Landslagsmannen och Blåvitt-profilen ska spela avskedsmatch med Ekets GoIF: ”Väldigt speciellt”

På lördag klockan 12 spelas årets match på Ryavallen i Eket utanför Örkelljunga.
Ekets GoIF:s stora son Emil Salomonsson gör sin sista match när Västra Karups IF kommer på besök i Division 5 Norra Skåne.
– Det ska bli kul att spela på Ryavallen för första gången på 20 år, säger den tidigare landslagsmannen och Blåvitt-profilen till Skånesport.

Emil Salomonsson, 36, har haft en lång karriär. Han lämnade Eket som tonåring för spel med Ängelholms FF (2004-07). Därefter blev det spel i Allsvenskan med Halmstads BK (2009-11) och IFK Göteborg (2011-18, 2022-24), samt ett par år i Japan i Sanfrecce Hiroshima (2019) och Avispa Fukuoka (2020-21).
På lördag sluts cirkeln: Avskedsmatch på Ryavallen i Eket utanför Örkelljunga.

– Det ska bli kul att spela på Ryavallen för första gången på mer än 20 år, säger Salomonsson.
– Det är väldigt speciellt. Men man försöker förtränga det i den mån det går, tills efter matchen. Man har spelat inför fulla läktare i Japan och Sverige, men då är det inte så många ansikten man känner igen. Nu kommer man att känna igen kanske 30-40 procent. Det är unikt att ha så många som man känner i publiken på samma match.
Hur mycket har du följt Eket genom åren?
– Jag har varit på Ryavallen några gånger och kollat. Mest när det var fler man kände i laget. Men man har alltid haft koll på vilken division de kämpar i. Morsan och farsan bor i Örkelljunga, så man har den lokala anknytningen.

Matchen på lördag är inte bara en hyllningsmatch till Emil Salomonsson. Det är också en viktig match i toppstriden i Division 5 Norra för Eket, som ligger fyra i tabellen. Motståndarna Västra Karup IF är tvåa.
Tränare Emil Pålsson väntar sig en fysisk match – det brukar bli det mot Västra Karup.
– De är tunga defensivt. En tuff match. Det är en viktig match för oss för att kunna hänga på i toppen, säger Pålsson.
– Eftersom vi mött varandra många gånger genom åren är det mycket känslor inblandade.
På torsdagens träning fick laget bekanta sig med Salomonsson som lagkamrater.
– Jag hoppas att det kan bli ett lyft för övriga spelare att det kommer en spelare som spelat på hög nivå. Det märkte vi på träningarna i veckan. Det är många som vill ta chansen att spela med en sådan spelare, säger tränaren.

Hur blev då avskedsmatchen verklighet?
– André Strömberg, min allra bästa och äldsta vän, har spelat i Eket från och till i nästan 30 år. Vi har alltid pratat om att göra en sista match ihop innan vi lägger av, berättar Emil Salomonsson.
När han tog beslutet att sluta med elitfotbollen i vintras, ställdes därmed frågan till Ekets GoIF.
– Det är klart att vi var intresserade, säger tränare Pålsson.

Beslutet att sluta med elitfotbollen växte fram efter att Salomonsson lämnade IFK Göteborg efter förra säsongen. Han höll igång genom att träna med Tvååkers IF nära Varberg där han bor.
– Tanken var att jag skulle vara fit inför en eventuell annan klubbadress på högre nivå. Men efter att jag tränat där kände jag att jag inte saknade att spela fotboll. Det kändes som att jag var nöjd med vad jag gjort på elitnivå. Motivationen för elitfotbollen försvann nog lite grand när man klev ut från Kamratgården, berättar han.

Utöver Ekets GoIF, blev IFK Göteborg klubben som Emil Salomonsson främst kom att förknippas med. Det blev totalt elva säsonger i laget – till och med fler än vad han totalt sett gjort i moderklubben Eket (mer om hans tid i IFK längre ned i artikeln).
I januari 2008 var han med HIF på U23-läger på Kanarieöarna och han provtränade även med Blåvitt (”kände att Kamratgården var en häftig miljö”). Men när han samma vinter lämnade Ängelholms FF som 18-åring, blev det för Halmstads BK. Istället blev det IFK tre år senare.

