Lundblads EM-krönika 2024 – en spansk sommar i Tyskland

Idag är det premiär för SVT:s EM-krönika, den senaste i en klassisk rad av  mästerskapssummeringar.
Skånesport vill inte vara sämre – här är Gustav Lundblads tillbakablick på EM-sommaren 2024.

Spansk sommar i Tyskland

En krackelerande sport tog sin största fest till Tyskland.
Det var ganska kul så länge det varade – tyvärr kan man fråga sig om mästerskap blir så mycket mer än så, nu för tiden.
Men när alla andra storlag minimerade risker, gjorde Spanien något annat.
De vann.
Sällan har något varit mer rättvist.
De var kanske inte ett av de bästa lag vi sett i ett stort mästerskap på sistone.
Men väl ett av de mest kompletta.
Deras återkomst som kontinentens etta denna tyska sommar, är nog ett av få avtryck av EM 2024 som vi kommer att minnas riktigt länge.

Resultaten

Innan vi fortsätter är det läge att friska upp minnet. Här är alla resultat från EM 2024.

Grupp A:

Tyskland–Skottland 5–1
Ungern–Schweiz 1–3
Tyskland–Ungern 2–0
Skottland–Schweiz 1–1
Schweiz–Tyskland 1–1
Skottland–Ungern 0–1

1. Tyskland, 7p.
2. Schweiz, 5p.
—
3. Ungern, 3p.
4. Skottland, 1p.

Grupp B:

Spanien–Kroatien 3–0
Italien–Albanien 2–1
Kroatien–Albanien 2–2
Spanien–Italien 1–0
Albanien–Spanien 0–1
Kroatien–Italien 1–1

1. Spanien, 9p.
2. Italien, 4p.
—
3. Kroatien, 2p.
4. Albanien, 1p.

Grupp C:

Slovenien–Danmark 1–1
Serbien–England 0–1
Slovenien–Serbien 1–1
England–Danmark 1–1
England–Slovenien 0–0
Danmark–Serbien 1–1

1. England, 5p.
2. Danmark, 3p.
3. Slovenien, 3p.
—
4. Serbien, 2p.

Grupp D:

Polen–Nederländerna 1–2
Österrike–Frankrike 0–1
Polen–Österrike 1–3
Nederländerna–Frankrike 0–0
Frankrike–Polen 1–1
Nederländerna–Österrike 2–3

1. Österrike, 6p.
2. Frankrike, 5p.
3. Nederländerna, 4p.
—
4. Polen, 1p.

Grupp E:

Rumänien–Ukraina 3–0
Belgien–Slovakien 0–0
Slovakien–Ukraina 1–2
Belgien–Rumänien 2–0
Slovakien–Rumänien 1–1
Ukraina–Belgien 0–0

1. Rumänien, 4p.
2. Belgien, 4p.
3. Slovakien, 4p.
—
4. Ukraina, 4p.

Grupp F:

Turkiet–Georgien 3–1
Portugal–Tjeckien 2–1
Georgien–Tjeckien 1–1
Turkiet–Portugal 0–3
Georgien–Portugal 2–0
Tjeckien–Turkiet 1–2

1. Portugal, 6p.
2. Turkiet, 6p.
3. Georgien, 4p.
—
4. Tjeckien, 1p.

Åttondelsfinaler:

Schweiz–Italien 2–0
Tyskland–Danmark 2–0
England–Slovakien 1–1 (2–1 e. förlängning)
Spanien–Georgien 4–1
Frankrike–Belgien 1–0
Portugal–Slovenien 0–0 (3–0 e. straffar)
Rumänien–Nederländerna 0–3
Österrike–Turkiet 1–2

Kvartsfinaler:

Spanien–Tyskland 1–1 (2–1 e. förlängning)
Portugal–Frankrike 0–0 (3–5 e. straffar)
England–Schweiz 1–1 (5–3 e. straffar)
Nederländerna–Turkiet 2–1

Semifinaler:

Spanien–Frankrike 2–1
Nederländerna–England 1–2

Final:

Spanien–England 2–1

Ögonblicken

Visst fanns de ikoniska ögonblicken, de som man aldrig glömmer, även i detta EM.
Främst är det, som jag ser det, fyra ögonblick, eller sekvenser, som sticker ut.

* Avgörandet. Spaniens flödande vänsterback Marc Cuccurella slog ett lågt inlägg, som med precision sökte sig fram till Mikel Oyarzabal. Den baskiske inhopparen hade fått bollen av Dani Olmo, sökt sig in bakom England mittback Marc Guéhi, och stötte in 2–1 i finalens 86:e minut. Det avgörande ögonblicket i fotbolls-EM 2024.

