Julia Nilsson om premiärsegern med Eslövs HK – och den plötsliga (tillfälliga?) comebacken

Eslövs HK förväntas strida om seriesegern i division ett södra denna säsong och inledde med att ta två poäng (31-21) genom bortaseger mot LUGI U.
En av spelarna på planen var Julia Nilsson.
Det var inte tanken…

Om Eslövs segermatch mot LUGI U går det att läsa mer om här.
Det fanns mycket positivt för mellanskånskorna att ta med sig inför fortsättningen på serien konstaterade  den assisterande tränaren Julia Nilsson – som när det saknades en del spelare på grund av skador själv fick göra ett inhopp.
– Det var inte planen för en vecka sedan. Men så blev det när en del spelare drabbats av fotledsstukningar och bristningar. Planen är att de spelarna ska vara tillbaka i truppen till nästa match – och då är jag tillbaka i min tränarroll.
– Jag hann göra tre träningar inför den här matchen som blev en nödlösning.
Vad betyder tre träningar – för du kastade bort ett par enkla bollar och tog knappt ett avslut?
– Exakt… Man tappar det fort på ett halvår. Jag ville bara avlasta och låta de andra göra jobbet…

Julia Nilsson en välkänd profil i den skånska handbollen, men beslutade sig inför denna säsong att 26 år gammal sluta spela aktivt för att istället ta en ledarroll i moderklubben.
Varför?
– Det sitter i huvudet. Jag är färdig med spelarkarriären. Jag valde att ta beslutet själv innan kroppen tog beslutet åt mig.
Många som tar det beslutet lämnar sporten helt. Vad är det som gör att du vill fortsätta med handbollen i en annan roll – som assisterande tränare i detta fall?
– Jag har tränat småtjejer tidigare, bland andra 06:orna Maja och Ellen som är med i dagens trupp. Jag har alltid tyckt om och trivts i ledarrollen samtidigt som jag älskar handboll. Därför kändes detta som en bra kompromiss: att släppa spelandet men fortsätta som tränare.
Med tanke på att du är en kvinnlig tränare är du en del av en väldigt liten kategori – kan du tänka dig att fortsätta satsa på tränaryrket fullt ut en dag?
– Det får tiden utvisa. Allt fungerar bra i Eslöv just nu. Och jag har en civil karriär som fysioterapeut vid sidan av just nu.
Alla tränarkonstellationer kan se olika ut. Hur ser fördelningen ut mellan dig och huvudtränare Joakim Bäckström?
– Jag har mycket ansvar för anfallsspelet. Sedan har vi en dialog om allt och jag brukar hålla någon träning i veckan själv när Jocke är ledig. Vi har en tydlig plan och vill samma sak.

Hur ser du på premiärsegern för laget?
– Tjejerna visade attityd och att de verkligen ville gå för det. Segern kunde ha blivit större om vi hade satt fler lägen under en period i andra halvlek, men det viktiga var att vi stod bra bakåt – det var där vi vann matchen.
Där – och med hjälp av er överlägsna fysik med tanke på att ni på individuell nivå har hundratals fler seniormatcher i benen?
– Precis, och så ska det vara.

Du har följt Eslöv i många år – upplever du att det finns högre krav på resultat i år efter flera säsonger där klubben mest har fokuserat på att överleva och starta om?
– Jo, men vi ställer själva höga krav på oss som lag. Vi vill ligga bra till i slutet av februari och början av mars när allt ska avgöras. Och det är ett hårt jobb som ska göras i varje match.
Det är ganska få lag som kan vinna serien och ännu färre som faktiskt kan gå upp i Allsvenskan – då finns det ytterst lite utrymme för felsteg på vägen. Det vet Julia, som har vunnit både division ett och Allsvenskan med Ystads IF.
Kan du ställa krav på dina medspelare på ett annat sätt om nu kravbilden är högre?
– De är mina spelare, inte mina medspelare, haha! Förutom i just denna match då… Men det stämmer – vi har pratat om att det ibland varit skyddad verkstad i Eslöv. Men ju högre upp i sporten som man kommer så blir man en produkt. Levererar man inte får man inte spela. Sådan är den hårda sanningen! Det gäller att få in det i skallarna på de unga tjejerna som vill ta kliv framåt. Det finns bara ett sätt att få mer speltid och det är att utvecklas och hela tiden göra jobbet. 
Vad betyder den här klubben för dig?
– Mycket. Den har alltid funnits där att falla tillbaka på. Jag spelade där i många år som ung innan det blev en vända i H43, för att vända åter till Eslöv och sedan ta steget till Ystads IF. Jag känner ett bra stöd från klubben.