Hur bevarar vi intresset för Handbollslandslaget?

Beskåda bilden ovan.
Det är presskonferensen efter VM-premiären mellan Sverige och Tjeckien.
Ha den som mental bakgrundsbild en kort stund.

Svensk handboll har haft stora utmaningar de senaste åren.
Och med ”utmaningar” menar jag nästintill oövervinnerliga problem.
Och med ”oövervinnerliga problem” menar jag en potentiell katastrof.
Få som läser dessa rader har kunnat undgå diskussionen om att Handbollsligan tvingats till en lösning där matcherna sänds på en egen plattform. Det är väl en bra produkt för oss som är intresserade.
Men – den når inte ut till den stora massan.
Det är för få, alldeles för få, som numera följer Handbollsligan Herr och/eller dam. Det har inte gjorts i närheten av tillräckligt för att öka intresset eller få maskineriet att snurra.
Ett minskande nationellt intresse för ligan, även om publiksiffrorna i många av hallarna pekar i rätt riktning, är vad jag menar med ”potentiell katastrof” för sporten. Om allt färre vet vilka som spelar derbyn, vilka som går till slutspel och vilka som är bäst, sämst , argast, gladast och fulast – då minskar värdet på ”produkten svensk handboll”. Till skillnad från hur det fungerar i Danmark, exempelvis. Våra två världar polariseras.

Men!
Vi har ju landslaget. Eller landslagen! För det spelar oftast ingen roll var de spelar sina träningsmatcher eller rentav tävlingsmatcher. Arenorna säljer slut.
Produkten är attraktiv. Heja Sverige”
Folk kan fortfarande se matcherna på TV. Läsa om matcherna och spelarna i tidningarna. Lyssna på dem på radion och i poddar.

Eller…?

Svenska Handbollslandslaget AB har som ett kommersiellt företag insett att tiderna förändrats. Snabbt.
Medielandskapen förändras. Människors konsumtionsvanor förändras. Förutsättningarna förändras. Allt blir svårare att sälja.
I bokstavligen talat generationer har vi via TV4 följt handbollen som kommenterats av Robert Perlskog och Claes Hellgren.
Det var det ENDA sättet jag konsumerade handboll på fram till 2012 när min chef på Skånska Dagbladet frågade mig om jag kunde handboll.
– Absolut, ljög jag – och fick bevaka någon träning med H65 Höör. Sedan accelererade det och här står jag idag och är marginellt mer kunnig men betydligt mer engagerad.
Hur som helst.
Handboll för den stora massan, när det börjar närma sig miljonpublik – det är när landslagen har spelat. Det är studio, det är reportrar och historielektioner och intriger från farbröderna Hellgren/Perlskog. Sporten nådde folkhemmen. Det är därför alla vet vem Per Carlén, magnus Wislander och Staffan Olsson är. Det är inte för att de var så jävla bra på handboll.

Nu står vi inför en annan verklighet.
Och jag misstänker att tusentals, eller tiotusentals, eller kanske hundratusentals, inte såg matchen igår. Nu är Viaplay ingen stängd plattform som Handbollsligan.live, men det är ändå någonting som inte är lika självklart som TV4 tidigare har varit.
Viaplay är bra.
TV4 var optimalt.
En verklighetssmacka som bara är att tugga i sig.
Sedan kanske SVT kliver in i handlingarna senare i turneringen, men allt intresse, allt fuzz runt omkring, all marknadsföring av programmen – det är det plötsligt väldigt många färre som ser.

Så nu står vi här med premiären avklarad.
Aftonbladet Johan Flinck var på plats i Tyskland. Förmodligen inte för att hans redaktion sagt ”Du MÅSTE åka dit Johan, vi går under annars”. Utan snarare för att Johan själv sålt in det och själv vill. Kanske att det finns en kommersiell lösning i bakgrunden.
Sedan får vi se hur länge och hur mycket av Flincks arbete som är tillgängligt gratis för alla eller om det hamnar bakom betalväggar. Det kan vara lite olika.

