Claes krönika: Är det inte oväntat väntat oväntat?

Jag har varit på resande fot ett par veckor och låtit tangentbordet vila.
Det har sluppit mina fingrars knattrande och vilat.
Det känns ringrostigt.
Precis som jag.

Annat är det med Handbollsligan som börjat varva upp efter en smygande start.
Matcherna i ligan avlöser varandra och däremellan spelas cupmatcher.
Både inhemska och internationella sådana.
Resultaten avlöser varandra.
Vissa imponerar, andra förvånar.

När det nu är landslagsuppehåll och cirka en tredjedel av matcherna har spelats, känns det på sin plats att fundera lite försiktigt över sakernas tillstånd.
Vilka kommer att gå till slutspel och vilka positionerar sig bäst?
Vilka kommer misslyckas med sina mål och ambitioner?

Om vi börjar uppifrån så leder i skrivande stund storfavoriten Hammarby serien.
Det är högst väntat.
Ett redan starkt Bajen förstärktes med härföraren Gustav Danielsson, men tappade också Vasco Costa och Richard Lindström. Den sistnämnde gjorde ett starkt slutspel och är kanske den som just nu har saknats mest.
I synnerhet efter Marcus Lennernäs skada.
Bajen har känt sig tvungna att plocka fram det omdiskuterade 7-6-spelet och det med tre högerhänta på nio meter.
Det har generellt sätt fungerat bra. I alla fall resultatmässigt.
Nu väntar jag bara på att Rasmus Andersson på Svenska Fans skall ondgöra sig över det, likt han gjorde mot ett lag från Partille som spelade det förhatliga 7-6 spelet i våras.
Längst bak har Linus Bergh succesiva utveckling mellan stolparna fortsatt.
Så här långt leder han målvaktsligan på fantastiska 38,51 i räddningsprocent, en siffra som ingen målvakt i Handbollsligan kom upp i föregående säsong.
Är förlusterna mot Önnered och Kristianstad på slutet tillfälligheter, eller har segermaskinen börjat hacka lite? Det återstår att se.

Där bakom skuggar HK Malmö på samma poäng.
Ett lag som snackats ner av nästan alla, förutom av tränaren Zoran Roganovic då.
Han har nämligen gjort tvärtom och tycker att hans lag borde tillhöra seriens favoriter.
Det tycker jag är vackert.
Målvakterna skulle inte hålla måttet, menade vissa.
Hålet efter Truls Grötta skulle vara omöjligt att fylla, menade andra.
Nu vet vi bättre.
Nikola Roganovic ligger tvåa i skytteligan, fyra i assistligan och är dessutom en bra försvarsspelare. Felix Montebovi och Isak Persson på kanterna är seriens bästa kantpar. Hampus Nygren håller ihop sitt lag och försvar bättre än gaffatejp.
Hugo Stuivers på linjen tillhör de bättre i serien och Tim Hilding, Alfred Johansson och Alfred Olsson är numera homogena spelare på denna nivå.
Det går nog inte utesluta att detta lag kan komma att trumma vidare, likt sin hövding Jörgen Rasmusson och vara topp 4 trots allt när det drar ihop sig till slutspel.

Kristianstad kan även de ligga på 13 poäng när antalet matcher är lika lagen emellan. Och det är nog snäppet bättre än väntat.
Kristianstad är ett LAG, där ingen sticker ut riktigt.
Inte i skytteliga, assistliga, målvaktsliga eller utvisningsliga åtminstone.
Styrkan ligger i jämnheten.
Med det sagt har man i kraftpaketet William Höghielm åter fått en vass offensiv kraft på linjen och med Hayder AL-Khafadji i buren en mer energismittande målvakt.
Detta trots att antalet räddningar sannolikt inte riktigt motsvarat klubbens förhoppningar så här långt. På bänken förefaller Björn Sätherström ha bidragit med en trygghet till gruppen. Det ser bättre ut i höst.
Så allt annat än en semifinalplats skulle nog kännas som ett misslyckande.

På plats fyra, fem och sex ligger Sävehof, Skövde och Karlskrona.
Samtliga på 10 poäng.

Sävehof har kanske aldrig startat en serie sämre.
Att bygga nytt efter Michael Apelgrens bygge har visat sig vara oväntat tufft.
Och det har inte underlättats av att så många spelare har kommit vidare i karriären. Det tar tid att få enheter att bli en helhet.
Att klubben trots en rutten start bara är tre poäng efter täten, tolkar jag som en styrka. Jag tror därför att Sävehof kommer att stå i ena ringhörnan när det vankas semifinaler fram i vår. Det kommer dock inte bli lätt och kan bli tajt.

Skövde är lite ojämnare i sin prestation, men målvaktspelet känns lite bättre än i fjor. I Axel Franzén har laget fått ett bra hot från linjen igen.
Det finns att byta med på nio meter och så småningom kommer Daniel Ekman in i leken igen.
Det kommer att göra skillnad och jag tror att det kommer att räcka till slutspel i vår.

Det sades att Karlskrona inte hade råd med sin assisterande tränare Ola Lindgren ena veckan och att de skulle spela i Europa nån vecka därefter.
Lite så känns även spelet.
Imponerande prestationer, inte minst i cupen, men också ett par bleka insatser.
Att ligga sexa trots Arnor Vidarssons galna hopptackling är en sak.
Att ligga sexa utan målskott från vänsterniorna Olafur Gudmundsson och Axel Söderqvist är en helt annan. Det är helt enkelt en styrkedemonstration.
Min magkänsla är att marinstaden är med däruppe med ett gediget bygge numera. De kommer att vara med och utmana ordentligt.
Kanske inte redan denna säsong, men slutspel blir det i alla fall, det känns gjutet.

Där bakom skuggar de svenska mästarna Ystads IF med 9 poäng på en sjundeplats.
Knappast vad de själva har räknat med gissar jag, men kanske är det inte helt oväntat ändå. De behöver sannolikt precis som Sävehof lite mer tid på sig för att sätta ihop sitt nya lag. Att bara byta ut dominerande spelare på högernio och vänsternio mot något från en lägre hylla görs inte längre.
De som kommer in måste få lite tid på sig att utvecklas. Tid för att passa in.

Och på tal om tid, så börjar åren gå för några av centralgestalterna i laget.
Ystads föreliggande successionsordning de kommande åren blir spännande att följa. Jag tror inte att de kommer att försvara någon av sina titlar denna säsong, men osvuret är som alltid säkrast, men också lite trist.

Serien förutsågs av nästan alla bli en nagelbitare av rang.
En tredjedel in i den kan vi konstatera att det stämmer.
Mellan plats fyra och plats tolv skiljer det bara fyra poäng.
4 poäng!
Hejdlöst egentligen.

Men med det sagt, så tror jag att ovanstående sju lag går till slutspel.

Övriga sju lag, dvs Önnered, AMO, Alingsås, OV Helsingborg, Hallby, Västerås Irsta och GUIF har betydligt fler streck att förhålla sig till.
Ett av dessa går till slutspel, två till ingenmansland, tre till negativt kval och ett lag åker ur direkt, men det har jag för avsikt att komma tillbaka till senare i veckan.

Och det är precis så här som Handbollsligan skall vara.
Varje skott, varje passning, varje tekniskt fel, varje räddning och varje mål kan vara just precis det som avgjorde.
Blev det slutspel, hemmafördel, bortanackdel, negativt kval eller missen som gjorde att sejouren i ligan kom till sin ända.
Det är i detaljerna det sitter och vem skruvar bäst på just sitt koncept.
Vem får ihop sin grupp bäst?
Vem hittar justeringar i det taktiska som gör skillnaden?
Vilka har skött sin träning bäst och vilka drabbas av skador?

Svaren har vi inte idag, men vi kan gissa.
Och ju fler som gissar, ju intressantare blir det att följa vilka som har haft rätt.

Jag skall avsluta dagens text med att lyfta ett par exempel som har gjort mig glad under mina bilturer längs kullar, vyer och vingårdar i Toscana.
Det är nämligen när man får perspektiv som man bättre förstår vidd och rymd.

Lundaderbyt Lugi-H43 lockade 2727 åskådare i Allsvenskan.
I landets näst högsta serie.
Bra jobbat alla inblandade.
Och i Boden var det lapp på luckan och 1500 åskådare i matchen mot Sävehof i damernas handbollsliga. Det är inte kattskit det heller.

Så kom ihåg följande visdomsord, och diskutera dem gärna i smågrupper.

’No person can grow beyond the limitations of their own mind’
                                  
           – BryanTracy

Ps. Ord nummer två ovan kan förresten med fördel bytas ut mot t.ex. ’klubb’ ’förening’ ’förbund’ eller vilket du vill om det gör diskussionen lättare för er Ds.

Vinslövs ”lättlösta” tränarfråga, Hammarbys 7-6-spel, H65:s lagmaskin och MTV-sorgen