Claes krönika: Om siffran 21, #tur, #otur och om potentiell infernalisk dramatik

Siffran 21 anses vara ett så kallat lyckonummer.
Inom numerologin anses det till och med vara en symbol för personlig tillväxt, harmoni och visdom. 21 skott däremot, i en salut, är en hederbetygelse inom det militära.
I andliga sammanhang innebär siffran synd.
Möjligen kommer ordet speldjävulen därifrån.
Och inom astrologin anses personer födda den 21a vara spontana, charmiga och sociala.

21 är därtill delbart med tre.
’Alla goda ting är tre’ heter det ju och förebådar något positivt.
21 delat i tre blir sju.
’Sju års olycka’ sägs drabba dem som krossar en spegel.
Nånstans kokar detta ner i #tur #otur.

Vad det innebär för mig som är född den 22e är högst oklart.
Att jag därtill har favoritsiffran 15 gör det infernaliskt svårt att lista ut.
Desamma råder i den undre delen av Handbollsligan.

Den består nämligen av just sju lag.
Sju lag som slåss om en ynka slutspelsplats. En!
Och inte bara det.
De slåss både högt och lågt mellan en uppsjö av streck.
Att navigera sig fram mellan dessa påminner nästan om tjuvarna i Louvren.
Ni har själva sett filmer där mästertjuvar på olika sätt skall ta sig fram mellan en labyrint av ljusstrålar. Det är svårt, men också spännande.
Ovisst.

På den sista och åttonde slutspelsplatsen ligger i skrivande stund Önnered.
Ett lag som denna höst, till skillnad från förra hösten, överraskat positivt.
Kristian Berntsson har lyckats stoppa blödningen av tränare, en blödning som fick mig att jämföra Önnered med gamla Atletico Madrid och med Jesus Gil.
Efter en ganska kass vår och försäsong, så har segrarna kommit lite mer frekvent.
Kristian verkar göra ett bra jobb.
Kanske är det ett resultat av klubbens återfunna tålamod.
Kanske är det så att laget är lättare att manövrera, när truppen har tunnats ut en smula.
Tittar man sedan på ligans topplista ser vi lagets spets.
Plötsligt har Mishels Liaba fokuserat på sitt spel och öser in mål
Pontus Zetterman leder ligans assistliga.
Och trea i målvaktsligan hittar vi Patrick Bois.
Och på linjen smyger Andreas Nilsson omkring med framgång.
Kvalitéer finns onekligen och unga spelare trycker på underifrån.
Blir Önnered det lag som snor åt sig den slutspelsplats som finns kvar?

På nionde plats i tabellen, som just nu innebär ingenmansland, hittar vi AMO.
Ett AMO som bortsett från plattmatchen mot Guif ser betydligt förbättrat ut i år.
Tydligare struktur, bättre försvar och förbättrad professionalitet och arbetsmoral.
Laget hade faktiskt legat fyra om de inte överskattat sig själva grovt mot just Guif.
För mig är det ganska tydligt att AMO har vittring på den åttonde platsen.
Mathias Pedersen är tillbaka på nivån han var innan han lämnade AMO förra gången.
Om Lukas Rylander lyckas växa in i ligakostymen, så kommer AMO göra det jobbigt för många lag i en rekordjämn tabell.
Hur skall man ens kunna tippa detta?

Poängen därbakom skuggar Alingsås som naturligtvis också har slutspelsambitioner.
Laget inledde serien med det sämsta försvar som skådats sen Moses gick i kortbyxor.
Halvtidssnacket i Önnered gjorde dock skillnad.
Därefter har det sett betydligt bättre ut.
Vinsten borta mot Ystad IF skojar man inte bort.
August Wiger har så sakteliga börjat styra upp sina ytternior och på kanterna har Alingsås en riktigt bra uppsättning. Det har också blivit lite fler mål på linjen igen, något som inte skall underskattas. Och när försvaret förbättrats har också AHKs gamle adelsmärke, kontringarna, börjat dugga tätare. Jag tror att även Alingsås kommer vara med och tampas om den sista slutspelsplatsen fram till slutomgångarna.

