Arkivkollen med långläsning: Culum och Ekberg om sina vägar för att bli fotbollsdomare
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se
Det går att nå elitfotbollen i andra roller än som spelare. För Mehmet Culum öppnades en ny värld upp när han testade på att döma första gången som 15-åring. I sommar dömer han EM tillsammans med Andreas Ekberg.
Bådas karriärer inleddes som spelare i mindre skånska föreningar.
Tillsammans med huvuddomare Andreas Ekberg och assisterande kollegan Stefan Hallberg har Mehmet Culum
under flera års tid bildat ett team som tagit sig upp på högsta internationella nivå.
Allsvenska uppdrag varvas med matcher runt om in Europa – och i skrivande stund förbereder sig trion inför
sommarens EM-fest. Men allt tog sin början under en skolturnering på Sofielundsskolan i Malmö när Culum var 15 år ung.
– Jag var då själv spelare i Eriksfält, men hade kommit till insikten att det aldrig skulle bli någon elitkarriär i den
rollen. Jag provade på att döma den där turneringen mest på skoj, mycket på grund av att den tidigare förbundsdomaren Zivojim ”Chiko” Milenkovic lockade med fika som belöning.
– Efter turneringen kom ”Chiko”, som kände till min situation hemma där vi var nio syskon i familjen, fram och
tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig. Han tyckte att jag var engagerad och gick in för det och tipsade om att jag
kunde tjäna lite pengar på att döma fotboll.
– Så jag tänkte: varför inte?
Det finns en hel del historier att berätta om Mehmet Culums bakgrund.
– Många av mina barndomsvänner valde fel väg i livet och några av dem lever inte idag. Jag satsade på
dömningen och många av mina vänner unnar mig min framgång idag. Dem är stolta att jag har lyckats komma
från Seved. Culum anmälde sig till en Steg 1-kurs och var inställd på att börja döma ungdomar på sjumannaplan, men kastades nästan direkt in i ett sammanhang där han fick matcher med lag i hans egen ålder runt om i hela
Malmöregionen.
– Efterhand fick jag assistera i division sex och sju och bara att planera mina resor själv var ett steg in i vuxenlivet. Att som 16-åring planera buss- och tågresor blev snabbt en vana och det gjorde mig trygg på något sätt. Det var ett utmärkt sätt för mig att lära mig ta ansvar.
Beslutet att satsa på domaryrket växte snabbt fram.
– Efter bara ett drygt år fick jag en MM-match mellan Sofielund och Nydala. Jag hade två rutinerade herrar
som assisterande domare och efteråt fick jag mycket beröm av dem. Deras ord efter matchen förstärkte min
självkänsla. För en ung och driven domare finns det goda möjligheter att snabbt avancera i graderna.
– Plötsligt var jag huvuddomare i division fem och fick fortsatt mycket bekräftelse på att det jag gjorde var bra. Ofta åkte jag hem med en god känsla efter att ha fått positiv feedback.
Vad tror du är viktigast, på den nivån, för att bli en omtyckt domare?
– Allt handlar om domarens engagemang och sätt att kommunicera på planen. Håller man sig nära spelet och föregår med gott exempel så vill inte spelare klaga. Då märker de att man gör allt man kan. Är man inte engagerad och närvarande, då tror jag att man bäddar för problem.
På vilket sätt är du engagerad?
– För min egen del handlar mycket om att hela tiden prata vid situationerna. Ibland innan det blir avblåsning.
”Du nummer åtta, släpp honom annars måste jag blåsa frispark” exempelvis. Det bidrar till att matchen flyter på
smidigare och det gillar alla inblandade.
– Ibland försöker man också prata med spelarna varför man gör som man gör, som vid en avvaktande frispark då man inte bara visar fördel med kroppsspråket, utan även hojtar till spelarna mitt i situationen. Man säljer in sina beslut på det sättet samtidigt som spelarna inser att man ser situationen.
– Då får man många gånger med sig spelarna. Om jag dömer hörna efter att ha uppfattat en touch på en försvarare så pekar man på den spelare som touchen tog på och frågar honom: ”Visst var du på bollen?”. Man försöker få med sig spelare och ledare på ett positivt sätt.
Culum kokar ner det i en träffande sammanfattning:
– Som domare är man en slags egenföretagare där det gäller att sälja in sig själv – och sina domslut.
Division fem i all ära. När domarkarriären fortsatte i division fyra och senare division tre blev förutsättningarna tuffare.
– Från fyran och uppåt är det stor skillnad. Spelarna är mer seriösa och siktar på att ta flera steg uppåt i sin karriär. I femman och sexan handlar det mycket om motion och det sociala. Då gällde det även mig att snäppa upp – inte minst gällande fysiken.
