Claes krönika: Vem bryr sig om Allsvenskan egentligen?
Möjligen är allsvenskan i handboll en av landets mest anonyma serier. Ingen bevakar den, matcherna sänds ofta utan kommentator, precis som att inte ens klubbarna vill sälja in den.
Spelarna är tämligen anonyma, trots att spelarna ofta är riktigt bra.
Jag vet inte riktigt varför den aldrig har lyckats nå samma popularitet som motsvarigheterna i ishockey & fotboll.
Kanske hade Danielsson&Pekkanini svaret redan vid tiden för TV-programmet Guldslipsen. Bedöm själv;
Hur som helst så tycker jag att serien är mycket intressant och vi är många som hoppas att det skall dyka upp ett ’poplag’ underifrån igen. Lag som har med sig publik, sponsorer och som kan utmana etablissemanget en smula. När jag slarvigt tänker tillbaka, så tänker jag på Kroppskultur, Cliff, Alingsås, IFK Kristianstad, Djurgården, Ricoh, Polisen/Söder, Hammarby och IFK Ystad under Percy-åren, säkerligen har jag glömt bort någon eller några.
Var finns de klubbarna?
Vilka spelare döljer sig där?
Vilka tränare kommer att överraska?
Tittar man på årets upplaga av allsvenskan så skönjer man en spridd skur av klubbar med geografisk spännvidd från Ystad i söder till Tumba i utkanten av huvudstaden.
Där finns flera klubbar som tillhört Handbollsligan tidigare, varav ett par så sent som ifjor. Där finns gamla storklubbar och möjligen nån presumtiv ligaklubb.
Där finns också klubbar som förmodligen är nöjda med att vara så högt som de är.
Nåt riktigt publiklag hittar vi sannolikt inte i denna serie, men några klubbar har snittat över 1000 pers för inte alltför länge sedan i alla fall.
Skulle en framgång månne väcka ett slumrande publikt intresse nånstans?
Man kan väl hoppas på det i alla fall.
Kvalitén på lagen känns i år lite mer spridd än föregående år, där jag tror att vi har ganska tydlig trio med topplag och en trio med lag som tävlar om att inte komma sist.
Däremellan har vi följaktligen åtta lag som kan placera sig lite hur som helst.
Det kan bli kval uppåt, eller kval neråt, eller som förra året, när Varberg tappade sin kvalplats till Handbollsligan på grund av bristande kommunikation och retorik.
Topptrion kommer om jag har rätt att bestå av de tre V-lagen, nämligen Varberg, Västerås och Vinslöv. Hur de tre kommer att placera sig sinsemellan återstår att se.
Jag håller Varberg som knapp favorit till direktplatsen, eftersom jag tycker att de har bäst spelarmaterial och om jag inte missminner mig, så hade de seriens bästa publiksnitt föregående säsong. Och hemma brukar de dessutom vara ytterst svårslagna.
Att CK lämnade bänken redan efter ett år, innebär att det är upp till bevis för den relativt oprövade Mattias Roth, som kommer att flankeras av den genomsympatiske Daniel Lindgren på bänken. Har duon det som krävs för att avgöra jämna matcher, är väl den enda frågan jag kan ställa kring deras kapacitet. Hittills har de inte prövats fullt ut i det avseendet
Tittar vi på Västerås är det nästan tvärtom. Jag är oerhört imponerad av det resultat som tränaren Axel Morén får ur denna trupp. En del av förklaringen är förstås att de har Sveriges kanske tråkigaste hemmahall, den så kallade Dementorhallen, som dödar intresset att spela handboll för mången bortalag. Fast skämt åsido så vinner det faktiskt på bortaplan också.
Och jag tycker att de spelar en effektiv och bra handboll.
Kanske kan en framgång för VästeråsIrsta innebära en revival för gurkburken?
Det hade ju passat som fot i handske tycker jag.
En utmanare till seriesegern är de absolut.
Vinslöv är inte stort. I praktiken står det Vinslöv på båda sidor om skylten.
Så det gäller att inte köra för fort, när man passerar det lilla samhället.
Ett samhälle som för övrigt har fler husbilar till salu än innevånare.
En fredagskväll i Furutorpshallen är dock en upplevelse att rekommendera.
