Ekmarks krönika: Åhus Beach handlar inte om handboll eller fotboll

Åhus Beach har en stor plats i mitt hjärta.
När jag, som idag, går omkring bland barn och ledare på beachen önskar jag att det hade funnits när jag själv var grabb. Fotbollsturneringen som pågått i några dagar och håller på till den 5 juli har växt enormt de senaste åren efter pandemin. Antalet lag för fördubblats på tre år!

Föga förvånande. Konceptet är lika enkelt som älskat. Det säljer sig själv och bygger på att barnen som spelar vill komma tillbaka. De längtar hela vintern, laddar hela våren och lever ut under några intensiva dagar.
Fotbollsturneringen var tidigare en förfest. Nu har det blivit betydligt mer än så. Betydligt mycket mer. Inte bara sett till antalet utövare – även hela infrastrukturen har blivit maffigare.
Och det fortsätter att växa. Det är inte svårt att se potentialen sett till hur många fler fotbollsspelare det finns i regionen jämfört med handbollsspelare.
Men det är inte fotbollen som är grejen. Jag ska förklara lite snabbt.
I några år lekte jag fältereporter och hjälpte till att utveckla Åhus Beach sociala medier. Ungefär en miljard gånger har jag frågat spelare i alla åldrar, tränare, föräldrar, sponsorer, morföräldrar och annat löst folk: ”Vad är det bästa med Åhus Beach?”.
De vanligaste svaren: Att vara med kompisarna. Att umgås tillsammans. Att ragga. Att ”uppleva hela grejen”. Ytterst få säger, trots att de står i en matchtröja och nyss spela match, ”fotboll” eller ”handboll”.

Jag vet att många fnyser åt det. Kommersen är för påtaglig. Det är för dyrt att gå in. Det är för dyrt att parkera. Det är företag som profiterar på allt.
Jag förstår vad de menar.
Men överväg då alternativet. En tom strand. Ingen turnering. Inga matcher. Inga upplevelser. En stillastående kugghjul i det idrottsmaskineriet vi alla är en del av.
Tanken från början var att driva det här i föreningsregi. Men ingen ville. Så Mats G Jönsson tog att i det själv som en plan B. 1997 ringdes 75 handbollslag in för att lira i småbåtshamnen.
Nu, 28 år senare, har Åhus Beach fyra sporter (fotboll, handboll, volleyboll och e-sport). Lokala föreningar har eventet som en stor intäktskälla och kommunen får vind i seglen.

Och allt bygger på glädje.
Inte fotboll. Inte handboll. Bara glädje. Det är lika enkelt som uppenbart.
När jag promenerar omkring på området ser jag hundratals barn som får uppleva så mycket mer än bara tiominutersmatcher.
De driver omkring i timmar. Badar, lattjar, träffar andra i samma ålder, upptäcker saker tillsammans och bygger r-i-k-t-i-g gemenskap.
Jag var nyss i min moderklubb och såg ett ungdomslag träna. Spelarna kom färdigombytta till idrottsplatsen, tränade och fick sedan skjuts hem.
Det var fotboll i 60 minuter. Sedan tack-o-hej. Det var som att se en barnvaktsfabrik snarare än genuin gemenskap.
För de som känner igen sig bara det minsta borde det vara ännu tydligare hur värdefullt det äventyr som en grupp ungdomar får uppleva tillsammans på Åhus Beach är.

Fotbollens beachregeler i Åhus är relativt lika de som de officiella beachfotbollsreglerna har. Några små detaljer skiljer. Som planens storlek, tiden de spelar och lite regler som förenklar för de unga.
Aldrig någonsin har Svenska Fotbollförbundet bromsat utvecklingen. De har eldat på den. Placerat SM där. Applåderat tillväxten och insett vilken enorm nytta det gör för föreningarna som deltar.
Just det som Svenska Handbollförbundet inte gör. De är beredda att bromsa utvecklingen för att semesterhandbollen inte spelas på deras sätt. Det internationella sättet.
Det är en farlig väg att gå. De sätter det mest centrala på spel: glädjen.
Jag tror inte för en sekund, inte EN, att de som i Svenska Handbollförbundet driver tvånget att spela med vissa regler – eller inte alls – gör det för sportens bästa.
De gör de för sin egen skull.
Det finns engen annan förklaring. Eller jo: att de skulle vara korkade – och det tror jag ju inte. Fortsätter Åhus Beach med sina ”egna” regler för de inte sanktion för att driva turneringen. Det blir tydligen bäst så. För någon.

Jag tror, nej – jag VET, att många har upplevt några av sina bästa stunder i livet och största stunder i idrottskarriären på Åhus Beach. Det är så många som sagt det till mig att jag sakta börjat inse samma sak: några av de roligaste arbetsstunderna i mitt liv har varit på just Åhus Beach.
”Minnen för livet” är en slogan som följt med Åhus Beach genom nästan alla år och att ha fått vara med och skapa, och bevara, dessa har varit fantastiskt.
Förhoppningsvis får många fler chansen att skapa minnen för livet även i framtiden.

Foto: Christoffer ”Luggen” Borg Mattisson

Fler bilder här.