HIF:s Johan Brattberg: ”Jag är inte blyg av mig”

Målvakten Johan Brattberg kom till HIF inför säsongen. Han har tidigare spelat i Falkenbergs FF (-2021, med utlåningar till Ullared, Eskilsminne och Vinberg), Häcken (2022-23, utlånad till Utsikten 2022) och Västerås (2023).
Skånesport träffade honom för ett samtal om första tiden i HIF, att vara bland de äldre (28) i laget och om hur han är som målvakt.

Hur har första tiden i HIF varit?
– Den har varit bra. Det känns som att jag kommit in bra i laget och förstår hur det funkar här. Jag trivs väldigt bra.
Vilka förväntningar har du på din tid i HIF?
– Att spela mycket matcher och förhoppningsvis vinna mycket matcher. Att spela inför en bra publik. Jag förväntar mig en bra tid. Vi får se till att det blir en bra tid.
Att spela allsvenska matcher?
– Det hoppas jag absolut. Det känns som att HIF har något bra på gång. Vi har ett väldigt ungt lag. Det blir spännande att följa med när unga spelare får spela i Superettan och ta för sig och förhoppningsvis få spela i Allsvenskan under åren framöver.

Ja, det är ett ungt lag. Det är bara du och Jon Birkfeldt som fyllt 28 år.
– Jag kollade lite på truppens ålder för inte så länge sedan och då såg jag att jag var näst äldst. Det förväntade jag mig inte.
Du har fått en ny självbild?
– Helt plötsligt blev jag väldigt gammal. Men jag känner mig inte så gammal. Jag har inte varit med om tidigare att man inte har någon spelare över 29. Det blir intressant att följa upp och se hur det blir. Man tycker att många av de yngre tar för sig väldigt bra.
Hur mycket plats tar du i laget med ålderns rätt?
– Oavsett ålder så är jag inte blyg av mig. Jag pratar mycket och det känns som att det är högt i tak i omklädningsrummet och på planen. Det är inte svårt att komma in i det snacket. Jag tar ändå för mig en del av kakan.
Extra mycket med tanke på att det är ett yngre lag?
– Det kanske blir så nära man varit med lite längre, att man vet lite hur det funkar. Jag vet själv när man kom upp som väldigt ung att man ofta tog ett steg tillbaka. Jag var 15 när jag kom upp i ett A-lag (Falkenbergs FF). Men jag har alltid tagit för mig bra socialt i alla klubbar jag varit i.

Och i FFF hade du Hans Eklund (nu utvecklingschef i HIF) som tränare?
– Ja.
Vilken roll spelade han för att du skulle komma till HIF?
– Jag vet inte hur det var bakom kulisserna, men jag hade inte pratat med Hasse när jag kom hit, fast jag visste att han var här. Det var kul att träffa honom när vi sågs här.
Finns det några andra i laget som du spelat med tidigare?
– Jag har spelat med Wilhelm Nilsson, ett halvår i Utsikten. Det var ändå skönt att det någon här som man kände sedan innan. När man inte spelat i samma serie som HIF har man inte stött på varandra på det sättet. Jag visste vilka många av spelarna var, men man har inte haft den personliga kontakten innan. Men jag och ”Wille” hörde av oss till varandra när det blev klart att jag skulle komma hit.

Hur färdig är du som målvakt?
– Jag tror att jag aldrig kommer bli färdig, haha. Man vill alltid bli bättre och utvecklas. Men jag vet vad jag är för typ av spelare och vad jag är bra på och behöver bli bättre på. Jag har inte spelat så mycket i seriespel som jag hade önskat. Det är också en av faktorerna till att jag ville komma hit, där jag förhoppningsvis får spela många matcher. Det är något jag längtat efter så klart.
Hur är du som spelare då?
– Jag är som sagt social vid sidan om och på något sätt är jag det som spelare också. Jag vill gärna prata mycket och höras. Men jag brukar tänka att desto mindre du gör som målvakt, desto bättre är du. Förhoppningsvis slutar det då med att du vinner och håller tätt bakåt. Jag försöker hitta någon typ av balans också. Jag är rätt lugn, men försöker vara dominant i det jag ska göra. Jag vill utstråla någon typ av trygghet. Jag vill inte ta plats när jag inte behöver det, utan agera när jag ska.

Du nämnde att du inte spela så många matcher. Som jag uppfattar det har det ofta varit två jämbördiga målvakter i klubbarna du varit i?
– Det blev lite så i Falkenberg, att det var en konkurrens. När man ser tillbaka på den tiden var jag rätt så talangfull i målvaktsspelet, men hade inte så mycket i bagaget med rutin och hela den biten som jag har med mig mer nu. Jag hade bara tillhört Falkenberg som klubb. Mycket händer när man byter omklädningsrum och får komma till andra ställen och se hur det funkar. Man lär sig mycket. Så blev det absolut när jag kom till Häcken. Där blev det tvärtom, att jag kom in ett väldigt bra lag som det gick väldigt bra för. Då är det ännu svårare att ta en plats. Men jag lärde mig jättemycket. Det blev så i Västerås med. Men som sagt, det är lärdomar och man tar med sig allting. Det är klart att man i efterhand velat spela fler matcher.
Vad vill du bli bättre på i ditt spel?
– Att utveckla spelförståelsen. Att bli ännu mer trygg när man spelar matcher, fast jag känner mig oftast rätt trygg och inte så nervös.
– Spelförståelsen och att rädda fler bollar (skratt). Det är svårt att säga, det är en helhet egentligen.

Foto: Mauri Forsblom

Wilhelm Nilsson om HIF:s cupförlust mot Sirius: ”Vi börjar väldigt bra”