Då går folk man ur huse, för att så där härligt enögt supporta sitt lag. De senaste åren har Vinslöv vunnit pris för flest antal tekniska fel per match vid flera tillfällen.
Elaka tungor har menat att laget sett ut som ett ’Ring så spelar vi-lag’.
Det har sett osynkat och otajmat ut, trots bra spelarmaterial och de andra halvlekarna har varit en rejält pustande uppförsbacke och akilleshäl, för ett lag som förefaller att ha missat stora delar av de tidigare försäsongsträningarna.
Inför denna säsong är nye tränaren David Löfgren på plats för att råda bot på dessa svagheter och laget är dessutom föryngrat. Och det jag har sett av Vinslöv hittills, har visat på en tydlig förbättring i det avseendet. Bortaspelet är dock fortfarande under utveckling. Föreningen är enligt mig en utmanare på riktig, eftersom klubben har ett stort företagsnätverk och de ekonomiska resurserna finns således för ett avancemang.
Det är väldigt lätt att tycka om Vinslöv och närheten till Kristianstad gör att det finns möjligheter, om de nyttjas på rätt sätt, av båda klubbarna.
Mittenskiktet i tabellen består av relativt jämna lag och jag tror inte att någon kommer gissa rätt på inbördes ordning, så det gör inte jag heller. De åtta är troligen;
Aranäs, en klubb som varit på uppgång i många år. Efter slutspelsplatsen 22/23, och de förbättrade publiksnittet, så trodde många att klubben skulle ta nästa steg och kanske utmana om topp sex i Handbollsligan. Då tappade klubben plötsligt starka ledare både på och utanför plan, och övergav det kompakta försvarsspel som varit deras signum. Anfallsspelet gick också i stå och under säsongen 23/24 pekade alla parametrar lite överraskande åt fel håll. Efter dunderfiaskot mot Skånela i kvalet, så försvann nästan hela laget och så även trotjänaren Jerry Hallbäck, som tillsammans med Mikael Franzén började Aranäs resa från division 2 för många år sedan. I år är en ung dansk tränare på plats och ett mer oprövat lag ställs på banan, med undantag för nyförvärvet, den rutinerade Hannes Rybo som nyckelfigur. Laget har inlett vasst med ett utgrupperat ettrigt försvar och ligger just nu på en tredje plats och är kanske laget som är favorit av det åtta, att nå en kvalplats, trots nybygget. Hatten av i så fall.
Torslanda har lindansat på vajrarna på Älvsborgsbron under många år och skaffat sig en viss kvalvana. Laget från Hisingen har fina förutsättningar och har i år plockat in Tommy Atterhäll som tränare för att försöka navigera båten, istället för Bagarn Johansson.
Laget har också inlett piggt och nosar nu på kvalplatsen uppåt i ett tidigt skede.
Så bra kanske det inte slutar, utan kanske är snarare ingenmansland en rimligare målsättning. Hisingen har förutsättningar att sikta högre kommande år med tanke på sin fina hall och alla företag ute på Sveriges femte största ö.
Lugi är en svensk klassiker från den akademiska staden Lund, där det sympatiskt nog är helt okej att komma 15 minuter försent. För tio år sedan hade studentstaden två lag i Elitserien som sporrade och utmanade varandra både publikt, på marknadssidan och på plan.
Efter dåvarande H43s konkurs, fick Lugi själva chansen att bygga sig starkt, något som man misslyckades med.
Istället fick vi år efter år se ett alltmer urvattnat Lugi i Handbollsligan och i Biblioteket blev det allt mer tunnsått mellan både böcker och blad och publik. Klubben mådde inte bra och covid blev en tuff smäll, eftersom Lundaspelen utgjort en viktig del av klubbens ekonomi.
Fortsatt höga utgifter och färre sponsorer är tillsammans med färre i publiken en närmast garant för ett dåligt sportsligt resultat. Så ock i Lund.
