Lundblads nio funderingar inför HIF–VSK: Fyra gröna jättar, gräsläget, Kreidas filmning och 1997
På tisdag kväll kl. 19 spelar HIF hemma mot Västerås SK.
Här är Gustav Lundblads funderingar inför matchen.
Om matchen på Olympia-97, de enorma mittbackarna, ängelholmaren, gräsmattorna och frågorna.
1. Västerås framgång
Västerås SK är ovanliga gäster på Olympia. Tisdagens match är blott den sjunde seriematchen mellan HIF och VSK genom tiderna (enligt världens bästa hemsida Stattenakurvan.se).
De grönvita har totalt fem allsvenska säsonger, men kanske blir det betydligt fler i framtiden, samt fler möten med HIF.
De har i alla fall något på gång just nu.
De var ett mitten- till bottenlag de första fyra säsongerna efter avancemanget till Superettan inför 2019.
Kalle Karlsson blev assisterande tränare det året och huvudtränare 2021.
2023 exploderade det tidigare ganska ojämnt presterande laget i Superettan. De vann serien, gick upp i Allsvenskan och även om sejouren där blev ettårig, fortsätter Karlssons styre i laget och man var huvudfavorit inför den här säsongen.
Efter annandagens HIF-träning frågade jag Klebér Saarenpää varför han tror att VSK är inne på ett framgångsspår.
– Först och främst kontinuitet. De jobbar på samma sätt under längre tid. I varje transferfönster har de hittat mer och mer rätt spelare för vad de vill göra, svarade han.
2. Laget Västerås
HIF-tränaren fortsatte sin utläggning om tisdagens motståndare.
– De har ett ramstarkt försvarsspel med tre stycken jättar centralt, sa han.
Frédéric Nsabiyumva, i laget sedan 2022, är kortast av de tre troliga jättarna i backlinjen: 190 centimeter.
Bernardo Vilar, i HIF hösten 2023, mäter 192 centimeter över havet.
Tim Hartzell, ny från Vendsyssel, är 194 centimeter.
Den sistnämnde var den jag gillade mest när jag såg VSK möta ÖIS för två veckor sedan. En hyperaggressiv försvarare, ett rent monster att möta.
Han blir tuff för HIF att tas med imorgon. Liksom de övriga två.
Fler VSK-kommentarer från Saarenpää:
– De har sitt man-man-spel som inte ”glitchar” speciellt mycket – med det menar jag att folk inte tappar bort spelare. De är väldigt synkade. Man måste hitta metoder att slå ut deras man-man-spel, sa han.
– I slutändan har de varit effektiva framåt. De har spetsegenskaper längst fram i Jabir (Abdihakim) just nu och har tidigare haft andra målgörare.
Abdihakim, ja. 202 centimeter lång. HIF lär alltså få fyra spelare över 190 att tampas med på fasta situationer.
3. Den enda hemmaförlusten
En av de allra första matcherna jag såg på Olympia var Västerås–HIF i Allsvenskan hösten 1997, några veckor efter att Oasis Stand By Me-singel kommit ut.
VSK vann med 1–2 trots Magnus Powells ledningsmål.
DN visar att startelvorna såg ut som följer:
HIF: Sven Andersson – Ola Nilsson, Andreas Jacobsson, Zoran Jovanovski – Per-Ola Ljung, Patrik Sundström (Moses Ndugwa, 70), Ulrik Jansson, Erik Edman (Farouk Abolew, 52) – Peter Wibrån, Magnus Powell (Mattias Lindström, 81), Mattias Jonsson.
VSK: Stefan Berglund – Patrik Larsson, Pasi Pennanen, Peter Markstedt, Fredrik Rahmström – Einar Brekkan (Johan Gustavsson, 86), Johan Svensson, Mattias Elison (Patrik Ohlsson, 89), Anders Sjöö – Thomas Andersson, Stefan Bärlin.
Den matchen är unik i flera avseenden: Den är HIF:s enda förlust mot VSK i Allsvenskan. Det var även HIF:s enda hemmaförlust på hela säsongen 1997, trots att Västerås åkte ur Allsvenskan efter kval.
