Claes krönika: När det förutsägbara blir oförutsägbart

Nu när det gamla året lagt sig att dö och 2024 har packat ner sina minnen i lådor.
Då sitter jag här igen.

Vid köksfönstret.
Funderandes.
Utanför är det kallt. Det är minusgrader.
Småfåglarna fryser och mitt varma kaffe ryker.
Jag tittar ut och ser min kompis rödhaken.
Han skuttar runt bland de andra småfåglarna under fågelmataren i jakt på rester att fylla skrovet med. Ett försök att hålla värmen.
’Kolla som dom kör’, som min pappa sa.

Själv scrollar jag lite i telefonen och tar en liten titt på tabellen i Handbollsligan.
De flesta lagen har bara åtta matcher kvar nu, eller 16 poäng kvar att försöka skrapa ihop om du så vill. Malmö har två hängmatcher ytterligare, Ystad och Skånela varsin.
Nu väntar ett uppehåll för spelarna, ett uppehåll på en dryg månad för de flesta.
Hur skall det uppehållet användas?

Vissa lag tar lite ledigt från varandra, slickar såren. Andra passar på att lägga in en ’miniförsäsong’ med fokus på kondition och styrka. Allmän hårdkörning.
För åtta lag väntar ett slutspel i vår, det är då man vill vara som bäst.
Tiden tas i mål, utropas det frekvent.
För tre lag väntar ett ovisst kvalspel mot tre topplag från Allsvenskan.
För övriga tre är det då slut för denna säsong.

Antingen på säker mark i ingenmansland eller som det enda lag som åker ur.

Styrelser, tränare och olika kommittéer jobbar för högtryck just nu.
Med både reflektion, halvtidsutvärdering och olika framtidsscenarion.
Både på kort och lång sikt.
Behöver ett nytt spel sättas? Kommer laget att räcka till?
Behöver laget förstärkas? Räcker tränarna till? Kommer pengarna att räcka?

Vilka åtgärder behöver vidtas, sett ur såväl sportsliga som organisatoriska perspektiv.
Finns medel att satsa med, eller är det besparingar som väntar.
Ger ett slutspel, eller en kvalserie, nödvändiga intäkter?
Vad händer om klubben missar, eller till och med åker ur?
Hur skall då nästa års trupp se ut?
Vem skall träna laget?
Hur skall intäktssidan förstärkas parallellt med uteblivna resultat?
Hur skall klubbarna göra för att höja publikintresset efter dragplåstret – VM?
Jag kan lova att uppehållet paradoxalt nog är en mycket hektisk tid ute i klubbarna.

I tabellen ligger som väntat Ystad först och Skånela sist, men däremellan då?
Har Handbollsligan någonsin varit så här oviss? Jag tror inte det.
Det är ett getingbo kring samtliga streck och man kan dra olika slutsatser om det.

Ystad IF står som sagt i viss särklass hittills.
Till våren väntar både europaspel, Final 4 i Halmstad och ett slutspel för deras del.
Hur slitet kommer materialet att vara när tidtagaruret stoppas framåt sommaren?
Det är nog i det som övriga lags förhoppningar ligger.
De senaste veckorna har laget vunnit utan att imponera och  ystadsborna orkar inte riktigt att lämna soffan därhemma för att stötta laget. Att vara så bra som YIF är och bara vara femma i publikligan, i en handbollsstad som Ystad, är nog det som oroar klubben mest just nu. Alla kan väl inte stanna hemma och röka ål? Vad göra?

Från Kristianstad på andra plats och för nian Önnered utanför slutspelsplats skiljer det fem poäng och mellan ÖHK och Alingsås på negativ kvalplats skiljer det tre poäng. Som nämnts ovan finns 16 poäng kvar att spela om.

IFK Kristianstad är svåra att begripa sig på denna säsong. Ena veckan tänker man att de äntligen har taktat igång, för att veckan därpå fallera igen. Den defensiva stabiliteten vill inte riktigt infinna sig och kanske är laget inte helt komplett. På fem av sju positioner är truppen otroligt stark, med spelare närmast i överflöd, men i mål och på linjen finns sannolikt en viss utvecklingspotential att skönja för en vaken sportchef. Topp 3 kommer det att bli ändå och får man ihop det lagom till slutspelet finns en finalaspirant här.

Sävehof har redan tappat 14 poäng och står inte alls att känna igen. För det mesta.
Lika förbannat ligger laget trea i tabellen. Det gör att en varning skall utfärdas.
Jag tror att Sävehof kommer vara starka efter uppehållet. Att världens största handbollsklubb ligger åtta i publikligan är närmast ledsamt, men häri ligger också lite bonus i potten. Om våren brukar de egna ungdomarna sluta upp i större utsträckning och det kan säkert boosta laget ytterligare. Sävehof är en självklar finalkandidat.