Hur började du träna annorlunda?
– Förr kunde jag jogga från Sofielund till Pildammsparken, ta ett par varv där och sedan jogga hem. Nu anpassar
jag min träning till hur jag dömer och då handlar mycket om intervallträning. Ingen vill döma en fotbollsmatch och
vara dåligt tränad för det märker lagen direkt – och då får man protester mot domsluten.
Hur hårt måste du träna för att bli elitdomare?
– Varje dag. Det räcker inte att lira padel i två timmar här och gå på gymmet lite där. Man anpassar träningen utifrån situationer i matcher. Ju mer vältränad man är, desto mer självförtroende får man på planen och som domare handlar oerhört mycket om det mentala. Orkar man mer är man mer med i spelet, inte minst i slutet av matcherna. Man får inte lika långa bedömningsavstånd exempelvis.
– Tappar man konditionen tappar man självförtroendet, inte minst om protesterna kommer och man känner
att det är befogat…
Hur tränar man mentalt som domare?
– Det gäller att hela tiden vara ett steg före. Exempelvis studerar jag regelboken och alla bestämmelser runt omkring regelbundet.
I Andreas Ekbergs team är Culum assisterande domare. En gång i tiden benämndes de med något så simpelt som ”linjeman”, men assisterande domare är mer korrekt av flera olika anledningar.
Hur tränar man som assisterande domare?
– Inför alla mästerskap och så vidare så tränar man gemensamt som team. UEFA/FIFA tar hjälp av juniorlag
som spelar elva mot elva och vi får en hel plan för oss själva. Vi jobbar med kameror och TV–skärmar, tar fram
situationer och upprepar offsidesituationer. Därefter ser vi över våra offsidesekvenser för att studera om vi varit i rätt linje, vinkat vid rätt tillfälle och så vidare.
– Exempelvis gäller det att vinka när rätt spelare deltar i spelet. Eller så har man en offsidestående spelare
som inte deltar i spelet, men påverkar genom en löpning. Sådant tränar man på genom liknande upplägg.
Internationellt jobbar man väldigt mycket på det sättet, men vi har inte kommit lika långt i Sverige med de
resurserna.
Som internationella domare får Ekbergs team även ta del av ett speciellt material som UEFA tagit fram.
– På datorn kan jag exempelvis ta del av olika situationer via klipp, där man sedan ska bedöma om det är
offside eller inte. Det finns även massor med klipp på de stora lagen ute i Europa, en slags kunskapsbank.
Alla som spelat fotboll kan relatera till styrkan att känna varandra väl inom laget. Samma sak är det med ett
domarteam. Ju tightare domarna är med varandra privat, desto enklare blir det att fungera på planen.
Culum var en del av Jonas Erikssons team i flera år, men med Andreas Ekberg är det ännu mer personligt.
– Andreas är en av mina bästa vänner. Vi har jobbat ihop i flera år och jag vet precis hur han vill ha det. Vi har
följt varandra sedan division fyra. Det är en stor fördel att jobba med samma personer en längre tid, säger Culum, men tillägger:
– Vissa saker måste vi ändå jobba med kontinuerligt. Som när jag är med och tar ett beslut via vårat kommunikationssystem, exempelvis en frispark – men inte går upp med flaggan. Då kan Andreas säga att han vill att jag tar upp flaggan för att det ska stärka vår teamkänsla och tydligheten på planen.
– Eller så är det tvärt om. Jag vill att han ska äga situationen ibland, trots att det i själva verket är jag eller Stefan som tagit ett beslut.
Hur fungerar era förberedelser inför en match?
– Generellt lägger vi inte ner lika mycket tid på att gå igenom lagen som spelarna – eftersom tiden inte finns. Men jag vill alltid förbereda så mycket det bara går. Vi har bra koll på de svenska lagen, men om vi får internationella lag så studerar vi video, vissa specifika spelare, hur de spelar i fasta situationer och så vidare. Vi möts dagen innan och går igenom våra anteckningar.
– Ekberg är heltidsanställd har en helt annan överblick och leder mötet, då trycker han alltid på vissa punkter.
Vissa spelare vill man ha extra koll på eftersom de söker reaktioner hos sina motståndare. Då kan det vara viktigt att ha kvar blicken på ett visst område trots att bollen lämnat situationen.
Culum jobbar till vardags även på Skånes Fotbollförbunds domaravdelning. Oftast handlar det om tillsättning
av domare, en fråga som blir allt mer komplicerad att hantera.
– Tyvärr har vi brist på fotbollsdomare i Skåne och under pandemin har det inte gått att utbilda fler i den
grad vi önskat.
Skicka med ett budskap till de fotbollsälskare, aktiva eller tidigare aktiva, som funderar på att bli domare?