Stefan Bärlin var den matchens förgrundsfigur – en kreativ katrineholmare som senare skulle spela allsvenskt med både IFK Göteborg och Djurgården.
Före avspark utsågs Mattias Jonsson till Årets HIF:are.
VSK tränades av Bosse Pettersson, som jag personligen mest förknippar med tiden som populär TV-expert i Viasat.
4. Kreidas filmning
Det är kanske fler som minns lagens Superettan-möten på Olympia 2021 och 2023.
2021 möttes lagen i sista omgången av Superettan, då HIF skulle försöka säkra en kvalplats.
Taha Ali hade stor show i första halvlek. VSK ledde med 2–0 när Jörgen Lennartsson gjorde ett kvadrupelbyte i paus.
Kalle Joelsson, Assad Al Hamlawi, Victor Blixt och Vladislav Kreida kom in i spel och det blev den sistnämnde som ordnade den straff som Anthony van den Hurk förvaltade – med en ganska tydlig filmning…
van den Hurks sena 2–2 för ett HIF som inte imponerade trots bättring efter bytena, innebar allsvenskt kval, där ju HIF slog ut Halmstads BK.
Hur hade historien utvecklat sig om Kreida inte fått den straffen…?
Vi får aldrig veta.
5. Banderollen och elfte raka förlusten
HIF–VSK i april 2023 var den sista matchen med Andreas Granqvist som sportchef och Mattias Lindström och Álvaro Santos som tränare.
HIF hade inlett Superettan med två förluster och över södra stå rullades en avgångsbanderoll riktad mot Granqvist ut.
Efter en hyfsad första halvlek av HIF uppstod tumult då det ryktades om att HIF:s klubbledning hotat med flaggförbud för supportrarna om inte banderollen togs ned. Ryktet dementerades av klubbdirektör Joel Sandborg.
Konsekvensen blev i alla fall en tyst protest från södra stå.
Jag citerar min egen matchtext:
”I halvtid tömdes stora delar av Södra stå och den läktaren höll helt enkelt en tyst protest genom hela andra halvlek.
Resten av Olympia bjöd inte på mycket mer stöd.
HIF-spelarna såg allt mer håglösa ut och ett blekt VSK kunde ta över matchbilden.
Resultatet blev en matchbild där båda lagen mest verkade vilja klara 0–0. HIF var mest rädda för att förlora. När Benjamin Acquah byttes ut i 61:a vandrade han långsamt av.
Det var en blodfattig halvlek hela vägen.
Så ser HIF ut idag. Ett lag i djup kris, pressat av omvärldens krav och missnöje. Som inte klarar av att hantera den situationen.
När HIF räddhågset tvingas försvara 0–0 hemma mot Västerås är något fel.
Noll mål på tre matcher i Superettan 2023 illustrerar problematiken. Men bara delvis. ¨
För när vi såg ut att gå mot en bunkergrå, betongkall, medioker 0–0-match upprepade sig historien på ett negativt sätt för HIF.
Inhopparen Jabir Abdihakim Ali, en jättelik målspottare för Sandviken i Ettan förra året, tog sig förbi Emil Hellman i boxen och spelade snett inåt bakåt till Miguel Sandberg mitt i straffområdet.
Tystnad.
…
• Mot Öster i premiären: HIF åkte på 0–1 i 89:e.
• Mot Gefle för en vecka sedan: HIF åkte på 0–1 i 79:e.
• Idag mot VSK: Sandberg satte 0–1 i 82:a.
Skillnaden mot de andra matcherna var att den här gången var det som att alla bara väntade på att allt skulle gå åt skogen.
HIF har noll poäng efter tre matcher i Superettan.
Man har förlorat elva seriematcher i följd – klubbrekord.
Det verkar råda öppen konflikt mellan supportrarna och klubben.
Spelmässigt fungerar inte mycket.
HIF-spelarna känns nedtryckta i skorna. De buades ut av de som var kvar på södra stå efter slutsignalen.
Sådant är läget den 15 april 2023.
Efter att HIF på en augustivecka i Superettan 2017 2–3-förlorat mot Norrby, spelat 0–0 hemma mot Åtvidaberg och bortaförlorat med 0–4 mot Frej trodde jag att man hade nått sin absoluta botten på resan ned från toppen.