Kopplat till resultat både på och utanför plan är dessa tre lag huvudfavoriter till de två finalplatserna i vår, men hur ser det ut på utmanarsidan egentligen?

Karlskrona parkerar för närvarande på fjärde plats i tabellen på samma poäng som trean. Det är otroligt imponerade och dessutom riktigt roligt. Jag såg inte detta komma riktigt, och tänker ofta att verkligheten snart springer ikapp dem.
Laget spelar med sin förstalina på nio meter riktigt fyndigt och bakåt har det varit stabilt. Staden har dessutom ställt upp och laget ligger just nu på andra plats i publikligan. Jag har svårt att se Karlskrona i en semi, men jag trodde ju inte ens att de skulle gå till slutspel. Om de kan hålla tankarna i nuet, så kan det bli en kul vår flottarstaden.

OV Helsingborg parkerar precis där bakom, trots en trög säsongsinledning.
Jag tippade slutspel för OV och trodde först att jag hade misstagit mig, innan den förlustfria sviten fick dem att klättra i tabellen. Nu ler de flesta i klubben igen, när klubbrekord slås både högt och lågt. Det som haltar är publikintresset, just nu tia i publikligan, i en stad som alltid gillat sport. Jag vet inte varför OV väcker så modest lokal sympati, men här får klubben ligga i och surfa på den framgångsvåg de just nu befinner sig på.
Det ryktas mycket om spelare och tränare och jag gissar att klubben just nu intensifierar sitt lagbygge inför kommande säsong.
En kvartsfinal ligger just nu i deras händer och vilar.

Hammarby ligger sexa och är märkligt instabila denna säsong. Man har förstärkt på målvaktsposten och breddat utbytet på nio meter, men har detta till trots hittills knappt gjort två bra matcher i rad. Laget är lika pålitligt som en notorisk otrogen säljare på dans i ett stadshotell nånstans i Sverige. Många gånger verkar fokuset ligga fel, när spelare ägnar sig åt löjeväckande filmningar och onödiga tjuvnyp.
Det verkar grinigt.
Gissar att lagledningen får fokusera på att hitta harmoni i lagbygget, för i så fall anser jag att laget har kapacitet att utmana om en finalplats. Att huvudstadens representant ligger trea i publikligan, är sannolikt det som gläder mest just nu.
Och den kommande matchen i Globen då förstås. Köp biljett!

IFK Skövde inledde fint, men laget har sedan Daniel Ekmans olyckliga knäskada en negativ trend. Det finns, vad det verkar, en risk att laget missar en tippad semifinalplats rejält och kanske inte ens går till slutspel överhuvudtaget.
Att Schlättborna bidrar till en fjärdeplats i publikligan verkar inte fylla tomrummet efter den skadade spelmotorn. Istället ser det ängsligt och räddhågset ut.
Här är goda råd dyra under uppehållet.

HK Malmlö ligger i skrivande stund på den sista slutspelsplatsen, vilket är närmast otroligt givet förutsättningarna. Den tunna truppen skulle få svårt att räcka till sas det, men trots att den har tunnats ut ytterligare, trots oron kring klubbens ekonomi, trots förlust av sportchef och stjärnspelare inför nästa säsong, så tuggar laget på med en moral som verkar vara bäst i serien. Likt en humla, som nån sadist plockat av vingarna på, så flyger den ändå. Den får mig att tänka på inledningsscenen i filmklassikern ’Oh vilket party’ där Peter Sellers rollfigur genomborras av kulor, men som detta till trots, tappert fortsätter att blåsa i sin trumpet.

Björn Sätherströms lagbygge förtjänar storpublik, rökelse, palmblad och myrra och därtill massivt sponsorstöd, men så är inte fallet.
Istället ligger man elva i publikligan, vilket gör prestationen ännu större. Alla hattar av.

Önnereds HK målades av vissa upp som en guldkandidat inför säsongen.
Laget vimlar av bra spelare och det finns att byta med. Efter att ha släppt loss tränare Stockenberg, trodde nog de flesta att laget skulle lyfta rejält, men icke. Än i alla fall.
Raden med torsk mot Alingsås, vinst efter upphämtning mot Kristianstad, följt av underläge 7-1 efter bara några minuter i Eriksdal är signifikativt för Önnered denna höst. Att det har en minusmålskillnad på 15 mål är också ett tecken på att man är ett medgångslag, vars moral i underläge, påminner om en sockerbit i varmt vatten.
Med detta sagt skall laget spela Final 4 i februari och laget kan, om stabilitet lyckas frammanas, absolut utmana om en finalplats i vår. Det har de material till, men då måste man sluta gödsla poäng likt en bonde på Österlen i början på mars.