Inte ens Viaplay är på plats. All kommentering och all studio sköts från distans.
Det blir billigare.
Mer urvattnat för tittarna, men skonsammare budgettekniskt för Viaplay som fortfarande promenerar längs ruinens brant.

Något behövde göras, insåg Svenska Handbollslandslaget AB.
Men hur?
Jo! I detta mästerskap har aktiebolaget en egen reporter på plats. Det görs intervjuer som skickas till de svenska tidningarna och mediehusen att publicera gratis. På något sätt har det gjorts möjligt med en partner och med de största mediehusen som mottagare.
Sporten lägger alltså nu egna resurser för att mata media. The tables have turned.
Det är både anmärkningsvärt och ett kvitto på att vi lever i nya tider. Nu sitter inte Patrick Ekwall intill avbytarbänken mitt i matcher och snackar skit med spelarna i direktsändning.

Jag är övertygad om att den centrala satsningen är ett måste. Det är bara en prioriteringsfråga hur mycket man ska satsa på det. Hur mycket ska man jobba med det. Vilka partners kan man få med.
Jag skulle kunna tänka mig att man rentav kan göra det till en intäkt om man får rätt sponsorer med sig. Men handbollen är svårsåld. Inte minst till spelbolagen. Tro mig. Vi har på Skånesport försökt hitta lösningar i tio års tid på olika sätt. Att säga ordet ”handboll” i de diskussionerna har varit som se solen gå upp intill en vampyr.

Nu när Svenska Handbollslandslaget AB växlat in på ett nytt spår, där man i praktiken blir sin egen mediabyrå, är nästa steg att göra det ännu bättre.
Skriven text här. Videointervjuer där. Ännu fler zoommöten, digitala presskonferenser och gratisarbete utifrån andra redaktioners önskemål. Man ska inte bara göra allt content. Det måste vara BRA content. Trovärdigt content. Det blir en stor utmaning att kombinera alla de kraven. Jag hoppas att man verkligen har en löpande dialog med de svenska tidningsredaktionerna om vad de vill och och behöver, vilka format som fungerar och vilka vinklar som är aktuella. Inte bara gissar.
Nu börjar vi få ett pris på vad en halvsida med Tomas Axnér i Sydsvenskan är värd. Vad en spalt med Koppang i GP kostar – och så vidare.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av SkåneSport (@skanesport)

Själv har jag fått ett första mail från denna mediaservice. En kortare intervju med den tidigare LUGI-profilen och trelleborgskan Clara Lerby. Se instagramfilmen ovan.
Nästa steg?
Regelbundna uttalanden och citat från förbundskaptener och spelare efter matcherna. Och inför.
Och bilder. Fri tillgång till massor av bilder.
Om rättigheterna tillåter det klipp från matcherna.
En spelblogg eller podd eller liknande i samarbete med ett spelbolag. Jag har faktiskt haft just det i samarbete med Nordicbet tidigare. Där man kan diskutera mer än bara ”sätt alla pengar på Norge”. Man kan diskutera saker som matchbilder, enskilda spelare, händelser och annat som är kopplat till inte minst individuell speltid. Kan en FK vara någorlunda öppen med att vissa spelare kommer få mer eller mindre speltid i vissa matcher kan man involvera det sportsliga utan att det blir fokus på spel. Jag har massor med tankar och idéer kring det, men har inte heller lyckats sälja in sporten.
Ännu.

Min slutpoäng är att Svenska Handbollslandslaget är svensk handbolls flaggskepp. Det får inte gå under. Intresset för det får inte sjunka (för mycket).
Därför är det vaket och bra av Svenska Handbollslandslaget AB att i ett första drag motverka den minskade exponering som laget nu får – och kommer att få. Man bör fortsätta och gå ännu hårdare på den linjen.

***

Avslutningsvis. Dagens kulturtips i spåren av sorgen att MTV släckt ner, eller åtminstone inte visar härliga musikvideos hela nätterna.

Joan Osborne med klassiska ”One Of Us”. Jag är faktiskt inte säker på om MV körde den i början, det kanske var en typisk VH1-video. Skit samma. Här är den. Kan du inte refrängen utantill är du bara en valp. Eller en förlorad själ.