Lundblad om sportåret 2024: Rögles 13 raka segrar och sensationella SM-final

Gustav Lundblad skriver om några av årets största skånska sporthändelser.
I den här artikeln står Rögles SM-silver i fokus.

Bröderna Abbott hade fått sparken och tränarersättaren Roger Hansson var ifrågasatt.
Stjärnorna lös allt för sällan och stundtals var Rögle nära nedflyttningskval.

Det är inte säsongen 2024-25 jag skriver om, trots de uppenbara likheterna med det som pågår just nu.
Den här texten handlar om Rögles säsong 2023-24.

Rögle BK har i ett pars års tid över lag varit ett underpresterande lag. De har varit ojämna i serien. Fina prestationer har följts av djupa besvikelser.
Det där gällde emellertid inte under ett par veckor i våras.
Då var Bandyklubben nära att stå för alla tiders uppryckning i ett SM-slutspel.
Och även om de inte nådde hela vägen – så… jo, kanske var det alla tiders uppryckning ändå (jag förstår om HV71 1995 anmäler avvikande uppfattning).
Rögles pånyttfödelse var i alla fall något alldeles extra, kanske den mest glänsande prestationen i bandyklubbens långa historia.

Den 7 mars 2024 låg Rögle tolva i SHL, med tre segrar på de senaste sju matcherna.
En månad senare var de favoriter till SM-guldet.
Metamorfosen vi fick se, liknade ingenting annat.

Den 7 mars, alltså. Rögle spelade borta mot superjumbon Oskarshamn. Det stod 0–0 en bra bit in i tredje perioden – sedan ändrades allt.
Ett krampande Rögle spräckte nollan och slog Oskarshamn med 3–0.
De tog sedan en bakdörr in i slutspelet som nia, slog ut Timrå i åttondelsfinalen, men ingen trodde att de skulle ha en chans i kvarten mot grundseriesegraren Färjestad.
Då slog Rögle Färjestad med 4–0 i matcher.

När datumet blivit den 7 april hade de hunnit vinna två bortamatcher mot guldfavoriten Växjö och ledde semifinalserien med 2–0.
De tog två vinster hemma också och Sverige låg för deras fötter inför SM-finalen mot Skellefteå AIK.
Rögle gick in i SM-finalen med 13 – TRETTON – raka segrar.

Hur var det möjligt?
Christoffer Rifalk hade haft en svag säsong, men växte under den här månaden till en Dominik Hasek i kassen.
Plötsligt hittade profilspelarna Dennis Everberg, Daniel Zaar och Simon Ryfors målet. Rodrigo Abols och Anton Bengtsson blev ismaskiner.
I båset stod en cool Roger Hansson. Han hade metodiskt gjort sitt lag till en strävsamt malande variant av Italiens fotbollslandslag i VM 2006.
Tvivlarna hade tystats.

I ett defensivt hänglås var Lian Bichsel, Ludvig Claesson och Brandon Davidson omutliga i försvarsspelet. Allt som inte fungerat tidigare under säsongen, fungerade.
Rögle hade inte bara kvaliteten – de hade tur också.
När matcherna var mållösa i 110 minuter, som hemma mot Färjestad, avgjorde Michael Kapla med ett backskott i tredje förlängningsperioden.
Mot Växjö kändes det nästan magiskt när Ryfors och Adam Tambellini spelade tennis över Växjö-kassens ribba och volleyavgjorde. I en av matcherna mot det laget sköt Lucas Ekeståhl-Jonsson ett skott i andra förlängningsperioden – som styrdes in i mål av en Växjö-back.

I finalserien mot Skellefteå AIK slog marginalerna åt andra hållet och västerbottningarna vann med 4–1 i matcher.
Men inramningen i Catena Arena under match tre och fyra, som bägge förlorades med minsta möjliga marginal, kommer vi sent att glömma.

Rögle fick inte sitt första SM-guld någonsin.
Men, oavsett vad som hänt före och efteråt – de här veckorna bjöd de hockey-Sverige och Nordvästskåne på en show som sällan skådats.

Foto: Bildbyrån

Lundblad om sportåret: FC Rosengård 2024 – ett historiskt segertåg