Joel Sandborg om nya jobbet i Rosengård, tiden i HIF och kampen mot MFF

I helgen börjar Damallsvenskan. För regerande mästarna FC Rosengård blir det första hela säsongen med Joel Sandborg som klubbchef.
44-åringen var klubbdirektör i HIF 2018-23 och tog jobbet i Rosengård i somras.
I den här intervjun berättar han om sin första tid som klubbdirektör, hur Rosengård ska stå sig i konkurrensen inom damfotbollen, om sin tid i HIF och om hur han ser på Rosengårds herrlag.

Fakta/FC Rosengård och Joel Sandborg:

FC Rosengård är regerande svenska mästare i fotboll på damsidan. Klubben har även ett herrlag i Ettan Södra och bedriver dessutom hållbarhetsarbete inom ramen för Boost by FCR, som ger unga människor hjälp att komma in på arbetsmarknaden eller till studier.
I år ökar konkurrensen inom damfotbollen i Malmö, då MFF är nykomlingar i högsta serien. Samtidigt har Rosengård förlängt med succétränaren Joel Kjetselberg och ska kvala till Champions League.
Klubben har sin verksamhet på tre olika platser: Malmö IP (huvudkontor och dam- och flicklag), Rosengårds IP (kansli och herr- och pojklag), samt Sofielund (Boost by FCR). Joel Sandborg, klubbdirektör sedan i somras, fördelar sin tid mellan de olika platserna.
Sandborg har tidigare i karriären bland annat arbetat i andra roller inom HIF, som kommersiell chef i Rögle, samt i olika roller på Svenska Fotbollförbundet och Svensk Elitfotboll.
Efter minst sagt händelserika år som klubbdirektör i HIF (2018-23) avgick han och efterträddes av dåvarande vice klubbdirektör Reda Chahrour. Klubben hade då arbetat hårt med att ställa om till en tillvaro utanför högsta serien, efter att man för tredje gången på sju år åkt ur Allsvenskan 2022.
I juli 2025 tillträdde Joel Sandborg som ny klubbchef i FC Rosengård.

Intervjun:

Intervjun är uppdelad i tre huvuddelar: Damlaget, herrlaget och HIF. Men den inleds med frågan om hur Joel Sandborg hamnade i FC Rosengård.
Hans svar:
– För att göra en lång historia kort: Jag känner (ordförande) Håkan Wifvesson sedan säkert tolv år tillbaka. Genom fotbollsvärlden har vi stött på varandra i omgångar och pratat om att det någon gång varit roligt att göra något ihop. Ett par månader efter att jag lämnat HIF vid årsskiftet (2023-24) så hörde Håkan av sig och frågade om jag tagit nytt arbete. Då var jag i en rekrytering till en annan tjänst, men kände direkt att det var intressant, säger Sandborg.
En tjänst inom fotboll?
– Nej, inom annan idrott. Men när Håkan hörde av sig kände jag att jag först och främst har en väldigt god bild av honom. På min tidigare arbetsplats hade vi haft Håkan för att berätta om Rosengårds hållbarhetsarbete. Jag förstod också att efter all den framgång klubben haft fanns det en enorm vinnarkultur och en kunskap om damfotboll som attraherade mig. Jag fick ju möjligheten att starta upp damfotbollen i HIF och var då väldigt nära Kristoffer Schönbeck, Carina (Laasby Biller) och Anders (Ljung) som drev det. Men herrfotbollen var alltid det övergripande i HIF, beroende på vart man var i seriesystemet. Att komma till en klubb där DNA:t är damfotboll var lockande.
– Håkans fråga var om jag var intresserad av att söka jobbet och det var jag. Jag gick in i en rekryteringsprocess som tog ungefär en månad. Jag är väldigt stolt över att jag blev vald som klubbchef och att jag fått den här möjligheten.

– Jag kom in i ett skede där det var full fart. Vi hade tagit raka vinster i serien och jag kastades in i allt på en gång. Det är rätt mycket när vi har tre delar: En dam/flickverksamhet, en herr/ungdomsverksamhet och en social verksamhet. Det är mycket att lära känna.
– När jag kom in förstod jag ganska snabbt att det varit rätt mycket personalskiften under våren innan jag kom in. Det blev att inleda rekryteringar av ny personal, som varit mitt fokus. Jag har haft en trygghet i att sporten fungerade väldigt väl när jag kom, med Joel (Kjetselberg) som huvudtränare, Therese (Sjögran, tidigare sportchef) och Erling (Nilsson, senior adviser).

