Axel Månsson om landslaget, den ovana försvarsrollen och framtidsdrömmarna: ”Det finns väl viss utvecklingspotential där”

20 år gammal har Axel Månsson gjort den raska resan från Skånsk breddförening, till ungdomslandslagen, till eliten, till ett topplag och nu till landslaget.
Men oavsett lag har Axel Månsson alltid haft samma roll: som navet i hjulet i det maskineri han befinner sig i.
Nu väntar en landslagssamling där han får känna på den yttersta världseliten.

När Sverige genrepar inför EM med dubbellandskamper mot Spanien 30 oktober och 1 november är Axel Månsson en av tre uttagna mittnior.
Övriga två: Felix Claar och Jim Gottfridsson.
Hur ser du på konkurrenssituationen i det rummet?
– Det är klart att det är två styva namn på mittnio…. Det är tufft såklart. Vi spelar på samma position, men jag tänker mest på att jag ska göra det så bra som möjligt på träningarna. Jag vill lära mig så mycket som möjligt.
Blir man inte en promille starstrucked när man ska lira med dem man sett på TV hela sin uppväxt?
– Njaaaeeeej, men det är stora namn som spelat många år på högst nivån. Det är speciellt såklart.

Du har 42 ungdomslandskamper (med 289 mål) i benen och har säkert haft som mål att nå A-landslaget, men kanske inte redan nu?
– Jag har inte haft någon tydlig tidsplan där man tänkt ”Om jag inte kommit upp i landslaget tills en viss tidpunkt är det katastrof”. Självklart har det varit ett mål, men detta är ”bara” en samling och det går inte att lägga för mycket vikt vid det.

Hur ser du på möjligheterna att även få spela EM?
– Svår fråga. Det är tråkigt att säga att Apelgren bestämmer, men det är ju ett landslag där många spelare har lirat tillsammans länge. Nu står jag här som en helt ny mittnia…. Får jag chansen tar jag den.
Hade du någon semesterresa planerad under landslagsuppehållet? Det brukar ju många ha?
– Nej. Men jag har några polare som ska till S:t Anton. Blir det inget EM så kanske jag hälsar på dem.

I klubblaget IFK Kristianstad går det bra där laget ligger i toppen av tabellen tillsammans med Malmö och Hammarby. Hur tycker du att ni presterat som lag de första sju omgångarna?
– Vi har varit ganska bra. Lite stabilare än ifjol och jämnare över matcherna. Plumpen mot Sävehof kan skava lite, men det var tredje matchen på tre dagar och vi var kanske inte helt på topp då.

Hur ser du på din egen insats i säsongsupptakten?
– Helt okej. Jag blandar och ger. Det har varit lite för många tekniska fel och missade avslut. Men det har varit väldigt kul med rollen som etta bakåt.

William Höghielm (just nu skadad) har lovordats. Hur bra kan erat samarbete bli på sikt?
– William är en högkvalitativ linjespelare. Det har blivit bättre hela tiden, för varje vecka och för varje match. Han har en enorm fysik och dessutom mycket bra spelförståelse. Han kommer ofta med instruktioner till mig och visar var han vill ha bollen. Dessutom är han stor tillgång bakåt som tvåa. Han har nog inte förlorat en enda duell.

Vilka detaljer har Anders Hallberg pratat med dig om inför säsongen? Vill han att du ska skjuta mer? Eller mindre?
– Främst handlar det om att få hjulen att rulla i anfallsspelet; att vi inte ska fastna. Bollen måste vidare! Inför varje match tittar vi även på om jag ska komma i andra typer av bågar, om hur vi ska attackera ”den svaga länken” hos motståndet.

Hur mycket är det meningen att du ”ska” spela etta i försvar? För det är väl svårt för dig att vara delaktig i tryckspelet med utgångsposition på en kant?
– Ofta springer jag och byter, men ibland är det meningen att jag ska vara tvåvägsspelare. Det är inga som helst problem att stå som etta i första- eller andrafas. Emil Frend Öfors är vass som tvåa och är längre fram i banan när vi inleder trycket än om han stått som etta. Om det sedan är jag eller Philip Henningsson, exempelvis, som slår första passningen spelar inte så stor roll. Det viktiga är att vi kan driva emot och springa mycket, säger Månsson – som själv börjat kontra in en del bollar i matcherna.

Hur ser du annars på din roll som etta i försvar? Hur klarar du dig?
– Det finns väl viss utvecklingspotential där. Jag har i hela mitt liv aldrig spelat försvar där. Normal sett springer jag ju och byter. Visst, jag ”borde” vara bättre i försvar och mycket handlar om att ligga rätt; när ska man sjunka och när ska man lyfta och när ska man rentav försöka sno bollen. Men det tar lite tid att komma in i det och jag tycker verkligen om det.
Är det du som är den svaga punkten i motståndarnas plan, tror du…?
– Nej, det skulle jag inte tro.

Fyrabollarsseger hemma mot Hammarby i Cupkvarten och retur den 8 november i Stockholm. Det kan bli tight? För det blir inte lätt att komma till Jerka som jagat villebråd?
– Det var skönt att vinna och få med sig fyra bollar. Men visst kommer det att bli tufft, det är ett jäääkla tryck där uppe. Fyra mål är inte så mycket i dessa sammanhang. Förhoppnings tar vi oss till Final 4 – det skulle vara första gången för mig.

Nyligen såldes Nikola Roganovic, din nya landslagskollega, till Gummersbach. Utan att gå in på detaljer, såklart, men har du märkt av något intresse från utländska klubbar?
– Jag har ett plusår kvar på kontraktet med IFK och tänker väl mest på det just nu, men man hör en del, så är det ju. Men det är inte alltid så seriöst kanske.

OM du skulle få ett bud liknande det som Roganovic fick. Hade du dragit direkt eller vill du har mer tid i Handbollsligan innan du sticker utomlands?
– Det är ett stort OM, men jag trivs väldigt bra med Kristianstad. Vi spelar ute i Europa, vi jagar titlar i Handbollsligan och i Cupen. Det är en dröm att en dag gå utomlands, men jag har ingen brådska.

Avslutningsvis. Det viktigaste av allt. Hur kommer Löddes herrar att klara sig i division ett denna säsong?
– Jag har sett nästan alla matcher och är lite besviken på dem. Jag vill se dem bättre och tror även att de kommer att steppa upp och klara sig kvar. Segern mot Warta senast var positiv.