Lundblad: Jag bara älskar att se dem spela hockey

Hemvändarkväll i Malmö Arena.
De flygande finländarna, Lauri Pajuniemi och Janne Kuokkanen, var tillbaka i bygget efter ett och ett halvt år i Schweiz. 

Senast de var här bar de hela Malmö Redhawks, lyfte ett ihåligt lag ovanför kvalstrecket.
Ikväll?
Häng med på den här berg- och dalbanan:

Årets SHL-säsong hade börjat med två tydliga MIF-förluster: 0–5 i Luleå och 2–6 i Karlstad.
Även den här matchen, mot förmodade bottenkonkurrenten Leksand, började illa.
Började helt fruktansvärt.

Malmö hade släppt in tre mål i årets två första förstaperioder.
Nu gjorde de exakt samma sak igen.

Den här gången tog det sex minuter och 52 sekunder innan Leksandsbacken Fred Nilsson hade skjutit in 0–3.
Hemmapublikens burop hade hörts redan vid 0–2, men nu tilltog de i styrka och redan fem dagar in på säsongen 2025-26 var Malmö Redhawks på väg in i ett rent krisläge.
0–3 på mindre än sju minuter: Bedrövligt målvaktsspel. Bedrövligt försvarsspel.

Så där surt kunde det ha låtit i hela den här texten.
Men den här kvällen blev till någonting helt annat.

In i handlingen: Den finsk-skånska alliansen.
Alliansen som bär hela den här föreningens SHL-existens.

******

En slumpartad reducering av Linus Öberg tände ett litet hopp i första.
Andra perioden blev sedan en finsk-kristianstaditisk show.
Det var inte bara Kuokkanen och Pajuniemi som var tillbaka.
Bredvid sig hade de en skånsk kedjepartner i Carl Persson, som gjorde sin första match för säsongen.
32 sekunder i andra blev han frispelad av Pajuniemi – och satte 2–3.

Därmed var det klart var detta handlade om:
Ge finnarna och Persson chansen i anfallszon så mycket det bara går – det kommer att bli mål förr eller senare.
Trion låg bakom i princip ALLT Malmö skapade i resten av matchen.

Pajuniemi hann till och med slå två icingpuckar i ett och samma skift på isen innan Kuokkanen forcerade pucken ut ur egen zon, etablerade ett anfall där han kombinerade med Pajuniemi och Persson, och sedan själv dundrade in 3–3-kvitteringen.

Leksand tog ledningen igen, men Pajuniemi passade kapten Fredrik Händemark, som spelade Kristianstads finest, Carl Persson – 4–4 i powerplay.

I slutperioden stod allting och vägde. Leksand fick lite bättre styr på sin defensiv och hade rejäla chanser att avgöra i numerärt överläge.
Matchen gick till förlängning och så kom det perfekta slutet.
Ett DUNDRANDE skott av Kuokkanen – framspelad av Robin Hanzl.
5–4.
Läktarna i Malmö Arena i finsk extas.
Det är precis så här vacker en hemvändarkväll kan bli.

******

Sist de var här var Kuokkanen SHL:s bäste spelare, en spelmotor som gjorde att Redhawks undvek kval. Skarpskytten Pajuniemis betydelse var inte långt efter.

Idag gjorde Kuokkanen två mål, men jag tycker nog att Pajuniemi utmärkte sig ännu mer med sina passningar från sarghörnen.
Om Kuokkanen, Pajuniemi eller Persson var mest framträdande var dock inte det viktiga med den här matchen.
Det starkaste intrycket ikväll är:
DE ÄR TILLBAKA.

Jag älskar att se dem spela, hur de tar hela laget på sina axlar och lyfter det.
Hur överlägsna de stundtals var i Leksands zon.
Hur de ser ut att leka hockey där ute på isen. Har kul och samtidigt producerar, levererar.
Det är det här som är själva definitionen av bärande spelare.
Två finländare och deras kompis från Kristianstad.
Som grävde fram Malmö Redhawks den här kvällen, när allt såg så mörkt ut.

Foto: Bildbyrån