Lundblad: Har Västerås löst ett av fotbollens största problem – fejkande målvakter?

Västerås SK vände och vann hemma mot Örebro SK på tisdagskvällen.
Inget konstigt i det – ÖSK har inte vunnit sedan 2024 och VSK skjuter mot allsvensk återkomst med fem raka segrar.

Det mest intressanta var hur VSK hanterade situationen då ÖSK-målvakten Jakub Ojrzynski låg ned skadad med cirka 20 minuter kvar att spela.
Jag VET ju inte hur det förhöll sig med hans skada, men det är svårt att inte tro att den var simulerad i syftet att ge ÖSK en time-out, ett taktiksnack, i ett skede av matchen då de var fullkomligt utspelade i 1–2-underläge.

Få fotbollsföreteelser irriterar just nu mer ute i folkdjupet.
Det här upprepade fuskandet inför öppen ridå retar upp folk.
Särskilt då det inte ger några konsekvenser för de inblandade.

Återkommande ”målvaktsskador” är ett problem även utomlands. Jag tror att någon form av regeländring kommer att komma – mest realistiskt är kanske att de övriga spelarna helt enkelt inte får flytta sig från fixerade positioner när målvaktsskadan uppstår.
Till dess kan man självsanera – eller rent av lösa problemet med självsanering.
Den metoden har Västerås praktiserat i år och jag gillar det skarpt.

När (assisterande tränaren) Patrik Haginge samlade spelarna vid sidlinjen ställde sig helt enkelt VSK:arna runt omkring ÖSK-klungan. Inne på planen, men inom ett avstånd till motståndarna som i en svensk social kontext skulle uppfattas som ”för nära”.
Tjuvlyssnade.
Var i vägen.

Detta borde ju praktiseras av alla lag!

Det märkliga i den här situationen var att domarteamet motade bort Västeråsspelarna från taktiksnacket, vilket de knappast har något regelstöd för att göra.
Domarnas roll är väl inte att underblåsa utnyttjande av kryphål i regelboken?

Företeelsen med fejkade målvaktsskador är skadlig. Cynismen och den bristande respekten för regelverk nöter ned hederlig sportsmannaanda.
Elitklubbar brukar gilla att prata om spelare som förebilder, om gott beteende och om hållbarhet. Om det inte bara ska vara tomma ord bör deras mest synliga representanter – spelarna på planen – visa det i praktiken.

Regeln att spelet bryts och inte återupptas förrän målvakten är i spel, finns till för att skydda den här särskilt viktiga och unika spelaren i ett fotbollslag.
De målvakter som ägnar sig åt att simulera skador, utnyttjar något som är tänkt att skydda deras hälsa och spelets rättvisa, för att ge sitt lag orättvisa fördelar.

När Utsiktens Tom Amos lade sig ned i straffområdet i matchen mot HIF i söndags, var jag först övertygad om att han simulerade. Efter ett par minuter konstaterades dock att han inte kunde fortsätta spela och byttes ut.
Jag hade med andra ord fel – vilket inte är så konstigt med tanke på hur vanligt det här beteendet blivit.
Det är ett exempel på hur tilliten till andra människor fräts bort av fuskandet.

Idén att böja regelverk och fylla upp alla gråzoner som finns är nedbrytande.
Devisen ”vinna till varje pris” är nedbrytande.
Det finns en poäng i den engelskspråkiga regeln ”don’t hate the player, hate the game”, men varje enskild person har också ett ansvar för att uppträda hederligt.
Så även de tränare som kommenderar fram simulerandet.

Och tills dess att folk inte beter sig som folk på elitens fotbollsplaner, bör motståndarlagen bete sig som Västerås spelare.

Foto: Bildbyrån