Lundblads fem intryck från GIF–HIF 2–0: Jag begriper inte hur HIF kunde förlora premiären
HIF förlorade Superettanpremiären i Sundsvall efter en mycket svag andra halvlek.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.
GIF Sundsvall–HIF 2–0
1–0 Marcelo Palomino (53, straff), 2–0 Pontus Engblom (91, assist Miguel Sandberg)
Publik: 2382
HIF (4-4-2): Johan Brattberg – Benjamin Örn, Marcus Gudmann, Wilhelm Nilsson, William Westerlund (Milan Silva Rasmussen, 88) – Wilhelm Loeper, Lukas Kjellnäs, Samuel Asoma (Ervin Gigovic, 75), Max Svensson – Adrian Svanbäck, Oscar Aga (Adam Akimey, 64).
GIF Sundsvall (5-4-1): Jonas Olsson – Manir Jelassi, Malte Hallin (Miguel Sandberg, 75), Lucas Forsberg, Amaro Bahtijar, Alexandros Pantelidis – Taiki Kagayama, Marc Manchón, Ture Sandberg, Marcelo Palomino (Yacqub Finey, 75) – Mille Eriksson (Pontus Engblom, 84).
1. Chockförlust
Just det faktum att HIF förlorade premiären är inte det märkliga här.
Det märkliga är sättet det skedde på.
HIF dominerade den första halvleken och skapade flera högkaratiga målchanser.
Men det var ett utdömt GIF Sundsvall som vann med 2–0 efter en andra halvlek där HIF helt enkelt var närvarande frånvarande.
De har åkt på en del smällar i premiärer, men detta var en ovanlig sådan. Förlust med mer än uddamålet i årets första seriematch har bara hänt två gånger tidigare under de senaste 20 åren: Mot Hammarby 2006 (2–4) och mot Varberg 2020 (0–3).
2. Missarna
Under matchens första tio minuter hade GIF Sundsvall det mesta av bollinnehavet, men i helt ofarliga ytor och de skapade ingenting.
Sedan tog HIF över dirigentpinnen och visade tidvis upp ett fint spel med snabb återerövring och bra kontroll på bollen.
Samuel Asoma var skicklig som speluppläggare, Benjamin Örn gjorde årets bästa insats på högerbacken och William Westerlund fortsatte att vara duktig i en inverterad vänsterbacksroll.
Lukas Kjellnäs var en av halvlekens bättre spelare och var framme och nickade på en hörna i tionde, men de stora, stora, tillbuden var de följande:
• 16:e minuten. Ett inlägg från Kjellnäs efter ett fint uppspel av Marcus Gudmann. Det ledde till en chans för Max Svensson, som avslutade precis utanför bortre kryssribban.
• Adrian Svanbäck spelade in en boll i målområdet, där Wilhelm Loeper kom farande – men bollen var lite för långt framför honom vid målets tomma ”bakdörr”.
• Oskar Aga tog sig loss från mittbacken Amaro Bahtijar på ett Svensson-inlägg, men avslutade utanför från cirka två meter.
• Inlägg från Loeper och Svanbäck avslutade på volley framför mål. Målvakt Jonas Olsson gjorde en handbollsräddning.
HIF borde gjort mål i åtminstone ett eller två av de lägena. Och hade de gjort det, hade det här nog blivit en annorlunda text.
3. Straffen
Det är alltid farligt att inte utnyttja lägena som uppstår i den typen av spelövertag och det skulle visa sig gälla även i den här matchen.
Sundsvall hade haft en bra möjlighet i första halvlek – ett skott över från japanen Taiki Kagayama på ett inspel från vänster.
Till den andra kom de ut starkare och HIF fick inte något grepp om spelet i inledningen. Mille Eriksson tog sig till ett friläge efter en miss av Gudmann, men väntade för länge med att avsluta och Wilhelm Nilsson hann städa.
I 52:a minuten anföll Giffarna till vänster. Det uppstod en stor yta bakom Lukas Kjellnäs och Wilhelm Loeper och Benjamin Örn hamnade ensam mot två hemmaspelare. Alexandros Pantelidis rullade in den i boxen till Kagayama, som tog emot med ryggen mot mål 15 meter från mål – och gjordes ned av mittback Nilsson.
Straffspark – inte en självklar sådan, men samtidigt onödig.
Marcelo Palomino rullade in 1–0 i 52:a minuten, nedanför en jublande hemmaklack.
4. En icke-halvlek
Efter målet sket det sig för HIF. Det spel med boll som satt ihop ganska bra i första halvlek försvann.
De hade egentligen bara två kvitteringsmöjligheter: Ett skott över från Asoma och en chans för Adrian Svanbäck efter en bra Adam Akimey-styrning av ett Gudmann-uppspel. Jonas Olsson nekade Svanbäck ett mål igen.
De sista 20 minuterna såg HIF rejält tagna ut av situationen. Uppspelen fastnade, de kom ingentans alls. Wilhelm Nilsson, som varit stark i första halvlek, kom helt fel in i flera situationer och till sist blev Ervin Gigovic av med bollen. Sundsvalls skickliga Norrköpingslån Ture Sandberg spelade Miguel Sandberg, som serverade inhopparen och klubblegendaren Pontus Engblom.
2–0 i 91:a.
Spik i HIF-kistan och fest i Sundsvall.
5. Vintersaga
Det stora vemodet kommer att rulla in under HIF:s långa, långa, hemresa på E4:an.
Det blev ingen rolig HIF-lördag alls.
I Sundsvall var det vår, men i HIF-land slog vintern tillbaka.
Nu gäller det att den här premiärfloppen inte lägger en våt filt över hela våren, som jag upplevde blev fallet exempelvis 2002 (2–6 mot BoIS), 2007 (1–2 mot Halmstad), 2012 (0–1 mot IFK Norrköping) och 2020 (0–3 mot Varberg).
Det kommer att krävas mental och kollektiv styrka för att resa sig från Sundsvallsmällen.
HIF:s egna passningsspel i den första halvleken var bättre än vad det var i de allra flesta halvlekar 2024.
Samtidigt var den andra halvleken sämre än nästan alla 2024-halvlekar också.
I hemmapremiären mot Sandviken om en vecka får HIF visa vilken av de två skepnaderna som ska vara den dominerande under 2025.
Foto: Bildbyrån
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se