Vilken har varit den stora förändringen på kansliet med dig som chef?
– Vi har av naturliga skäl haft mycket fokus på fotbollen och våra sociala delar. Men när jag kom in fanns i princip bara en och en halv tjänst som var riktad mot den kommersiella biten med sponsorer, matcharrangemang, publikrekrytering, merchandise och kommunikation och media. De som fanns i organisationen var ganska nya och hade bara varit här några månader när jag kom. Jag inventerade det och såg att vi behöver bygga en organisation som ska klara av att hantera damallsvensk fotboll och sponsorintäkter som sträcker sig över de sociala arbetena och fotbollen. I förlängningen tänkte man redan att om vi nu går hela vägen den här säsongen (till det SM-guld som senare togs, reds. anm.), ska vi vara förberedda för att kvala till Champions League.
– Vi behövde starka personer som kunde bygga intresse kring varumärket och som jobbade med företag och sponsring. Vi har fått in Helene Hedvind Persson som försäljningschef och Johannnes Wåhlert som kommunikations- och hållbarhetschef. Jag är trygg i att vi har en senior organisation där, säger Sandborg.

FC Rosengårds damlag:

Efter ännu ett SM-guld lämnade sportchefen Therese Sjögran i höstas Rosengård efter nio år i den rollen, samt ytterligare en lång tid som spelare före det.
Hon ersattes av Emelie Lundberg, som tidigare hade en tjänst där hon jobbade som tränare i damernas akademilag i Division 1, samt med sponsring.
– För mig var det ganska klart direkt. Jag kände direkt att det här är en oslipad diamant som vi ska ta in. Och hon är inte så oslipad längre, säger Sandborg om Lundberg.
– Emelie är redan en av de bästa jag jobbat med och hon har en väldigt hög kapacitet.

Hur ser den sportsliga organisationen egentligen ut? Är fotbollschef Roger Palmgren Emelie Lundbergs chef?
–Roger Palmgren är fotbollschef över helheten. Som ekonomin är nu kan vi inte fortsätta göra det FC Rosengård gjort tidigare, att bara plocka spelare på översta hyllan. Konkurrensen från Europa har blivit så stark, så vi måste jobba med en balans i truppen. När jag kom in hade jag många diskussioner och möten med Roger: Vad är mest prioriterat de kommande åren. Där var vi överens om att det fotbollsmässigt är talangutvecklingen. Vilket betyder att vi måste sätta bättre resurser på flick- och pojksidan.
– Emelie rapporterar till mig, men Roger driver fotbollsutskottet och är att paraply i fotbollsverksamheten. Efter överenskommelse med mig fokuserar han mycket på talangutveckling, just nu kopplat till Rosengårds IP. Det är med Rogers erfarenhet av talangutveckling och scouting som vi främst drar nytta av hans arbete. Han ska ha det fokuset under våren och sedan kommer vi se hur arbetet utvecklats och vilka insatser som krävs på talangutvecklingen för att vara en klubb som ska fyllas på med egna talanger.

I slutet av förra säsongen fick Palmgren uppmärksammad offentlig kritik av dåvarande lagkaptenen Caroline Seger.
Hur ser du på det?
– Jag tycker inte att man hanterar interna frågor externt, vilket jag i det fallet sa till Caroline. Jag har haft en väldigt bra diskussion med henne om det. Sedan att det finns gnissel – det tror jag att det finns i alla organisationer. Jag lägger ingen värdering i det, för jag hade bara varit här några månader när det skedde och vet inte vad som hänt innan.

I det nämnda fotbollsutskottet sitter, utöver Palmgren, delar av styrelsen, sportchef Lundberg, tränare Kjetselberg och Sandborg själv.
– Jag vill att Emelie ska ha så mycket frihet under ansvar som möjligt för att kunna agera i transferfönstret. Vi har byggt en struktur som gör att hon vet vilka pengar hon har att hantera. Joel Kjetselberg är mycket mer involverad i värvningarna nu än tidigare. Det är en del av hans nya avtal – att vi vill använda hans extremt goda öga och scouting kring damfotbollen.

