Claes krönika med allsvenskt fokus: ”Blir det gurka på banketten?”

Det är kallt ute idag.
Det blåser.
Hårt.
Och jag kom att tänka på min ungdom i Uddevalla, där vår lilla stad hade ett rockband som fick ge ut en EP. Det är var inte så vanligt på den tiden. Det var stort.
Bandet hette ’Rival Eaters’, ett knallhårt bandnamn. Hur stort skulle genombrottet bli? Fanns det begränsningar för deras toppenhit ’Det är kallt men det är motorväg’?

Det gjorde det visade det sig och bandet hördes inte av mer, inte vad jag kan minnas i alla fall. Bandmedlemmarnas drömmar om att leva på sin musik gick upp i rök.
På E6an ryker det också idag. Snörök.
Det är inomhusväder och ett perfekt läge att ta en förnyad titt på Allsvenskan.
En serie som just nu har ett kortare uppehåll och där lagen har mellan nio och elva matcher kvar att slåss om.

VästeråsIrsta har gjort ett litet ryck i toppen, mycket beroende på att de är det enda laget som visat prov på någon form av stabilitet. Plumpen inför storpublik hemma i Dementorhallen mot toppkollegan Varberg, är lagets enda förlust så här långt. Tappar man inte konceptet, så finns det mycket som tyder på att det blir just VästeråsIrsta som kniper direktplatsen till Handbollsligan i vår.
Marknadsavdelningen på Felix vädrar morgonluft och kanske får vi se en och annan gurkburk innan säsongen är slut. Det hade varit fint i så fall.

HK Varberg ligger tvåa efter att ha strugglat betänkligt med sitt spel de senaste veckorna. Skadan på viktige Filip Andersson-Moberg har dessvärre gjort ett ordentligt avtryck, och laget har inte riktigt stått att känna igen därefter.
I förlusten i Hallandsderbyt mot ett formsvagt Drott strax före jul, var det faktiskt klasskillnad. Till Drotts fördel.
Formsvackan till trots så tror jag att Varberg kniper en av kvalplatserna i vår och denna gång skall de väl få försöka i alla fall. Skall de lyckas där behöver de dock hitta ett fungerande försvarsspel igen, så att det får chansen att kontra, för det stationära anfallsspelet har så här långt en betydande utvecklingspotential i mina ögon.

Tyresö ligger mycket överraskande på en finfin tredjeplats just nu.
En mycket lyckad inlåning av Richard Lindström från Hammarby har haft fin effekt i de senaste matcherna. Och närmast chockartat hade laget, som så ofta har handbolls-Sveriges smalaste bänk, fullt med avbytare att byta in.
Jag vet inte vad som hände där, men nu hade tränare Bejbom plötsligt massvis med kort i rockärmen att spela ut under matcherna.
Nu såg jag i och för sig att nämnde Lindström var bäst i Bajen hemma mot Önnered senast, så nu får kanske Tyresö ett kort mindre att spela med igen. Och då läggs ännu mer tyngd på skyttekungen Lukas Rylanders axlar. Går laget till kval så är det fantastiskt bra gjort, men det är tveksamt ifall de skulle räcka till där.
Osvuret är dock bäst, om det nu blir Guif eller Skånela.

Vinslöv ligger just nu på den sista kvalplatsen till Handbollsligan, vilket sannolikt är enligt plan. Laget har varit hårt drabbat av skador på sina niometersspelare och gjorde till exempel en Tyresö borta mot Karlskrona, genom att använda färre spelare, men med lyckat resultat. Lagom till jul lånades också Martin Blomqvist in från HK Malmö och Rimbos gamle skyttekung verkar passa som hand i handske i Vinslöv. Bakåt ser det bra ut för laget, men framåt finns det mer att ta av. I sina bästa stunder känns Vinslöv som en utmanare till seriesegern, men laget har hittills inte fått ihop det över 60 minuter. Mot Lugi senast var man förkrossande överlägset fram till 24-12, men sen tappade man konceptet och koncentration igen, som så ofta. Skulle tränare Lövgren få konceptet att hålla i en hel match, så tror jag att laget kan bli en obehaglig överraskning i ett handbollsligakval i vår.