Hallby förefaller vara som en maskin med mycket hög bränsleförbrukning. När den är nytankad och servad spinner den som en katt och jag log lite glatt för mig själv när det klättrade i tabellen. Jag tycker att klubben värvade smart inför säsongen och att materialet är underskattat. Här blir det slutspel sa jag, men återigen verkar tanken inte tillräckligt voluminös för att bränslet skall räcka över tid. Man ligger nia i publikligan och känns egentligen redo för nästa steg, men nu får trenden brytas illa kvickt om laget inte skall gå till negativt kval istället för slutspel.
Jag vet inte varför detta scenario verkar upprepas år efter år.
Och så börjar min hjärna leta orsaker bland tändstickor, plån, lågor och svavel.

Alingsås HK ligger just nu på elfteplats, dvs en negativ kvalplats. Det är sämre än väntat kopplat till nyförvärv och trupp. Det vill inte lossna riktigt i Potatisstaden, trots att Jonas Ahlströmmer redan 1724 ansåg jorden bördig nog.
Kanske lider klubben lite av post-Franzén, som ju tränade klubben så framgångsrikt under lång tid. I en tidigare propå skrev jag att man behöver minska sina utvisningar centralt i banan, men så har inte varit fallet, istället har man fyra spelare med 10 utvisningar eller fler. Dessa utvisningar gör enligt mig att Alingsås erkända kontringsspel inte kommer igång som det skall och med det så blir vinsterna för få.
Bättre disciplin bakåt och Alingsås kan nå slutspel, annars blir det ingenmansland denna gång.

AMO HK hade en tuff inledning på sitt andra år i högsta serien, vilket resulterade i ett tränabyte för några veckor sedan. Detta tränarbyte har så här långt varit en succé.
Plötsligt har laget utöver ett ganska bra material, någon form av moral i laget. Laget gnuggar på fint trots underlägen och har fått med sig viktiga poäng i jakten om en plats ovanför kvalstrecket. Just nu ligger smålandskollegan Hallby bara tre poäng före, en högst intaglig marginal. För ett par veckor sedan spelades en premiär i Craft Arena i Kosta med närmare 2000 pers på plats, vilket inte är illa för idylliska lilla Alstermo med 800 innevånare. Lyckas laget kvala sig kvar denna säsong, så tror jag att de är mogna för ett slutspel nästa säsong.

Eskilstuna Guif sladdar och slirar. Dunderfiaskot i plattmatchen borta mot Skånela bjöd in de sistnämnda i diskussionen. Och det som annars hade varit ett fempoängsförsprång, åts nu istället upp lika glupskt som när Kakmonstret vräkte i sig kakor i Sesamy Street.
Nu skiljer en poäng mellan lagen och Guifs matcher är närmast omöjliga att förutspå.
I perioder tar de stora ledningar mot alla lag och i andra perioder är de klart sämst i årets Handbollsliga. Jag förutsåg inte riktigt den utvecklingen och förstår att klubben kämpar i uppförsbacke på alla möjliga plan, inte minst på det ekonomiska.
Det handlar inte bara om sportslig överlevnad här, utan hela klubben sitter med en tuff uppgift kopplat till sin elitlicens. Trots urusla matcher sluter publiken upp och Guif ligger just nu sexa i publikligan och man kan bara gissa vad ett par vinster skulle göra för intresset. Guif hör hemma i Handbollsligan, men deras existens är satt under en enorm press. Pallar de att slå Skånela hemma, kan man rädda en kvalplats, men motståndaren där kommer ha ett betydligt bättre självförtroende när det väl smäller.

Skånela får avsluta denna inlaga. Ett lag som jag dömde ut helt i höstas, som trots sin jumboplats både sportsligt och publikt har överraskat positivt på mig. Laget har en fin moral och har hittat någon form av stabilitet. Värvningen av Fredrik Pettersson var klok och nödvändig och jag tror att laget kan skramla ihop 4-6 poäng ytterligare.
Och den 26/2 är ett datum som kommer kittla i Mälardalstrakten.
Då går nämligen den knallhårda bataljen Guif-Skånela av stapeln.
Den kan vara som en match i tungviktsboxning, där två gamla ringvrak får en sista chans till matcher om de stora pengarna. Tänk er inledningen av Rocky 1, där Rocky Balboa sparrade mot djurkadaver på det lokala slakteriet, i en jakt på en bättre form och förbättrat tryck i slagen.

Förloraren i den matchen kommer sannolikt vara ute på hal is, en riktigt tunn sådan, en is som sannolikt kommer brista vid närmsta snedsteg.

Som sagt, en oviss vår väntar i handbollsligan, samtidigt som vi går mot VM och ljusare tider. Skall det ljusna 2025? För vem i så fall?
Vi skulle nog må bra av någon form av förändring allihop.
Kanske är the Kinks gamle frontman Ray Davies något på spåren här.