Men jag tror att HIF:s nuvarande läge är ännu värre.
Det borde bara kunna bli bättre nu. Men jag har ingen aning om hur.”
Det var faktiskt en olustig känsla över alltihop, en känsla som även nådde pressläktaren. Så även den mixade zonen efteråt. Ingen hade roligt på Olympia den dagen, utöver VSK:arna.
Men ett jobb skulle så klart göras och jag försökte skildra det som skedde, enligt ovan.
Två dagar senare fick Granqvist, Santos och Lindström sparken.
Och så här två år senare undrar jag om inte det var just så som jag skrev, att HIF slog i absoluta botten den där eftermiddagen.
6. Gunnarsson
Tillbaka till dagens VSK.
På mittfältet har VSK Karl Gunnarsson, det tidigare ÄFF-löftet som provspelade med HIF hösten 2023.
Efter att ha fört en ganska anonym tillvaro i Västerås första hösten, har han slagit igenom stort i början av året och framstår som ganska given i startelvan.
Han är lite som en mittfältsversion av de aggressiva mittbackarna – han är rörlig och kommer snabbt upp i pressen. Dessutom kan han både driva och spela bollen.
För övrigt fick Gunnarsson något av ett genombrott mot just HIF i januari 2023. Som 17-åring gjorde han ett av två mål när ett juniorbetonat ÄFF sensationellt slog HIF i en träningsmatch. Läs gärna intervjun om Gunnarsson och kollegan Jonathan Nilsson från den matchen.
7. Ring, Warneryd, Abdihakim
Ett långskott från Jonathan Ring räckte för att ordna VSK:s hemmaseger mot Falkenberg senast.
Den tidigare Kalmar FF- och Djurgården-yttern Ring är lagets mest namnkunnige spelare och verkar ha hittat formen.
På hans högerkant finns även ett farligt hot i wingbacken Alexander Thongla-Iad Warneryd.
När vi talar om VSK:s anfall ska vi dock påtala att det finns frågetecken så här i säsongsinledningen. Mot Falkenberg var det ofta bortalaget som fick diktera spelet och särskilt många chanser skapades inte.
Mot ÖIS (1–1) var det VSK som hade två tredjedelar av bollinnehavet, men Örgryte skapade flest målchanser.
8. Några HIF-frågor
Det blir intressant att se i vilken utsträckning HIF vill och får lov att kontrollera spelet i den här matchen. Och i vilken utsträckning man kommer att använda vänsterbacken William Westerlund som en extra central speluppläggare när man anfaller mot Västerås fembacksförsvar.
En nyckelroll får som vanligt sexan i lagets startuppställning, oavsett om det blir Lukas Kjellnäs eller Samuel Asoma.
Fler frågor:
• Kommer Max Svensson att få bollen i farligare centrala ytor än vad som varit fallet i stora delar av säsongsinledningen?
• Får Ebrima Bajo speltid för första gången i Superettan?
• Kommer högerytter Wilhelm Loeper och centerforward Oscar Aga att vara på planen samtidigt i den här matchen? Senast utgick Loeper när Aga byttes in – min tes sedan träningslägret på Mallorca är att de här två passar särskilt bra ihop på planen.
9. Grässituationen
HIF hade en stängd träning inne på Olympia på söndagen.
Det träningspasset är, tillsammans med ett pass två dagar före hemmapremiären mot Sandviken, det enda HIF genomfört på sin hemmaplan i år.
Den senaste veckan har man istället för första gångerna i år hållit till på Olympiafältets plan 5, den ordinarie träningsplanen närmast Olympia.
Inför ÖSK-matchen på plast senast, tränade man hela veckan på konstgräs.
Inför Sandviken-matchen tränade man på Olympiafältets plan 6, naturgräsplanen närmast ishallen.
Skälet till att man gått på ”femman” först nu? Gräskvaliteten. Ingen av gräsplanerna – vare sig Olympias eller någon av Olympiafältets – är särskilt bra. Men man ville spara plan 5, som dessutom drabbades av snömögel i vintras, i det längsta.
Foto: Mauri Forsblom
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se
