BoIS-HIF 3-3: Woll om det händelserika Skånederbyt
Misstag i hemmaförsvaret, vackra tifon och en enorm upphämtning lade grunden för ett rafflande Skånederby när Landskrona BoIS och Helsingborgs IF kryssade. Samtidigt bröts matchen efter en rad inkastade föremål, något som tyvärr har blivit allt vanligare inom svensk fotboll.
BoIS gjorde misstag, HIF kapitaliserade
Trots ett massivt bollinnehav under inledningen av matchen, lyckades BoIS inte hålla bollen i den offensiva tredjedelen i några längre sekvenser. Istället rullade man runt den mycket i den egna backlinjen, vilket redan tidigt visade sig skakigt. HIF:s första läge i matchen kom till efter ett ganska onödigt bolltapp av hemmaförsvaret, vilket visade sig vara en fingervisning av hur matchen skulle komma att utvecklas. Visserligen kom det första målet för de rödblå till efter en snabb kontring då Oscar Aga kunde trycka in sin egen retur efter att norrmannens nick räddats. Däremot hade man fått en del chanser efter misstag från hemmalaget redan då, även om man inte lyckats göra något av dem.
Ett sådant låg till grund för 2-1 då BoIS-försvaret tappat boll i ett fullständigt oacceptabelt läge genom André Alvarez Perez som försökte spela sig förbi en ständigt jagande Adrian Svanbäck. Den unge HIF-anfallaren gjorde inga misstag den här gången och kunde peta sig förbi Marcus Pettersson i hemmamålet innan han rullade in bollen i öppen kasse. Gästernas tredje mål kom till genom en straff som Svanbäck mer eller mindre fick med sig helt gratis efter att ha sparkats ner med ryggen mot mål. Anfallarens läge var egentligen obefintligt och satsningen från Gustaf Bruzelius kändes enormt onödig.
BoIS-maskinen tuggade igång och tvärdog igen – men vad gjorde väl det?
Länge ställde jag mig frågan vad BoIS egentligen ville åstadkomma med sitt bollinnehav. Kanske är det lite hårt, men faktum är att man inte lyckades komma till de riktigt farliga chanserna under stora delar av den första halvleken. Det dröjde en kvart innan man hade skapat någonting över huvud taget. Allt eftersom klockan tickade upp mot 45 minuter kom däremot BoIS att dominera inte bara bollinnehavet, utan även chansskapandet. Faktum är att BoIS presterade en riktig paradfotboll under slutet av halvleken och känslan var inte om de skulle ta ledningen, utan när.
Man klackade och kombinerade sig fram ur trängda lägen, fick bollen i precis de ytorna som man borde. Edi Sylisufaj kunde springa i djupet och resten av offensiven skulle bara peta in något av ytterns många inlägg. Så bra var jag på att analysera en matchbild. Efter halvtidsvilan och det snabba 3-1-målet från HIF var det som att hemmalaget tappade allt det där. Det berodde såklart på att HIF bekvämt kunde backa hemåt och fokusera på sitt försvarsspel, men den kreativitet som blomstrade i BoIS under slutet hade snabbt vissnat.
När reduceringen, och kvitteringen, till slut kom gjorde den det av ren och skär vilja från hemmaspelarna. Ikväll var BoIS sannerligen bäst när det gällde som mest och jag var nog inte ensam om att ha svårt att se framför mig hur hemmalaget skulle förbli obesegrade. Det blev en rafflande avslutning med två tunga och brunkiga mål där bollen helt bara skulle in i mål. Visserligen tog man inte tre poäng idag, däremot visade man på nytt vilken otrolig styrka som finns i det här laget. Frågan är om inte BoIS-arna på både plan och läktare går hem och lägger sig som vinnare trots allt.
Alvarez Perez i händelsernas centrum
Om man ska välja en centralfigur i kvällens Skånederby måste man peka på Alvarez Perez. Som mittback idag spelade han med enormt stort risktagande. Redan innan HIF:s andra mål, som MFF-lånet dessvärre får ställa sig som ansvarig till, hade han satt gästerna i ett snarlikt läge. Då räddades han av Pettersson som med en riktig parad kunde avstyra läget. Man får tillstå att Svanbäck lärde sig läxan då, till skillnad från Alvarez Perez.
Med allt det sagt steppade Alvarez Perez verkligen upp efter det första läget han skänkte HIF. I min mening låg han till grund för att BoIS kunde ta sig till så många lägen som man gjorde, egentligen helt på grund av sitt risktagande. Han kunde vända upp och spela förbi flera av gästernas försvarslinjer, vilket satte de mer offensiva lagkamraterna i intressanta lägen samtidigt som HIF:s försvarare hamnade felvända.
Flagga vs Kaostifo
Inför avspark visade hemmaklacken på Engelska läktaren upp en stor, detaljrik och mycket välgjord flagga. Motivet, utöver BoIS-märket centralt, var Skåne Läns respektive Landskrona Stads vapen. Den tillresta bortaklacken ville inte vara sämre och presenterade ett snyggt kaostifo med vajande flaggor, pulverkanoner och tända bengaler. Jag misstänker att jag gör mig ovän med många äldre läsare när jag avslöjar att jag är svag för den typen av tifon. Personligen hade jag önskat se pyroteknik tillåtas i någon form av ordnad form, men den diskussionen kan jag lämna till en annan dag. Att båda lagens supportrar trilskades med att tända nya bengaler genomgående under matchen är dock ingenting jag ställer mig bakom.
Hemmapubliken var, föga förvånande, den som lät mest under matchen. HIF-klacken ska däremot vara stolta över sin insats då det inte är självklart att Engelska läktaren vann kampen klackarna emellan. Generellt sett kunde båda klacksektionerna delas upp i två: de som brukar vara där (gissar jag) och som höll igång mer eller mindre oavbrutet, samt de som inte brukar stå i klacken. Den senare skaran i respektive klack verkade inte ha samma uthållighet som kärnan i skaran, och det var tydligt vem som var vem sett till vilka händer som var uppsträckta när ramsorna drogs igång. Kanske var det också delar av den läktargruppen i hemmaklacken som lämnade Landskrona IP i förtid när spelarna gick ner i omklädningsrummen. You snooze, you loose.
“Konsten” att avbryta en fotbollsmatch
Bredvid mig på pressläktaren satt en holländsk kille som berättade att man i Nederländerna tar samtliga spelare av planen direkt efter det första inkastade föremålet på planen. Enligt honom har det lett till att färre föremål slängs in på planen, samtidigt som det har gett supportrar till förlorande lag chansen att få den avbruten. Samma diskussion har pågått i Sverige under en tid: Ska man ge supportrar chansen att skänka sitt lag respit när man tycker att det går för dåligt, eller ska man finna sig i att saker kastas in på planen?
Jag har redan förklarat att jag är ganska liberalt inställd till pyroteknik. Att saker kastas in på plan, eller att bangers och bengaler kastas mot motståndarsupportrar, är såklart ingenting jag försvarar. Jag vet inte vem som kastade in vad under kvällens derby, men att det sker är lika delar korkat som det är förkastligt. Ingen normalt funtad människa jag stött på säger något annat, men frågan är vad man ska och kan göra åt saken. Den holländska modellen är ett alternativ som jag inte tror sänder rätt signaler. Snarare tror jag på vad man försöker göra i Sverige, att man tvingar klubbarna att sätta upp och bekosta höga nät vid de läktarsektioner som visat sig problematiska.
Att man ska tvingas avbryta matcher och ta ner spelarna i omklädningsrummen stup i kvarten är som att slänga vatten på lågorna.
Foto: Mauri Forsblom
