Claes krönika: Vilka knallar i Nobels anda – ett svep!

Så kom den då, Spotify Wrapped. Jag hade lyssnat närmast modesta 114 800 minuter.
Jag älskar nämligen musik, som för mig ofta är tonsatt lyrik, dvs poesi.
Det finns textrader som kan beskriva den exakta känslan man upplever just där och då.
Bättre än man kan formulera själv.
Eller som Lou Reed sa;
-Vad annat än musik kan få dig glad, förbannad, melankolisk, eftertänksam, kåt eller vilja få dig att dansa, eller springa, på bara tre minuter?

Det är en vecka i Nobels ära nu och för åtta år sedan, dvs 2016, vann Bob Dylan Nobelpriset i litteratur. En del menade att det var fel, eftersom han är musiker och inte författare, men det argumentet biter inte på mig. Att kunna berätta mycket, fast på färre rader, är många gånger svårare än att skriva en bok. Ett underskattat hantverk.

Och den senaste veckan har många handbollsresultat överraskat och knallarna duggat tätt, och förtroenden för tränare och spelare har skiftat.
Vem får ryggdunkarna nu, vem är vän och vem är charlatan?
Vilka ler i mjugg när vissa lag förlorar, vilka gläds med underdogs som lyckas.
Vilka är ärliga och vilka är falska?
Vem skall man lita på när man hör glada hurrarop eller när man kritiseras?
Detta förde tankarna till just Bob Dylan och låten ‘Positively 4th Street’, som inleds så här;

´You’ve got a lotta nerve to say you are my friend
When I was down you just stood there grinnin’
You’ve got a lotta nerve to say you got a helping hand to lend
You just want to be on the side that’s winnin’

I torsdags spelades en oerhört intressant match i Templet i Önnered, när AMO kom på besök. I Handbollskanalen Power Ranking hade Önnered utsetts till november månads allra formstarkaste lag. Detta efter att klubben skiljt handbolls-Sveriges mest omaka par åt.
Med friare tyglar hade Andreas Stockenberg fått fart på sitt lag och Önnered var på väg upp i tabellen och hade börjat spela som en av favoriterna till guldet i vår.
I alla fall enligt vissa förståsigpåare  som hade försökt förutspå årets liga.
På andra sidan denna torsdagskväll stod AMO, som i samma Power Ranking ansetts tillhöra seriens formsvagaste lag. Även där stod en ny tränare vid rodret, nämligen Hasse Karlsson.
En given hemmaseger förväntades, men bortalaget drog det längsta strået denna kväll.
Trots stora underlägen flera gånger om, så gav bortalaget aldrig upp.
Det gjorde plötsligt mål på allt och Önnereds försvarsspel rämnade fullständigt.
När krutröken hade lagt sig stod det 36-37 på tavlan och plötsligt så står formsvaga AMO på två raka segrar i december. Önnered däremot är även efter kvällens svåra bortamatch mot Ystad utan seger i december. Vilken scenförändring. Eller kanske inte.

Oavsett vad så är årets upplaga av Handbollsligan ovissare än jag någonsin kan dra mig till minnes. Visserligen har Ystads IF gjort ett ryck i toppen, men i övrigt är det väldigt öppet.
Mellan tvåan Hammarby och tolvan AMO skiljer det i skrivande stund sex poäng.
Och allra längst ner kommer Guif och Skånela gå ett face off om den sista kvalplatsen.
Fanns det för övrigt någon i hela handbollssverige som hade gissat att bortasvaga Skånela skulle pulverisera hemmastarka Alingsås i lördags?
Jag tror inte det.
Det var en överraskning i paritet med att Alexander Bard skulle framstå som nyanserad, eller att Donald Trump skulle framstå som diplomatisk.
En bortaseger fanns verkligen inte ens i någons fantasi, möjligen med undantag för någon obotlig optimist i Märstatrakten då.

I Allsvenskan ramlade det också in en rejäl knall när bottenlaget IFK Karlskrona tog sig till Arena Varberg för att möta det obesegrade HK Varberg.
Oddsen på en hemmaseger stod i 0.80 och det var ingen idé att spela på den matchen ens.
Vad hände där?
Bortalaget fick till en perfekt defensiv och vann relativt bekvämt inför en månghövdad och förvånad hemmapublik. Karlskrona hade så långt släppt in 30 mål i snitt i årets serie, men i den hopplösa bortamatchen mot obesegrade Varberg släppte de bara in 24 mål.
Och Varberg som hade ett snitt på gjorda 32 mål, fick plötsligt bara till 24 målskott.
Vad berodde detta på?
Var Karlskrona plötsligt oväntat bra, eller satt Varberg mätta och goa på hybriståget denna lördagskväll. Sanningen ligger sannolikt någonstans mittemellan, och det är det som gör idrott så alldeles underbart härligt.
VästeråsIrsta på första plats har nu skaffat sig en marginal på hela nio poäng ner till Torslanda som just nu är förste utmanare till kvalplatserna uppåt.
Djupast i botten trålar Anderstorp, och mellan Tumba på sjunde plats och nästjumbon Lågan skiljer bara fem poäng. Intressanta veckor väntar nu när serien håller på att sätta sig.

