Hammarbys Globenmatch, Claes Hellgrens telefonsamtal & Malmös fortsatta vansinnessäsong

Svensk klubbhandboll går på knäna.
Klubbarna går på knäna.
Ledningar kritiseras. Priser fördöms. Fingrar pekas.
Våra elitföreningar i svensk handboll har sannerligen många utmaningar och det största är att väcka och tillvarata intresse.
De flesta fokuserar på att överleva. Både sportsligt och ekonomiskt. Och i sådana tider är det enkelt att identifiera ledare och problemlösare. De som dör sist när en räddningsbåt full med folk flyter in på en öde ö.

Vi har kommit till 2025 och mycket i klubbarna sköts och hanteras på samma sätt som för tio år sedan. Nätverksträffar, matcharrangemang, truppbyggen och så vidare.
Men få säljer in sporten, eller sin egen klubb framgångsrikt. Det förvånar mig att så lite förändras.
Därför har jag med stort intresse följt (och tidigare rapporterat) om Kalle Björkmans arbete i Elverum. Han uttalade sig i en artikel på Handbollskanalen nyligen. Han vill se mer visioner i klubbarna.
Jag förstår och respekterar att visioner får stå tillbaka för att undvika Kronolle eller konkursförvaltare och bara överleva, men det betyder inte att Kalle inte har rätt.
– De svenska elitföreningarna är för tafatta med att faktiskt sticka ut hakan, som IFK Kristianstad gjorde för tio år sedan. Varför kan inte fler svenska föreningar fylla sina hallar? Generellt jobbas det inte tillräckligt professionellt. Det räcker inte med att ha skyltar, golvmärken och en golfturnering en gång om året, säger han i Handbollskanalens artikel.

Så när Hammarby, med sina mycket unika förutsättningar, löser en match i Globen där det kommer 5500 åskådare och får uppleva en ärkejämn handbollsmatch är det enkelt att se vilka som är visionärer.
Man vågar, satsar och gör den svenska klubbhandbollen en stor tjänst. Och framförallt bäddar man för ett ökat intresse för sig själva, med den enorma supporterbas som moderskeppet Hammarby är.
Man kan vara hård och säga att det är ett gigantisk misslyckande att Hammarby kan ha 22.500 i snitt på sina hemmamatcher medan Hammarby Handboll denna säsong haft ett snitt på 1732. Men om 30-40 personer om året, under fem års tid, av Hammarbys supportrar hittar till handbollen, vilket inte borde vara omöjligt, då kommer hjulen att börja snurra.

Jag tror att den person med mest makt i Hammarby, och alla andra klubbar, är den som har tillgång till alla lösenord på sociala medier.
För det är 2025 nu och betydelsen av dessa kanaler kommer inte att vara mindre 2035.
Jag väntar bara på att någon tar steget och verkligen sätter en avlönad person på en sådan stol. För den föreningen kommer att växa mest – och lägga en av grunderna som krävs för att bli bäst. Hammarby leder den tävlingen rätt överlägset, men kan samtidigt fortfarande bli mycket bättre.
Kanske är det en fråga om pengar.
Kanske är det bara en fråga om – prioriteringar.

***

För tre veckor sedan ringde telefonen mitt i en ytterst sällsynt filmkväll med sambon. Hon vet om att jag bara svarar om det är ”viktigt” då.
Och eftersom det var Claes Hellgren som ringde förklarade jag att detta var extremt viktigt.
Claes hade nyss skickat ett SMS med en video på ett barn som gör en bollövning. Ni ser den i instagraminlägget nedan.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av SkåneSport (@skanesport)

När jag svarade lät det som att Claes uppfunnit elden. Det vill säga lika extremt engagerat som vanligt.
– Harru sett filmen!?!? frågade Claes med en inlevelse som att Palicka nyss saxat och räddat ett friläge i en OS-final – och jag började grubbla i mitt sinne om jag missat någonting.
Sedan förklarade han, och nu är inte citaten 100 procent korrekt återgivna eftersom jag halvsov till någon romcom (alla män som är sambos kan konsten att snooza men ändå upplevas som närvarande under filmkvällar/meldifestivalen/samtal om kläder).
– Kolla den här övningen. Världens enklaste. Men såååå viktigt. Jag fattar inte varför inte detta görs i alla hallar med ungdomsspelare – hela tiden.

