OV:s moral imponerar – men Malmö ser starkare ut

OV Helsingborg gjorde det absolut nödvändiga om de ska ha en chans på semifinalplatsen.
Vann sin första hemmamatch mot HK Malmö. Att vara tvungna att vinna två av tre matcher i Baltiskan tror jag inte ens de själva riktigt tror på.
Men OV har någonting speciellt hemma i Helsingborg. Torsk i premiären hemma mot Ystad. Sedan dess är de obesegrade i Arenan/Idrottens Hus. Det är natuligtvis någonting som bygger självförtroende. Slipper de åka buss vinner de oftast.

Det kan behövas.
Innan torsdagens triumf, där man alltså kvitterade kvartsfinalserien till 1-1 i matcher hade OV Helsingborg bara en seger på de 21 senaste mot Malmö. Snacka om boogieteam…
Det var för övrigt tredje gången OV Helsingborg gjorde exakt 23 mål på Malmö bara den här säsongen. Det har lett till en uddamålsseger, ett oavgjort resultat och en brakförlust.

Sedan finns det aspekter i handbollen som sträcker sig bortom teknisk bevisföring. Alltså statistik.
Synintrycken.
Magkänslan.
Och jag tycker mig se tendenser där till att OV Helsingborg går på knäna lite grand. Igår räddades de till stor del av Micke Anderssons e-n-o-r-m-a första halvlek som gav en femmålsledning i paus.
Malmö var smått bedrövliga i sitt anfallsspel. Nästan vilse.
Så när Malmö tog tag i det direkt i andra halvlek och både kom ikapp och förbi, då trodde jag att OV skulle säcka ihop.
Men icke.
Med en del taktiska manövrar och framförallt; en imponerande moral, löste Helsingborg uppgiften. Att ha Espen Christensen att kasta in som en joker sista kvarten-tio minuterna (vi har sett det förut under säsongen) har gjort honom till en slags supersub.

Så för att summera.
Malmö ser generellt lite starkare ut. Inte minst när de så effektfullt fick bort Marcus Norrbrink i stora delar av matchen (tre mål).
Men har man skallarna som OV-spelarna verkar ha kan man välta logiska slutsatser; som att Malmö i mina ögon vinner den här kvarten med 3-2.

Ja, Björn S. Du läste rätt. Så nu när jag för första gången tro på HKM så vet vi hur det kommer att sluta…

***

Sedan ska det blir intressant att se om IFK Kristianstad kan slingra sig ur det grepp som Hammarby kopplat.
Jag är rätt säker på att de inte gör det.
Båda de här lagen är extremt starka med vind i seglen, och rätt skruttiga när motvinden viner. Med 1-0 i ryggen, en fullsatt Jerka och ett Kristianstad som haltar – då luktar det semifinal för Bajen. Eller åtminstone 2-0 i matcher.

***

Slutsatsen av punkterna ovan påminner mig om intervjun med Truls Grötta i vintras.
Han sa då:
– Jag har en dröm: att spela mot Hammarby borta och vinna, vilket tyvärr inte skett ännu. Bara för att efter matchen gå direkt ner till 91:an (krogen där spelare och supportrar samlas) och beställa en pilsner för att se vad som händer. Antingen hade det blivit slagsmål, eller så hade vi suttit och snackat skit långt in på natten, säger Truls och avslöjar att det bor en lite liten hammarbyare även i honom.
– Det hänger en Bajentröja där hemma, efter att ha varit på en fotbollsmatch tillsammans med en god vän som lirar i Tumba; Adam Kardell som jag spelade med i Halden.

Jag ser fram emot den där podden…

***

I en annan del av Sydsverige lappade YIF till Hallby borta och leder med 2-0 i matcher.
Det har gått rätt snabbt ändå för Oscar Carlén & Co att bygga upp det MONSTER som just nu käkar upp Handbollsligan hel och sköljer ner med julebrygd.

Vem som kan stoppa dem i slutspelet?
Ingen, naturligvis. Om inte någon går in med dobbarna först i knähöjd på Julius Lindskog Andersson.
Vilken moral, hemmastatistik eller supporterpodd som helst kan inte stoppa Ystads IF. Tro mig, jag vet. Jag har ju en egen handbollsblogg!

Truls Grötta om sin udda väg till eliten: ”Spelade handboll max en dag i veckan tills jag var 16”