Mikael Dahlberg om att vara sportchef i HIF: ”Man får försöka ha örat mot marken”

Mikael Dahlberg har varit HIF:s sportsligt ansvarige i snart två års tid. Dagens lag består nästan uteslutande av spelare som han värvat, eller haft som spelare i akademin när han var klubbens akademichef.
I den här intervjun berättar han för Skånesport om uppdraget, hur han ser på spelarmarknaden och om utvecklingen där svenska klubbar säljer spelare för att större summor.

Foto: Mathias Bergeld (Bildbyrån)

Mikael Dahlberg spelade i klubben 2014-18 och blev sedan akademichef 2021. Efter att sportchef Andreas Granqvist fick sparken i april 2023, blev Dahlberg tillförordnad sportsligt ansvarig – och ett par månader senare blev han det på permanent basis.
Skånesport sätter sig ned för ett längre samtal med den nyblivne 40-åringen från Umeå i samband med klubbens träningsläger inför säsongen på Mallorca.

Detta HIF är på något sätt ditt HIF. De flesta spelare i laget är spelare som du varit med om att ta in. Vad säger du om truppbygget?
– Det känns väl bra. Som du säger är det spelare som jag plockat hit eller lyft från akademin som jag varit med i.
Är du tillfreds med hur bygget ser ut?
– Jag tycker om den trupp vi har. Det är ett gäng bra fotbollsspelare och en välfungerande grupp som trivs bra ihop. Alla spelare som är här vill verkligen vara i HIF och är beredda att göra mycket för att HIF ska nå framgång.
Om man jämför HIF före och efter att du tog över är det, oaktat kvaliteten på spelarna, mer fart på spelarna i ditt lag. Har det varit något du aktivt arbetat med?
– Jag och Klebér (Saarenpää, tränare) pratade, i vår analys av truppbygget när vi skulle gå vidare från 2023 till 2024, om att vi ville addera fart till laget. Både sett till individuella spelare och även i tempot, hur vi kunde använda de spelartyperna.
I vilket syfte?
– Dels är det ett sätt att såra motståndarna. Sedan tror jag att om du har ett bra bollinnehav behöver du någon som hotar motståndarna med fart. Förra året tyckte jag att vi hade väldigt mycket fart, men sämre kontroll. Nu vill vi addera kontroll utan att tappa fart. Jag tror att det är lättare att börja i den änden, där vi ser till att vi är duktiga på att springa in bakom (motståndarna) och attackera, för att därefter kunna skruva tillbaka lite grand.

Du hade Pelle Ohlsson som tränare och sportchef under din tid som spelare i Gefle – han är en person som rosats för det arbete han gjorde som sportchef där. Är det en person du inspirerats av i din roll?
– Det är en jäkla skicklig yrkesman som har bra koll på läget, men jag har inte tänkt specifikt att Pelle är en förebild i rollen. Det handlar nog mer om att vara öppen och hänga med i vad som händer inom fotbollen: Hur jobbar sportchefer och klubbar som är duktiga generellt? Vad händer på marknaden? Man får försöka ha örat mot marken och vara på tå så att man hänger med.

Hur lär man sig att vara sportchef? Ska du bli tränare kan du gå en tränarutbildning. Men det finns ingen sportchefsutbildning…
– SEF (Svensk elitfotboll) har sportchefskonferenser där man diskuterar fotbollsämnen. Det är ett kollektiv (sportcheferna) som delar med sig, vilket jag tycker är bra. I övrigt är det nyttigt att ha varit inom akademin (akademichef 2021-23). Där handlar det också om truppbygge över tid och att försöka se det strategiskt över längre sikt: Vart finns det duktiga spelare och hur kan man bereda plats för dem? Hur får man det att lira år efter år?
– I övrigt är det som du säger, det finns inget facit om hur man ska göra för att bli duktig på det. Det jag vet är att när man spelar ser man bara toppen på isberget och att det är en jäkla massa jobb där under som är viktigt. Det handlar mycket om att försöka vara nyfiken och lära sig. Att plocka upp det allt eftersom och ha mindsetet att man blir bättre av att testa sig fram och helt enkelt göra saker. Att ta hjälp av folk runt omkring som kan mycket i olika delar av spelet: Det finns en massa runt en förening som kan en massa om fotboll. Och man har ekonomer som kan ekonomi. Man ska vara öppen för att ta de diskussionerna också.

Vad har varit mest oväntat i rollen?
– Det är en ganska komplex roll med allt ifrån praktiska frågor som att ordna med träningsläger och olika system som Fifa och Fogis (Svenska Fotbollförbundet system). Till ekonomi, budgetansvar och personalansvar. Det är ganska många spelare och tränare som faller under mitt paraply. Bredden i rollen sticker ut i jämförelse med andra jobb jag haft.
Hur mycket tid tar det administrativa arbetet jämfört med annat?
– Det tar en del tid. Ofta är det så att man en normal dag försöker vara runt laget och träningar på förmiddagen och göra administrativa grejor på eftermiddagen.
Och själva det strategiska ”hjärnarbetet”?
– Det pågår hela tiden på något sätt. Men även i samtal med klubben, Reda (Chahrour, klubbdirektör), Stavros (Papadopoulos, styrelseledamot) och Erik (Edman, scout). Det stöts och blöts och pågår.