Torslanda smyger på fint därbakom på en femteplats. Tränare Atterhäll har på kort tid fått ihop ett gediget lagbygge, som har hittat en stabilitet och bärighet i sin spelidé. Fadäsen borta mot Drott svider nog lite i skinnet på öborna från Hisingen.
Precis som Tyresö så överraskar laget positivt så här långt och jag tror att Torslanda, ihop med just Tyresö, kommer kämpa hårt för att nå en fjärdeplats och därmed ett kval till Handbollsligan i vår. Har de uthålligheten som krävs?

Aranäs skuggar därbakom. Ett Aranäs som blandar och ger och det väldiga. Deras hasardliknande 3-3 försvar ger dålig hjälp till deras målvakter, men med bollen i besittning går det fort. När motståndarna provar 7-6 mot det offensiva försvarsspelet, så slår de om till ett spetsigt 5-1. Ett 5-1 som har funkat oerhört bra mot både Drott och Lågan. Den klara förlusten borta mot IFK Ystad var det nog ingen som förutsåg, och det är här Aranäs har sin utmaning. Laget är på tok för ojämna i sin prestation, vilket ofta är fallet med unga lag. Jag är övertygad om att laget inte har gett upp kampen om en kvalplats till Handbollsligan, vilket skulle vara en rejäl fjäder i Tyrolerhatten för den nye tränaren Magnus Siglev.
Något som osökt får mig att tänka på Östen Warnerbrings gamla hit.

IFK Karlskrona ligger därbakom på en sjunde plats och jag tror att lag 1-6 redan är klara och att IFK därmed ligger i toppen av resterande lag, de mellan 7-14. Karlskrona såg ut som en nedflyttningskandidat, när det åkte till Varberg och högst oväntat vann klart. Denna vinst gav laget en boost, och resultatraden därefter är mycket fin. Visserligen blev man helt avklädda hemma mot Vinslöv, men bortsett från den matchen visar Karlskrona ett spel som kan räcka till för att hänga kvar utan kval.
Detta är i så fall är en riktigt imponerande uppryckning.

IFK Tumba är en nykomling som överraskat väldigt positivt på mig. Man har en tydlig spelidé och längst bak växer Douglas Otterström ut till en av seriens allra bästa målvakter. Kan laget hålla sin koncentration och hänga kvar utan kval, så tycker att jag att Mats Kardells pojkar har gjort en enastående prestation. Hatten av.

LUGI hittar vi på nionde plats. Den omstartande storklubben har trots åtta förluster och bara fem vinster en positiv målskillnad. Det säger en del om den ojämnhet laget visar upp. När skyttekungen Leonard Gegaj har dagen, och det har han nästan jämnt, så hänger laget med fint i matcherna, men han blir ofta alldeles för ensam i anfallet. Det stora växlarna öppnar upp det fint i mitten och på kanterna förfogar laget över kvalitet, men jag tror att fler spelare behöver bli ett konsekvent hot på nio meter för att Lugi skall klättra i tabellen. Därtill så ser det fortfarande ut som att man letar efter en fungerande uppställning bakåt. Unge duktige Arnell i målet behöver mer hjälp om laget skall hitta en winning streak.

HK Drott hittar vi på tionde plats och på samma poäng som Lugi, men med en match färre spelad. Jag har svårt att bli klok på Drott denna säsong, då laget får stryk av bottenlagen och sen slår topplag som Torslanda och Varberg. Faktum är att laget bara har två vinster sedan mitt på oktober, och det mot de två nämnda topplagen. Bakåt har de storväxta laget blivit alltför utspritt med tanke på begränsningarna i fotarbetet och framåt hittar man ingen stabilitet. Bäst hittills har målvakten Emil Arthursson och mittsexan Fabian Björkman varit. Fler behöver lyfta om laget skall slippa en nervpirrande strid om de nedre kvalplatserna och potentialen finns.
I mina ögon borde laget ligga betydligt högre upp i tabellen och utmana i kampen om det positiva kvalstrecket istället. Möjligen såg vi vändningen senast mot Varberg, då laget var betydligt tajtare bakåt igen. Men sannolikt har Drott tappat alldeles för många poäng så här långt för att nå upptill en hägrande kvalplats.

