchen på något sätt. Och det fick vi betala för senare. Och det vet nog många andra; Kärra borta en fredagskväll med start 19.30 är både jäkligt tufft och jäkligt kul.
Den här timeouten 52 sekunder efter en nyss tagen timeout…?
– Då gick topplocket för mig, säger Zanotti.
Han svävar ut i något resonemang jag snabbt zoomar ut från. Jag ser bara topplocket gå hos Zanotti. Fan att jag missade det. Han får en slags LSD-damp när någon gör stegfel i känsliga skeden så jag kan bara tänka mig hur det såg ut här.
Zanotti poängterar en annan sak som Skånsport skrivit om i omgångar:
– LUGI:s damer har spelat smuggelhandoll i en evighet. Nu gör vi någonting nytt. Bygger en ny DNA. Håller man fast vid en idé och ett sätt som spelarna själv vill ha blir det lite snett ibland. Det som frustrerar mig är att vi har minst lika många tekniska fel i uppställt anfallsspel som när vi trycker med full fart. Obegripligt.
Hur ser du på resten av serien?
– Toppen är oerhört jämn med flera lag, vilket är kul. Nu har vi OV hemma under Lundaspelen och sedan Boden borta. Det är två fyrapoängsatcher. Sedan har jag hela tiden sagt att den här serien avgörs i februari beroende på vilka lag som har flest viktiga spelare tillgängliga och friska. Och det är då vi ska vara som bäst.
Noterbart:
Kärra har fem raka segrar i serien och har har goda möjligheter att vinna fem eller sex av sina sex kommande matcher. Kanske är det de gulsvarta bollkastarna från norra Göteborg som tar steget i år?
***
Idag körde OV Helsingborg fullständigt över BK Heid. 14-5 i paus står det när jag skriver dessa rader och det innebär att Helsingborgslaget leder serien när den kommit precis halvvägs.
Vi ska titta till OV lite närmare i veckan som kommer. Många som sett laget mer än mig hävdar att OV har det bästa laget någonsin denna säsong. Vi var inne på de lite efter höstens tidigare seger mot LUGI; att det såg ovanligt bra ut. OV brukar kunna vara riktigt bra ibland – men inte tillräckligt bra över 22 omgångar.
I år är det kanske annorlunda?
Och kanske blir OV nästa klubb att satsa på att ha en ”riktig” sportchef?
***
EM tuffar på.
Det k-a-n bli semifinal om alla stjärnor står rätt. Men då krävs det två maxprestationer mot två riktigt bra lag i form av Frankrike och Montenegro. Och efter att ha sett de båda lagen braka samman igår är jag rätt övertygad om att Sverige får svårt att slå något av lagen – även om de med stor sannolikhet kommer att vara bättre då jämfört med Rumänien-insatsen.
Blir det noll poäng i de matcherna, vilket är fullt möjligt, kommer alla inblandade att få fiaskostämplar i pannan. Med den rätta. För två veckor sedan höll alla med när landslaget höjde svansen.
Jag har sett många såga, eller slakta, Axnér på sociala medier och i kommentarsfält. Men jag har svårt att köpa det: att Sveriges problem är en tränarfråga. För är det någon som är på sin peak av sin karriär just nu är det väl egentligen Tomas?
Sedan kan man alltid diskutera vad som är bäst för det svenska landslaget och hur en förbundskapten ska jobba. Resultaten är ju sämre (för Sverige) efter det att Axnér inte är 100 procent förbundskapten – samtidigt som de flesta (inklusive mig) verkar tycka att det är en b-r-a grej att en FK samtidigt har ett av världens bästa klubblag. Åtminstone så länge SHF är väldigt svävande kring hur en arbetsbeskrivning för förbundskaptener ska utformas.
***
I herrallsvenskan tog Vinslöv en poäng av serieledande VäseråsIrsta. Liam Kjellman kvitterade på visslan.
Det var starka papper.
Inte bara för att man länge var i underläge. VHK gick runt på enbart fyra niometerspjäser.
Jag skulle tro att Vinslöv både får tillbaka spelare och tar in ytterligare något innan jul. Och att de spelar nytt kval till Handbollsligan i vår.
Minst lika intressant är bottenstriden.
LUGI och IFK Ystad går blytungt. Lågan är där alla förväntade sig att de skulle vara, men samtidigt ser de bättre ut än många kanske trodde.
I slutändan har vi hur som helst en situation där Skåne riskerar att tappa t-r-e lag från Allsvenskan. Serien är halvvägs och tabeller ljuger ju inte. Behöver jag säga att LUGI:s hemmamatch mot Kungälv blir viktig? Efter det har de nämligen Lågan borta annandag jul.
IFK Ystad är kanske formsvagast av dessa nämnda lag. 30-35 mot IFK Karlskrona följdes idag upp med 32-41 mot Aranäs.
Måns Landgren var tillbaka i IFK, men gick på bänken med ett A-runt halsen samtidigt som Fredrik Petersen gjorde comeback för 314:e gången.
***
För övrigt var Zanotti med i senaste avsnittet av Skånesports podcast. Prenumerera gärna på den i ditt flöde.
Klart: Kenneth Andersson blir ny sportchef i Ystads IF: ”Jag är hedrad”
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se
