Lundblads fem intryck från HIF–ÖSK 3–2: HIF vände och avgjorde i 92:a minuten

HIF låg under två gånger mot Örebro SK, men vände och vann. Ervin Gigovic avgjorde i 92:a minuten på Olympia. Alexander Johansson gjorde två mål. 
Här är Gustav Lundblads fem intryck från Olympia.

HIF–Örebro SK 3–2

0–1 Karl Holmberg (13, assist Hampus Söderström)
1–1 Alexander Johansson (52, assist Lukas Kjellnäs)
1–2 Erik Andersson (66)
2–2 Alexander Johansson (72, assist Wilhelm Loeper)
3–2 Ervin Gigovic (90+2, assist Wilhelm Loeper)
Publik: 5542

HIF (4-4-2): Johan Brattberg – Benjamin Örn, Jon Birkfeldt, Wilhelm Nilsson, William Westerlund – Wilhelm Loeper (Ture Görefält, 90+5), Samuel Asoma (Ervin Gigovic, 46), Lukas Kjellnäs, Adam Akimey (Casper Ljung, 74) – Alexander Johansson (Baker Amer, 82), Oscar Aga (Max Svensson, 74).

Örebro SK (4-3-3): Jakub Ojrzynski – Dino Salihovic (Jesper Modig, 90+3), Joseph Baffo, John Stenberg, Samuel Kroon – Erik Andersson, Hampus Söderström, Antonio Yakoub (Melvin Bajrovic, 87) – Blessing Asumang Dankwah (Hasan Dana, 81), Karl Holmberg, Ahmed Yasin.

Målen:

0–1 (13): Högerhörna som nickades av Söderström i bortre delen av straffområdet. Karl Holmberg fick en yta bakom Örn och tryckte in den från nära håll.
1–1 (52): Högerhörna från Westerlund som nickades av Kjellnäs i bortre ytan, den går mot mål, där Alexander Johansson bröstar in den.
1–2 (66): HIF fick inte undan bollen efter en fast situation för ÖSK och efter flera bollar fram och tillbaka i straffområdet drog Erik Andersson till från 15 meter – och fick en drömträff, upp i nättaket.
2–2 (72): HIF tryckte ned ÖSK på sista tredjedelen. Efter ett rensat Kjellnäs-inlägg nickade Gigovic fram bollen till Loeper, som spelade den centralt fram till Johansson, som inte var offside i boxen, han tog emot bollen och satte den med andra tillslaget, från position nära straffpunkten.
2–3 (90+2): Westerlund slog ett inlägg från vänster, som nickades av Loeper i bortre ytan – in till Ervin Gigovic, som nickade in segermålet.

1. HIF bättre än botten

Det är ingen rolig HIF-säsong, men även i tråkiga säsonger kan man hitta ljusglimtar.
Ervin Gigovic avgörande nick hemma mot Örebro SK i 92:a minuten, är ett exempel på en sådan.
Segermålet satte igång ett rejält jubel på Olympia och blev kulmen på en HIF-vändning som man verkligen inte såg komma efter första halvlek.
HIF var i underläge två gånger – men vann.

Det hela stärker det intryck jag haft hela hösten – att HIF är klart sämre än Superettans topp- och övre mitten-lag.
Men klart bättre än bottenlagen – vilket gör att man trots undermåligt spel undvikit att dras in i bottenstriden.
Efter sommaruppehållet har HIF vunnit fem matcher, mot Örebro, TFF, Utsikten (två gånger) och Sandviken – fyra av de fem sämsta lagen i tabellen.

Med det sagt, Örebro förtjänade åtminstone en poäng idag – men deras svaga sista 15-20 minuter blev avgörande för matchens utgång.
Här uppträdde HIF som ett helt annat lag än i första halvlek, med precision, tajming och flyt i det egna spelet.
De radade upp chanser före avgörandet.
Hade de inte vänt idag, hade avståndet ned till Utsikten på kvalplats bara varit fyra poäng – nu är det sju och jag vågar säga att kontraktet i praktiken är säkrat.