Det talas mycket om alla transferintäkter som svenska klubbar tagit in på senare tid. Jag såg att svensk fotboll tredubblat sin andel av den globala transferkakan på ett par år. Hur ser du på den utvecklingen?
– Det görs fler försäljningar från svenska klubbar till större ligor. Det tror jag kommer att vara en naturlig del av att driva klubb i Sverige. Sedan tror jag att det handlar om att vara duktig på att använda de pengarna på ett bra sätt så att laget och klubben blir mer välmående och konkurrenskraftig. Sedan får det inte bli så att Sverige blir en liga där det bara handlar om att sälja spelare för en massa pengar. Det är fortfarande tävling det handlar om och där vill man vara välrustad. Det gäller att hitta en balans i det. Men att svenska klubbar ska sälja spelare för att vara konkurrenskraftiga tror jag är en naturlig utveckling.

Kan det finnas en risk i att klubbar nu ser hur andra klubbar säljer och att man går för långt och blir för beroende av försäljningar – att klubbar råkar illa ut om det blir en dipp i priserna på marknaden?
– Så kan det vara och det ska man följa. På samma sätt som vi pratade om förut om att vara med och följa vad som händer inom fotbollen är detta också en viktig aspekt: När tippar pendeln över? Både att det skulle kunna vara en risk att det blir överbetalt om man budgeterat med allt för stora försäljningar och det inte blivit några försäljningar.
– Jag tror att så länge HIF är i Superettan så ska man inte budgetera för allt för stora försäljningar. Det är inte så normalt att sälja för stora belopp i Superettan och då måste föreningen ha en sund ekonomi och inte vara beroende av det. Föreningar som har större ekonomi och mer likviditet och eget kapital kan säkert ”gambla” lite mer för att få loss mer pengar för insatser i fotbollen. Samtidigt finns det exempel på svenska klubbar som budgeterat för att sälja spelare och inte gjort det. Men att svenska klubbar över tid budgeterar för att sälja spelare tycker jag känns naturligt, för det är uppenbart så att det går att sälja många spelare från Skandinavien – om man kan utveckla duktiga spelare.

Vad är det klubbarna som lyckas gör bra?
– De har varit duktiga i scouting och rekrytering och i att sätta samman trupper där yngre spelare får chansen att spela. Sedan ska det vara bra nog också. Det ska finnas någon form av ”successionsordning” i att det inte behöver dröja så länge innan en ny spelare kan ta platsen. Så det är ett gediget arbete.
– Sedan är det också så att om du inte är en klubb som säljer spelare för en väldig massa pengar, så kan du fortfarande bygga en god ekonomi genom att vinna matcher och ta dig ut i Europa och tävla. Det bringar också intäkter. Det är de två stora grejorna som är intäktskällor där svenska klubbar kan få en ekonomisk injektion.

Ser du någon annan trend som inte vi vanliga människor snappat upp?
– Det blir intressant att se när det slår över till att inte bara superunga spelare säljs. Nu är det unga spelare mellan 18 och 21-22 som det finns ett verkligt värde i. Det är rimligt att tro att den pendeln snart kommer att slå över till att det blir spelare som är 23-24-25 som är undervärderade – spelare som fortfarande har väldigt mycket fotboll kvar att spela, men som kommit över puckeln där alla köper potential. Det finns säkert en hel del duktiga spelare i det segmentet som det går att göra vettiga affärer med. Det finns en risk i att om hela världen letar spelare i en väldigt ung ålder, så blir spelare som inte är riktigt så unga kvar. Jag tror det kan bli en viss förändring i det.
Det blir att om alla springer på samma boll…
– …Så blir det något annat som missas. Då kan man se om man kan fånga det. Än så länge tycker jag inte att pendeln slagit över. För yngre spelare har historiskt varit undervärderade. Det har varit en billigare affär att ta in dem, sett till den totala kostnaden med övergångar och löner. Samtidigt som det finns en högre höjd i när man träffar och det kan utväxlas till något mer. Många köper potential för att de ser det glappet. Men det kommer säkert att förändras, det också.
Hur följer ni marknadsutvecklingen?
– Siffror runt försäljningar och siffror är SEF bra på att förse oss med. Sedan får man titta på siffrorna och försöka dra egna analyser. Goalunit är superskickliga på att sammanställa och paketera data så att det blir förståeligt. Det är sådant vi får på sportchefskonferenser.
Efter varje transferfönster?
– Ja, inom SEF har man också möjlighet att få datan ur ett klubbperspektiv och se olika KPI (nyckeltal) kopplat till den egna föreningen.

Foto: Mathias Bergeld (Bildbyrån)

Efter händelserika åren: Så ska Max Svenssons erfarenheter stärka HIF