Claes krönika: Händer det nåt i Allsvenskan egentligen?

Under en ganska blåsig promenad längs Prins Bertils stig nere vid havet här i Halmstad, så kom jag att tänka på svunna tider. Tider som passerat, men som ändå får anses vara i nutid.
I början på oktober närmare bestämt.
I år.

Då gjorde jag ett utvik om Allsvenskan i handboll i största allmänhet och om vilka förväntningar vi kan tänkas ha på den serien denna säsong. Mellan raderna skymtade en spåkula och jag var spådamen som försökte mig på att förutse skeenden. Lite som Saida.
Förresten, på tal om just spåkula, så gjorde Robert Plant och Alison Krauss skivan Raising Sand redan 2007 och på den hittar man örhänget Fortune Teller som berör just detta ämne.
Lyssna på den vettja;

Hur har det då gått så här tio omgångar in i serien undrar vän av ordning?
Jag det är inte helt lätt att säga, eftersom serien haltar likt en favorittippad valack, som just strukits ur ett på förhand lättippat lopp inför lördagens V75. Antalet matcher lagen emellan varierar nämligen mellan nio och tolv, vilket ställer till det lite, men vissa slutsatser går trots allt att dra tänker jag
.
Låt mig börja med V-lagen Västerås, Varberg och Vinslöv som på förhand var klara favoriter att bli just topp 3. Där har VästeråsIrsta överträffat högt ställda förväntningar och plöjt fram som något av en ångvält över en tårta av maräng och pulveriserat allt motstånd.
Med ett undantag, nämligen den jämna matchen mot Vinslöv.
Snittet är förkrossande 32-25 vilket påvisar en bra offensiv och ett ramstarkt försvar.
Då skall man samtidigt ha i åtanke att man bara mäktade med 19 strutar hemma mot Vinslöv. Men med ett tajt försvar, snabba omställningar och avkast, springer man sönder motståndet så här långt. Imponerande kort och gott.

När det gäller Varberg så har de i snitt spelat 32-27 hittills, trots två oavgjorda matcher. Detta var i bortamatcherna mot Aranäs och Tyresö där försvarsspelet rämnade en smula. Och kanske är det just där, i försvaret alltså, som avsaknaden av Daniel Lindgren märks allra mest trots allt. Här har Varberg en viss utvecklingspotential att jobba vidare med fram emot stundande årsskifte och vårens eventuella kvalspel.

Vinslöv har så här långt tappat fem poäng på tio omgångar och har ett målsnitt på 28-25.
När jag lyssnade på Skånesports handbollspod för några veckor sedan, så vill jag minnas att den gode Ekmark nämnde, att han i samtal med Vinslövs David Lövgren, fått uppgifter om att försvaret var där laget hade kommit längst. Och givet resultaten hittills, så är det nog på den andra planhalvan laget har nästa steg att utveckla för att tillhöra topptrion i vår.

Tittar man sedan vidare på lag som har överraskat positivt på mig så hittar jag tre lag, nämligen de tre T-lagen Torslanda, Tyresö och Tumba, vilka alla inlett mycket starkt.
Och bäst av dem alla har Torslanda inlett, trots det blyga målsnittet 29-28 efter bara tre förluster på elva omgångar. Många jämna matcher således och i fredags hade de chansen att doppa ett par tår i kvalet till Handbollsligan i vår, genom att skapa ett försprång på hela sju poäng ner till jagande Drott. Det blev dock en uddamålstorsk och nu skiljer istället bara tre poäng. Tränare Tommy Atterhäll har fått till en bra defensiv och Torslanda tänker vara med och tampas om de positiva kvalplatserna denna säsong. Frågan är ifall det varit lite stolpe in hittills eller inte. Blir kul att följa framöver.

För Tyresö som spelat 29-29 hittills och hela fyra oavgjorda matcher råder delvis samma sak. Tyresö har en spelidé som många lag ogillar att möta, vilket gör laget svårslaget, inte minst hemma. Hade dessa fyra kryss istället varit vinster hade laget legat trea nu. Hade de varit förluster hade de legat tredje sist. Med andra ord är marginalerna små.
Av erfarenhet vet man att Tyresö vissa säsonger är lite vassare än andra säsonger och denna säsong tror jag att Bejboms pojkar kommer att tampas om fjärdeplatsen.

Sist av T-lagen har vi nykomlingen Tumba, vilka har överraskat stort på mig.
I positiv bemärkelse då alltså.
Under erfarne Mats Kardells ledning lirar laget ett allt bättre försvarsspel och med ett lite beachhandbollsinspirerat 7-6-spel framåt. Där är de tekniska felen få och snittet hittills är 28-28.  Både offensiv och defensiv utvecklas dessutom stadigt.
Att fixa ett nytt kontrakt utan kval, känns inte alls otänkbart just nu och det är i sanning riktigt imponerande. Och det är kul också. Tumba har nämligen varit nere och hämtat kraft i division 1 och det skall bli intressant att följa hur länge den kraften räcker.