Jag frågade lite sömndrucket:
– Görs det inte?
– Neeeeeej! Du vet väl hur det ser ut när ungdomslag tränar handboll, sa Claes.
– Nej, sa jag, som inte analyserat en ungdomsträning i handboll i hela mitt liv, eftersom jag sett så extremt få.
Så Claes förklarade:
– Så här är det. Grabben på videon (Claes åttaåriga barnbarn) får kasta, ta emot, riktesförändra, kasta, ta emot om och om igen. När han klarat tio stycken utan att tappa boll så utmanar vi honom att göra 20. Sedan 30. Sedan 50 och snart kan han göra 100. Det är mer bollhantering än vad många barn på handbollsträningar får på flera träningar tillsammans – på tio minuter.
Jag frågade:
– Vad menar du med att barn inte hanterar bollar på träningar?
Claes:
– De kör sina polska vågor och uppställda övningar, men då kan det stå spelare ute på kanten och röra bollen tre fyra gånger på en halvtimme. Det är inget ovanligt. Och då är det väl inte så konstigt att man blir kass eller bara tröttnar!? Eller hur!? Jag vet hur många barn som helst som tycker att handboll är skitkul, men de får aldrig träna intensivt med boll. Men det är med sådana här övningar som du ser på videon som vi bygger nästa generation med Gidsels och Claars.
Sedan höll Claes en utläggning om tekniska fel som i unga åldrar beror på att de inte kan kasta korrekt och fånga tillräckligt bra. Grundläggande enkla detaljer som det slarvats på i generationer.

Jag hade ärligt talat svårt att tro på Claes. Jag som kommer från fotbollsvärlden förstod delvis vad han menade, men utgick från att det fungerade helt annorlunda i handbollen.
Samtalet satt ändå kvar i mig.
Hade verkligen Claes rätt?
Så de senaste tre veckorna har jag haft en agenda att försöka se så mycket ungdomsträningar (mestadels åtta-tolvåringar) jag kunnat när jag rört mig i de skånska hallarna. I Malmö, i Lund, i mellanskåne, i Ystad och häromdagen även i Halland.
Och inser en sak. Claes har ju för fan rätt!
Under väääldigt långa stunder finns det spelare som bara står stilla. De värmer upp, de löper, står vid koner. Det är inga intensiva träningar med boll. De är bara närvarande.

Jag testade teorin på en av elittränarna i Skåne som har en dotter i aktuell ålder som spelar i en av de största föreningarna med bäst rykte.
– Hon kan röra bollen fyra-fem gånger under en hel tränings vanliga övningar. Claes har helt rätt.

Jag är mållös.

Diskutera i smågrupper.

***

HK Malmö fick Hampus Nygren utvisad efter åtta minuter.
Jag vet inget annat lag som står så hårt lutad mot en spelare som Malmö gör mot Nygren. En stund efter utvisningen kom HK Malmö ikapp och gick förbi.
Om Malmö vek ner sig?
Hahahahaahaha!
Det är laget är någonting helt unikt. De kastade in 17-årige Harry Jablonski, en av Sveriges största talanger på många år på M6. Och som han löste det.
IFK Skövde vek ner sig fullständigt när l-a-g-e-t HK Malmö bara körde vidare och ser av allt att döma ut att missa slutspel, precis som mysteriet, konstprojektet och besvikelsen Önnered.

Robert Månssons värvning av Jablonski sved hårt i LUGI inför säsongen. Extremt hårt.
Nu är Månsson i LUGI och ska lappa ihop ett lag som av allt att döma faktiskt ändå spelar i Allsvenskan igen nästa säsong.
Men vilken mittsexa ska han bygga laget kring? Hampus Nygren har ett utgående kontrakt…

Ekmarks elva punkter efter Malmö-Skövde 32-27: ”Unga Örnar lappade till schlättabönnerna”