* Ronaldos straffmiss och tårar – och Diogo Costas tre straffräddningar – i åttondelsfinalen Portugal–Slovenien.

* Jude Bellinghams cykelspark i 95:e minuten som lyfte England ur dödsskuggans dal i åttondelsfinal mot Slovakien där de verkligen inte varit bra.

* Lamine Yamals omöjliga, oväntade, drömmål för Spanien i semifinalen mot Frankrike. Ett genombrottsögonblick på samma sätt som Michael Owens mål mot Argentina 1998 eller Kylian Mbappé mot Argentina 2018. Med kryddan att han vid tillfället alltså bara var 16 år (han fyllde 17 dagen före finalen). Hela turneringens största ögonblick.

Sedan har vi allt det andra:
Skottlands supportrars intåg kring premiären, Di Marcos skräckinkast mot Albanien, spanska uppvisningar, Christian Eriksens mål mot Slovenien, Zaccagnis drömmål mot Kroatien som tog Italien vidare, Österrikes energifotboll, Chvaratsjelias ledningsmål mot Spanien. Och så vidare.
Minnesfragment från en EM-sommar.

Matcherna

Ett riktigt bra mästerskap innehåller någon eller rentav några helt oförglömliga matcher. En Uruguay–Ghana 2010, Brasilien–Tyskland 1–7 2014, VM-finalen Italien–Frankrike 2006 eller VM-finalen Argentina–Frankrike 2022.
Någon sådan odödlig klassiker fick vi inte fått se i Tyskland 2024, men väl några mycket fina matcher.

• Turkiet–Georgien i första gruppselsomgången: Dramatik, chanser, Arda Gülers drömmål, Mert Müldürs drömmål och Georgiens första mästerskapsmål någonsin. Till sist satte Kerem Aktürkoglu punkt med 3–1 i tom kasse på hockeymanér.

• Spanien–Tyskland, ett möte mellan turneringens två bästa offensiva lag. Det var chansfyllt, böljande och med en spektakulär avslutning av ordinarie speltid i form av Florian Wirtz kvittering. Samt en spektakulär avslutning av förlängningen i form av Mikel Morenos avgörande i 119:e minuten.

• Portugal–Slovenien. Åttondelsfinal där ett heroiskt, defensivt starkt, Jan Oblak-Slovenien gjorde livet surt för Portugal i 120 minuter, före Diogo Costas uppvisning i straffläggningen.

• Frankrike–Portugal. Möjligen ett kontroversiellt val, då ingenting hände under 60 minuter i kvartsfinalen – detta var riskminimerande mästerskapsfotboll i sin essens. Sedan hände allting under resten av en högklassig fotbollsmatch. Förlängningen var helt vansinnig när lagen flödade över och bytte chanser med varandra. Men det blev ändå 0–0 innan Frankrike vann på straffar.

• Belgien–Rumänien var en smått vansinnig match i andra gruppspelsomgången. Porösa försvar och hög individuell klass från många belgare, som annars inte rosade marknaden i EM. Kevin de Bruyne briljerade i 2–0-segern.

Målgörandet

Tidigt i turneringen hade jag känslan av att det gjordes fler mål än vanligt i det här mästerskapet – och det stämde.
2,83 mål gjordes per match i en frejdig första gruppspelsomgång, vilket talade emot den gängse bilden av att 24-lagsformatet premierar defensivt spel och fokus på oavgjorda resultat.
Därefter gjordes dock bara fler än två mål i 6 av 24 gruppspelsmatcher. 13 av dessa 24 slutade oavgjort.
Sammantaget gjorde det att målsnittet landade på 2,29 – det tredje lägsta i VM och EM sedan 1994. Målfattigast var EM 1996 (2,06) och 2016 (2,12).
En kontrast mot EM 2021, vars 2,78 mål per match var den målrikaste turneringen under de senaste 30 åren.

Få fiaskon

En av de vanligaste åsikter jag hörde om det här EM:et när jag varit runt i Skåne är att ”inga lag är dåliga längre”. De som säger det syftar på att det inte finns några enkla vinster att hämta för de större lagen. Georgien slog exempelvis Portugal. Albanien skakade Italien och Kroatien. Och så vidare.
Jag ifrågasätter om detta är särskilt nytt – även om en EM-turnering med 24 deltagande lag för 30-40 år sedan säkert varit betydligt ojämnare än årets.
Men det man kan konstatera är att de riktigt stora EM-fiaskona var få.
De sämre lagen var mest gråa, men inget lag ramlade helt ur ramen.
Skottland, Ukraina och Kroatien föll dock igenom i enskilda matcher och fick åka hem efter gruppspelet som en konsekvens av det.
Men de där riktigt platta insatserna av uppsnackade lag fick vi inte se i gruppspelet – inget som Österrike 2016 eller Turkiet 2020 eller Danmark i VM 2022.