IFK Ystad hittar vi på en elfteplats, eller en förstaplats i bott fyra om du så vill.
Den överraskande vinsten hemma mot Aranäs i mellandagarna var ett välkommet poängbidrag för det unga laget. I ytterniorna Jonathan Andersson och Wilhem Ernst har man två toppspelare i serien, men de unga grabbarna får dra ett jävla lass i match efter match.
De två gör närmare 50% av lagets mål och det lär nog en och annan motståndarcoach ha koll på. Det gör laget extremt sårbart, men grejar Fredrik Petersens grabbar en kvalplats i år igen, så är det en riktigt bra prestation.

Kungälv har sladdat denna höst och truppen känns tunn. Efter vinster i seriens två inledande matcher har laget bara orkat med två vinster sedan den 14/9. Sånt tär på det kollektiva självförtroendet så klart, vilket gör utklassningssegern borta mot Drott och den säkra vinsten hemma mot Lugi extra anmärkningsvärda. Uppenbart finns det en kvalitet i laget, men den visar sig för sällan. Den duktige målvakten Simon Ongeri och kvicke Henrik Rhåsson är nyckelspelare som måste lyckas, om laget skall klättra över kvalstrecket och hålla undan för jagande Lågan.

Lågan parkerar just nu på trettonde plats, vilket faktiskt känns lite onödigt.
Jag har tittat lite närmare på laget och i perioder spelar de riktigt bra. Högt tempo, hänsynslösa satsningar och fin intensitet i försvaret. Högstanivån håller klar allsvensk klass, vilket visat sig i vinsterna mot Drott och i bondederbyt mot Vinslöv. Lägstanivån är dock oerhört låg, kanske lägst i serien. Och om man noterar antal skott, antal i mål, sistapass till mål och tekniska fel, så sticker Lågan ut lite grand. Nästan ingen spelare går plus i den statistiken och vissa går rejält minus, trots fina prestationer däremellan. Dessa misstag leder ofta till enkla mål för motståndarna. Kan laget vara lite räddare om bollen när de väl har den, så kan de absolut utmana både Kungälv och Ystad på platserna ovan. Jag tycker laget har flera spelare med fin kvalitet, men det kommer inte att gå om man fortsätter att slarva och bjuda motståndarna på så lätta mål.

Anderstorp är och förblir sannolikt jumbo. Laget har på senare tid värvat in både offensiv och defensiv kraft, men resultaten har hittills varit desamma. Duon Simon Thorjörnsson och Jakob Fager står för mer än 40% av målskyttet och de behöver avlösning om nån förändring skall ske. Jag ser inte riktigt den än, men osvuret är bäst. Kanske värvas det in ytterligare någon som kan skjuta hem några poäng.
De har ytterligare 18 pinnar att spela om och de har fem poäng upp till kvalplats. Sannolikhetslära säger att de troligen behöver vinna minst fem av sina återstående nio matcher för att nå ett kval.
Gör de det, så lovar jag att fasta i minst tio timmar under ett dygn.

På tal om att fasta så ser jag att det är en rykande åtgång på talgbollarna i trädgården. Fåglarna visar prov på en imponerande glupskhet, som borde inspirera poängjagande lag. För när sista delen av en serie närmar sig så handlar det väldigt mycket och mod och hunger. Att viljan att vinna överstiger rädslan att förlora.
I vissa klubbar väger nämligen tröjorna bly av historiska skäl.
Man vill inte bidra till historiebeskrivningen på fel sätt.
Att hitta rätt anspänningsnivå hos spelartruppen är därmed en nyckel för varje poängjagande coach.
Vem som lyckas bäst med det får vi se fram i vår.

Till dess är det rattmuff på och kör försiktigt i trafiken.
Eller som Tom Robinson sa: