Doktorns order: en enkel MFF-seger
Det här är givetvis inte årets hittills viktigaste match för MFF.
Den är redan spelad, i tisdags mot FK Vardar, och förlorad. Därmed är det god natt Europa och nästa gång det uppstår ett lika skarpt läge igen blir när Malmö FF får en chans att säkra SM-guldet och till skillnad mot ifjor se till att hålla sig kvar i Svenska cupen in på det nya året.
Men betydelsefull är den, hemmamatchen mot Jönköping Södra. Just nu sitter alla toppkonkurrenterna och väntar på tecken på att debaclet och besvikelsen i Strumica ska smitta av sig i Allsvenskan.
Bästa svaret på det är givetvis att vinna och helst göra det lätt.
MFF har råd att förlora, det har man med ett sexpoängsförsprång efter halva serien och ett poängsnitt på 2,27. Håller MFF det snittet slår man sitt eget allsvenska poängrekord på 67 från 2010. Men det finns ett stort signalvärde i att direkt gå ut och döda allt konkurrent-hopp om att insatsen i Europa skulle få negativa återverkningar i Allsvenskan.
Och det finns ett behov av bekväma segrar. Inte minst för att visa att MFF faktiskt kan ta sådana.
Jag tror nämligen att man ska backa bandet och tänka inte på hur 1-3 i Strumica påverkar insatsen mot J Södra utan på vad 3-3 mot Sirius betydde för den usla andra halvleken i returen mot FK Vardar.
Att MFF avgjort och vänt så många matcher mot slutet och vunnit med uddamålet – alla de åtta senaste segrarna i Allsvenskan är med 1-0, 2-1 eller 3-2 – kan och ska naturligtvis ses som en styrka. Men det är också en svaghet att inte kunna döda matcher och ta enkla vinster.
Förlusten i Strumica var heller inte en isolerad ö i en annars problemfri svit. Efter uppehållet har MFF varit segare och sämre än i våras. Träningsmatchen mot Lokomotiv Zagreb var ingen höjdare, 3-2 mot AFC Eskilstuna kom i en direkt usel match, 1-0 mot BK Häcken var en ljuspunkt, men sedan kom 1-1 hemma mot FK Vardar, 3-3 hemma mot Sirius och 1-3 borta mot FK Vardar.
Sirius kunde blivit ett lyft. Länge spelade nämligen MFF en bländande fotboll. Men de sista tio minuterna där man släppte in 2-3 och 3-3 och kastade bort segern tror jag satte sig mycket djupare i spelar- och ledar-psykena än vi kunde ana. Efter 1-0 i pausen mot Vardar borde MFF haft självförtroende. mod och en brinnande iver att fullfölja. Nu blev det efter det som hände mot Sirius mer en rädsla att förlora och tankar på alla brända lägen, alla övermodiga bolltapp plus alla insläppta mål på fasta situationer. Det blev heller inte bättre av att många i startelvan i Strumica faktiskt på grund av skador och annat hade rätt få matchminuter i benen efter uppehållet.
Därför skulle just nu inget passa MFF bättre än en stabil och säker seger.
Jag brukar alltid hävda att huvudsaken är att vinna, sedan kvittar det hur segern tas. Men just nu känns nog nyttan betydligt större av till exempel 3-0 än 2-1 efter att ha vänt ett underläge. Helst lite effektivitet också!
Johan Wiland står i kassen och Johan Dahlin är utanför truppen.
Det känns inte så mycket som en kvalitetsfråga utan en lämplighetsbedömning. Wiland har i konkurrens med Kevin Stuhr Ellegaard varit Allsvenskans bäste målvakt. Johan Dahlin har kapacitet att bli det i comebacken. Oavsett vem som står får MFF ett gott dagsverke! Jag tror att det är så enkelt som att Wiland snart blir såld och ska få avsluta sin tid i MFF som förstemålvakt. Det är han värd.
Ryktet säger Hammarby om Johan Wiland och har gjort det länge. Förnuftet säger att Hammarby borde vara oerhört suget på att så snart som möjligt locka över honom eftersom Ögmundur Kristinssons misstag nu börjar bli så många att klubben måste agera. Jag tror som sagt inte att Johan Wiland stannar i Malmö FF särskilt länge till, men till dess han lämnar är han förstemålvakt. Förhoppningsvis blir dessutom hans sista match på hemmaplan så att klubben och publiken kan tacka av honom ordentligt.