Det dåliga

Många spektakulära saker hände i EM.
Men det fanns störningsmoment, saker som solkade upplevelsen av EM 2024.

• Här är det svårt att komma runt VAR-avgöranden. Framför allt minut 48 till 52 i åttondelsfinalen Tyskland–Danmark förstörde mycket: Joachim Andersen gjorde 0–1, blev bortdömd för mikroskopisk offside. Tyskland anföll direkt efteråt och fick en straff för en mikroskopisk hands på Andersen. Helt avgörande i en match där Tyskland vann med 2–0.
Även den till England dömda VAR-straffen mot Nederländerna förtjänar att hängas ut här, liksom de många märkliga ljus och lykta-domsluten som drabbade Belgiens Romelu Lukaku i gruppspelet.
Och VAR har ju fått effekten att man ofta när det blir mål mest funderar på om det kommer att dömas mål. DET försämrade om något upplevelsen av EM 2024.

• Den uppenbart usla organisationen kring en del matcher förtjänar också gnäll, med sju planstormare, eller snarare planvandrare, som klev in för att ta selfies med Ronaldo i Portugal–Turkiet. Till slut ledde allt detta fram till att Alvaro Morata fick en skada efter Spanien–Frankrike.

• Buandet mot Marc Cucurella från den tyska publiken var cringe.

• Deschamps– och Southgate-fotbollen. Det är inte särskilt kul längre.

• Skottlands insats i premiären och Italiens insats mot Schweiz.

Bra? Kul? Minnesvärt?

Hur bra var då EM 2024, i relation till andra mästerskap?
Hur vet man det?
Vilka kriterier bestämmer det?
Tja, det handlar väl om känsla.
Stora fotbollsmästerskap är ju just känslor, upplevelser, färger i TV:n som lyser upp ens rum i sommarkvällen.
Det som fick en att fastna från början, en sommar 1994.
Och då blir knappast EM 2024 en av mina favoritturneringar någonsin.

Även om barndomens turneringar väl alltid kommer att lysa starkast så har EM-24 inte varit sportsligt spektakulär på samma sätt som VM 2014 i Brasilien eller VM 2018 i Ryssland var.
Eller ett ljus i pandemimörkret som EM 2021 för den delen var.
Samtidigt var EM det första mästerskapet sedan EM 2016 som inte spelades under just en pandemi, eller framför en förtryckande kuliss i Ryssland eller Qatar.
Det spelades i ett soligt Tyskland, med 24 länders supportrar i förbrödning på gatorna.
Un’estate tedesca.
Bara den känslan var värd en hel del.

Ytterligare några intryck

Serbien – hur de än gör, verkar de ”aldrig” gå vidare. De var kanske inte mycket sämre än någon annan i sin grupp, men de slutade sist och åkte ur i gruppen i sitt femte mästerskap i följd.

Wout Weghorst – Nederländernas talisman gjorde inga mål när de orangea vände och vann kvartsfinalen mot Turkiet – till skillnad från de två han satte i den klassiska VM-kvartsfinalen mot Argentina i Qatar. Men superinhopparen var ändå den stora faktorn i sitt lags vändning med sin storlek. Och utan hans avgörande mål i gruppspelet mot Polen i 83:e, efter två minuter på planen, hade Nederländerna inte gått vidare från gruppspelet.

Turkiets chanser – så nära de var att kvittera Nederländernas ledning i den där kvarten, gång på gång!

Cristiano Ronaldo – osynlig, lyfte inte sitt lag. Borde lämnat den här scenen tidigare.

GOAT-förkortningen – löjlig och en symbol för mycket av det som är fel med dagens fotboll.

GOAT-gräl – det finns meningsfull rivalitet inom fotbollen. Ändlöst tjafs om huruvida Messi eller Ronaldo är ”the greatest of all time” landar däremot oftast i meningslös polarisering och tom idoldyrkan, ovärdig sporten. Dess yttersta konsekvens är den nämnda selfie-parodin i Portugal–Turkiet.

Pepe, 41 – kung.

Rodri – en defensiv mittfältare vann europeiska guldbollen för första gången sedan Matthias Sammer 1996. Ljuvligt. Strategen var Spaniens allra viktigaste spelare. Men de avgjorde finalen utan honom – då utgick Rodri skadad i halvtid.

