13 januari 2025, 11:40

Peter Sartz om vägen tillbaka till livet – och bordtennisens renässans i Trelleborg

En bordtennisklubb i dvala behövde riktning.
En bordtennistränare i skuggorna behövde mening.
Så när Trelleborgs BTK:s och Peter Sartz vägar korsades fick båda parter precis vad de behövde, i precis rätt tid.

För ett och ett halvt år sedan publicerade Skånesport en intervju med bordtennislegenden Peter Sartz.
Det var ned nedbruten människa. På gränsen till att ge upp allt.
Anklagad för någonting han förnekade och aldrig dömdes för – av ett förbund som erkände att det handlade om press från media snarare än någonting Sartz faktiskt gjort fel. Ett regelrätt justitiemord, kan tyckas.
Jobbet rycktes ifrån Peter Sartz och därmed hela det liv han byggt upp det kring.
– Det finns inte en dag jag inte tänker på att avsluta mitt eget liv, sa Sartz då.

Det var sommaren 2023.
Nu är vi i januari 2025.
Och även om Sartz aldrig fått någon upprättelse från centralt håll – så har han rest sig. I Söderslättshallen i Trelleborg har livet fått en nystart. Och med det även bordtennissporten i Trelleborg.
Vi sätter oss ner i Trelleborgs BTK:s klubblokal i stadens klassiska idrottskluster. Bordtennisen har haft sina glansdagar i omgångar och måhända är det en renässans vi står i begrepp att ta del av.
Blickarna faller på en tavla med ett collage av bilder. Det har fångat en dag för 50 år sedan. Den 27 februari 1972 spelades nämligen en landskamp mellan Sverige och Ungern i Söderslättshallen.
– Jag var där som elvaåring tillsammans med farsan, säger Sartz och poängterar hur cirkeln nu slutits på något sätt.
– Det var två världsmästarlag som möttes då. Ungern blev det senare samma år. Stellan Bengtsson jobbade jag med mycket i karriären, sedan har vi Kjell Johansson, Hasse Alsér, Ann-Christin Hellman från Varberg, den bästa damspelaren genom tiderna, Judit Magos spelade med pennskaft och där har vi Gabor Gergely, fortsätter Sartz och berättar personliga anekdoter och historier om alla på bilderna.
– Och där har vi Bengt Grive som intervjuar Stellan!

Först och främst. Hur mår du?
– Jag mår mycket bättre än för ett och ett halvt år sedan. Då fanns ingen empati eller känslor i kroppen över huvud taget. Nu är jag mig själv på ett annat sätt; man bryr sig om andra människor och hela den biten. Under drygt fyra år var jag totalt avtrubbad.
Du sa att du var på gränsen att ge upp livet?
– Ja. Men min dotter fick mig att ta en dag i taget. Leva en dag. Sedan ta nästa och göra det bästa av den.
Hur upplevde du vad som hände efter publiceringen av din historia?
– Man påverkas undermedvetet av att så många hörde av sig och skrev och kommenterade på sociala medier. Det påverkade mig positivt. Jag fick det bekräftat att jag hade rätt i sak på något sätt.
Anledningen till att Peter Sartz startar om sin gedigna karriär som bordtennistränare, bland annat har han varit på fem olympiska spel, är att representanter i Trelleborgs Bordtennisklubb läste artikeln i Skånesport och aktivt försöka hitta en lösning.
– Mikel Venevi, ordförande i klubben, läste artikeln och några månader senare gjorde jag mitt första träningspass i Trelleborgs BTK. Nya unga människor, en ny miljö. Visserligen var jag fortsatt misstänksam mot allt och alla, men det släppte förvånansvärt snabbt. Det är fantastiskt att Venevi och hans kollegor i klubben ställt upp så för mig.
Från att stå på en slags internationell topp till att börja om med barn på en lokal nivå. Hur påverkade det din motivation och drivkraft?
– Motivationen fanns där direkt. Precis som vissa är födda till att måla så är jag född till att jobba med detaljer inom bordtennisen. Jag har fått mer och mer glädje i livet.
Vad har hänt under det dryga året i klubben?
– Jag har blivit huvudtränare för A-laget och ungdomarna. Från och med januari 2025 är jag heltidsanställd. Vi har jobbat mycket med att utveckla ungdomar och det är verkligen inspirerande. Bland annat har vi Zac Zeinilagic Hallén som är bäst i Sverige för sin ålder just nu.
– Jag hoppas att Zac (bilden nedan), när han börjar högstadiet, kan ha samma skolschema som Truls Möregårdh hade när han gick i sjuan, åttan och nian. Jag vill ha ett möte med hans rektor för att säga att ett av Zacs mål är att kunna bli bäst i världen och då kvittar det om han läser högstadiet på tre eller fyra år – om Zac och hans föräldrar är med på satsningen såklart.

