Claes krönika: ”Är orättvisan rättvis eller tvärtom?”

Är orättvisan rättvis eller tvärtom?

Har suttit med stort intresse och läst igenom Handbollskanalens Report Cards. 
Hur upplever spelarna egentligen sin tid i klubbarna och sin klubb som arbetsgivare? Styrelser och klubbledare borde med ännu större intresse fördjupa sig i detta.

Hur får vi handbollen attraktivare?
Hur skapar vi ett större intresse?
Ökar omsättningen?

Transparens äger och diskussioner utvecklar.
I näringslivet vill alla vara en attraktiv arbetsgivare. Man vill stoltsera över att vara en arbetsplats där antalet sökande med råge överstiger, de som funderar på att lämna. 

Det är konkurrens om bra personal och varje arbetsgivare med självinsikt jobbar kontinuerligt med förbättringar för de anställda.
Insatser för ökad trivsel och minskad personalomsättning.
Inom svenska elitklubbar råder det tydligen delade meningar om nyttan med att uppfattas väl utåt.
Vissa klubbar har så fruktansvärt dåligt självförtroende, att de ber sina spelare att inte delta eller svara på frågorna i undersökningen.
Det är faktiskt patetiskt, anmärkningsvärt och något man borde titta närmare på.

Själv kom jag osökt att tänka på poeten Tomas Tranströmer. 
Han har skrivit följande rader;
’The greatest fanatic is the greatest doubter. 
Without knowing it…’

Så mycket visdom får sällan plats i en mening med bara nio ord, men känn på den.
Det är klokskap på en mycket hög nivå.

Mina tankar vandrar vidare till innehållet i undersökningen och Peps Persson.
Många lyfter nämligen fram dåliga arbetsvillkor. 
Brist på ersättning, rehab, material, gym, omklädningsrum, mat med mera.
Många menar att ersättningsnivåerna är orättvist låga.
För vissa.

Och visst är det så.

För perspektiv hade till exempel Alexander Isak 1,5-2 miljoner i lön i Newcastle.
I veckan!
Hans veckolön i Newcastle var alltså högre än vissa handbollsligaklubbars hela spelarbudget.

På årsbasis!!
Det är orättvist.
Snittlönen för herrarna i Allsvenskan i fotboll ligger på cirka 110 000 kronor/mån.

En allsvensk herrspelare har alltså en årslön på en nivå av halva veckolönen för Isak.
Det är orättvist.

En allsvensk damspelare har en snittlön på 23 000 kronor, vilket motsvarar drygt 25 minuters lön för Isak.
Det är också orättvist.

En herrspelare i Handbollsligan har ännu lägre lön i snitt.
Enligt uppgift ligger det på nånstans i häraden mellan 15-20 000.
Det är om möjligt ännu orättvisare.

För att inte tala om damerna i Handbollsligan.
Där är orättvisan ännu orättvisare och snittlönen ligger där på cirka 10-12 000 kr.
Det innebär att damernas årslön motsvarar 2-3 timmars lön för Isak.

Denna lista kan göras hur lång som helst egentligen, men ni har redan förstått.
Förutsättningarna för att bedriva olika idrotter är vitt skilda och skillnaderna växer för varje transferfönster.

Det handlar inte bara om kön eller idrottsgren, det handlar också om geografi och historik.
Orättvisorna finns där och kanske är det rättvist.
För i en kommersialiserad värld, så vill de flesta vara där pengarna finns.

Det innebär att media fokuserar på det.
Publiken likaså.
Både på plats och framför TVn. Tillsammans hjälps de åt.

Media vill också ha en del av kakan. Sponsorerna vill synas där folk finns.
Klyftorna fördjupas och vidgas.

Och medan jag har skrivit detta så strejkade Alexander Isak mot det som han ansåg var orättvist. Han hade 3 år kvar på det lukrativa kontrakt som gett honom 100-tals miljoner i ersättningar och som han självmant skrev under och som jag beskrivit i siffror ovan.

Det var otillräckligt.
Han ville ha bättre lagkamrater och större chanser att vinna ytterligare titlar.
Han ville ha mer i lön.

Strejken lyckades och han fick flytta till de regerande mästarna trots ett giltigt kontrakt.
Som plåster på såren fick han enligt uppgift fördubblad lön.

Den nya motsvarar 100 000 kronor i timmen!
Och referenserna ovan förändras rejält. Räkna själv.

När världen ser ut som den gör känns det faktiskt både oförtjänt och orättvist
Med det sagt vidgas sannolikt klyftorna än mer redan i nästa transferfönster.

Och så länge pengarna flockas där de redan finns, så lär det fortgå.
Det idrottsliga blir sekundärt och plånboksracet avgör. Är det så vi vill ha det?

Är det rättvist eller orättvist?
Kanske var Peps något på spåren.

Diskutera i smågrupper.