Sen har vi förra årets succélag OV Helsingborg.
Förra årets nykomling som gick både till Final 4 och semifinal.
Det har i sanning börjat lite knackigt.
En bredd i målskyttet, ja visst, men med bara sju av 18 möjliga poäng har man gett sig själva en liten uppförsbacke. Kanske är det ’andraårsförbannelsen’ som spökar?
Jag tror dock mer på att tränare Toni Johanssons framgångar med u-landslagen gjort att laget ligger efter i den kollektiva och taktiska träningen. OV kommer att växla upp.
Och naturligtvis är ambitionen att nå slutspel även här.
Och i målet har Michael Andersson spelat till sig en fjärde plats i målvaktsligan med en räddningprocent på 33, medan nyförvärvet Martin Nagy är den som matchas mest.
Detta trots mer blygsamma 23%.
Möjligen är det en investering som kommer löna sig längre fram?

Gissar jag rätt, blir det alltså dessa fyra lag som gör upp om den sista slutspelsplatsen.
Två av de fyra kommer därmed hamna i ingenmansland.
Ett av lagen får kvala för sin fortsatta existens.

Ni förstår själva.
Det kan bli målskillnad eller andra små marginaler som avgör detta.
Eller som jag skrev häromdagen;
’Varje skott, varje passning, varje tekniskt fel, varje räddning och varje mål kan vara just precis det som avgjorde. Slutspel, färdigspelat eller negativt kval.’
Spänningsmomentet är så nagelbitande att Omeprazolen lär ta slut i berörda städers apotek.
Enligt obekräftade uppgifter är Mavala stop redan restnoterat hos grossisterna.

Lika spännande blir det dessvärre inte i Jönköping.
Det blir sannolikt en mer luguber tillvaro i den gamla tändsticksstaden.
Det slår inte direkt gnistor om laget så här långt.
Skulle laget få fart på poängskörden, så tror jag ändå att det blir svårt att nå något annat än negativt kval. Jag tycker att det är synd. Jag trodde på Hallby inför förra säsongen, då jag tyckte att de hade värvat smart och då blev det ett också slutspel istället för kvalspel.
I år verkar man inte klara av att bygga vidare på det, utan hamnar i kvalet istället.
Laget har haft otur med skador och det har varit skador man inte har haft råd med.
Kanske kan denna text fungera som tändvätska i omklädningsrummet från och med nu.
För tro mig, jag ser gärna att ytterliga lag blandar sig i streckstriderna.
Jag gillar stegen som Hallby har tagit hittills, även om det just nu känns som ’nästa år’.

Allra längst ner blir det ett tvåkejsarslag mellan Mattias Zachrisson fd GUIF och hans nuvarande klubb VästeråsIrsta.
Och det första slaget om Mälardalen gick nykomlingen VästeråsIrsta segrande ur.
Det handikappet gav förvisso GUIF till Skånela även förra säsongen.
Och poängen hämtades istället i Alstermo, till min förtret skall medges, eftersom jag hade spelat på hemmavinst där.

GUIF har haft maximal otur med sina värvningar Andreas Flodman och Marcus Ekman, som båda dragit sina korsband. Så utan förstärkningar vet jag inte hur de skall hämta mer än en handfull poäng till. Och VI känns också för tunna, även om de i vissa matcher visat upp embryon till ett spel på liganivå. Inte ens Dementorhallen har sugit tillräcklig kraft ur motståndet så här långt. Men med det sagt så kommer dessa två lag ha en strid på kniven här. Jag tror att 6-7 poäng kan räcka för att nå en kvalplats.
Vem av dessa som når dit först är inte helt lätt att sia om.
Men om jag får gissa, så kommer båda lagen att förstärka sina lag.
Den som lyckas bäst med det, kommer alltså få nya chanser mot lag underifrån.

Totalt sätt är herrarnas handbollsliga lika oviss som de flesta förutsåg.
I alla för oss inom handbollen.
Jag slogs av det när jag besökte den lilla renässansstaden Pienza förra veckan.
Det bor inte fler än drygt 2000 innevånare i den lilla kommunen i Toscana.
Pienza ligger på en höjd och på 1400-talet hämtades den dåvarande Påven därifrån.
Han rustade upp staden och staden är berömd, fast kanske inte som stad.
Istället är det ost som gjort staden känd.
Där tillverkas nämligen Pecorino di Pienza, kallad världens godaste pecorino.
Och överallt i den lilla staden staplades ostar i olika kulör i varje hörn.
Där visste alla vad pecorino var för något.

Lite som inom handbollsfamiljen.
Där alla vet vad som gäller.
Samtidigt förundras många över att inte fler vet mer.
Och kanske är det precis därifrån handbollen skall utgå.
Som en obskyr delikatess, som smakar bättre än den doftar.
Men det får vi ta en annan gång..