Ariana tar steg mot tabelltoppen efter segern mot serieledaren
Ariana FC har inte haft riktigt den säsongen man väntat sig hittills i Ettan Södra. Malmölaget som jagar uppflyttning låg visserligen okej till sett till poängskörd i den täta tabellen, men sjundeplatsen är knappast något man jublar över. Mot Ljungskile skulle man dock bita ifrån då man slog serieledaren med 3-2, efter en mycket fin insats i första halvlek och en oväntat rafflande avslutning på matchen.
Ariana FC tog under lördagseftermiddagen emot Ljungskile SK i Ettan Södra. Gästerna befann sig på en förvånande förstaplats i tabellen samtidigt som hemmalaget, med tydliga och uttalade ambitioner om uppflyttning, återfanns på sjunde plats. En seger mot Ljungskile skulle innebära ny toppvittring och en förstaplats inom tre poängs marginal.
Ljungskiles bortafölje hade en hel långsida för sig själva, där de dessutom tände av tre bengaler inför matchstarten. Arianapubliken höll igång i vanlig ordning med trummor och megafon. Visst är Malmö Stadion närmast att likna vid en kyrkogård, och det är fortsatt helt ofattbart att det är här Ariana tilldelas spelplats av kommunen, men ingen kan säga att supportrarna idag inte gjorde sitt bäst för att liva upp stämningen. Frånsett bengalerna höll den nio man starka bortaklacken faktiskt också igång på ett hedervärt vis.
Ariana inledde fint och var inte så långt ifrån ett ledningsmål med bara några sekunder spelade. Bortamålvakten, Lukas Eriksson, såg inte helt vaken ut och tappade ut bollen till retur, som han därefter hann samla upp och tappa ut till hörna. Ljungskile försökte komma till lägen genom snabba kontringar och lyckades sånär några gånger, däremot var det helt klart Ariana som satt i förarsätet. Känslan halvvägs in i halvleken var att Malmölaget var sina egna värsta fiender i matchen sett till att den sista touchen inte riktigt var där, och att det bara var en tidsfråga innan man skulle få hål på gästerna.
Det skulle man också göra när man efter en lång rad liknande anfall fick in en kanindödare från vänsterkanten in mot straffområdet. Precis vid mållinjen hittade bollen fram till Victor Andersson som kunde raka in sitt andra mål för säsongen med en knapp halvtimme spelad. Den reslige anfallaren har tidigare gjort väldigt mycket mål på de här nivån, han vann skytteligan i fjol i moderklubben Onsala, men har inte haft samma effektivitet i Ariana. Mindre än tio minuter senare skulle samma Andersson dock utöka ledningen efter en något tilltrasslad situation i straffområdet där han vände upp och kunde trycka in bollen längs marken invid målvaktens bortre hörn.
Ljungskile har alltid varit känt för sina tuffa smällar och sitt fysiska spel. Här går det att göra liknelser till såväl Åshöjden som årets upplaga av AIK. Det är inget lag som skapar en kavalkad av chanser, men som gör det svårt för motståndarna gång efter gång. Med allt det sagt var det absolut inte brunkargäng som dök upp på Malmö Stadion idag, Ljungskile kan absolut spela boll. Ariana svarade däremot upp mot det fysiska spelet på ett utmärkt sätt och det var snarare bortaspelarna som verkade ligga ner och ha ont under den första halvleken.
Efter en mycket snygg fint där Victor Kristiansson lyfte bollen förbi en bortaförsvarare fick Ariana en hörna på tilläggstid i den första halvleken. Lagkaptenen Brwa Nouri stegade som vanligt fram till hörnflaggan och slog en boll som var lite för hög för att träffa någon av spelare vid målet. Det kunde dock kvitta för i den bortre änden av straffområdet fanns Lukas Minter Wettergren som kunde ta emot bollen och dra till ett mycket vackert avslut i krysset på halvvolley. 3-0 till Ariana i halvlek var både välförtjänt och rimligt sett till det man skapade under matchens gång. På läktaren i halvtid snackades det om att man aldrig sett hemmalaget så bra som idag.
Den andra halvleken inleddes sannerligen inte på samma sätt. Matchen hann knappt ens dra igång innan Oskar Sverrisson och målvakten Kumel Al Rekabe verkade missa helt i kommunikationen sinsemellan, när Ljungskiles Rasmus Nåfors Dahlin slog ett lågt inlägg in i boxen. Sverrisson bröt bollen med en glidtackling, samtidigt som Al Rekabe hade sprungit ut bakom honom för att fånga in den. Det innebar att bollen kunde glida obehindrat in i mål, utan att gästerna egentligen varit särskilt farliga över huvud taget.
Ljungskile hade helt klart steppat upp en nivå efter pausen, men Ariana var ändå klart bättre och dominerade fortsatt bollinnehavet. Gästerna kom till något enstaka läge, men det var fortsatt hemmalaget som skapade chanser framåt även om Ljungskile försvarade sig tappert. Ariana hade däremot tappat lite i intensitet efter den fantastiska första halvleken, och precis som i inledningen av matchen kom man inte rätt in i de avgörande lägena. Bland annat kom man till ett riktigt bra friläge där avslutet inte gick någonstans i närheten av målet.
Att man närmast chockades av Ljungskiles reduceringsmål i början av halvleken torde vara en faktor i att man inte riktigt kom igång från första början. Allt eftersom klockan tickade på blev Arianas spel bättre och bättre. Det enda som stod i vägen för fler hemmamål var effektiviteten i avsluten och de sista passningarna dessförinnan. Gästerna var egentligen aldrig nära att göra match av saken på allvar. När de väl kom in i offensiv tredjedel var Arianas försvar tillräckligt bra för att avstyra saker och ting innan det hann bli farligt.
Så kändes det i alla fall innan Ljungskile skulle komma att reducera en andra gång då Daniel Lagerlöf placerade in ett snyggt frisparksmål från ganska stort avstånd i den 82:a minuten. Gästerna fick en del energi av målet samtidigt som Ariana för en stund verkade hamna lite på hälarna. Plötsligt såg man inte ut riktigt som sig själva, och för första gången i matchen var det nerv i tillställningen.
Ariana fick ganska snabbt till ett par anfall på ett åtminstone dugligt sätt, men Ljungskile verkade ha vaknat till ordentligt även om kvaliteten inte riktigt var där för att skapa någon riktig slutforcering. Med tanke på att Ariana backade hem i stor utsträckning blev det däremot halvfarligt och pressat ändå under tilläggstiden. Till slut kunde hemmalaget också få fira segern. Slutresultatet skrevs till 3-2 och den där fantastiska känslan i matchens första hälft omvandlades till att man kommit undan med blotta förskräckelsen efter att Ljungskile egentligen inte skapat någonting under 80 minuter.
Foto: Ibrahim Miftar
