Den skånska handbollskartan ritas om: ”Vinslöv & Lågan trots allt vinnare”

Skåne är Sveriges handbollshuvudstad.
Men kartan ritas hela tiden om. Så är det ju i den här brinnande världen. Bara död och skatt är konstant.

En av de största förlorarna de senaste dagarna har IK Lågan målats upp som.
Degraderade från Allsvenskan smet de ut från finrummet efter bara en säsong.
Som förlorare? Ja, sett till serietillhörighet.
Men i övrigt ser jag Lågan, eller snarare Hörby som ort, som en av de stora vinnarna under säsongen 24/25.

Sportsligt sett fick man ett väldigt tydligt besked om vad som behövs för att etablera sig i eliten. Vilket är bara lite mer än vad man klarade av att rusta upp den här säsongen.
Det är definitivt görbart. Inte minst i Hörby.
För när den här orten kraftsamlar tillsammans är det en förening som symboliserar en hel bygd. Förening och invånare har brunnit tillsammans och då har Lågan någonting väldigt starkt. Unikt rentav.
Under ett drygt år har klubben kraftsamlat och ställt sig, och sina medlemmar, frågan: Vad ska Lågan vara?
För att kunna bli en Allsvensk klubb krävs det väldigt mycket mer än bara ett gäng hyfsade gossar på planen – och just kring sin organisation har Lågan tagit enormt stora steg på kort tid. Däri ligger den största vinsten.
Det kommer klubben ha stor nytta av i framtiden som trots allt ser väldigt ljus ut.

***

Även Vinslövs säsong tog slut i fredags.
Nu löste de ett kvalspel på egen hand och fick ännu en nyttig erfarenhet i det sammanhanget. De hade kunnat göra en ”Skånelattur”a, alltså vunnit ett kval och sedan spottats ut med skinn och ben av Handbollsligan ett par månader senare.
Sportsligt sett har Vinslöv, uppenbarligen, ganska långt för att bli ett nytt Amo. Men organisatorisk har de definitivt musklerna för att kunna göra samma resa.
Lite bättre värvningar, lite mer pengar och lite mindre skador – sedan är Vinslöv i Handbollsligan.

Nu blir det ett generationsskifte till nästa säsong. Kanske är det preis vad som behövs.

***

Lund har två lag i eliten nästa säsong, för nu räknar jag Allsvenskan dit. Senast vi upplevde det var i december 2014, precis innan H43:s konkurs.
Det är smått otroligt, utifrån organisationer, målsättningar, självbild och budget att de båda Lundaklubbarna nu ska tävla i samma serie.

H43:s dubbla avancemang tillskrivs till stor del övertagandet av Ankarets lag när de fimpade sin plats i Allsvenskan för att INTE vara en del av eliten.
Det är sant, men också en överdrift.
Lagen varvade division två med mycket Ankaret-spelare, men den här säsongen har det kryddats med betydligt fler spelare från de egna leden och andra spelare.

Lå oss titta på matchprotokollet från i fredags.
Ingen av följande spelade i Ankaret:
Målvakten David Bondesson, giganten Petter Brandt (sex mål), påläggskalven William Vranjes (ett mål), vesslan Anton Celander (två mål), nyttige Albin Hallengren (ett mål), nyckelpjäsen Jakob Söderberg (tre mål), framtidsmannen Oliver Strid (tre mål) och talangen Johan Ekholm (ett mål).

Erik Ekstrand (fem mål), keepern Alfred Åswärd, Rasmus Carnehult (skadad större delen av säsongen), Olof Lundahl Olsson (fyra mål) och Hugo Svensson (två mål) var med i den där Ankarettruppen. Det har även Gustav Mölhede som nu varit skadad.
Men samtliga dessa har H43-koppling. De har antingen fått sin fostran där eller haft föräldrar som spelat där.
Så det är lite som hönan och ägget. H43 nu hade aldrig varit där de är utan truppen från Ankaret. Men Ankaret hade aldrig varit där de var utan spelarvärvningarna från H43.

”H43 utmanar LUGI” skriver Sydsvenskan i en rubrik.
Visst visst.
Utmanar gör de kanske på sitt sätt. Men säsongen 25/26 kommer att handla om en enda sak för de båda klubbarna.
LUGI ska upp.
H43 ska hänga kvar.
Men innan nästa säsong inleds möts båda klubbarna, i slutet av april, i ett dubbelmöte i cupen.