Efter succésäsongen 2024, då Rosengård vann 25 av 26 matcher i Damallsvenskan, förlängde huvudtränare Kjetselberg sitt avtal med klubben – och fick som Sandborg antyder ovan en större roll än tidigare.
– För vår del var det en självklarhet. Vi behövde inte gå in på några andra spår. Jag fick en bra känsla av honom och märkte att han hade egenskaper för en manageröverblick. När jag diskuterade med Emelie om hur de skulle kunna samarbeta tycker jag att vi fick ett väldigt bra sätt att jobba tillsammans. Det var en väldigt bra förhandling – ingen diskussion för oss och jag tror inte att det var det för honom heller.
Det har blivit tuffare för svenska klubbar på damsidan att behålla sina bästa spelare när konkurrensen internationellt har växt. I herrfotbollen hade säkert en tränare med hans facit kunnat bli aktuell för utländska klubbar. Hur svårt är det att behålla en sådan tränare i damfotbollen?
– Jag tror att Joel först och främst är en klok och strategisk person. Vilket gör att han tänker långsiktigt i karriären. Han kände nog inte att projektet FC Rosengård var klart efter ett SM-guld, utan såg vad vi kunde göra i nästa steg. Tyvärr gör ju läget i omvärlden, med tuffare ekonomi och enormt mycket större konkurrens om toppspelarna, att vi just nu inte kan leverera fullt ut det som vi önskade när vi signade Joel och Emelie. Vår ekonomi når inte den nivå som krävs för nästa steg, utan vi får bygga ungt och nytt. Trots att deras förutsättningar är långt ifrån vad det kostade 2024 skapar de fina resultat med den härliga gruppen av spelare vi har nu. Joel kommer garanterat att få jättefina jobberbjudanden i framtiden, så vi får se hur länge vi kan behålla honom.

Det finns numera konkurrens i stan på damsidan. MFF satsar hårt och är nya i Damallsvenskan. Hur ser du på situationen som är på väg att uppkomma?
– Den är här nu. Den är ett faktum. Länge talade Fotbollssverige ”OM” MFF kommer att komma upp. Nu är de uppe. De har byggt en fin trupp för årets säsong och utifrån vad man kan utläsa vill de inte bara vara med och delta i Damallsvenskan. Det ligger i deras DNA.
– Vi i FC Rosengård ser det som så att vi har en väldigt lång erfarenhet av att bedriva elitdamfotboll. Det är en ganska stor skillnad mot att bedriva elitherrfotboll. Vi är trygga i vår plats och position. Vi vet det jag sa tidigare – att spelare blir svårare att rekrytera och att man måste satsa på egna talanger och att vi måste bli bättre på att skapa kommersiella värden ur det arbete vi gör, för att sätta mer pengar i våra trupper. Så jag skulle nog snarare säga att ja, vi konkurrerar om spelare idag. Men MFF skulle nog också hålla med om att vi vill använda de här derbyna och damfotbollshajpen i Malmö till att driva på damfotbollen i Sverige. Så från vår sida ser vi det till 100 procent som en jättemöjlighet att få damfotbollen att utvecklas genom att vi finns tillsammans. I 90 minuter vill vi slå varandra. All övrig tid vill vi, precis som MFF, bygga damfotbollen starkare.

Hur mycket märks konkurrensen på akademisidan? Där har ni tidigare varit herre på täppan i regionen?
– Den har definitivt ökat. Samtidigt måste vi spetsas och bli ännu bättre på alla plan. Det ställer krav på oss. Det hade styrelsen identifierat innan jag kom in och det var ett av mina uppdrag: Att bygga en ännu bättre talangutveckling och akademi. Vi har en väldigt fin flickverksamhet idag och en väldigt bra elitförberedande del. Sedan har vi Dam B som spelar i Division 1 och damlaget. Denna setup är väldigt stark. Vi har en enorm erfarenhet i organisationen med Jonathan Bartling (head of coaching) och Lena Videkull (ungdomsansvarig) och det tror jag talar till vår fördel. Det finns en historik där man vet att flick och dam alltid kommer vara i fokus. Jag säger inte att det kommer bli mindre fokus på det i MFF, men deras DNA ligger på herrsidan, precis som det gör i Helsingborg, Trelleborg eller Landskrona.
– En sak som verkligen slagit mig är vilket enormt starkt varumärke Rosengård är i Europa. Jag är inte van vid att få så mycket kontakter från europeiska klubbar. När man sitter och pratar är det inte en Division 2-klubb i Tyskland som hör av sig, utan det kan vara Bayern München. Eller Arsenal. Så länge vi kan vara i den kontexten, är vi ett väldigt bra alternativ.

