HIF ur cupen, men ser ut att bli ett topplag 2025: Lundblads fem intryck från HIF–Häcken 1–4

Taylor Silverholt gav HIF ledningen i cupmatchen mot Häcken, men göteborgarna vände och vann klart och tydligt.
HIF är därmed ur cupen, men på nytt fanns det en hel del positivt att rapportera från en förlustmatch.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från Olympiafältet.

HIF–BK Häcken 1–4

1–0 Taylor Silverholt (9, assist Adrian Svanbäck), 1–1 Johan Hammar (30, assist Mikkel Rygaard), 1–2 Zeidane Inoussa (64, assist Simon Gustafson), 1–3 Amor Layouni (72, assist Srdjan Hrstic), 1–4 John Paul Dembe (87, assist Amor Layouni)

HIF (4-4-2): Johan Brattberg – Benjamin Örn, Marcus Gudmann, Wilhelm Nilsson, Ebrima Bajo – Milan Silva Rasmussen, Lukas Kjellnäs, Samuel Asoma (Ervin Gigovic, 46), Max Svensson (Wilhelm Loeper, 75) – Adrian Svanbäck (Baker Amer, 75), Taylor Silverholt (Alvin Nordin, 89).

Häcken (4-3-3): Andreas Linde – Ben Engdahl, Johan Hammar, Abdoulaye Faye, Adam Lundkvist – Mikkel Rygaard (Samuel Leach Holm, 71), Silas Andersen, Simon Gustafson – Pontus Dahbo (Amor Layouni, 54), Srdjan Hrstic (John Paul Dembe, 83), Zeidane Inoussa.

Foto: Mauri Forsblom

1. Tydliga siffror

HIF förlorade på nytt en cupmatch mot allsvenskt motstånd.
1–4 på Olympiafältet. Tydliga siffror, men bakom dem döljer sig ännu en godkänd HIF-insats mot bra motstånd – det går att hävda att Häckens segermarginal var en bra bit i överkant.
De inledde vasst, men HIF red ut den tidiga stormen och skapade flera bra målchanser på kontringar och tog också ledningen.
I andra halvlek stod matchen faktiskt ett tag och vägde. Efter 60 minuter hade lagen haft lika många klara målchanser, men när HIF bjöd Häcken på presenter under sista halvtimmen var Getingarna från Hisingen obönhörligt brutala och tryckte in tre bollar som gjorde att de gick ifrån 1–1 till storseger.

Runt en dimmig Olympiafältets plan 10 var inramningen trevlig.
Häcken hade med sig en klack som höll till på södra sidan av planen – vilket man inte ofta sett på försäsongsmatcherna här.
HIF-klacken bjöd å sin sida på ett tifo på den gamla ståplatsläktaren från Olympia – inte heller någon vanlighet när det är matcher utanför huvudarenan.

2. Svanbäcks tre möjliga assist

Adrian Svanbäcks första halvlek var något extra. I den bästa av världar hade han kunnat summera den med tre målgivande passningar.
Nu blev det i alla fall en – med en framspelning mellan fem Häcken-spelare till en fri Taylor Silverholt, som rullade in 1–0 i den nionde minuten.
Målet föregicks av en rejäl tackling från Samuel Asoma mot Häckens Srdjan Hrstic – en mäktig bollvinst som får illustrera den positiva sidan av myntet i den här HIF-insatsen.
När målet föll hade Svanbäck redan hunnit chipp-frispela Milan Silva Rasmussen, som lyfte bollen över ribban från nära håll.
I 36:e minuten kom Svanbäcks tredje frispelning när han slog bollen mellan Häckens mittbackar och fann Silverholt, som löpte förbi bakom den bortre av dessa, Abdoulaye Faye. Faye var dock med på noterna och kastade sig fram och blockerade avslutet.

3. Debutanterna

Samuel Asoma gjorde sin första start i tävlingssammanhang för HIF och gjorde det helt OK som sexa. Jag har känslan av att han är den av HIF:s innermittfältare som är mest given i en premiärelva i Superettan, men han har också en bit kvar efter sin skadefrånvaro. Idag blev det enligt plan bara 45 minuters spel.
Ebrima Bajo hade fått sitt arbetstillstånd och spelade 90 minuter som vänsterback. Han tog en del felbeslut, men gjorde inte bort sig – jag hade nog trott att Häcken skulle sätta honom under större tryck. Han visade på nytt upp bra bollbehandling under press och det är verkligen inte en spelare som stressar upp sig.
Däremot borde han nog fått ett rött kort när han fick en dålig mottagning och brutalt glidtacklade Mikkel  Rygaard med sträckt ben 58:e minuten – Bajo klarade sig dock med gult.
I skadade Jon Birkfeldts frånvaro fick Marcus Gudmann chansen att bilda mittbackspar tillsammans med Wilhelm Nilsson. Han gjorde det också helt OK. Han kom fel på det när han var uppe och stötte vid Häckens fjärde mål, men stod överlag upp bra mot de svåra motståndarna. Dessutom hade han ett par fina stötbrytningar som gick hem.

4. Det gäller att sätta chanserna

Taylor Silverholt hade ytterligare en bra chans när han fick nicka på ett inlägg från Milan Silva Rasmussen en stund efter halvtidsvilan.
Johan Hammar fick sätta Häckens kvittering lite väl ostörd på en hörna efter en halvtimme. Deras tre mål i andra halvlek kom till när HIF gått bort sig i defensiven.
Mycket av analysen från cuppremiären mot Sirius känns igen – det gäller att sätta sina chanser och laget från en högre nivå var på nytt mer effektivt än HIF.
Samtidigt var det här något mer än Sirius-matchen. HIF hade mer eget spel, de skapade faktiskt fler chanser och jag gissar att Häcken var mer frustrerade än vad Sirius var, innan respektive motståndares ledningsmål kom (i 64:e minuten idag, i 69:e minuten mot Sirius).

5. HIF ur cupen – men topplag i Superettan?

HIF spelar inte kvartsfinal i Svenska cupen 2025 – heller. Nästa år är det tio år sedan det senast hände – mot Kalmar FF våren 2016.
Det är fortsatt så att lagets senaste seger i cupen mot allsvenskt motstånd (som Skånesport berättat tidigare) kom i semifinalen borta mot MFF 2014. Sedan Kalmar-kvartsfinalen har man vunnit två av 14 gruppspelsmatcher: Mot Tvååker 2018 och mot Onsala 2022.
Årets cupäventyr har dock påmint om förra årets i meningen att man förlorat de två inledande matcherna mot allsvenska lag – men ändå fått med sig någon form av känsla av att saker och ting är på rätt väg.
HIF-spelet vi fått se mot Sirius och Häcken borde räcka en bra bit i Superettan. Min känsla är att detta HIF kommer att vara ett topplag i serien i år – en av favoriterna till förstaplatsen i Superettan 2025.
Det blir en ny verklighet för Klebér Saarenpääs HIF, som under hela förra säsongen gick under radarn. Trots förlusterna kan man lita på att förväntningarna kommer att skruvas upp under de närmaste veckorna.

Till sist måste jag även nämna matchens räddning. Jag har inte sett någon repris på den i skrivande stund, men Johan Brattbergs enhandsparad på Fayes nick i 60:e såg live ut att vara av ren Pär Hansson 2011-klass.

Foto: Mauri Forsblom