– Vi körde nyss ett höstläger med temat ”OS i Brisbane 2032”. Vi ska ha minst en spelare där! En pappa skrattade och frågade: ”Är det som åskådare du tänker?” Men det är klart att jag menar att vi ska ha med en spelare. Och det är fullt realistiskt. Det är jag säker på! Om vi får spelare som vill och får stödet runt omkring. Jag vet att jag har kompetensen och ärligt talat så har konkurrensen ute i Europa blivit mindre.
Under OS i Paris fick svensk bordtennis vind i seglen och inte minst fenomenet Truls Möregårdhs framgångar har lett till att sporten blivit mer attraktiv hos ungdomar. När TBTK:s ungdomar tränar gör de det intill en stor poster med Truls på.
– Vi har verkligen märkt av OS-effekten. Jag har sagt åt vår ordförande att jag har en dröm om att klubben snart ska sätta upp en filial i Höllviken. Jag jobbade där för några år sedan och vet att det finns stort intresse för sporten där. Vi har 20-25 nybörjare från Höllviken redan idag som nu måste ta sig till oss.
Flera gånger under intervjun lyfter Sartz vikten av att satsa på tränare. Så som TBTK gör på honom.
– Jag vet av erfarenhet att det är oerhört viktigt att inom bordtennisen ha bra tränare. Får ungdomarna inte det söker de sig snabbt till andra sporter. Så den boom som bordtennisen upplever nu innebär dels att vi får nya spelare till klubbarna. Men också att det är en utmaning att behålla dem och för det krävs bra tränare. Det fungerar inte i längden med busschaufförer och fritidsledare för då kommer det ingen utveckling och då slutar 90 procent av barnen inom ett år. Det krävs pingiskunskap i tidig ålder. Så det intressanta är inte hur många som skrevs in i klubbarna efter OS, utan hur många som är kvar om ett år.
I Trelleborgs BTK, som tog SM-guld för 20 år sedan, finns det en elitgrupp och en tävlingsgrupp. Grunden är lagd på mycket unga spelare och för att behålla dem, och för att kunna utveckla dem, är satsningen på ett lokalt idrottsgymnasium central.
Det blir verklighet redan i höst.
– Det är jättespännande. Med ett LIU-gymnasium på Söderslättsskolan kommer vi att kunna erbjuda morgonträningar två dagar i veckan till att börja med, säger Sartz.

Med OS och Elitserien som framtida mål har Sartz skruvat upp träningsdosen. Åtminstone för de som vill.
– Två dagar i veckan har vi morgonträning 06.45, till hösten tre gånger i veckan. I början kom det två-tre spelare i elitgruppen, men nu efter ett halvår har det börjat komma spelare även från tävlingsgruppen. När vaktmästaren öppnar upp lokalen står jag och ett tiotal spelare på låset för att hinna träna innan plugget. Det är jätteskoj!
Är ni som klubb ensamma om konceptet – och i så fall varför?
– Ja. Och det är klart att andra idrotter också kan eller borde göra någonting liknande. Det är bullshit när de säger att de inte kan. Det handlar om när man går och lägger sig och när man stiger upp. På morgonen är spelarna mycket friskare och mer fokuserade vilket leder till bättre träningar.
– Vissa av spelarna jag aldrig trodde skulle dyka upp på en 06.45-träning har börjat komma regelbundet vilket visar att träningsflitigheten smittar av sig. För de ser vilka resultat det ger.
Vad har det gett för effekter för klubben att du kommit in och skruvat på olika saker?
– Trelleborgs BTK har som målsättning att gå upp i Elitserien. Just nu leder vi division tre, trots att vi spelar med två-tre 12-13-14-åringar. Jag tror att vi kan gå rakt igenom seriesystemet upp i Elitserien.
Hur vanligt är det med så unga spelare i seniorsammanhang?
– Det är inte vanligt alls. Klubbarna har inhyrda danskar och annat och för få svenska spelare generellt i svenskt seriespel. Klubbarna satsar inte på tränarna i klubbarna utan köper hellre in färdiga utländska spelare. I Tyskland finns det division fyra-lag med gamla proffs som bara är där för att de får betalt för att vinna matcher. Jag ser att det börjar bli likadant i Sverige. Man väljer bort att satsa på ungdomarna. I Trelleborg gör vi tvärtom.
Hur lång tid tar det att gå ”raka vägen” till Elitserien från division tre?
– Nästa mål är division två, sedan kommer division ett, Superettan och därefter Elitserien. Att vi klarar det på fem år är realistiskt, men det kan även gå snabbare.