2. Hemsk HIF-halvlek

HIF vann matchen, men i en balanserad rapportering måste första halvlek tas upp här.
Den var nämligen verkligen ingen höjdare av HIF, en av säsongens sämsta halvlekar.
Man radade upp enklare misstag i passningspelet, hamnade ofta nedtryckta i låga block.
Publiken vädrade sitt missnöje, jag kan tänka mig att det osade surt runt kiosker och i gångarna i halvtid, när 5542 försökte värna sig mot bitande höstkyla.
Det var i alla fall inga positiva tongångar uppe på pressläktaren.
Sekvenser som när Johan Brattberg inom loppet av fyra minuter slog bort fyra bollar, eller när Samuel Asoma försatte Adam Akimey i en svår situation med en tremeterspass på egen planhalva, får symbolisera en undermålig halvlek.
Den tekniska kvaliteten som HIF visade upp här måste vara mycket långt ifrån den målbild man har.
HIF ska helt enkelt inte se ut så här på Olympia.

3. Alexander Johansson

När HIF kvitterade tidigt i andra halvlek var jag övertygad om att Lukas Kjellnäs gjort sitt första mål för HIF (i tävlingssammanhang, han har ju gjort mål i träningsmatch).
”Det där var hans första mål på 66 matcher!”, utbrast jag till min bänkgranne, Nerikes Allehandas utsände.
Kjellnäs jublade som en galning och i målfirandet var det han som fick flest gratulationer.
Jag trodde att vi varit med om ett särskilt efterlängtat Olympia-ögonblick.
Men när Bengt Streuli ropade ut målskytten så var det Alexander Johanssons namn som hördes i högtalarsystemet.
Och reprisen visade ju att det var just Johansson som på måltjuvsmanér bröstade in bollen framför linjen.

Johansson hade fler strängar på sin lyra.
I 72:a minuten visade han sin klokhet när han plötsligt dök upp helt fri inne i straffområdet och satte kvitteringen.
Nu har han satt tolv mål i år (sju för HIF, fem för Utsikten) och går upp på fjärdeplats i skytteligan.
Han är smart i sina löpningar och giftig i sina avslut. I ett bättre spelande lag hade han säkert kunnat göra 15-20 mål på en säsong – exempelvis ett kontrande HIF som förra årets.
Där gjorde Taylor Silverholt, nu i Elfsborg, 15 mål.
Silverholt var en nyttigare spelare över hela planen – men som ren målskytt är nog Johansson minst lika vass.

4. Bra andra halvlek

På samma sätt som HIF förtjänar ris för första halvlek, bör de få ros för den andra.
Tre mål och två upphämtade underlägen är bra, även om ÖSK också hade en bra period mitt i halvleken.
Detta var säsongens andra HIF-vändning av underläge till seger (den första kom mot Utsikten borta). Den första på Olympia, dessutom.
Med nästan varje byte blev laget bättre – framför allt Ervin Gigovic stärkte laget på mittfältet i halvtid, och blev alltså till sist matchvinnare.
Kjellnäs växte också efter sin assist och var en av halvlekens bättre spelare.
Wilhelm Loeper blev, som så ofta i år, avgörande med två assist. Hans betydelse för det här laget är – stor. Ibland blir det nästan att han tar på sig för stort ansvar i matcherna, men många av HIF:s poäng i år kan tillskrivas honom.
I skymundan gjorde William Westerlund en bra halvlek – vänsterbacken som startade på nytt i skadade Simon Bengtssons frånvaro, stod för två ”hockeyassist” med fina inlägg.
”Detta kunde man inte tro i halvtid”, sa jag till nämnde bänkgranne efter slutsignalen.

5. Baffo tillbaka

Vem vet, kanske var det här sista gången en svensk mästare från 2011 spelade på Olympias gräsmatta.
Joseph Baffo, 32, kom till ÖSK i somras och startade idag som mittback.
För 14 år sedan spelade han en roll som truppspelare i HIF:s SM-guld-lag. Vi minns kanske särskilt hans mäktiga nickmål borta mot Syrianska, som inledde HIF:s vändning av underläge till 2–1-seger.
Och på tal om 2011 och truppspelare – på Olympias storbildsskärm vevades mittbacksreserven Hannu Patronens klassiska avgörande mot ÖSK i augusti 2011.
Den sista (?) guldspelaren från det året som uppträdde på Olympia i röd tröja var för övrigt Rasmus Jönsson, hemma mot Brage i den näst sista omgången av Superettan för två år sedan.
Blir det fler rödblå guldspelare i framtiden?
Den som lever får se, just nu är det svårt att tro. Men idag får i alla fall alla HIF:are nöja sig med ett skönt slutminutsavgörande på Olympia.
Det är något, det också.

Benjamin Örn och Klebér Saarenpää är avstängda i nästa match efter gula kort.
Marcus Gudmann och Simon Bengtsson saknades på grund av skador.

Foto: Bildbyrån

Saarenpää kritisk till första HIF:s halvlek, men glad över avgörandet i andra