Kryss för Rosengård i toppmötet efter dråpligt självmål
De regerande mästarna FC Rosengård reste till Stockholm för en toppmatch mot serietvåan Djurgårdens IF. I den första halvleken tog gästerna ledningen två gånger om. Men efter en mycket olycklig miss av Rosengårdsmålvakten Eartha Cumings kvitterade hemmalaget till 2-2, ett resultat som stod sig matchen ut.
Inför dagens match mellan Djurgårdens IF och FC Rosengård i Damallsvenskan hade serieledande Hammarby precis tappat poäng mot Malmö FF. Således fanns chansen för de båda topplagen att ta igen försprånget i tabelltoppen. Djurgården var obesegrade inför matchen med tio poäng efter fyra matcher och befann sig på andra plats, tätt följda av Rosengård på fjärde plats med nio poäng.
De båda lagens spel påminde om varandra med spel främst längs de offensiva vänsterkanterna. När Djurgården väl tog sig in i Rosengårds straffområde blev det ofta åtminstone halvfarligt. Däremot skedde detta mer sällan än för gästerna som också skapade fler riktiga chanser att göra mål. Den stora skillnaden lagen emellan var nog effektiviteten i passningsspelet, där Rosengård var klart vassare.
Det skulle också visa sig i den 25:e minuten då Hanna Andersson snodde åt sig bollen från en av hemmalagets mittbackar som tog alldeles för lång tid på sig. Den tidigare kunde sen springa hela vägen in i straffområdet utan att någon av djurgårdarna hann ikapp, för att slå in 1-0. Målet var välförtjänt, även om det kändes långt ifrån självklart att det skulle tillfalla Malmölaget i det skedet av matchen.
Bara minuter senare skulle Djurgården däremot replikera genom Mimmi Larsson. Anfallaren fick till sig bollen efter en bollvinst på Rosengårds högerkant, vartefter hon vände runt och kunde placera in bollen intill målvaktens bortre stolprot.
Djurgården blev klart skarpare i offensiv väg efter de båda målen och var nära att ta ledningen efter ett inspel längs marken. I det efterföljande anfallet skulle däremot Rosengård springa sig förbi längs den nämnda vänsterkanten. Det rörde sig om Molly Johansson som var tung i närkampen och höll undan försvararna för att vackert placera in bollen högt upp vid den bortre stolpen.
Djurgården svarade med att först skjuta i stolpen, och sedan precis utanför målet, under en fin efterföljande period. Kvitteringen skulle också komma, men inte från en djurgårdsfot. Istället uppstod ett helt obegripligt självmål där Rosengårds målvakt Eartha Cumings inte hade koll på mottagningen när bollen passades hemåt. Bollen rullade bara förbi hennes fot och resulterade i ett av de mest dråpliga självmål jag sett.
Den första halvleken avslutades ungefär som den började, men ett ganska böljande spel i båda riktningarna. Däremot skapades inga nya riktigt farliga chanser innan pausen.
Inför den andra halvleken verkade båda lagen ha stärkt sina försvar. Det var klart mer chansfattigt efter pausen, särskilt för Djurgårdens del. Nu verkade Rosengård mer eller mindre ha tagit över helt sett till bollinnehavet och det allmänna spelet.
Känslan var att Rosengård höll på att ta sig allt närmare ett nytt ledningsmål, samtidigt som Djurgården mest hoppades på att sno åt sig tre poäng genom en kontring. Hemmalagets fokus var helt klart försvarsmässigt, vilket gjorde att Rosengård kunde trilla runt bollen bäst de ville på offensiv planhalva. När man närmade sig straffområdet stod försvararna i vägen, eller så slog man själva bort bollen på ett lite onödigt sätt.
Att Djurgården inte skapade någonting framåt berodde såklart inte bara på hemmalagets oskärpa, eller för den delen på gästernas bollinnehav. Djurgården kontrade när man kunde, varpå Rosengård stängde till och kunde samla upp bollen. Dessutom fick Malmölaget klart bättre träff i presspelet, vilket gjorde det oerhört svårt för djurgårdarna att spela sig till de lägen man önskade.
Intensiteten ökade för hemmalaget mot slutet av matchen och under de sista tio minuterna var det mer spel åt båda håll än vad det varit under halvleken dessförinnan. Bortaspelarna började se allt tröttare ut och helt plötsligt var det Djurgården som kunde spela sig till lägen. Rosengård hade fortfarande ett stort bollinnehav, men det verkade inte riktigt leda någonstans.
Visserligen kom det en kort slutforcering från gästerna på tilläggstiden. Man fann sig bland annat i ett mycket intressant läge mitt framför mål, men felvända. Det ledde ingenvart och ett frustrerat Rosengård tvingades börja om igen. Matchen avslutades med ett bra frisparksläge för gästerna utanför straffområdet, men Djurgårdens målvakt Anna Koivunen sträckte ut och räddade avslutet.
Matchen slutade till sist alltså 2-2 efter en tillknäppt andra halvlek där de stora chanserna lyste med sin frånvaro. Resultatet var absolut inte orättvist, men nog måste Rosengård ha känt att man borde tagit tre poäng. Dels åkte man på det mycket dråpliga och onödiga självmålet i första halvlek, dels ägde man bollinnehavet fullständigt under majoriteten av den andra.
Rosengård befinner sig nu fortsatt på fjärde plats, tre poäng bakom serieledarna Hammarby och en bakom tvåan Djurgården. Det finns fortsatt saker att arbeta på hos de regerande mästarna. Med det sagt är Djurgården bra i år och dagens insats var många gånger bättre än den mot Hammarby för någon vecka sedan.
Foto: Bildbyrån (Kenta Jönsson)
