Lundblads fem intryck från Umeå–HIF 1–0: HIF förlorade mot laget som inte kunde vinna

HIF blev första lag i årets Superettan att förlora i Umeå. 
Eythor Bjørgolfsson gjorde matchens enda mål i en medioker första halvlek. 
I andra halvlek tog sig HIF fram till ett antal hyfsade kvitteringslägen – men Umeå FC höll tätt. 
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.

Umeå FC–HIF 1–0

1–0 Eythor Bjørgolfsson (15, assist Linus Marklund Panboon)
Publik: 1475

HIF (4-4-2): Johan Brattberg – Benjamin Örn, Ture Görefält, Wilhelm Nilsson, William Westerlund (Casper Ljung, 80) – Wilhelm Loeper, Samuel Asoma (Ervin Gigovic, 66), Lukas Kjellnäs, Pawel Chrupalla (Max Svensson, 66) – Oscar Aga, Alexander Johansson.

Umeå FC (5-4-1): Pontus Eriksson – Linus Marklund Panboon (Alfredo Martiato Nordeman, 71), Jakob Hedenquist, Ludvig Öhman Silverfeldt (Elias Cederblad, 80), Tobias Westin, Tim Olsson – Daniel Persson (David Ekman, 80), Gideon Yaw Yiriyon, Stefan Lindmark, Jørgen Voilås – Eythor Bjørgolfsson (Mikael Harbosen Haga, 89).

1. Fiasko i Umeå

Vilken befrielse det skulle kunna vara att åka till Umeå en helg i oktober.
10 grader och höst – men man hade åtminstone sluppit stormen Amy.
Nåja, nu fick er reporter stanna hemma i det skånska regnet och det gick bra det också .
Om nu någon undrade: Vi har många järn i elden på Skånesport och undertecknad kommenterade idag Torslanda IK–Hässleholms IF i Ettan Play, vilket är förklaringen till att den här artikeln skrivs och publiceras först ett par timmar efter matchens slut i Umeå. Artikel om Hässleholms match publiceras snart.

Nåväl. HIF:s norrländska resa blev ingen rolig upplevelse.
Det blåste i Umeå också och så här i lördagskvällen blåser det runt HIF igen.
De förlorade nämligen mot seriens sämsta lag.
I säsongens tolfte hemmamatch tog Umeå sin första hemmaseger för året.
Fiaskolördag.

2. Horribel halvlek

Ibland, ganska ofta, säger de första minuterna ingenting om hur en match kommer att bli.
Efter fem minuter tyckte jag att HIF haft en del intressanta anfallsintentioner. Wilhelm Loeper såg pigg ut och Umeå fick inte låna bollen särskilt mycket.
Men… Ungefär där tog det roliga slut.

Första halvlek blev lågkvalitativ, chansfattig och det enda som egentligen var bra var ett Umeå-anfall där Superettans Borja Valero, Stefan Lindmark, satte igång spelet med en snabb frispark. Högeryttern Linus Marklund Panboon slog ett inlägg och inne i boxen blev plötsligt Umeås lysande stjärna, Eythor Bjørgolfsson, helt ren och satte 1–0 till UFC.

I (halv)skadade Jon Birkfeldt och Simon Bengtssons frånvaro fick Ture Görefält och William Westerlund ovanliga chanser i HIF:s startelva. Pawel Chrupalla gjorde sin andra start.
Tyvärr för deras del var de högst inblandade i segermålet – Westerlund (och kanske särskilt Pawel Chrupalla, som hade en jobbig match överlag) gick inte in tillräckligt på Panboon och Bjørgolfsson streetsmart fulade och lurade bort Görefälts markering.
En tuff läxa för 19-årige Görefält. Han gjorde annars en del bra saker i sin seriedebut från start. Han spelade ofta jämnt med Bjørgolfsson, var aggressiv, men det syns också att han har också en hel del att slipa på i sitt spel.

Samtidigt: HIF var usla i första halvlek. Deras spel med boll var fyllt av enkla misstag.
Det är inte primärt Görefält eller Westerlunds fel.

3. Agas chanser

HIF var bättre i andra halvlek än i första.
Bättre, men knappast glänsande.
Oscar Aga fick tre bra nicklägen, men fick inte in bollen.
Wilhelm Nilsson sköt en vass volley efter en hörna – över.
Något av de lägena borde gått in och oavgjort hade inte varit orättvist.

Samtidigt kontrade Umeå och skapade lite oreda med det – deras bästa läge hade Cederblad i slutminuterna.

Tiden gick. HIF malde på, gjorde en hel del OK. De tog den fysiska kampen mot de desperata västerbottningarna, i vissa situationer liknade det brottning.
Umeå blev ohyggligt låga och blev av med bollen hela tiden. Men deras försvar av det egna straffområdet var tillräckligt.
HIF fick för sällan till den sista passningen, eller det sista inlägget.

4. Underlaget?

Det var märkbart, framför allt i första halvlek, hur ofta HIF:s passningar var någon decimeter för långt bak eller för långt fram, vilket bidrog till att det egna spelet blev långsamt och ryckigt.
Kanske påverkade det underlag som av Alexander Johansson kallades ”dörrmatta” i halvtidsintervjun i Discovery (Umeås underlag är ökänt). Kanske påverkade vinden, som var i Umeås riktning i första halvlek.
Men kvaliteten kunde nog varit bättre också, säkert idéerna också.

HIF hade mer boll än i de senaste veckornas matcher.
Återerövringsspelet i andra halvlek var bra.
Wilhelm Loeper lyckades dyka upp lite över allt.
Benjamin Örn var ganska bra, kanske bäst i laget.
Men alldeles för få spelare stack ut ur den grå massan. Det blev över hela linjen för många småmissar, för lite spets. Superjumbon Umeå tackade och tog emot.
De fick en chans och tog den – sin andra seger på 25 matcher.

HIF har inte varit snälla mot TFF den här veckan…
Nu är UFC fem poäng bakom trelleborgarna i bottenstriden.

5. Frågetecknen som inte rätar ut sig

HIF hade chansen att skapa rejäl arbetsro över landslagsuppehållet.
De hade studsat tillbaka från sina jobbiga veckor med fem matcher i följd utan mål. De hade vunnit två matcher i följd mot lag från tabellens nedre regioner (Sandviken och TFF) och skapat utrymme ned till de nedre strecken.
En sådan här tveksam insats var inte alls vad tränare Klebér Saarenpää och laget behövde.
Detta är inget som lägger någon vidare grund inför nästa säsong och vill det sig illa kan avståndet till kvalplats bli fem poäng imorgon, om Utsikten slår Oddevold.
2026 är HIF-säsongen som aldrig tar fart, som trevar och famlar.
Säsongen då de som hittills enda lag förlorade i Umeå.
Det finns en del att jobba på över landslagsuppehållet.

Foto: Bildbyrån