Sjukdomsinsikten infann sig dock och duktige och driftige Emme Adebo återinstallerades som klubbchef. Lundaspelen växte igen, men insatserna räckte inte för att rädda laget kvar i Handbollsligan i våras. Dock genomfördes ett stålbad och generösa personer såg till att fylla igen hålen i den skeppsbrutna ekonomin. Med begränsade resurser skall nu Lugi sikta uppåt igen och ett samarbete med Flensburg har inletts. Årets upplaga ser hittills lite tunn ut och jag gissar att huvudmålet är, att inte göra som RIK och Drott, och åka rakt igenom även Allsvenskan. Istället tror jag att Nemanja Milocevics pojkar får sikta in sig på att hänga kvar utan kval och ta ny sats kommande säsong. Då vänder det tror jag.
Kungälv har varit uppe och nosat på kval till Handbollsligan, men urvattnats med tiden.
I år har man tappat viktige Hannes Rybo från en redan sargad trupp.
Klubben har haft lite interna omskrivna trabbel och har vad det verkar lite besparingskrav på sig. Jag skulle gissa att detta är ett lag, med mål att hänga kvar utan kval, vilket är nåbart, men inte helt lätt. Lyckas de som de vill, så får man hoppas att grabbarna belönas med kex i stora lass och en grillkväll vid Nordre Älv nedanför Bohus fästning framåt vårkanten.
Tyresö är en plantskola av stora mått. Duktiga tränare och spelare lyckas år efter år få ihop en riktigt välsmakande soppa, trots ett ganska magert utbud av råvaror.
En styrka sedan många år är ett flexibelt och lite annorlunda försvarsspel.
Laget är oerhört bra på att få sina motståndare att se värdelösa ut, genom att man labbar med olika avstånd i sitt försvar. Framåt har spelarna av hävd fin teknik och är välutbildade.
Det som de saknar i kilo brukar tas igen med finess.
Med lurige Mattias Bejbom på bänken kommer laget att även denna säsong parkera i ingenmansland, för att göra om desamma även nästa säsong.
Jag tror inte klubben har vare sig resurser eller kvalitet att hamna högre än så här, vilket inte alls är dåligt givet läge och förutsättningar.
Tyresö är ett allsvenskt ankare och skall så förbli skulle man kunna säga.
Drott var en storklubb som började gå vilse i början av milleniet. Olika räddningsaktioner höll dock kvar klubben i högsta eliten under många år. SM-guldet 2013 och efterföljande års Champions League gav dock enormt djupa hål i fickorna. Under flera år balanserades det på konkursens rand och klubben fick gå ända ner i division 2, för att där börja om med egna ungdomar i laget. Sen påbörjades klättringen uppåt igen. Den allsvenska comebacken fördröjdes nåt år beroende på covid, men nu är man där för tredje säsongen.
Med låg omsättning har klubben lyckats presentera plusresultat i sina bokslut sju år i rad och snart är skuldberget historia. En minst sagt imponerande bedrift.
Ambitionsnivån har höjts och internt pratas det om att försöka nå ett kval till Handbollsligan i vår. För att inte göra en Varberg pågår en febril jakt på förstärkning i omsättningen. Sannolikt behöver den dubblas för att man skall bli ett lag att räkna med i högsta serien.
Denna säsong borde en kvalplats uppåt vara möjlig rent sportsligt, sett till spelarmaterial.
Dessvärre är laget lite ojämnt och framförallt bortaspelet har en betydande utvecklingspotential. Detta behöver man få ordning på om målen skall kunna nås.
Jag gissar därför djärvt att laget kan hamna på vilken plats som helst mellan 4-9.
IFK Ystad var nere för räkning både på plan och på banken i våras.
Klockorna klämtade och de ekonomiska begravningsentreprenörerna radade upp sig och vädrade morgonluft i landets södra utkanter.
Likt en Fågeln Fenix räddade laget dock kontraktet i Allsvenskan i våras, innan den ekonomiska brottningsmatchen tog vid. Där hämtade klubben inspiration från Pasquale Passarelli och hans guld i OS i Los Angeles -84, och tog sig ur den ekonomiska bryggan strax innan gonggongen skulle gonga sitt gong.
Det har varit en otroligt imponerande kamp för överlevnad vi kunnat bevittna och nu är laget åter i spel. Laget har dessutom inlett bättre än många hade väntat sig och har bland annat plockat skalpen Lugi på sin hemmaplan. Och jag tror att laget, förutsatt att det förblir intakt, kan nå en kvalplats även denna säsong. Fredrik Pettersen får trolla med det han har och jag tror att han tillsammans med övriga eldsjälar i klubben, kan kopiera illusionistparet Truxas bedrift, vilket i så fall skulle vara succé.
