Oavgjort kan vara bra även för MFF
Oavgjort kan vara bra ibland för MFF. Som den här gången.
Det pratas väldigt mycket om att MFF alltid ska gå för seger och aldrig vara nöjt med något annat. Kopplat till allt det där med att hämta bollen snabbt efter en kvittering och som mot Djurgårdens IF jaga ett segermål djupt in på tilläggstiden trots att matchbilden sett ut som den gjort och kaptenen precis blivit utvisad.
Jag älskar det verkligen och det bygger vinnarkultur och ger bilder att minnas i generationer.
Men visst går det att vara nöjd med ett kryss!
Om poängen ger ett sjupoängsförsprång med bara sex matcher kvar att spela är det en riktigt, riktigt bra poäng. Särskilt som fyra av de sex matcherna spelas på hemmaplan och den troligen svåraste av de tre bortamatcherna som var kvar nu är avverkad.
För Östersunds FK är ett starkt lag, som just nu förmodligen är bättre än någonsin i sin korta elit-historia. Formen har varit på topp ett tag och istället för att tappa i Allsvenskan på grund av Europaspelet har ÖFK lärt sig av det, dragit nytta av erfarenheten och blivit bättre. Dessutom lyfts laget av att man med Graham Potter som tränare nått längst av alla lagen i Sverige med att kunna skifta taktik och spelare både mellan och i matcherna. MFF jobbar på att bli lika bra där och när man nått dit kommer man att vara ännu mer överlägset i Allsvenskan, och bättre i Europaspelet.
Poängen togs också trots att MFF saknade Markus Rosenberg och Anders ”AC” Christiansen. I stort sett alla MFF:s poängtapp i år har kommit när en av dem saknats, eller båda.
Insatsen var även ett trendbrott. MFF är Allsvenskans bästa konstgräslag. Fram till de usla matcherna mot AFC Eskilstuna och Örebro SK hade laget 16 segrar, en oavgjord och bara två förluster på de 19 tävlingsmatcherna på plast 2016 och 2017. I takt med det som jag tycker felaktiga beslutet att aldrig träna på konstgräs, inte ens den matchförberedande träningen, har MFF blivit sämre. Det märktes faktiskt även tidigare, mot GIF Sundsvall och Djurgården, men slog ut i full blom mot AFC och ÖSK.
Nu satt plast-spelet där igen. Sedan vädret tvingat fram två konstgrästräningar. Det fanns viktigare förklaringar, men jag tror knappast att det skadade…
Utan Johan Dahlins straffräddning hade det givetvis inte gått. Men det var en mycket vass prestation och förtjänt både för MFF och Dahlin. Han var på både straff 1 och frisparken till 2-2 och förtjänade att ta straffen. Och i en riktigt vass allsvensk match mellan två starka och flexibla lag var oavgjort det mest rättvisa resultatet.
Sedan kunde Östersund vunnit. En straff ska vara mål och chanserna fanns, Johan Dahlin gjorde fler fina räddningar. Men MFF var också väldigt nära segern.
Jag tycker inte att den första straffen, som blev mål, var korrekt dömd. Nyckeln är inte positionen på armen utan om handen söker bollen eller bollen söker handen? Lasse Nielsen blev mer träffad än det fanns en avsikt och då är det inte straff. Frisparken som Ken Sema sent kvitterade till 2-2 på var korrekt dömd, men helt onödig. Man får inte dra på sig en frispark i det läget när det förstärkta försvaret egentligen hade koll på Östersunds forcering. Det var heller inte första gången. Samma sak hände mot IFK Göteborg.
Jo Inge Bergets defensiva insats måste också hyllas! Han stängde kanten, jobbade som alltid stenhårt och visade med eftertryck att oavsett hur mycket han hellre vill spela anfallare ger han alltid lojalt allt när han hamnar på kanten. Idag med ett större defensivt ansvar som han tog på sig på ett sätt som gör att för mig var han matchens bäste MFF-spelare.
Matchens individuella prestation av en MFF-spelare? Där finns det tre starka kandidater: Johan Dahlins straffräddning, Oscar Lewickis närkampsvinst omedelbart följd av det precisa 2-1-skottet och Alexander Jeremejeffs sätt att servera Erdal Rakip vid MFF:s första mål. Rakip var för övrigt nästan lika bra som mot Hammarby.
Östersunds bäste var från Malmö och heter Saman Ghoddos, Han borde spela i MFF. Det har jag skrivit förr och det tänker jag fortsätta att göra.