Jag tror, hur som helst, att en serie med både H43 och LUGI kommer att ge handbollen i Lund en nödvändig energiboost.
Någonting som BÅDA föreningarna går vinnande ur. Och kanske vore det det bästa för staden: med LUGI i Handbollsligan och H43 i Allsvenskan? Lite som Ystad har det.

***

OV tog steget från Allsvenskan till att ha en liten favoritroll i kommande semifinal i Handbollsligan.
Hatt av för OV.
Och hatt av för Handbollsligan.
Aldrig, under mina drygt tio år som handbollsnörd, har jag varit mer fängslad, fascinerad och engagerad kring Handbollsligan. Dess nyckfulla oförutsägbarhet är en stor anledning till det. Att det kan skrivas sagor med kapitel som det OV har författat är en anledning till det.

I en värld där pengar – och bara pengar – dikterar villkoren i de högsta serierna är det befriande, och väldigt svenskt, att sådant här fortfarande kan ske.
Ska OV Helsingborg bli Handbollsveriges Leicester anno 2016?

***

Ystads IF är på väg att gå rent.
Samtidigt som IFK Kristianstads fiasko i slutspelet skapade krigsrubriker.
Men lugn nu. YIF må har hittat helt rätt, men de är väldigt långt från den oerhörda dominans som IFK Kristianstad hade för tio år sedan – vars skugga den klubben fortsätter att stå i och lida av.
Ystad har inte alls samma ekonomi, inte alls samma hysteriska värvningar som fått fullträff, inte alls samma publika intresse, inte alls samma CL-ambitioner och är inte alla samma slags klubb.

Den maskin som Ystad blivit, samtidigt som stadens konkurrent nätt och jämnt överlevt, är resultatet av många olika saker som träffat rätt samtidigt.
Och tar laget det guld alla förväntar sig att de gör om en dryg månad då är de återigen på toppen av den svenska klubbhandbollspyramiden.
Men de kommer knappast att sväva iväg.
Ungdomsverksamheten, den så framgångsrika, ska fortsätta att leverera,. Damlaget ska försöka ta sig upp igen (det blir svårt) och ekonomin måste bli bättre. För när det kommer till tillgångar är YIF välmående, men likviditet är rätt tunn.

Ystads IF må vara ledande. Men de kommer inte att bli den där giganten som IFK Kristianstad en gång var.

***

IFK Kristianstad fortsätter att gå sin kamp med självbilden.
Tvåa i serien var maxutdelning, men det får de väldigt lite cred för.
Att de sedan stod på näsan mot Hammarby i slutspelet är såklart anmärkningsvärt, men det är anmärkningsvärt åt två håll.
Hammarby var ojämna och resultatmässigt svaga under grundserien, men det får de väldigt lite skit för, med en förbundskapten vid rodret och allt. Om vi nu ska jämföra med IFK Kristianstad.

Trots att vi hela tiden, i bloggar, poddar, i TV-sändningar, i omklädningsrum och på läktare pratar om hur sjukt jämn Handbollsligan är verkar ändå många vara förvånade över utfallet av en sådan jämn liga. Ur det perspektivet är det inte så förvånande att Hammarby slår ut Kristianstad.

***

HK Malmö hade i mina ögon en sämre trupp i år, därför tippade jag dem sist.
Men klubben fick ett extremt mycket bättre resultat, de slutade trea.
Sådant är det bästa jag vet. Inte att få fel i tipsen kanske. Men när hjärta, själ och laganda kan välta omkull stel och fyrkantig logik.
Att jag står fast vid att min bedömning av HK Malmö då var fullt realistisk gör deras insats under säsongen bara ännu mer imponerande.

Men hur länga ska Malmö överleva?
Ekonomin vet vi är usel. Nyckelspelarna vet vi lämnar. Intresset lyfter inte.
Så hey, varför inte göra ett tips för Handbolsligan herr redan nu? Here goes nothing:

1. Ystads IF
2. IK Sövehof
3. Hammarby
4. IFK Kristianstad
5. IFK Skövde
6. HF Karlskrona
7. OV Helsingborg
8. Alingsås HK
—————–
9. AMO
10. GUIF
—————–
11. Önnered (som vanligt)
12. VäseråsIrsta
13. IF Hallby
—————–
14. HK Malmö