Claes krönika: Om klassikermötet mellan RIK och Kropps

En inställd spelning är också en spelning
Idag spelades en på förhand mycket intressant seriefinal i division 1 södra.
Och jag tänkte berätta om den presumtiva holmgången mellan de två före detta storklubbarna RIK och Kropps.
Min avsikt var att göra detta till veckans match och sätta mig i bilen för en tur till Göteborg, för att ta mig en närmare titt. SMHI ville dock annat och kastade ut stormbyar där jag bor och rapporter om välta lastbilar fick mig att fega ur denna gång.

Det var då jag kom att tänka på Ulf Lundells pärla till citat från mitten av 80-talet.
Han klarade då inte av att genomföra en spelning, men tyckte att det var en happening ändå och tyckte inte att det gjorde nåt att han inte spelade.
Den biljettbetalande publiken tyckte inte desamma och då skall Ulf ha myntat de som står i den inledande meningen. Ett citat som kanske fyller 40 år i år. Mäktigt ändå.

Jag valde alltså att ställa in min utflykt, men följde matchen ändå. På distans.
Så i mitt fall ställde jag bara in delvis, eller helt och hållet delvis, som Kalle Sändare sa när det begav sig.

Vad är det då för klubbar som brakar samman i Prioritet Serneke Arena ikväll?

I ena ringhörnan har vi de mesta mästarna Redbergslids IK, med hela 20 SM-guld och överlägsen ledare av maratontabellen i svensk handboll. Smeknamnet ’de vita eleganterna’ sägs komma från det faktum, att de modemedvetna spelarna
på 50-talet ville ha pressveck på sina matchbyxor. Det var minsann stil på den tiden.

Historiskt var den stora trätobrodern HK Drott och de två lagen närmast prenumererade på SM-finalplatserna under en längre tid. De la också grunden till vårt landslag och den fantastiska epoken Bengan Boys.
För RIK blev förlusten i SM-finalserien 2004 slutet på en fantastisk epok.

Ekonomin blev nämligen allt svårare att få ihop. Klubben haltade sig envist kvar i högsta serien i nästan 20 år ytterligare, men det allt tunnare snöret brast 2023.
Och 2024 gick det inte bättre än att man ramlade rakt igenom Allsvenskan också, detta efter en krampartad tillställning hemma mot Anderstorp i sista omgången. Likheterna med trätobrodern Drott är många, men det finns också en stor skillnad.
RIK har idag en stor och till synes välskött ungdomssektion och föreningen har växt ordentligt, trots att a-laget på herrsidan haltat svårt under samma period.

Inför omstarten i division 1 södra gjordes en nysatsning och de två gamla guldhjältarna Mikael Franzén och Jerry Hallbäck återbördades till den klubb där de tidigare kamperat ihop som ett fruktat mittblock. Denna gång dock i andra roller.
Tidigt kommunicerades ut att de flesta spelarna valde att följa med ner och en tuff träningsperiod påbörjades ledd av nämnde Franzén.
När jag frågade Micke om känslorna så här långt, så sa han att han imponerats av den lojalitet spelarna visat klubben och på vilket sätt de har underkastat sig träningen. RIK tränar som ett elitlag redan nu och laget är ungt och utvecklingsbart.
Klubben känner sig mogna för att ta sig an Allsvenskan i höst om man tar sig dit.
Truppbygget inför nästa säsong är redan igång och flera förlängningar är gjorda och supportrarna kan sannolikt förvänta sig en och annan förstärkning längre fram.

