Ekmark summerar Ettan Södras vårsäsong: ”Har en dålig känsla i nyckelbenet…”

Ettan har tagit sommarlov ett par veckor.
Den drar igång igen första veckan i augusti och jag ska försöka summera min tankar om serien så här långt. För oss på Skånesport ligger nämligen den här serien varmt om hjärtat. Både jag och kollega Gustav Lundblad kommenterar olika sändningar, en per omgång, vilket innebär att vi ”måste” ha bredare kunskap än om bara de skånska lagen – som är sju till antalet. Jag har följt serien i knappt tio år på nära håll i olika roller och Skånesport har byggt en stor del av sin tillväxt på just Ettan.

Nyss släppte för övrigt Ettan sin ”Talangbarometer”. Statistiken är baserad på talanger, födda 2005 eller senare, fram till omgång 15, och hur mycket speltid de fått.
Här är facit för den södra serien.

Ettan har i många år gått under det självvalda smeknamnet ”Sveriges talangliga”. Ettan Norra lever upp till det, men jag upplever ändå instinktivt att många klubbar i-n-t-e tänker så när de ska matcha sina trupper. I allt mindre omfattning åtminstone…
Nästan alla skånska klubbar, med BK Olympic som undantag, ligger i botten i det sammanhanget. Fyra av de fem sämsta klubbarna i det sammanhanget, sett över hela landet, är skånska. Och en stor del av Olympics höga siffror i det sammanhanget beror på dels samarbetet med MFF som slussar juniorspelare till Lindängen – dels på grund av tre nigerianer som alla kommit från samma agentur och slog igenom som tonåringar. Mer om det här.
Det är möjligt att de skånska lagens låga siffror i sammanhanget också påverkar Superettan-lagen. TFF:s, HIF:s och BoIS scouting riktar minst lika ofta in sig på Ettan Norra. Helt i sin ordning – så vi ska inte bara fnysa åt statistiken. Den påverkar i längden skånsk elitfotboll.

Man kan dra större växlar på det här om man vill. Som truppvärde. Som vad klubben står för.
Jag kan mest konstatera att det är fakta. Och att den skånska klubb som har minst speltid för spelare födda 2005 eller senare också är en av de som går bäst.
FC Rosengård (NOLL spelare i aktuell kategori) har nämligen lika många poäng som Lunds BK efter 14 matcher. Jag tror nog att de ligger i toppen även efter 30.
Ett par saker med FC Rosengård som kan lyftas fram:
Laget har förlorat, siffermässigt klart, mot samtliga tre lag man har före sig. 0-3 mot J Södra, 0-2 mot Ljungskile, 0-1 mot Lunds BK.
Laget har förlorat sin kanske bäste spelare i Kelvin Emmanuel Igbonekwo. Denne är avstängd resten av säsongen efter sitt vevande mot en domare.
Samtidigt har laget en tyngd, kanske just på grund av avsaknaden av junisar, som känns som en potentiellt avgörande faktor i en höststrid. Men för att de ska kunna hävda sig där krävs det att man börjar vinna även mot topplagen – vilket man har chansen att göra direkt i återstarten när man tar emot J Södra.
I Rosengård, för övrigt, planeras det för en uppdaterad version av idrottsplatsen och kanske blir FCR den Malmö-klubb som vinner racet om att bli näst bäst i stan genom att ta steget till Superettan. Kan man dessutom stärka truppen med någon spetsspelare i sommar finns chansen!

Strax före tabellfyran FC Rosengård ligger Lunds BK, på samma poäng men med bättre målskillnad.
”Krubban” har fem poäng upp till den kvalplats man lyckades knipa förra säsongen. Klubben var aldrig riktigt nära att välta Östersund i själva kvalet – och jag undrar om laget verkligen är så mycket vassare i år.
Vårens sista match blev ett praktfiasko. 1-0-ledning med kvarten kvar borta mot jumbon Husqvarna tappades till förlust. Sådana torskar har en tendens att sticka ut när ett lag som inte lyckats nå sina mål ska lyfta fram vad som gick snett. Och det var inte de första poängen laget tappade i slutsekunderna på en match.
Annars finns det mycket i det här gänget jag gillar. De är visserligen tre poäng efter sin målsättning, men har absolut chans att nå en topp-två-placering och är definitivt det skånska lag som i mina ögon har möjligheten att ta steget upp i Superettan (Ljungskile och J Södra är i-n-t-e Barcelona och Real Madrid…) Och kanske dessutom förbli där. Trots att det är en handbollsstad. Trots att ekonomin skakar regelbundet.
Vad som skulle krävas för att utmana om seriesegern?
Två spetsvärvningar i sommar. Och det är tveksamt om så sker.