Sen har vi de tre gamla elitklubbarna Drott, Lugi och Aranäs som nog de flesta tippade mellan plats 4 och 9. Och i skrivande stund ligger de på platserna 6, 8, 9.
På sjätte plats hittar vi Drott som inledde hyfsat och i paritet med förväntan, för att sedan underprestera rejält mot Anderstorp, Kungälv, Lågan och Lugi. Plötsligt var man på väg in i en bottenstrid, trots att bland annat målvakten Emil Arthursson inlett kraftigt förbättrad och bättre än någonsin. I match efter match inledde man fint, för att sedan sjunka ihop med pyspunka och kramp. Trots storlek i de bakre regionerna och bra målvaktsspel så släpper laget in för mycket mål och man har minusmålskillnad med 28-29 i snitt så här långt.

Och framåt letas det febrilt efter en uppställning på nio meter som kan leverera på konstant nivå, inte minst i det tidigare så framgångrika 7-6-spelet, som numera är för förutsägbart och går alldeles för sakta.
Inför matchen mot Torslanda i fredags var det lite kniven på strupen för laget. En förlust där och drömmen om en kvalplats uppåt hade gått upp i rök, trots att klubbens styrelse genom ett fint arbete hade jobbat bort de ekonomiska hinder som förelåg.

Efter vinsten då, lever nu hoppet vidare inför de tuffa dusterna mot Västerås och Varberg, även om klubben sannolikt redan har tappat lite väl många poäng för att utmana på riktigt.
Eller så får de hänga upp dessa rader i omklädningsrummet och använda dem som tändvätska. Jag har gärna fel.
 Sen har vi Aranäs som inlett serien med varierande resultat. Snittet 31-29 tyder på ett fullgott spel över hela planen, och i inledningen av serien gjorde laget väldigt många mål.
Därefter har det dock haltat betänkligt. Bara en vinst på de senaste fem matcherna, där anfallsspelet changerat rejält och försvaret blivit alltmer ihåligt. Det har blivit stora förluster och moralen i laget har utsatts för stora prövningar. Det är andra säsongen i rad som förlusterna blir både många och stora och sånt känns. Det kollektiva självförtroendet drabbas hårt. Den nye danske tränaren skall blåsa upp en tro och en energi i sitt unga lag, men när underläget kommer, så läcker ballongen överallt. På lördag kommer en match som kan definiera hela säsongen förutspår jag.
Då kommer hallandsbrodern Drott på besök, i en match som gäller betydligt mer än två poäng. Förloraren i den matchen få sikta in sig på att vara topp 10 istället för topp 4, som jag tror var båda lagens ambition från början. Skall Aranäs täta ihop sitt allt glesare försvar?

Skall Drott lyckas förvalta de fina inledningar de fått i de flesta matcherna, utan att säcka ihop som en misslyckad sufflé? Skall Drott kunna utnyttja sin fysiska storlek bättre i sitt försvarsspel? Ett riktigt ovisst och spännande derby väntar. Inte minst bänkmatchen kittlar?
Sen har vi Lugi som genomfört ett ekonomiskt stålbad och är igång med sitt ’nya’ föreningsbygge. Mycket verkar hamna på rätt plats och jag tror på Lugi framöver, men inte än. Kopplat till omsättning skall Lugi kanske egentligen jogga igenom denna serie, men matcherna avgörs inte av siffror i ett bokslut. Det avgörs istället på planen och där har Lugi inte levt upp till sina egna mål så här långt. Och med anledning av det, så entledigades Nemanja Milosevic och ersattes av Pelle Käll.
Effekten har låtit vänta på sig, och laget har bara vunnit en av fem matcher sedan tränarbytet. Igår förstärkte Lugis damtränare Johan Zanotti bänken i småländsskogarna borta mot Anderstorp. Trots en fin spurt blev det ytterligare en neslig förlust in på kontot.
Laget söker efter en stabilitet bakåt och trots att Leonard Gegaj sprutar in mål som aldrig förr, så saknar laget en kollektiv stabilitet offensivt. Att hålla sig över ett negativt kvalstreck är sannolikt det allra viktigaste för Lugi, vars tid kommer. Kanske redan hösten 2025?

Kvar att redovisa är då bott fem och där är det både jämnt och trångbott.
Ingen vill bo där heller.
Bara ett lag av dessa fem kommer att undvika kval och två av dessa fem kommer att få börja om i division 1. Sånt sätter press om man börjar tänka på det.