Förra året lånade ni exempelvis in spelare (japanska Momoko Tanikawa) från Bayern. Kan det vara ett sätt att hävda sig?
– Vi försöker vara långt fram i tanken: Hur kommer damfotbollen att utvecklas? Vart kommer spelarna att komma ifrån? Vilka platser är inte så utvecklade scoutingmässigt? Det blir ett mellanled om vi får in spelare från Bayern – vi vill kanske få spelarna direkt därifrån ”Momo” kom (Japan), till exempel. Vi sitter inte som passagerare och väntar på att de här klubbarna ska låna ut spelare till oss. Det är det jag menar när vi pratar om att vi har ett starkt varumärke. Nu låter det väldigt kaxigt, men det varumärke vi har gör att spelare kan gå direkt till oss. Sedan säger jag inte att vi inte kommer att låna spelare från stora klubbar eller att vi inte behöver det, för det gäller att hålla sig kvar på den här nivån. Men vi kommer inte att sitta och bara vänta.

FC Rosengårds herrlag:

FC Rosengårds herrlag var förra året nykomlingar i Ettan Södra och slutade nia i tabellen. Laget är ett av många som slåss om att vara näst bäst i stan på herrsidan, bakom dominanta Malmö FF.
Hur ser du på herrlagets roll i föreningen?
– Den är oerhört viktig av flera anledningar. Den ena är att Rosengård, där Rosengårds IP är, har 30000 invånare. Där finns det en betydelse, som kan bli ännu starkare, med ett herrlag som presterar och kanske till och med presterar i en högre serie. Det är exakt samma sak som jag ser på dam- och flicksidan: Att vi måste jobba mer med vår egen talangutveckling och få fler att spela fotboll. I Rosengård och områdena runt omkring finns otroligt mycket talang. Vi har väldigt mycket talang i vår ungdomsverksamhet, vilket gör att det för mig på flera plan varit viktigt att ta sig uppåt i seriesystemet. Då får du en bättre ekonomi och större uppmärksamhet. Du skapar en större hajp om det kommer bortasupportrar. Jag kommer inte att säga att vi kommer lägga en viss procent på dam och en viss procent på herr, utan jag tänker att vi måste bygga FC Rosengård lika intensivt utifrån lagens olika förutsättningar. Där är herrlaget otroligt viktigt.

Det känns som att det är en kapplöpning om att vara tvåa i Malmö. Blir det en situation där de här olika klubbarna (exempelvis Ariana, Olympic, IFK Malmö, LB07 och FBK Balkan) håller tillbaka varandra? För man tycker ju att Malmö borde ha ett lag i Superettan.
– Jag håller med dig. Jag tror att alla konkurrens är bra och vi behöver verksamhet i flera områden i Malmö. Det handlar om att vi behöver ta nästa steg i målbildningen och det strategiska: Hur tar vi oss dit? Det är väldigt enkelt att säga att vi vill till Superettan. Men hur ser en resa till Superettan ut? Vad innebär den ekonomiskt, truppmässigt, spelarmässigt och tränarmässigt? Där hoppas jag vara med och bidra lite med kunskap om vad som krävs. Jag har verkat i både Allsvenskan och Superettan. Jag tror att vi ska utgå från vad vi gör och göra vår verksamhet så professionell och bra som möjligt. Så att vi blir attraktiva för spelare. Det är stenhård konkurrens om spelare i och med att det är så många lag här.
Hur ser satsningen på herrsidan ut 2025?
– Vi har lagt oss strax under det vi hade i fjor (budgetmässigt). Vi tycker att vi har en väldigt bra stomme på avtal. Vi har Halda (Kabil, tränare) på plats, vilket gör att vi kommer att kunna ha en kontinuitet. Utifrån budgeten hoppas jag att vi inte ska behöva be om ursäkt i år. Jag hoppas att vi ska vara med och tävla på övre delen av tabellen. För mig är det jätteviktigt, men det måste vara ekonomiskt hållbart. Vi kan inte satsa för pengar som vi inte har.