Sannolikt får vi se IFK Ystad i Allsvenskan även kommande säsong. Och sen?
IFK Karlskrona är andralag i marinstaden och kämpar på för att leva vidare med sin anrika historia i bagaget. Föregående säsong var laget faktiskt sensationellt nog på väg mot kval till Handbollsligan, med den då nye Hasse Karlsson som tränare. På planen drev den evigt unge Daniel Steen laget till flera vinster på raken, innan en knäskada satte stopp för honom och lagets framfart. Laget fick pyspunka, men hängde kvar ändå.
I år är det nya tag, med vad det verkar en lite blygsammare trupp.
Tillbaka är dock nämnde Steen och laget har blandat och gett lite i inledningen av serien.
Laget gör det bra om de undviker kval neråt och den chansen finns absolut.
Kvarstår gör då bottentrion och vilka det är, har den kloke redan räknat ut.
Ett lag av dessa tre skall nå kval och två får säga adjö och tack för besöket i vår.
Det kan bli en yster eller en dyster kamp.
Ur askan i elden skulle man kunna säga om Lågan från Hörby, men det hör egentligen inte hit. Föreningen Lågan är välskött och växer med fina träningsmöjligheter och med publik på läktaren, i alla fall så länge de vinner. Och det kommer kanske inte ske särskilt ofta.
Laget hade på förhand sin styrka i defensiven och sin hemmaplan, men laget har redan släppt in 160 mål på fem matcher.
Steget från div 1 till Allsvenskan är större än vad vissa tror.
Hittills har två oavgjorda matcher gett poäng och jag tror det kommer att krävas 14-16 ytterligare för att nå den eftertraktade kvalplatsen. Och det är fullt nåbart förutsatt att man vinner ett knippe matcher, men när det väl kommer att ske är frågan för dagen?
Det kommer behöva slå gnistor om laget för att så skall ske hur som helst, och det kommer krävas mängder med kämpaglöd. Och det finns det, frågan är hur lång stubintråden är.
Tumba, en klubb från Stockholms utkanter är precis som Lågan nykomlingar i Allsvenskan.
Den norra ettan anses ofta lite sämre än den södra, vilket talar emot klubben denna säsong. Det finns dock kvalitet i laget, inte minst i playmakern Mattias Windahl, med rutin från Handbollsligan. Att de flesta har en riktigt lång bortaresa mot Tumba ger en möjlighet att överraska på hemmaplan. Jag tror dock att dessa överraskningar kommer att komma ske ytterst sporadiskt. Skulle det räcka till kvalplats skulle jag imponeras till den grad, att jag gav mig ut på en promenad. En riktigt lång sådan. Med ett rött äpple i fickan.
Sen har vi Anderstorp från de djupa smålandsskogarna. Sponsorskyltarna hänger tätt i den lilla hallen och trakten är rik på företagare. Det är dock inte helt lätt att värva spelare, trots närheten till High Chaparral och forne Big Bengt.
Istället får man försöka koka soppa på en spik och locka någon talang med jobb och bra träningsmöjligheter. I Tubbi Sivertsson finns en enorm erfarenhet kring vad som krävs, men finns materialet? Det är den stora frågan.
Jag är hur som helst lite tveksam till det och tror att slukhålen efter tappen av Leonard Gegaj till Lugi och Nils Mellert till Aranäs är tuffa att fylla igen.
Förra årets kvalrysare mot Örebro räddades genom en fin vårspurt, men frågan är ifall de likt Houdini lyckas göra om det krångliga tricket. Jag tror inte det, men osvuret är alltid bäst.
Oavsett vad så kommer det spelas ett koppel jämna, intressanta och roliga matcher och dessa kan ses på det som kallas Handboll Play. Du kan aktivera dig på länken nedan.
https://www.solidsport.com/sv/svenskhandboll-activate/
Alla matcher borde naturligtvis kommenteras och vi på Skånesport försöker dra vårt strå till stacken när vi har möjlighet och tid.
Med de orden tackar jag för visat intresse för denna korta och koncisa text.
Lets play ball!
