Från Malmö till Zurich – här protesterar Robin ensam mot FIFA

Under onsdagens ”omröstning” hos FIFA blev det officiellt att Saudiarabien – som enda kandidat – får arrangera fotbolls-VM 2034.
Inga länder röstade nej. Inga länder protesterade. Den ende som i, eller åtminstone utanför FIFA-högkvarteret protesterade, var en fransk student från Malmö Universitet.
– Vi behöver slåss mot FIFA och jag ville göra min röst hörd, säger Robin Cartier.

FIFA innehåller 211 medlemsländer.
När det i Zurich arrangerades en extrakongress för att fördela VM för 2030 (Spanien, Portugal och Marocko) samt 2034 (Saudiarabien) var det enligt uppgift bara ett land som lade ner sin röst.
Resten sa ja. Inklusive Sverige, vilket lett till starka reaktioner på vissa håll, men inte till den grad att SvFF svängt.
Åt FIFA:s makt kan inga enskilda länders förbund vinna någonting på att stå upp, sägs det. Ännu mindre kan enskilda individer göra någon skillnad.
Det hindrade dock inte Robin Cartier att sätta sig på tåget från Malmö till FIFAs huvudkontor i Zurich. Till vardags studerar han ”Sport and society” på Malmö Universitet och agerar även som klimataktivist inom fotbollens ramar – www.fossilfreefootball.org.

Han tog tåget ner för att visa att han, till skillnad från medlemsländerna inom FIFA, tar ställning.
– Det var en symbolisk handling naturligtvis, men jag måste ändå göra någonting. Tyvärr var jag ensam på plats att protestera.
Utanför FIFA:s entré satte Robin upp tydliga budskap.
Det uppskattades inte.
– Bara journalister från Saudiarabien och Marocko fick stå vid entrén. Jag fördes bort av säkerhetsvakter och hänvisades till andra sidan gatan och fick bara stå kvar om jag tog ner mina banderoller – eftersom jag inte hade tillstånd för det.
– De enda journalister som var på plats i sammanhanget kom från saudisk press. Och som alla vet är de styrda av staten…
Hur var det att vara ensam?
– Det gjorde mig väldigt ledsen. Att alla bara är tysta och accepterar det är helt otroligt. Över 200 länder som inte säger någonting utan bara låter det ske. Hela poängen med resan är att som fotbollsälskare, jag har spelat själv och även varit tränare, visa att någon måste göra någonting. Fotbollen dör och jag kan inte bara se på.
Robin Cartier lyfter fram det tragiska i flera olika sammanhang, när fotbollsvärlden smeker Saudiarabien medhårs.
– Detta är en sorglig dag för alla fotbollsälskare. De mördar människor i sitt eget land och planeten med sin obefintliga respekt för miljö. Alla vet vad de gör, men ingen vågar säga emot. Vi behöver slåss mot dem! Vi behöver skapa en rörelse mot FIFA, vilket just nu känns som en utopi.
Känner du dig säker?
– Inte alltid. Jag har inte haft någon dialog med saudisk media, det enda de gjorde var att ta bilder på mig.
Hur ser du på att så många förbund röstade ja och inte blankt?
– Det är bara Norge som säger ifrån och markerar. De andra applåderar förslaget som är högst odemokratiskt. Det är en katastrof och de bidrar till att döda fotbollen. I sättet som FIFA leder hela processen finns det inget utrymme för oliktänkande. I Frankrike är makthavarna också tysta och jag förväntar mig inte mycket från dem.

Idag protesterar du stilla och symboliskt. Men kan du i framtiden tänka dig att vara den som leder någon form av uppror?
– Varför inte? Jag skulle gilla den rollen. Men jag kan inte göra det själv. Vi måste som fotbollsälskare börja prata om galenskapen och höja våra röster. För mig finns det stora möjligheter i framtiden att ändra på FIFA:s kriminella handlingar och deras sätt att se på fotboll och för den delen mänskligheten. Men då går det inte att vara tyst, säger Robin som i Malmö tidigare arbetat som tränare i FC Rosengårds F17-lag.
– Det är helt galet att vi hamnat där vi är idag med tanke på allt gott som fotbollen faktiskt står för hos alla som utövar den och älskar den. Alla goda värden borde kunna vara riktlinjerna.