I andra ringhörnan har vi alltså de stjärnbeströdda Kropps från Uddevalla.
När jag började spela handboll en gång i tiden fanns de två klubbarna GFK och UHK i staden. Och när en gammal barndomskompis till mig ville övertala mig att börja spela handboll, så nappade jag.
När jag glatt berättade att jag också hade börjat i UHK, så sa han;
– Jag sa ju GFK..
Nåväl, Gymnastikföreningen Kroppskultur kallades i folkmun för Kropps och var vid den tiden en av landets absolut starkaste ungdomsföreningar, sina gröna tröjor till trots. Och så här i efterhand får jag väl medge att de hade ett imponerande knippe ungdomsledare vid den tiden. En riktigt gedigen klubb.
Efter att de mirakulöst nog besegrat UHK i derbyn i Gamla Idrottshallen, påbörjade Kropps sin klättring uppåt även på seniorsidan.
Det var en stomme med pojkar födda -59, med den elegante hoppskottskytten Peter Olofsson som juvelen i kronan. I OS -84 hade hela Kropps tre spelare med OS-kostym i truppen och det var utöver nämnde Olof, även linjespringaren Larsa Hansson och importerade Lennart Ebbinge. Kropps var faktiskt ett poplag i elitserien på 80-talet och snittade närmare 3000 åskådare på sina hemmamatchen. Trots att de vid denna tiden var utlokaliserade till grannstaden Trollhättan och Älvhögsborg, på grund av hallbrist i Uddevalla. 1987 fick dock hemstaden en egen hall, Agnebergshallen, och där spelar Kropps än idag. Det blev sammanlagt 14 säsonger i elitserien för Kropps och senast var det för 20 år sedan, som man var med däruppe. Och RIK spelade som sagt var sin senaste SM-final 2004.
Det finns beröringpunkter här också.

Ytterligare en är att klubbens utgifter blev större än intäkterna och 2005 gick klubben i konkurs och plötsligt var UHK bäst i stan igen. Den hackordninigen höll dock bara ett par år, innan Kropps åter var på banan igen.

Dessvärre har väl ungdomssidan inte riktigt hämtat sig än, men när jag kollar med ordförande Pär Noord så säger han att det börjar se lite positivare ut bland de yngre kullarna igen.

Desamma gäller herrlaget som redan nu har delat ut både julklappar och nyårskarameller till sina supportrar. Tränare Pontus Ward Wiklund har kritat på ett nytt 3-årskontrakt med utökade arbetsuppgifter och den viktiga kvartetten Andreas Berg, Adam Jönsson, Simon Örtenlind och William Noord har förlängt sina avtal.
Klubben säger sig enligt ordförande Noord redo att gå upp i Allsvenskan om man lyckas kvalificera sig för den.
Kropps är med andra på gång igen, vilket är glädjande.
Inte minst för att Fyrstads-området en gång i tiden var ett riktigt starkt handbollsfäste. Det finns således kultur och kompetens i det geografiska området.

Tittar man sedan vidare på tabellen så ligger RIK på första plats och Kropps trea. RIKs enda poängtapp kom i den förra seriefinalen, den mot H43.
Kropps har i sin tur tappat sex poäng efter en lite skakig inledning på seriespelet.
Enligt Pär Noord är Kropps i stort sett nöjda så här långt, och laget blir mer samspelt och bättre allt eftersom.

Något som Micke Franzén i sin tur kan bekräfta. Han nämner naturligtvis trion Berg-Örtenlind-Jönsson, som är dyngskyttar på denna nivå alla tre, men nämner särskilt Patrik Sandberg, som är en riktigt smart spelartyp, en spelare som även jag är lite förtjust i, får medges. Micke tror vidare att Kropps kommer försöka bestämma tempot i matchen, vilket RIK är förberedda på.
De båda tränarna är erkända taktiker båda två.
Vem skulle dra det längsta strået.

Hur blir det med publik då undrar vän av ordning?
Det har enligt uppgift sålts fler förköpsbiljetter än vanligt, eller kanske snarare, det har sålts drygt 150 biljetter i förköp, något som annars inte brukar ske alls.
Och ett knippe Uddevallabor lär säkert dyka upp.
Vågar vi hoppas på 1000 personer i arenan ikväll, eller är det att vara alltför optimistisk? Är kanske 500 mer troligt, eller nånstans mittemellan 500 och 1000.
Det sistnämnda var en liten hommage till avlidne Ingemar Eriksson som var en av arkitekterna bakom Kropps framgångar på 80-talet.