Herrlagets hemmaarena Rosengårds IP är nedgången. Fritidsnämnden i Malmö Stad har fattat ett inriktningsbeslut om att rusta upp A-planen för att göra den godkänd för spel i Superettan.
Hur ser du på förutsättningarna på Rosengårds IP idag?
– Där är inte förutsättningar som speglar vår ambition. Vi har en dialog med Malmö stad och det finns en del planer på vad man kan göra. Vi är extremt positiva till den utvecklingen. Ska du kunna bygga intresse och rätt förutsättningar måste du se över allt med faciliteter och planer. Det handlar inte om att vi vill ta en större del av ytorna för vårt herrlag, utan om att hela fotbollen ska få ytor som täcker behovet. Vi vill få in så många barn som möjligt i vår verksamhet och då behöver vi planer. Men vi behöver också ha förutsättningar som gör att man vill gå och bygga sin dröm här som barn. Står du på ena sidan av planen idag ser du knappt spelarna. Vi måste bygga ihop det tajtare och göra det mer intressant.

HIF:

2023 lämnade Joel Sandborg klubbdirektörsuppdraget i HIF. Det var han själv som inför styrelsen föreslog ett upplägg för där han fasades ut som klubbdirektör under hösten, för att efterträdas av dåvarande vice klubbdirektören Reda Chahrour.
Sandborg hade då gått igenom år av uppflyttningar (2018 och 2021) och nedflyttningar (2020 och 2022), pandemihantering och ekonomiskt stålbad. De tuffa åren tog hårt på honom.

Var det givet för dig, efter de här händelserika åren i HIF, att fortsätta i branschen?
– Definitivt inte. Hade du frågat mig i januari 2024 hade jag sagt att jag aldrig mer kommer att jobba i en förening. Däremot stängde jag inte dörren till förbundsjobb och liknande. Jag var i några diskussioner, men det landade i att jag har en familjesituation som gör att jag inte kan pendla till, eller bo i, Stockholm just nu. När tiden började gå, kände jag en liten saknad av något. Och när jag började fundera på vad det var, så insåg jag att det var känslan i en förening: Omklädningsrumsdelen, kaffet hos materialaren, matcherna… Det är en så stark gemenskap och jag blev liksom rädd och kände att ”det här kommer jag inte kunna få någon annanstans”. Att vara i den här kontexten med sponsorer och supportrar som står och firar en vinst eller till och med står och är arga efter en förlust. Tidigare kände jag att ”nu orkar jag inte mer”, men nu blev det ”detta är där jag vill vara, där jag varit hela mitt vuxna liv”.
– Så det var absolut inte givet, men det växte med tiden. Mina barn har inte varit med om något annat än att jag jobbat i en förening. De har varit med i alla möjliga sammanhang med Rögle och HIF. När jag frågade dem om FC Rosengård sa jag att ”detta kommer att ta mycket tid av pappa, jag kommer att vara borta mycket men ni får också följa med på mycket”. Båda var jättepositiva till att jag skulle ta det. Det blev avgörande, för detta är en livsstil. Det är inte många helger under ett år där man inte är iväg på matcher. När barnen pushade kände jag att ”jag är inte färdig”. Det ångrar jag absolut inte nu – att vara en del av ett myllrande kansli där folk kommer och går är en härlig känsla.

Jag läste en intervju (i Fotbollskanalen) med Håkan Wifvesson efter att du tillträtt och då var det mycket fokus på skriverierna om ditt ledarskap i början av din tid i HIF. Har de skriverierna legat dig i fatet när du sökt jobb?
– Man kan väl säga att vid en första anblick så kan någon som tittar på det säga ”vad är det här?”. Men alla som har lite erfarenhet av vad det innebär att vara VD eller högsta chef vet att du kommer inte kunna gå igenom livet i en så hög roll och göra alla glada. Du måste sätta ned foten ibland och agera kraftfullt ibland. HIF var i ett läge där det var ”do or die”. Företrädarna hade satt den klubben i en extremt dålig situation. Det gjorde att jag sa till styrelsen att vi kommer att behöva gå snabbt framåt för att rädda detta. Så jag var trygg med att jag hade styrelsen med mig och nära mig. Så att det skulle ligga mig i fatet nu upplever jag inte alls, utan snarare tvärtom. Många har sagt att de vill ha in en person med skinn på nästan som vet vad som krävs och klarar att hantera en sådan här sak. Många glömmer att jag åkte på den smällen efter åtta månader i HIF, av ett antal anställda som jag sparkat. Men jag hade styrelsens backning och var kvar i fyra år till. Det hade jag inte varit om det de sa var sant. Vilket gör att det enligt mig bara var ett uttryck för att de var besvikna att de fick lämna klubben och jag fick vara deras syndabock.

