HK Malmö är anledningen till att vi älskar sport – ”Jazzmusikanten som hånglar upp prästens dotter”

Jaja.
Jag vet att de flesta inte kan relatera till en innerlig kärlek till HK Malmö. Vad de representerar – däremot.
För om idrotten hade varit logisk, enbart kopplat till ekonomi och vilka spelare som är ”bäst” – då hade allt varit tråkigt, förutsägbart och ärligt talat – meningslöst. Som Champions League i fotboll, blott ett skådespel.

Hela HK Malmös existens står just nu på spel.
Laget har en budget evigheter från IFK Kristianstad.
Laget består av spelare som innan säsongen startade, när man ställde logiska värderingar mot varandra, inte var seriens bästa. Snarare ett av de sämsta.
Jag såg träningsmatcherna. Jag såg problemen och utmaningarna. Jag såg sårbarheten. Jag såg sökandet i vad man skulle vara.
Så med lite effektsökeri (vad visste jag egentligen om Skånela?) tippade jag HK Malmö sist. Men inte ogrundat. För det såg inget vidare ut i Svenska Cupen och på papperet.

Men här kommer det fina med sport in. Riktig sport.
Lag som ställs mot varandra i en match är inte bara vad de har varit. Inte hur boksluten och löneavierna ser ut.
Det är kött och blod. Det är vilja och passion. Det är lagsammanhållning och ledarskap. Det är mod och instinkt.
Det är sådant HK Malmö symboliserar och DET är anledningen till att vi älskar sport.
Bortsett från i vissa storstäder. Där man ”älskar” ett visst lag för att alla andra gör det.

Jag tror den stora majoriteten som läser detta håller med om att IFK Kristianstads spelare är bättre. De har starkare meriter. De tjänar mer pengar. De spelar i en större klubb i en större arena inför en större publik med större krav och större organisation.
I nästan alla aspekter har vi en högst relevant David mot Goliat-likelse.

Så idrottsälskaren i mig blir genuint överlycklig när HK Malmö vinner i Kristianstad Arena med 34-29.
När Hugo Stuivers tar en tvåminutare efter 40 sekunder.
När Malmö borstar av sig trycket i arenan efter att IFK gjort 2-0 direkt – och gjorde sju raka mål. Schack matt motherfuckers!
När man gör 34 mål men målmaskinen och proffsaktuelle Felix Montebovi inte gör en enda kasse. Däremot gör den sparsamt matchande psykologen Eric Palmqvist två.
Nar Hampus Nygren gör fem mål och är som en hyena som jagar lejon till middag.
När de direkt efter slutsignal samlas i en ring, dansar – och sedan lyssnar på tyyyystnaden som sprider sig bland drygt 3000 kristianstadsbor.
När Malmö som en jazzmusikant med trasiga skor, oborstat hår och luspank kliver in i överklasstamburen och hånglar upp prästens dotter.

HK Malmö är inte bara en sten i skon för Handbollsligan (och självutnämnda experter). De är det där laget som man drömmer om att vara en del av.
Björn Sätherströms lagbygge är extraordinärt på det sättet. Ett praktexempel på vad andra lag kan vara men inte är. Jag vet att många fått en bild av Björn Sätherström som en ganska fyrkantig pärmtränare, videoanalytiker i landslaget och allt det där.
Men det lag som han format är det få tränare, nej l-e-d-a-r-e, i Handbollsligan som lyckats med.

Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram HK Malmös ande och själ när man vinner med fem bollar borta mot IFK Kristianstad, som i sin tur jagade både upprättelse och viktiga poäng efter insatsen i Helsingborg.
Att såga IFK Kristianstad, Skånes tredje bästa lag (på målskillnad före OV) är enkelt. Deras misslyckande utifrån förutsättningar är naturligtvis värt att lyfta fram. Men ibland är det rätt befriande när maskiner som Manchester City, Real Madrid eller för den delen IFK Kristianstad får motorstopp eftersom det inte finns rätt ingredienser i bensinen. Eller i den sportsliga ledningen. Eller i styrelsen.

***

I övrigt då?

Ystads IF fick en liten reaktion efter Final4 och torsken i European League som i praktiken gör dem chanslösa på nytt avancemang. 34-34 mot Sävehof kändes rätt logiskt.
Även att OV Helsingborg skulle få en reaktion och förlust (25-30) borta mot Karlskrona låg i luften. Ingen Espen i truppen och Norrbrink som ändå var med i protokollet efter sin skada i cupen gjorde inte ett mål.

***

I damligan har H65 plockat in Isabelle Andersson.
Från ingenstans!
Ett powermove signerat Ola Månsson inför slutspel och Final4. Den lilla detaljen som gör skillnaden? Spelar inte mot Önnered på måndag och kanske först i Final4, där motståndarlagen inte visar speciellt vass form…

Jag nämnde Alexandra Bjärrenholts betydelse för Skuru senast. Nu förlorade serieledande Skuru hemma mot Skövde…

Samtidigt som Skaras segerstreak tog slut borta mot Aranäs.
Mest anmärkningsvärt dock: Kungälv krossade Hallby med 13 bollar! Jag har svårt att se Ystads IF lösa nytt kontrakt nu när både Skövde och Kungälv vinner de här typen av matcher.

Kristianstad stod upp bra i första halvlek borta mot VästeråsIrsta, och borde fått med sig en större ledning än 14-12 i paus. Men bensinen tog liksom slut i andra halvlek och det blev en ny förlust mot gurkorna, som i sin tur verkligen utmana om en topp 4-placering.

***

I Allsvenskan tappade LUGI en tvåmålsledning borta mot Varberg, men fick åtminstone med sig en pinne hem till Lund.
En viktig pinne, inbillar jag mig.
Samtidigt tog IFK Ystads segerrad slut hemma mot Drott, men det kan de nog leva med.

Klarar sig LUGI? Klarar sig Önnered? Klarar sig KHK?