Lundblad: Fyra skäl till Rögles fiasko – ”Underpresterat år efter år”

Rögles 2–0-förlust i åttondelsfinalen mot Malmö Redhawks är ett stort fiasko. Säsongen är över innan den ens börjat, på det mest förnedrande sätt.
0–3 hemma i Ängelholm mot ett Malmö Redhawks som ska vara mycket sämre.
Förlust i sex av sex derbyn mot det bottentippade laget från syd.
Hur kunde de gå så illa?

1. Marginaler

Vi måste börja med det här.
I Röglespelarnas huvuden kommer olika sekvenser från de senaste matcherna att vevas om och om igen inatt och genom de närmaste dagarnas ekande tomhet.
I tisdags avslutades grundserien i Malmö. Rögle ledde med 2–1 till dess att Linus Öberg kvitterade med 3:35 kvar att spela.
I det läget var Rögle på direktplats till kvartsfinal och Malmö var utanför slutspel.
Rögle missade sjätteplatsen på målskillnad.
Och i Malmö i torsdags, i den första åttondelen, skapade de verkligen nog med målchanser för att vinna.
Anton Bengtsson blev långtidsskadad i den matchen – ett jätteavbräck.
Ikväll kunde Brady Ferguson tidigt gjort 1–0 och vänt serien till något helt annat efter bara 20 sekunder.
Istället tre snabba Malmö-mål och en skada på Leon Bristedt.

OM Rögle gått direkt till kvartsfinal hade jag hållit dem bland favoriterna till SM-guldet – så bra var de under slutet av grundserien.
Det som har hänt har hänt, men det måste svida att det kunnat gå på ett helt annat sätt.

2. Roger Hansson-situationen

När började Rögles nedåtgående trend egentligen?
Under nästan ett decennium pekade pilarna över tid åt ett håll – uppåt.
Rögle höll sig kvar i SHL, byggde ut arenan, expanderade steg för steg ekonomiskt, blev en av Sveriges hockeyjättar.
De vann grundserien (2020), de spelade SM-final (2021) och de vann CHL (2022).
Någonstans spårade det där sportsliga framgångståget ur.
Det är lätt att peka på beslutet att sparka bröderna Abbott (sportchef Chris och tränare Cam) i december 2023 som en tydlig vändpunkt, men med tanke på resultaten under amerikanernas sista säsonger och spelet under deras sista tid vid rodret, så är det svårt att säga att det var fel att gå skilda vägar.

Roger Hansson tog över med en annan sorts ledarskap, fick till sist igång sin stjärnspäckade trupp och stod för en av SM-historiens största förvandlingsnummer när han tog Rögle från bottenstrid till niondeplats till SM-final 2024.
Trots alla belackare runt klubben.
Han belönades ett tvåårskontrakt, men bara ett par månader in på den här säsongen avslöjade Sportbladet att han skulle få sparken i förtid och ersättas av Dan Tangnes till nästa säsong.
Efter nästan två veckors spekulationer och en allt mer ohållbar situation för Hansson och klubben, bekräftades nyheten den 10 december.

Hansson blev en ”lame duck” när klubben underkände sitt eget beslut att skriva ett tvåårskontrakt med honom.
Trots det fick han igång sitt lag igen, efter att man varit fullt indraget i nedflyttningsstriden kring årsskiftet.
Men att spelare och tränare vet att chefen är på väg bort är sällan ett recept för framgång.
Hansson-situationen måste rimligen ha bidragit till att säsongen blev som den blev och att Rögle inte fick ut mer av sin dyra spelartrupp.

Jag känner för Hansson, som jag tycker framstår som en sympatisk man.
En person som ställde upp för sin klubb när frågan ställdes och som tog en utsatt position.
Och som trots en fantastisk framgång förra våren fick en ganska hemsk avslutning på den här sejouren som huvudtränare i Rögle.

3. Lagbygget

Sportchef Hampus Sjöströms lagbygge 2024-25 blev inte särskilt bra.
Det ska sägas att han inte hade ett enkelt uppdrag i att ersätta slutspelshjältar som Lian Bichsel, Adam Tambellini, Simon Ryfors och Rodrigo Abols.
Men låt oss titta på spelaraffärerna den här säsongen.
• Profilvärvningen Jacob Peterson blev en dunderflopp och skeppades till Frölunda. På backsidan blev Jesper Pettersson och Mattias Göransson knappast några uppgraderingar.
• Unge Felix Nilsson lånades ut och köptes efter ett par veckor tillbaka från Oskarshamn, enligt uppgift för ”miljonbelopp” – sedan blev han en av årets bästa spelare.
• Oliver Eklind floppade framåt och även om grundserielösningarna Joachim Blichfeld och Lubos Horky var bra då, visade de inte mycket i matcherna mot Malmö.

• Målvakten Arvid Holm var så klart en stor succé – SHL:s bäste målvakt.
• Josh Dickinson har överlag varit bra framåt och Leon Bristedt också – när han varit frisk.
• Filip Johansson har varit en habil back och Calle Själin har växt in i säsongen.

Men sammantaget: Rögletruppen har inte levererat som en av SHL:s allra dyraste.
Nästa år måste Rögle börja få ut betydligt mer av spelarparken.
Sådana här säsonger kan på sikt rasera det som klubben tålmodigt byggt upp över tid.
Dan Tangnes är så klart en fantastisk tränare, men inte heller han är en garanti för framgång.

4. Hjärta

Till sist återkommer jag till det här banala, som jag nämnde även i min matchkrönika.
Hjärta.
Jag har normalt sett svårt för den här typen av analyser. Jag jobbar med att bevaka sport – då vill jag formulera något lite mer djupgående än en ”vanlig” soffåsikt, för annars finns det inte mycket poäng med min roll.
Det är enkelt att hänvisa till ”vilja”, ”vinnarkultur” och ”kämpaglöd” och så vidare, när de egna analyserna inte räcker till.
Men jag är ju inte heller hockeyexpert och säger vad jag tycker mig se.

Rögle för mig handlar om en klubb som slår underifrån, en ilsken men stolt uppstickare från Ängelholm som stör de uppsvenska hockeyjättarna.
Framför allt på våren. Genom otaliga kvalserier på 00- och 10-talen. Genom SM-slutspelen 2021 och 2024.
Bröderna Abbotts orädda, respekt- och gränslösa tro på att det omöjliga är möjligt personifierade detta. Precis som spelare som Kenny Jönsson och Dennis Everberg.

Samma anda har klubben kanaliserat utanför isen i en helt fantastisk ombyggnad av föreningen, som nu har en ekonomi i paritet med klubbar som HV71, Färjestad, Brynäs och Frölunda.
Hade någon för 15 år sedan sagt att Rögle skulle ta sig till en sådan position, hade det framstått som ett skämt.

Men på isen går det inte att blunda för att Rögle numera underpresterar i förhållande till insatta kronor.
År efter år.
Och när man ställs mot ett sådant uppoffrande spelande LAG som Malmö Redhawks, så blir det så tydligt.
Ett begränsat Malmö vann sex av sex derbyn i år. De spelar kvartsfinal om ett par dagar, inte Rögle.
Och det handlar tusan väldigt mycket om just det – hjärta.

Foto: Bildbyrån