Ariana FC Malmö, som klubben heter numera, är också ett lag som gick in i säsongen med ambitioner att slåss i toppen.
Det kan man glömma. Inte minst efter den dramatiska derbyförlusten, med brandskattad trupp, i sista våromgången.
Lagbygget är ändå intressant. Man har suddat ut mycket av de defensiva problemen. Man har grundat laget i stabilitet och rutin i de bakre leden och bygger dessutom föreningen på mer traditionellt vis internt.
Klubben gör nu mycket av det man inte hunnit göra tidigare på sin korta väg till semiprofesionell fotboll. Att det gick lite för fort ser jag fjolårets debacle med negativ kvalplats, efter att nästan ha åkt ur direkt, som ett kvitto på.
Om Ariana lyckas etablera sig på övre halvan, prestera stabilare sportsligt, behålla sin tränarstab och sedan värva klokt och spetsigt – då finns det alla möjligheter att vinna den här serien. 2026.
Men inte i år.
Laget är inte tillräckligt bra helt enkelt. Tio poäng upp till kvalplats är dessutom alldeles för mycket – oavsett vad som händer i sommarfönstret.

Nykomlingen Hässleholms IF går på semester som tabellåtta.
Helt enligt förväntningarna.
Att det här var en i sammanhanget stark nykomling visste vi. Klubben har byggt en stabilitet som topplag i division två en längre tid, värvat smart och inte för stort och har samma ledare och tränare. Samma kurs!
Fortsatt är det defensiven som är grunden. Där finns stabiliteten och tryggheten som resten vilar på – och med den hyfsade arbetsro som nu finns tror jag att klubben har goda möjligheter att göra i Ettan Södra vad man gjorde i division två. Etablera sig för att bli ett topplag – och en dag ta Hässleholm tillbaka till elitfotbollen. Förhoppningsvis harvar man inte i Ettan lika länge.
Frågan är vad som händer när, inte om, Kristianstad FC kommer ikapp och utmanar om samma spelare och samma målsättning (Superettan). Jag tror det vore positivt för båda klubbarna. Det skulle definitivt skruva upp fotbollstemperaturen i regionen.

Ängelholms FF överraskar på mig nästan varje år.
Jag ser truppen på papperet i februari-mars och tänker ”Det vet 17 om detta lag kan klara sig…”. Sakta men säkert börjar jag inse mina egna begränsningar som analytiker. För ÄFF överlever, frodas och spelar stundtals riktigt trevlig fotboll.
Det enda som oroar mig inför fortsättningen är att det är rätt höga toppar och djupa dalar i spelet ibland. Hässleholm, för att ta ett relevant jämförelseexempel, upplever jag vara jämnare i prestationerna.
Sedan är frågan vad som händer under sommaren. Jag tror att HIF kommer att vilja låna ut en del pjäser och kanske kan Ängelholm dra nytta av det?

BK Olympic med sina 18 poäng är betydligt mer än Ängelholm upp och ner i prestationerna. Kanske som ett resultat av att man är en ung trupp. Ska man skola in talanger i semiprofessionell seniorfotboll har valpigheten ibland ett pris.
Katastrofala insatser har varvats med imponerande segrar och lite senare på säsongen allt stabilare resultat. Jag har svårt att se, inte minst med tanke på att Olympic torde ha högst utvecklingspotential på kort tid i truppen, att degradering skulle blir aktuellt.
Men å andra sidan kan sommarfönstret ställa till det.
Vad händer med de tre eftertraktade nigerianerna?
Vad händer med MFF-samarbetet?
Vad händer om ett ungt lag hamnar i en svacka och exempelvis kapten Ayari blir skadad?
Jag borde inte vara orolig, ändå har jag en dålig känsla i nyckelbenet…

Eskilsminne IF är tveklöst det lag som överraskat mest negativt på mig. Jag trodde verkligen att den starka trupp som Izet Kaljic förfogade över skulle kunna strida i toppen.
En hel del, mer insatta, fnös åt mina tankar i mars. Med rätta uppenbarligen.
Den resultatmässiga kräftgången ledde till att Izet Kaljic fick lämna. Anders Schönberg tog över huvudansvaret.
Två segrar på 16 matcher är naturligtvis bedrövligt. Ändå är man bara målskillnad från kval (Trollhättan har den platsen).
Att klubben i våromgångens sista match hemmabesegrade BK Olympic tror jag var extremt värdefullt. Inte bara för segern i sig, utan för självförtroendet och arbetsron i gruppen. Spelmässigt dominerade Eskils långa stunder innan första målet kom och man var ett betydligt bättre lag än Olympic i den matchen.
Kan man spinna vidare på det har man alla möjligheter i världen att hålla sig kvar i den här serien med god marginal. Det lär dessutom hända en del under sommarfönstret. Kanske lånar man in någon pjäs från Landskrona BoIS igen? Christian Stark borde vara aktuell som anfallare och även om Emil Lindman är ”för bra” för Ettan Södra så behöver han kontinuerlig speltid. Det skulle vara en jackpot för Eskilsminne med tillgång till de båda pjäserna. Två-tre spelare kommer nämligen att lämna klubben på grund av skola/arbete.

Avslutningsvis.
Missa inte vår Youtubekanal. Där läggs alla highlights från de skånska Ettan-lagens matcher ut. Att prenumerera är naturligtvis helt gratis.