Lundblads fem intryck från SIF–HIF 0–1: HIF bröt måltorkan, stort steg mot nytt kontrakt

Helsingborgs IF gjorde sitt första mål sedan den 10 augusti och vann borta mot Sandviken. 
Alexander Johansson blev matchvinnare. 
HIF rycker nu åt sig ett sju poäng stort avstånd till det negativa kvalstrecket.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.

Sandvikens IF–HIF 0–1

0–1 Alexander Johansson (22, assist Oscar Aga)
Publik: 1052

HIF (4-4-2): Johan Brattberg – Benjamin Örn, Jon Birkfeldt, Wilhelm Nilsson, Simon Bengtsson – Wilhelm Loeper, Samuel Asoma (Ervin Gigovic, 71), Lukas Kjellnäs, Adam Akimey (Max Svensson, 71) – Oscar Aga (Pawel Chrupalla, 81), Alexander Johansson (Casper Ljung, 81).

Sandvikens IF (4-4-2): Otto Lindell – Linus Tagesson (Christopher Redenstrand, 60), Emil Engqvist, Viggo van der Laan, Oskar Löfström – Yabets Yaliso Yaya (Moonga Simba, 57), Daniel Söderberg (Pontus Carlsson, 77), Liam Vabö (Karl Bohm, 57), Maill Lundgren – Filip Olsson, Dion Krasniqi (William Thellsson, 77).

1. Målet

Detta är en förutsägbar sak att börja med, men en hemsk HIF-svit tog slut på Jernvallen ikväll.
Samuel Asoma och Wilhelm Loeper vann bollen efter ett Sandviken-inkast, Oscar Aga fick med sig bollen, passade i sidled till Alexander Johansson, som fick iväg ett rappt avslut in i hörnet.
Och där var 476 minuters HIF-måltorka över.
Fem mållösa matcher för HIF över.
Sex mållösa matcher för Johansson över.

Ett efterlängtat, välbehövligt HIF-mål.
Dessutom innebar det att måltorkan i allsvenska inledningen 2020 fortfarande är HIF:s längsta under decenniet – den varade i 480 minuter.

2. Ångesten

Hösten har varit en mardröm för HIF. Långsamt, långsamt, har man dragits ned i Superettans tabellkvicksand.
Dröm om häng på toppen i augusti har förbytts mot rejäla farhågor om bottenstrid i höst.
Två poäng på fem matcher, bara två vinster på de tio första efter sommaruppehållet.
0–2 och 0–4 i Kalmar och Västerås som följdes av en icke-insats mot BoIS.
En spelmässig trend som pekade nedåt.
Plus den nämnda måltorkan.

Och på det: En missad straff.
I 16:e minuten gjordes Oscar Aga ned i straffområdet. Domaren pekade på straffpunkten och de flesta tänkte nog att ”den målmässiga ökenvandringen är över”, eller något i den stilen.
Wilhelm Loeper hade chansen att sätta sin femte straff av fem möjliga i år – men slog en ganska dålig straff som räddades av Otto Lindell och plötsligt var HIF-ångesten än värre.

3. När det släppte

Men det dröjde alltså bara sex minuter innan den där ångesten skingrades.
Det sägs att mål förändrar matcher, men ibland förändrar de säsonger och kontinentalplattor och så kändes det där i första halvlek på Jernvallen.
Kanske är det en effekt som inte bara handlar om vad som händer på planen, utan också om vad man som åskådare ser – men det som såg tveksamt och ängsligt ut blev plötsligt självklart.

I matchinledningen hade Sandviken varit aggressiva, skapat små fragment av problem för HIF och någon slags negativ snöboll var i rullning. Ytterbacken Linus Tagesson störtade in i boxen. Kollegan Löfström gjorde likadant och tvingade Johan Brattberg till en räddning.

Men så kom målet och plötsligt dominerade HIF.
De började lyckas med svåra manövrar. De fick träff med ett aggressivt markeringsspel när Sandviken spelade korta insparkar. Oscar Aga provade en gång, två gånger, tre gånger och till sist var det bara en jätteräddning från Otto Lindell som gjorde att det bara stod 0–1 i paus.

4. Asoma, Aga och Johansson

För andra matchen i följd spelade HIF:s två renodlade forwards ihop på topp.
Före Örgryte-matchen senast hade Aga och Johansson bara varit på planen samtidigt i totalt 44 minuter.

De samarbetade inte bara vid målet, utan kuggade i varandra på ett sätt som vi inte sett några spelare göra i HIF:s offensiv de senaste veckorna.
Gillade särskilt sekvensen när Johansson slog upp en fin boll på en mötande Aga, stack iväg på en löpning, och serverades ett bra läge i straffområdet. Här spelade duon på sina styrkor – Agas targetspel, Johanssons djupledslöpningar.

På mitten fick Samuel Asoma sin andra start i följd – det var första gången det hände sedan i maj månad.

Asoma svarade med sin bästa match för HIF i Superettan. Han visade redan på Olympia förra sommaren, i TFF-tröjan, att han är duktig i högt markeringsspel och nu var det en av hans bollstölder mot hans gubbe Liam Vabö, som inledde målanfallet.
Plötsligt flöt det för ghananen/belgaren. Kanske kan det här ha varit en vändning för honom, efter en jobbig säsong?

Asoma, Aga och Johansson – trion som bröt måltorkan.

5. Bra?

Den halva halvleken mellan Målet och halvtidsvilan gjorde HIF bra.
Resten av matchen?
Tja, det var bra att nollan hölls och att det vann.
Andra halvlek handlade bara om att just så skulle ske och det såg inte alltid så vackert ut. HIF blev mycket låga, särskilt efter dubbelbytena i 70:e respektive 81:a minuterna.
Det såg lite ängsligt ut – men å andra sidan skapade Sandviken knappt något alls vad gäller högkaratiga målchanser.

HIF vann rättvist på Jernvallen. De ökade avståndet till kvalstrecket till sju poäng och gick om Sandviken i tabellen.
De vann tre poäng, men också arbetsro och tid.
Luften i Helsingborg är lite lättare att andas imorgon.

Foto: Bildbyrån

”Just nu har jag det bästa pensionärsliv du kan ha” – Henrik Larsson på besök i Hässleholm