Napoli-tränare – Luciano Spalletti fick hastigt och lustigt ta över Italien inför EM när Roberto Mancini lockades av saudiska pengar. Hans tidigare assisterande i Napoli Francesco Calzona dubblerade inför EM sitt förbundskaptensjobb i Slovakien med att vara huvudtränare i Serie A-klubben. Intrycket av Calzona som taktiskt smart slovaktränare var starkt. Och trots Italiens mediokra EM, fick man ändå känslan av att Spalletti kommer att kunna göra något vettigt av sitt landslag.

James Rodriguez – vilken VM 2014-nostalgi man kände när man hörde om hur han, parallellt med EM, tog Colombia till Copa América-final. Han gjorde det med assist efter assist – totalt sex stycken. 33-åringen utnämndes till den turneringens bäste.

Argentina – plötsligt oslagbara. Copa América-titeln var deras tredje i följd.

Bellinghams reklamfilm inför EM – Adidas-reklamen var faktiskt bra.

Toni Kroos – gjorde karriärens sista matcher och avslutade på topp. Var kanske Tysklands bäste spelare.

Kramen – Pepe och Cristiano Ronaldo har åstadkommit mycket tillsammans – inte minst en EM-titel 2016. Nu fick  Ronaldo trösta Pepe efter strafförlusten mot Frankrike.

Tabellnördarna – jublade över utfallet i Grupp E. Alla fyra lag tog fyra poäng. Det har inte hänt sedan VM 1994 (gruppen med Mexiko, Irland, Italien och Norge).

Nitlotten – drogs av Ukraina, som slutade sist i den där fyrpoängsgruppen.

Jaremtjuks avgörande – stjärninhopparens 2–1-mål mot Slovakien i 81:a fullbordade en vändning som gav ett krigshärjat Ukraina en mäktig trepoängare.

Små marginaler – det är lätt att glömma i glansen från Spaniens fina turnering, men när Yamal gjorde sitt drömmål i semifinalen mot Frankrike ledde alltså fransmännen med 1–0, Kylian Mbappé hade briljerat och de hade haft bud på att göra 2–0. Men historien tog en annan vändning och i backspegeln ser inte EM 2024 särskilt smickrande ut för Frankrike.

Frankrike – likväl är Frankrike under Didier Deschamps den moderna mästerskapshistoriens jämnaste lag: EM-final 2016, VM-guld 2018, (EM-åttondel 2021), VM-final 2022, EM-semifinal 2024.

Even long shots make it – fast inte Skottlands. Nu var de med i ett mästerskap igen. För tolfte gången. Och de har fortfarande aldrig gått vidare från ett gruppspel. Hur är det möjligt?

Ja, hur var det möjligt? – just den frågan ställer man sig fortfarande när man tänker på slutet av matchen Ungern–Skottland och hur båda gick för det segermål som skulle tagit dem vidare, men hur inget av lagen lyckades.

Solida Schweiz – om Skottlands tidiga uttåg var karakteristiskt för det landslaget, så var väl ett superstabilt Schweiz fempoängsgruppspel (seger mot Ungern, oavgjort mot Skottland och Tyskland) karakteristiskt för alplandet. Ett landslag pålitligt som ett bra armbandsur. Överkörningen av Italien i åttondelen var dessutom imponerande. De var inte långt ifrån att slå ut England heller.

Ingen Hagi och Dumitrescu – men väl en Parma-profil i form av Dennis Man och ett drömmål av Nicolae Stanciu. Rumänien gick vidare från gruppen för första gången sedan EM 2000, tack vare en smart och effektiv 3–0-seger mot Ukraina.

Dani Olmo – ofta petad, alltid bland de bästa. Så klart inblandad i finalavgörandet med passningen upp till Oyarzabal.

Långbollen – detta Spanien har fler verktyg i sin låda än tiki-taka-upplagorna. Mikel Merinos nickavgörande i det som enligt många var den ”moraliska finalen” – kvartsfinalen mot Tyskland – är symbolen för det. Den långa bollen in i straffområdet slogs förresten även den av Olmo.

Spanien 2008 – senaste gången Spanien var så här otvetydigt bäst i en turnering. Blir detta EM också en början av en vinnardynasti?

Rangordningen

Ska jag sätta in detta EM i en historisk kontext, i en ranking av de mästerskap jag upplevt, ser den ungefär ut så här:

1. VM 1994
2. VM 2014
3. EM 2000
4. VM 1998
5. EM 2004
6. VM 2018
7. EM 2021
8. VM 2010
9. EM 2012
10. VM 2002
11. VM 2006
12. EM 2016
 13. EM 2024
 14. EM 2008
15. EM 1996
16. VM 2022

Foto: Bildbyrån

Lundblads nyårskarameller: Så var året på skånska fotbollsplanerna