Så var det då dags för avkast i en hall som föreföll välfylld.
Publiken sorlade så där gott, det var förväntansfullt.
Skulle det bli en nagelbitare?
Som väntat började Kropps med att skjuta från nio meter.
En gång, två gånger, tre gånger, men med samma resultat varje gång.
RIK verkade pålästa och bakom ett tajt försvar stod Adam Krantz i vägen likt en levande vägg.
Kropps hängde med till 1-1,  sen gick tåget.
Vid 7-4 efter 15 minuter får en frustrerad Ward Wiklund gult kort.
Efter 17 minuter tar han en första time out.
Två linjespelare i 7-6 provas. Utan effekt.
Ny TO vid 12-5 efter 23 minuter och fyra niometare provas.
Samma resultat.
RIK defilerar fram till 17-7 i paus.
Nämnde Krantz och Anton Schultze gör suveräna insatser i ett RIK som spelar rutinerat, stringent och med få tekniska fel.
Enkelt uttryckt spelar RIK bollen några pass ytterligare och det med bra bollsläpp. Får till avslut från sex meter eller på halvdistans, till skillnad från Kropps som skjuter från distans.
Klasskillnaden så långt var fundamental.

En minnesvärd kommentar från kommentatorerna i första halvlek var;

• Det där var ett riktigt bra avslut, det gick inte på mål bara..

Kropps kom in med förnyad energi efter paus och fick fart på sitt målskytte.
Adam Krantz föreföll plötsligt mänsklig i målet och Kropps gjorde plötsligt sju mål på 10 minuter, lika många som de mäktade med på 30 minuter i den första halvleken.
Dessvärre för bortalaget, gör RIK med nämnde Schultze i spetsen, lika många.
26-15  var ställningen efter 45 minuter.
Anton Gustavsson och Carl Hamberg gör mycket av det de får.

På golvet i Prioritet Serneke Arena skönjer man reklam för just Serneke, samma bolag som ansökte om konkurs nästan synkront med matchstart, något som sannolikt inte påverkade matchens utgång, men hur påverkar det RIK?

Även den enerverande HALLÅ-mannen fångar min uppmärksamhet i en andra halvlek som i mångt och mycket blev en transportsträcka.

I Kropps så får målvakten Norton Birath Jonson godkänt och matchens mål gjordes av Håkan Hekmati, när han i dövinkel gjorde en omvänd knorrflipp på bästa Gensheimer-manér. Övriga gör nog bäst i att förtränga sina insatser denna kväll.

Och publiksiffran då, undrar vän av ordning?
Det blev inte riktigt lika bra som 1000 åskådare, men lite bättre än 500 åskådare, nånstans mittemellan 500 och 1000 åskådare kan man säga, dvs 725 betalande.

Stämningen föreföll god på läktarna, speakern hördes väl och Kryddhyllan stod för underhållningen som kommentatorer. Det blev en trevlig kväll framför TVn.

Med nio matcher kvar att spela har nu RIK skaffat sig en serieledning på sju poäng ner till tvåan H43 och trean Kropps. Det skall mycket till för att RIK inte skall få vinna en serie igen och det förefaller ytterst välförtjänt.

För Kropps del, som har fyra poäng ner till jagande Örebro, handlar det om att använda den guldfisk-taktik som Ted Lasso förordar så varmt. Guldfisken sägs glömma på 15 sekunder och anses därför vara vår planets lyckligaste varelse.
Jag tror att Kroppsarna mår bäst av att anamma detta tankesätt.
Glöm denna match och titta framåt, det finns ett bra material att jobba vidare med inför ett hägrande kval i vår. Och möjligheten att följa med RIK upp i Allsvenskan lever i allra högsta grad.

Synkront med skrivandet tittar jag bort på min byrå i vardagsrummet och kommer att tänka på Ulf Lundell igen. Han har aldrig varit nån större favorit musikaliskt, även om jag har sett honom live flera gånger.
Däremot hans böcker Vardagar.
De är fantastiska.
Har ni inte lyssnat på dem, så har ni nåt ogjort som känns underbart att få rekommendera er.
Det är balsam för själen och jag lyssnade just färdigt på Vardagar 11.
Det är i det närmaste beroendeframkallande, men helt utan bieffekter.
Det är bara att hugga in.

Väl mött!

Foto: Bildbyrån.