Alfred Arnelin om sitt magiska 2024, att välja handbollen sent och Final4 som ”USM för vuxna”

OV Helsingborg gör succé i Handbollsligan.
Många pratar om kontinuitet och ärrade kämpar som en viktig del i framgångspusslet.
Samtidigt har en 18-årig egen produkt fått sitt totala genombrott. EM-guld med U-landslaget i somras och flera matcher i ligan där han står för helt avgörande mål i slutsekunderna.
– Idag hade jag lika gärna ha spelat med utvecklingslaget i division ett, säger Bajendräparen Alfred Arnelin.

18 år gammal har Alfred Arnelin fått sitt stora genombrott första halvan av säsongen 24/25. Även när OV cyklade hem Allsvenskan med ögonbindel fick den vasse högersexan chansen att visa upp sig.
Hur minns du handbollsåret 2024?
– Det var väldigt bra år… Inför sommaren mådde jag toppen hade nyss spelat USM (trea) och Åhus Beach (kvartfinal) efter segern i Allsvenskan. Därefter väntade U18-EM och allt kändes kanon inför det.
Men…?
– Jag skadade mig under en landslagssamling i Lindesberg. I matchminut två i den första träningsmatchen vrickade jag foten så att det gjorde fruktansvärt ont. Det gick inte att spela vidare, men lyckligtvis behöll de mig i truppen. I början kunde jag knappt gå och det tog rätt hårt på mig, mentalt, eftersom det var min första ”riktiga” skada. Det läkte snabbt, men i de första gruppspelsmatcherna i EM kändes det bara sådär. Det var först i finalen det verkligen lossnade.

Under året i Allsvenskan säsongen 23/24 blev det mycket speltid.
Men det var inte tanken.
– Egentligen skulle jag ha matchats igång med division två-laget, men så blev Linus Eriksson-Lilja skadad och så flyttades jag upp. Det året gav mig väldigt mycket självförtroende. Att få spela i Allsvenskan och träna med Micke och Espen, för att sedan gå ner och skjuta på ungdomsmålvakter… Det senare blev väldigt mycket enklare.
47 mål på 23 matcher blev det i Allsvenskan.
Att jämföra med 40 mål på 18 matcher så här långt i Handbollsligan. Med vissa matcher som verkligen sticker ut. Som när han avgjorde på visslan (på straff) borta mot Hammarby eller kvitterade på visslan mot samma lag på hemmaplan.

I år konkurrerar Arnelin med Tobias Ljungmark på H6-positionen.
– Jag ser Tobias som en nära vän och vi fokuserar båda på att det ska gå bra för oss tillsammans, snarare än individuellt. Han är extremt duktig och jag har lärt mig mycket av honom.
Hur mycket har hänt med dig som handbollsspelare den senare halvan av 2024?
– Efter EM-finalen mot Danmark har allt gått framåt. Jag har mognat i försvaret och har haft ett bra flow framåt.
Du jublar och skriker inte på samma sätt som dina lagkamrater efter mål. Du är mer stillsam i dylika firanden?
– På banan ser jag nog rätt lugn ut. Jag blir inte överpeppad som de andra utan kör min grej bara och hoppas att bollen går i mål.
Hur fungerar relationen med din coach Toni Johansson, som även var/är din förbundskapten i landslaget?
– Det har blivit bättre och bättre. Från början var jag lite ovetande och visste inte vad han tyckte om mig egentligen. Men hans sätt har vara har gett mig självförtroende i kombination med all mer tid vi fått tillsammans. Det motiverar mig väldigt mycket att ha en tränare som tror på mig.

Vad har du för målsättning med handbollen?
– Jag är inte typen som säger att jag vill bli bäst i världen. Jag vill bli handbollsproffs – absolut, men även en bra karriär utanför handbollen.
Vad ha det betytt för dig att komma in i landslagsbubblan?
– Att få stå i de kläderna har motiverat mig enormt. Jag ser redan fram emot nästa uttagning och i bästa fall VM i Egypten i sommar.
Har du varit typen som alltid drömt om att bli handbollsproffs?
– Nja. Inte direkt. Idag hade jag lika gärna ha spelat med utvecklingslaget i division ett och då hade man kanske tänkt annorlunda. Nu när jag mognat lite och pluggar vanligt gymnasium, med inrikting på ekonomi, trivs jag väldigt bra med elitsatsningen. Det är skönt att kunna slappna av och vara med kompisarna som inte spelar handboll och leva ett ”normalt” liv.
Det är nog inte många 18-19-åringar i Handbollsligan som i-n-t-e pluggar på Handbollsgymnasium?
– Jag var nog ensam i landslaget att inte gå på handbollsgymnasium. Jag kom in på skolorna i både Göteborg och Helsingborg, men kände att jag kan utvecklas lika mycket på handboll på en vanlig skola. Det är en otrolig trygghet att koppla bort handbollen ibland – och det gör mig nog till en bättre spelare.
Ska du plugga vidare efter studenten i vår?
– Det är planen. Men exakt vad det blir vet jag inte ännu, troligen någonting med ekonomi.

Född och uppvuxen i Helsingborg blev det handboll relativt sent i livet för Arnelin. 18-åringen började spela handboll först som elvaåring. Innan dess var det mest fotboll i Hittarps IK som gällde.
– Varför det blev handboll? Förmodligen för att jag var vänsterhänt och det gick rätt bra… Visserligen var jag rätt dålig i början, så det var därför jag hamnade nere i struten och sedan blivit kvar där.
Hur ser du på OV:s säsong så här långt? Ni slår rekord på rekord och ligger femma?
– I början var det mycket upp och ner för laget och även för mig personligen. I november och december har framgångarna gett oss alla väldigt stort självförtroenden och då har det liksom… rullat på, säger Alfred och får det att låta som den enklaste sak i världen.
För oss tabelltittare är det uppenbart att ni kan ta er till slutspel. Pratar ni själva om det i laget?
– Det har vi inte gjort ännu.
Final4 väntar i februari. Hur ser du på det?
– Det är otroligt stort. Otroligt coolt! Det känns till och med på riktig TV!
Tre matcher på fyra dygn, IFK Kristianstad på onsdagen och Final4 fredag/lördag, avskräcker inte?
– Äsch. Då är det ju värre att spela USM. Det blir som vilken ungdomsturnering som helst för mig. USM för vuxna, haha!

Toni Johansson om OV:s Skövdekross, Final4-prövning och fortsättning: ”Det är inte hälsosamt för någon”