Emil Salomonssons cirkel sluts inte bara Ryavallen på lördag.
Fem dagar senare väntar en avtackning på Gamla Ullevi, inför IFK Göteborgs match mot Öster på torsdag.
– Det blir skithäftigt. Unikt. Extremt känslosamt. Att stå där på innerplan inför en fullsatt arena och ta del av kärleken, tillsammans med familjen, säger han.

När elitfotbollen nu är ett avslutat kapitel skapas nya planer för framtiden. Just nu skriver Salomonsson sin C-uppsats i historia, om Storstrejken 1909, ur Varbergs fackföreningars perspektiv. Han kan komma att bli historielärare, men det kan också bli att han hoppar på en ekonomiutbildning.
– Vi får se lite.

Men först alltså: Ekets GoIF–Västra Karups IF. Lördag klockan 12.
– Att få dra på sig Eket-tröjan igen efter så många år… Det finns en symbolik i det. Med alla minnen man har av den och Ryavallen och allt man gjort på den planen. Det blir en speciell lördag, väldigt känslosam, säger Emil Salomonsson.
– Vi hoppas att det kommer mycket folk från Eket och Örkelljunga och kollar! Och att de får upp ögonen för Ekets GoIF och Ryavallen och fortsätter att dyka upp även efter den här matchen, säger tränare Emil Pålsson.

Emil Salomonsson om…

…tre höjdpunkter i karriären

Cupgulden med IFK Göteborg

”Det första guldet (2013)var jäkligt häftigt. Vi tog det i Stockholm mot Djurgården och åkte tåg hem. Det var ett galet firande på tåget, det kan ha varit tusen blåvita ombord. Det var en sjuk upplevelse plus att vi vann på straffar.”
”Andra guldet (2015) kom på hemmaplan mot Örebro. Då gjorde jag assist till bägge målen (finalen slutade 2–1) och blev vald till bäste spelare. Det är sjukt kul att kunna vara avgörande som ytterback. Det kommer jag aldrig att glömma.”

Debuten i Japan, med Sanfrecce Hiroshima

”Det var sjukt häftigt. Vi mötte Janne Jönssons Shimizu S-Pulse hemma och jag gjorde mål på volley. Det är det snyggaste målet jag gjort i hela min karriär. Det var ett sätt att presentera sig för hemmafansen på! Min farsa hade åkt dit för att hälsa på oss. Han är över 190 centimeter lång, så man såg honom på läktaren efteråt. Han stod och skakade på huvudet och jag skakade på huvudet tillbaka. Det var en jäkla upplevelse.”

Den ”riktiga” landslagsdebuten

”I mars 2016 mot Tjeckien. Jag hade varit med i några ”B-landskamper” (januariturné), men här fick jag starta och spela med Zlatan. På hemmplan. Det var den ultimata drömmen som jag haft. Det var det man drömde om när man simulerade VM-finalen på gräsmattan. En sjuk jäkla känsla.”

Var du nära EM-truppen det året?
– Hamrén valde att bara ta ut en högerback till EM (Mikael Lustig) och tog med en extra mittback istället. Så kanske var man för dålig (skratt), så nära var man inte när han bara tog ut en. Men hade de tagit ut två högerbackar hade jag nog kommit med.”

…karriärens lägsta punkt

”När vi torskade SM-guldet på målsnöret 2015, när Norrköping gick och vann. Vi var så nära att vinna guld. I tredje sista omgången kryssade vi hemma mot Halmstad – hade vi vunnit den hade vi haft allt i egna i sista omgången i och med att vi vann mot AIK (i näst sista omgången). Norrköping behövde tappa poäng i Malmö. Men då slängde (Markus) Rosenberg bort matchen efter fem minuter (utvisad efter ett knä mot Linus Wahlqvist). Då dog stämningen på Gamla Ullevi. Vi hade satt oss i sitsen att våra värsta rivaler behövde hjälpa oss. Så blev det inte.”

…när han var som bäst

”2013-16 var jag som bäst. Jag var väldigt bra i Japan också och fick en väldig träff, en stor roll.”

…bäste spelaren han spelat med:

”Har man varit på planen med Zlatan är det svårt att inte säga Zlatan. Ska man säga något jag spelat med en hel säsong så är det Lasse Vibe när han gjorde 23 mål på 26 matcher. Man kände att han gjorde vad han ville. Hans säsong 2014 var överdrivet bra. En häftig spelare.”

…bäste spelaren han mött:

”Andres Iniesta i Japan (Vissel Kobe).”

Foto: Bildbyrån