Vilken är den största skillnaden mellan att vara klubbchef i Rosengård och HIF?
– Det är nog supportrarnas makt, på gott och ont. Det är en extrem påverkan från supportrarna i HIF. Jag tror att supportrarna tror att det mesta de gör är av godo och positivt, men vi som är där och jobbar nästan 24-7 året runt är också människor. Vi älskar föreningen man är i. Man gör aldrig något för att det ska gå dåligt. Sedan kanske man är dålig på det man gör och då får man gå. Jag har alltid varit en väldig förespråkare för supporterkultur och har en nära dialog med supportrar, för det är allas vår klubb om du är medlem. En skillnad är i alla fall att här har du inte samma supportertryck – jag hoppas att jag om tre eller fem år kan säga att det är det. Men det är en skillnad när du kan jobba strategiskt framåt utan denna påverkan. Sen säger jag inte att det är negativt, det är bara att det ÄR så att i HIF och de stora klubbarna måste du ha mycket tid att lägga på supportrarnas vilja. Det lägger jag inte lika mycket tid på idag.

Vilken är den största likheten?
– Organisationerna. Jag kan säga att jag saknar varenda person uppe på Olympia och har gjort det sedan jag slutade. Vi var ett väldigt bra gäng där uppe. Med handen på hjärtat kan jag säga att det var så jobbigt att jag inte klarade av att säga hejdå till dem när jag skulle lämna. Det tog för hårt på mig. Men jag har haft kontakt med mer eller mindre alla via SMS eller telefon efteråt.
– Och det är samma här (i Rosengård) – vi har blivit ett supertajt gäng på kort tid. Likheten mellan föreningarna är att organisationen är väldigt familjär och nära. I övrigt är det inte mycket likheter.
Du gick bara ifrån HIF utan att säga adjö?
– Jag sa så klart ”adjö”. Jag skrev givetvis mail till personalen, men jag var i ett ganska dåligt skick och jag hade stridit axel mot axel tillsammans med de här människorna. Några av dem hade jag känt sedan jag började i HIF för första gången 2003 – Frederik Ericsson som varit där hela tiden. Stefan Jansson (fotbollskonsulent) och Lino Boriero (materialförvaltare) har varit där länge. Jag och Reda (Chahrour, nu klubbdirektör) pratar tio gånger om dagen. Skulle man sagt hejdå till dem i ett så svagt skick som jag var i då – jag hade nog fallit ihop. Jag klarade inte det. Jag har alltid velat säga ”på återseende, vi ses någonstans”. Men telefonen har varit öppet och jag har nästan veckovis kontakt med flera av dem fortfarande.

Var det en lättnad den dagen hösten 2023 då du checkade ut från HIF?
– Det tog några månader innan jag kunde släppa frågorna. Jag gick och oroade mig mycket över saker och ting första tiden. Lättnaden kom nog när jag kände att de frågorna avtog. Jag var tillgänglig för klubben året (2023) ut, men Reda var så kunnig och välinspelad och gjorde nog alltför att inte belasta mig med frågor i efterhand.
Vilket datum lämnade du?
– Jag lämnade operativt den siste november. Jag tog ut semester under december och avslutade min anställning den siste december. Men återigen, ledningen – Reda och Micke Dahlberg (sportsligt ansvarig) – de behövde inte mig. Jag hade gått till styrelsen och presenterat en framtid där jag inte var med. För jag kände att nu går vi in i ett nytt skede. Jag hade ett önskemål om en mer aktiv styrelse som kunde stötta organisationen och lite andra prioriteringar och det har de gjort fantastiskt bra. All heder åt det som skett i HIF efteråt.