Sen har vi Division 1 Södra där Redbergslids segertåg fortsätter.
De har nu skaffat sig ett försprång på sju poäng ner till Örebro som just nu är närmast ett positivt kvalstreck. Igår kväll var Kroppskultur nere i Lund och besegrade H43 med uddamålet inför förhållandevis välfyllda läktare. Laget tog därigenom initiativet i kampen om en andraplats i serien. Och med det ett enklare kvalmotstånd i vår.
Noterbart är att Eslöv sladdar rejält i serien och att fyra av fem lag i botten är farmarlag.
Anar vi ett trendbrott här?
Som bäst, eller snarare värst, beroende på vem du frågar, fanns det hela sju farmalag i denna serie. Många hade troligen välkomnat färre..

Och mitt i detta har vi ett europamästerskap för damer som rullar på.
Ett EM där det svenska laget inte alls har lyckats leva upp till de förhoppningar som sommarens OS inneburit. Laget står inte alls att känna igen, trots att bara drygt tre månader har passerat. Laget gör tekniska fel på en nivå som inte hade varit godkänt i en ungdomsmatch.
Detta trots att laget är både rutinerat och samtränat. Det är faktiskt en närmast oförklarlig regression och jag kan inte låta bli att fundera på vad det kan bero på.
Den korta tid som gått sen OS, där man slog omöjliga Norge, har inte gjort spelarna speciellt mycket äldre, eller att de plötsligt skulle ha sin bästa tid bakom sig.
Målvakter och försvarsspelare är desamma.
Nina Koppang gjorde några stormatcher i OS och det skyttet saknas förstås, men minns jag rätt spelade Emma Lindqvist mest av de två högerniorna i OS också. Denne Lindqvist som jag för övrigt tycker är den enda niometare som spelat på sin bästanivå i detta mästerskap.
Övriga spelar under densamma.
Kanske är de slitna efter tre mästerskap på ett år?
Kanske överskattade de sig själva en smula efter de fina matcherna i OS?
Kanske var fokus på att ta medalj, vilket gjorde att man mentalt inte riktigt var med från början. Och efter debaclet mot Ungern kom tvivlet på den egna förmågan och rädslan att förlora. Och tanken att vila Johanna Bundsen och Kristin Thorleifsdóttir i matchen mot Rumänien föll inte alls väl ut.
Kanske hade matchen slutat annorlunda ifall de hade vilats i den andra halvleken i stället?

Oavsett så gör laget en bra andra halvlek i matchen mot Frankrike, efter alla tekniska misstag i första. Och en vinst imorgon mot Montenegro, ger sannolikt en match om femte plats mot Nederländerna och en vinst där och Sverige blir just femma.
Och det är väl där vi är, om vi skall vara ärliga. Nånstans mellan fjärde och åttonde plats i världen och det är inte så jäkla illa när allt kommer omkring.

Det är därför på sin plats att nyansera kaosrubriker och känslan av kris.
Tomas Axnér skall naturligtvis fortsätta det jobb han påbörjat och hittills gjort så bra.
Ett viktigt steg nu är att hitta ett stationärt anfallsspel som är konkurrenskraftigt.
Någon på plan som kan bryta av utspelsfasen, när läget inte längre finns.
En ledartyp på plan.
Till det behöver en generationsväxling påbörjas. Det kommer vara en process som tar tid.
De naturliga ersättarna finns kanske inte riktigt än, utan metoder behöver utvecklas för att sätta fart på dessa spelares progression.
I mina ögon behöver kvalitén på den svenska Handbollsligan förbättras.
Hur gör man det? Hur ser man till att utvecklingsmiljön här hemma vässas?
Hur förbereder vi de unga talangerna bättre för spelet på internationell nivå?

Detta är inga enkla frågor, men vill man nå utveckling behöver man titta sig i spegeln och ifrågasätta sig själv och sin modell. I Svensk Handboll är takhöjden understundom låg och kreativa och kritiska diskussioner hålls i slutna rum, vilket jag tycker är synd.
Vill man nå andra resultat än de man får nu, så behöver man prova en andra modeller.
Annars lär resultateten bli desamma som de alltid har varit.
Svårare än så är det inte egentligen… i alla fall i teorin.

Detta för mig åter över till Nobelpristagaren Bob Dylan, som kanske har skrivit en av det vackraste texter om kärlek som någonsin har skrivits.
Detta i låten ´I threw it all away´
Så låt oss avsluta där för denna gång.

I once held her in my arms
She said she would always stay
But I was cruel
I treated her like a fool
I threw it all away

Once I had mountains in the palm of my hand
And rivers that ran through every day
I must have been mad
I never knew what I had
Until I threw it all away

Love is all there is, it makes the world go ’round
Love and only love, it can’t be denied
No matter what you think about it
You just won’t be able to do without it
Take a tip from one who’s tried

So if you find someone that gives you all of her love
Take it to your heart, don’t let it stray
For one thing that’s certain
You will surely be a-hurtin’
If you throw it all away
If you throw it all away