Kungälv har det som väntat lite jobbigt denna höst, men det finns uppenbarligen en lite smyghållen högstanivå i laget. Som seriens formsvagaste lag kom man nämligen till Halmstad och språng i åttor runt Drotts storväxta försvar och fick dem att se ut som stapplande Boris Karloff-kopior. Ett tempostarkt Kungälv vann lekande lätt med hela 29-20 inför en närmast häpen publik i Arenan.
Var det vändningen för laget?
Nja, den segern har dessvärre följts upp av tre raka förluster.
Med snittresultatet 27-30 är det lätt att se vad som behöver förbättras, men kanske är de trots allt favoriter till den tionde platsen. Och då är troligen ’mission completed’ i alla fall.

Karlskrona har det kämpigt på flera plan, inte bara på handbollsplan.
Truppen är tunnare än förra året och Daniel Steen är ännu äldre och ensammare.
Snittresultatet så här långt är 25-29 och laget har förtvivlat svårt att göra mål.
Enligt uppgift fick laget en välkommen ekonomisk förstärkning genom att släppa ifrån sig sin tränare Hasse Karlsson till AMO, och hans företrädare kallades in i hans ställe.
Så här långt har laget varit duktiga på att vinna rätt matcher, nämligen de mot bottenkonkurrenterna. Dessa fyrpoängsmatcher är det som gör att hoppet om nytt kontrakt lever vidare. Fortsätter man vinna dem så blir Karlskrona kvar i Allsvenskan.

Det finns nåt frejdigt i IFK Ystad. Det unga laget kämpar på fint och snöret går inte helt av i matcherna trots underlägen. Istället krigar de på med ytterniorna Wilhelm Ernst och Jonathan Andersson i spetsen. Snittresultatet är 28-31 så här långt och jag tror att Ystad kommer bli bättre ju längre serien lider. De unga spelarna blir lite äldre och erfarenheterna matcherna ger dem gör gott. Hoppet om en tionde plats lever och skulle man undvika kval med dagerns trupp är det hatten av som gäller.

Näst sist parkerar sedan Lågan som i matchen mot Drott tog sin första historiska allsvenska vinst. Laget har dessutom haft ett knippe poäng i näven som glidit dem ur deras händerna likt hala ålar på sin väg mot Sargassohavet. I slutsekunderna dessutom och det flera gånger om. Laget hade med lite tur kunnat ha några poäng till och därmed lite andrum, men just nu är det lite för tunt på poängkontot för att slappna av. Med 26-30 i snittmålskillnad kan man konstatera att de behöver få lite bättre fart på målskyttet för att undvika nedflyttning.
Jag anar dock en viss stabilitet som kan ge laget förhoppningar framöver, inte minst på hemmaplan där publiken verkligen hjälper till och sluter upp. Den välkända hitmaskinen ’Pumpa på’ hade för övrigt en smärre hit med låten ’Håll lågan brinnande’ redan 1996 och kanske är den låten ett passande soundtrack till klubbens framtida allsvenska existens.

Och allra längst därnere kämpar Anderstorp vidare, på ett närmast heroiskt vis.
Igår fick nyförvärvet Linus Pellas göra sitt första mål för klubben, när han stänkte in det avgörande 35-34 i slutsekunden, mot Lugi, inför en jublande hemmapublik.
Och andan i halsgropen lär de fortsätta ha, för truppen är tunn och snittresultatet är 27-31.
Och då skall man ha i minne att ASK har spelat flest antal matcher och det med en negativ trend kopplat till insläppta mål. Skall ASK hänga kvar får de nog kopiera Ioan Ursut gamla paradnummer, från när han rymde från Hallanstalten en gång i tiden.
Hålet var bara 17×49 centimeter, men genom att först banta och därefter smörja in sig i smör från matsalen, tog sig Ioan ut genom hålet ändå, för att därefter fira sig ner med hjälp av ett par lakan.
Sitter månne Tubbi Sivertsson med en liknande plan?
Det lär behövas i så fall.

Det är dock viktigt att påminna minnessvaga läsare om att knappt halva serien har spelats och att mycket kan hända än. Allt blir inte som man tänkt sig och förändringar i förutsättningar kan ske. Tränare kan sparkas, trupper förstärkas, ekonomin dräneras, skador kan förändra lagens kapacitet, för att inte tala om #tur #otur.
Det är fortfarande många poäng att spela om och mycket är ogjor.
Jag lär därför återkomma med mina profetior runt nyår gällande denna serie.
Snacka om cliffhanger.
Till dess kan ni lyssna på detta närmast bortglömda örhänge.

Väl mött!