– Jag kan verkligen rekommendera livet som fotbollsdomare. Ingen trodde att jag kunde lyckas och många som dömde mig som 15-16-åring blev överraskade att jag senare blev deras kollega för jag var den som oftast ifrågasatte domarna. Speciellt de oengagerade domarna. Men nu står jag här som ett bevis på att ingenting är omöjligt.
Hur tar man första steget?
– Gå in på skaneboll.se, klicka på fliken domare och skicka in en intresseanmälan. Alla är välkomna och vi
behöver verkligen fler fotbollsdomare i Skåne.
Andreas Ekberg är en av Sveriges mest meriterade aktiva domare och leder teamet. Han fick sin fotbollsfostran i Torns IF.
– Jag var en lat och ganska tjurig anfallare, men var med och spelade i juniorallsvenskan med 85:orna och var
sedan med på klubbens inledande resa upp i seriesystemet, från division sju till division fem.
Hur kom du in på domarspåret?
– Det var klubblegenden Mats ”Holken” Holgersson som fick mig att börja döma som 12-13-åring. Inledningsvis blev det till att börja döma sjuåringar, så jag drog igång med det under helgerna parallellt med att jag spelade fotboll själv.
Under tonåren kombinerades det egna fotbollssparkandet med att döma matcher och 2001 stod Ekberg som
distriktsdomare.
När stod du inför vägvalet att antingen spela vidare eller satsa på domaryrket?
– Jag fick en fråga från Skånes Fotbollförbund som tyckte att det var dags att välja, som 20-åring. Jag insåg att jag inte skulle komma till de stora arenorna som spelare, men kanske som domare, och valde nog rätt väg.
Sedan gick det snabbt.
– Jag avancerade snabbt i seriesystemet, nästan en division om året. För att lyckas med det krävs en kombination av flera saker; jag fick många matcher och dessutom observatörer som bedömer en. Dessutom handlar det om att döma bra såklart. Då blir man uttagen till de olika stegutbildningarna.
Efter att ha inlett som domare 2001 klarade Ekberg steg fem 2007 vilket gjorde att han fick döma Superettan och
Allsvenskan.
När du enbart dömer eliten, kan du komma på dig själv att ibland sakna det lättsamma i de lägre serierna?
– Ja herregud. Det är fortfarande det bästa jag vet; att åka ut till Stångby, Veberöd eller vad det nu kan vara och
titta på fotboll och bara njuta. Ta en korv i pausen och känna grilldoften över idrottsplatsen.
Ekberg är utbildad polis, men låter det yrket vila i bakgrunden tills vidare.
– Vem vet? Kanske finns det en annan roll för mig inom fotbollen efter en avslutad aktiv karriär.
Du är en av få domare som jobbar heltid med just det. Vilka delar av det jobbet är sådant som gemene man inte
tänker på?
– Vi tränar i någon form varje dag utifrån olika träningsprogram för att hålla oss i fysisk toppform. Just den
biten vet jag att många aktiva spelare inte inser helheten i. Sedan är det mycket resande, analys efter samt innan matcherna för att vara så väl förberedd som möjligt. Ibland måste man dessutom återhämta sig efter en tuff match och lång resa och du brukar jag kunna ha två dagars helg mitt i veckan.
Culum berättar om vikten att, precis som i ett fotbollslag, vara ett tight gäng som känner varandra. På vilket sätt arbetar du med att leda och förbereda ”ditt” lag?
– Det är en superviktig detalj. Jag, Hallberg och Culum har jobbat ihop fem år. Allt kan bli fel på planen av olika
skäl, men vi måste verkligen lära känna varandra för att undvika de ”onödiga” misstagen. Händer det någonting
bakom ryggen på mig så litar jag på mina assisterande domare att de ser det. För att få det att fungera på planen
så måste det fungera även utanför. Vi reser tillsammans och umgås med varandra stundtals mer än vi umgås med våra respektive familjer.
I Skåne står vi inför en domarbrist 2021, och inte minst kommande år om det inte sker något nytt i de leden. Vad
tror du skulle kunna locka fler att ta steget från att spela fotboll till att döma fotboll?
– Det finns ett enormt ansvar hos de lokala klubbarna; att man utbildar föräldrar ledare och alla runt planen att
bete sig på ett vettigt sätt. Domarna behöver en trygghet och fokusera på sitt eget jobb. Vi vet att det är största
anledningen till att många domare slutar, hård kritik från föräldrar och ledare. Någon form av uppförandekod
behövs alltid och jag tror att det blivit bättre eftersom det finns domarvärdar och annat på lokal nivå, men det finns mer att göra och det är centralt att behålla de domare som redan finns.
Foto: Bildbyrån