Hur skulle du summera din tid i HIF?
– Alltifrån kaosartad till enorma glädjekänslor till enorma besvikelser. Det vi hann med på kort tid – om fem år är en kort tid – var enormt mycket. Vi – jag och (dåvarande administrative chefen) Robin Lundgren – kom in i en förening som inte hade en krona på kontot.
Det var 2018? Hur var läget då?
– Vi var näst intill klara för att gå upp i Allsvenskan då. Vi hade varit i Superettan i två år och att gå upp igen kostade enormt. Vi gick in med en ekonomisk ryggsäck som höll på att knäcka oss. Jag la otroligt mycket tid på en omorganisation, åt att täppa till alla hål i ekonomin där pengar gick ut. Att få kontroll på ekonomin och sedan successivt bygga vidare.
– Sedan åkte vi på pandemin efter bara något år, vilket gjorde att det var en berg- och dalbana varje dag med nya besked och allt under en längre period. Sedan blev det tränarrockader som man kan tänka på i efterhand. Det finns en del tränarbyten vi skulle haft mer tålamod med och vissa vi inte skulle gjort, som kanske gjorde att sporten hackades upp en del.
Till exempel?
– Som du förstår tänker jag inte ta upp några namn. Men jag får ta på mig som ytterst ansvarig att jag skulle haft mer tålamod i vissa delar. Det är också viktigt att förstå att många ibland skjuter på sportchefen eller ordförande eller klubbdirektör. Men sådana här beslut tas alltid av många människor i organisationen och styrelsen. Jag fick alltid ha en tung röst i styrelserummet, vilket jag är tacksam för. Det är därför jag också kan säga att vissa saker som blivit fel får jag ta på mig mycket av.
– Men jag är också stolt över vissa saker. Jag är otroligt glad över att Micke Dahlberg är där han är. Det var ”Granen” (tidigare spelare och sportchefen Andreas Granqvist) som rekryterade Micke (som akademichef) och jag vet att han gör ett fantastiskt jobb. Jag är otroligt stolt över att Reda är klubbdirektör. Även om han inte skulle erkänna det så förberedde jag ändå honom lite – jag sa till honom ”jag kommer inte att orka detta för evigt, så jag vill att du tar det en dag”.
– Sedan var damfotbollen den stora positiva delen som gav energi åt hela föreningen. När vi degraderades och det gick tungt på herrsidan fanns det en positiv sida i föreningen i att vi växte på flicksidan och tog serie på serie på damsidan. Förhoppningsvis spelar HIF:s damlag mot oss i Damallsvenskan om några år, det hoppas jag verkligen på. Det arvet, tillsammans med hållbarhetsarbetet där vi jobbade mot diabetes och för rörelse i skolorna och lade enormt mycket tid i områden som Fredriksdal, Drottninghög och Dalhem, är jag stolt över.
– Summeringen är att jag inte är nöjd över mitt resultat och arv. Jag kan säga att vi gjorde mycket bra, men allt annat än att HIF är en stabil allsvensk klubb är ett misslyckande.

Min personliga bild är att, ja, det var upp och ned i serierna under din tid, men man måste väl kunna säga att den ekonomiska stabiliteten i HIF ökade under din tid och att man har nytta av det idag, även om det ekonomiska läget är utsatt? Kan du inte känna någon stolthet i det? Du nämnde inte det?
– Varför jag inte nämnde det ligger i det du säger. Jag vet att de har en tuff, en stabil, men skör, ekonomi. Mitt definitiva mål var att den dag jag lämnade HIF, skulle jag göra det med en rejäl kassa. Jag nådde inte det. Tack vare degraderingen till Superettan kunde jag inte lämna över föreningen med den ekonomiska sits som jag krigade för och hade som målsättning. Men det är klart, vissa år innan vi gick in gjorde man 20 miljoner minus i resultat. Året före vårt första år gjorde man tio miljoner minus och efter vårt första år gick vi plus och det gjorde vi sedan fyra år på raken. Så det är klart att jag med stolthet kan säga att vi till exempel skalade bort hela Resurs Banks skuld under de åren OCH byggde upp damverksamheten i samma ekonomi. Det var ett hästjobb för alla. Vi jobbade med en minutiös ekonomisk kontroll, som krävde att alla hade sina olika ansvarsområden och följde dem till punkt och pricka. Men det var inte så att Reda fick ett bankkonto fullt av pengar när han kom in – snarare tvärtom.

FC Rosengård inleder Damallsvenskan på söndag den 23 mars klockan 14, hemma mot Piteå IF.

Foto: Gustav Lundblad

Joel Kjetselberg har startat analysen inför helgens FCR-premiär – ”Ett tufft lag att möta”