Ekmarks tio punkter efter YIF:s Europauttåg – ”Ett avsked i rätt tid”

Ystads IF förlorade med 30-31 borta mot franska Limoges.
Christoffer Ekmark summerar i tio punkter.

1. Matchbilden
10 min: 4-4
20 min: 11-8
30 min: 15-13
40 min: 19-18
50 min: 24-23
Finito: 31-30

2. Matchens betydelse
Obefintlig.
Inget av lagen hade något att spela för. Det var som att se en italiensk serie B-match.
Zzzzz…

3. YIF på sparlåga
Jakob Nygren, Oskar Joelsson, Jonathan Wilthorn och Niclas Ekberg var alla kvar hemma i Ystad och Philip Stenmalm drog inte av sig överdragskläderna.
Oscar Carlén, vars puls aldrig översteg 95, matchade runt stora delar av andrauppställningen och var så när att få med sig en poäng på det. Nu kom inte heller fransoserna med full trupp ska sägas. Allting med den här matchen var lite comme ci comme ca.

4. 7-6-spelet
I den här glorifierade träningsmatchen på en sparesa till Frankrike fick YIF ett viktigt svar.
7-6-spelet kan bli ett oerhört nyttigt vapen om/när laget hamnar i svårigheter i slutspelet. Har inte Julius Lindskog Andersson dagen kan Kim Andersson komma in och skoja. Den senare skakar som bäst av sig ringrosten.

5. Kristian Olsen
Elva mål på 14 avslut.
På fyrans växel.

6. Alfred Landin
Sjöboexpressen fick till tre fullträffar och var sannolikt den spelare i YIFlägret som mådde bäst av den här matchen. Nu är det bara att åka hem och ställa sig i ledet bakom Ekberg.

7. Kim Andersson
Har fortfarande inte skjutit ett skott sedan comebacken mot OV (vad jag sett). Fick även spela lite sex-mot-sex denna gång och tvåa i försvar, där fotarbetet kanske inte var som 2012. Går mot en sista vår.

8. Sockerbagar’n
Erik Hvenfelt kom in i andra halvlek och hade nio räddningar på 25 avslut. ”Mandolinen” Lindén skulle behöva någon match där han kommer i mål med 40% och får kvasten.

9. Liam Hultberg
Hans tid kommer. Det vet alla.
Men den här matchen glömmer han nog gärna. Fyra mål på elva avslut och rätt många kämpiga dueller som trea i försvaret.

10. Europaavskedet
Det här var rätt lagom.
En fin upplevelse. Några stämplar i passen. Många utvecklande matcher. Några nya LinkedIn-kontakter. Ekonomin påverkades inte allt för mycket tack vare sponsorer. Teambuildingen som sådana här Europatrippar ger kan ibland vara mer värd är själva matcherna.
Och – inga skador.
YIF gick så långt man kan begära. Vilket är perfekt. För om laget hade gått vidare till nästa runda – då hade YIF fått nalla på fokuset på SM-guldet. En titel som väger extremt mycket tyngre än att gå till någon kvartsfinal i European League. Eller rentav Final4 – det hade nästan varit förödande för möjligheterna att ta SM-guld. Benfica fick GOG i åttondelen och i kvarten väntar Flensburg på vinnaren där.
Det finns en ”deltagarmentalitet” att uttrycka det så, men det är också sanningen. Att spela SM-finaler samtidigt som man stångas mot allt bättre motstånd sätter hela säsongen i limbo på båda fronter. Ingen svensk trupp kommer att vara byggd för det inom överskådlig framtid, även om det hade varit kul att se ett svenskt lag i ett europeiskt Final4 i European League (Sävehof var närmast).
Nu kan YIF dra sig tillbaka och träna som man vill samtidigt som ALLA andra sliter. YIF kan beta av tre ligamatcher med mycket luftning i truppen – och sedan kliva in i slutspelet med optimala förutsättningar.
För att summera: Det blev ett avsked i rätt tid – nu ser jag ärligt talat ingenting som ska stoppa YIF från att vinna både cupen (check), serien (check) och guldet.

Maktskiftet som väcker frågor – ”Varför skedde det i det tysta?”