Som om det vore skrivet i ett manus kliver nyss just nämnde Zac in i lokalen. Han började spela bordtennis 2020 och fick Sartz som tränare hösten 2023.
– När jag vann Pingisiaden hade Peter varit här i två månader. Jag gillar att ha flera tränare som säger olika saker till en, det får mig att bli skarpare.
Är du med på 06.45-träningarna som Peter börjat med?
– Ja, jag gillar det! Det är lätt att bli motiverad när man har medspelare och tränare som är engagerade. Och jag bestämde mig för att satsa när jag för något år sedan blev en av de bästa i Sverige.
Zac plockar fram sin racket. Den traditionellt runda.
Va! Har du inget Truls-racket med raka kanter?
– Nej nej. Jag testade, men det var inget för mig. Jag byter inte. Det är bättre att köra på med det man gillar!

Peter Sartz flinar gott åt sin unge adepts självsäkerhet.
Du kom in i klubben vid helt rätt tillfälle verkar det som?
– Absolut fanns det en anmärkningsvärd tajming. Vi båda startade om samtidigt. Nu fick klubben en professionell tränare redan på ungdomsnivå. Sedan kommer det att bli slitningar mellan bredd och elit. Inte för att ungdomarna har svårt att hantera det, utan för att föräldrarna har problem med att se sitt barn sitta på bänken. Så vi bygger allt på glädje och vill ha så många som möjligt så länge som möjligt. Klubben har nya människor i organisationen och har ett nytänk kring det mesta och det tror jag är nyttigt.
– För mig personligen är det jättekul att arbeta med att utveckla ungdomarna i tidig ålder. Det var mycket roligare att träna Truls Möregårdh när han var 13-16 år när grunderna lades – än när han var 17-19.

Vilka steg tror du att klubben kan ta framöver?
– Vi ska starta upp ett samarbete med styrketräningsklubben så att alla kan utbildas i fysisk träning. Det är ett jätteviktigt steg om vi ska kunna nå toppen. Sedan tror jag även på fortsatta samarbeten med andra klubbar. Nyss hade vi ett läger med 32 spelare från runt om i södra Sverige för det utvecklar att få spela mot och träna med nya spelare. Bland annat hade vi Sveriges bästa 16-åring och Sveriges bästa 13-åring från Karlshamn respektive Vetlanda på besök. Men även 60-årige Per Larsson från Limhamn som var mest nyfiken av alla. Vi hade med honom som sparringspelare för att få de yngre att förstå skruven. Jag gillar dessutom komplexa grupper med en och annan äldre spelare bland alla yngre. Lägret i januari var helt nytt och det blir ett nytt läger i höst. Dessutom ska vi starta ett specifikt läger bara för tjejer.
Har du alla redskap för att kunna jobba med dem som vill satsa mot eliten eller rentav Brisbane 2032?
– Ja, det tycker jag. I träningshallen finns sju bord och det finns mycket runt omkring i Söderslättshallen som är bra.
Om Trelleborgs BTK spelar i Elitserien om fem år, vad tror det innebär för bordtennisen i staden och regionen?
– Söderslättshallen är ett fantastiskt komplex med mycket positiv energi och fantastisk personal, men de sju bord som finns kommer att bli för lite för oss. Jag tror att vi kommer att få fler och fler unga talanger som vill flytta hit. Egentligen vill jag inte lämna detta område, men tyvärr tror jag att vi måste för att kunna växa ännu mer i framtiden.