Årets HIF:are hyllas och kommenterar priset: ”Blandade känslor”

Johan Brattberg utsågs till Årets HIF:are inför lördagens match mot GIF Sundsvall.
Skånesport talade med honom efteråt.

När Johan Brattberg dyker upp i Olympias innandöme har han sin stora målvaktsfamn full av priser.
Brattberg blev inte bara ”Årets HIF:are” – den prestigefyllda utmärkelsen som delats ut sedan 1984 – utan mottog även HIF-vännernas pris ”Årets lirare”.
Medan han väntar på intervjun med Skånesport, talar er reporter med tränare Klebér Saarenpää och frågar honom om Brattberg var rätt man som Årets HIF:are.
– Ja, svarar Saarenpää.
– Johan har varit grym och gjort några stora räddningar, den här säsongen. Han har varit viktig för oss på planen, men också i omklädningsrummet, fortsätter han.
Brattberg hör orden och flikar blygsamt in:
– Jag kan gå nu, så att han kan vara ärlig!

Burväktaren stannar dock kvar och förklarar ett par minuter senare sin framgång:
– Jag kom hit med ett förflutet där jag inte haft den tydliga roll som jag känner att jag har här. Jag tränar hårt och ser till att spela varje match. När man får förtroendet är det klart att självförtroendet blir bättre. Oftast kommer prestationerna med det, säger Brattberg.
Ja, han kom till HIF med nästan ett decennium i svensk elitfotboll innanför västen, för Falkenbergs FF, Häcken och Västerås.
Men trots det var antalet matcher under den allsvenska säsongen 2024 i Västerås – 15 – hans dittills högsta i karriären.

I år har Brattberg istället stått i samtliga HIF:s Superettan-matcher.
Har det varit din bästa säsong i karriären? frågar Skånesport.
Den halländske målvakten svävar lite på målet först, men svarar:
– Jaeee… Ja. På ett sätt är det det. Det är första säsongen där jag står 29 matcher, så jag tycker ju det. Men det är svårt att jämföra med tidigare säsonger där jag inte spelat så mycket.
Hur stor skillnad gör det för målvaktsspelet att man vet att man kommer att stå i mål vecka ut och vecka in?
– Självförtroende spelar in på alla spelare oavsett om du är målvakt eller inte. Gör man några stabila matcher och känner att du kommer in i det, växer man med det. Då känner man ett tydligare lugn. Men så är det för vilka spelare som helst, säger han och nämner lördagens match, där GIF Sundsvall kvitterade på stopptid på Olympia.
– Matcher där man egentligen har ett enda skott på sig och så kommer skottet i 91:a – och så släpper man in den. Det är klart att sådant är tungt. Har man flera sådana matcher på rad och blir orolig för att inte spela, sätter det sig lite i huvudet. Det har inte varit så än så länge, säger Brattberg, som anser att han borde räddat Lucas Forsbergs kvitteringsmål.
– Det blir någon konstig träff, men jag ska ju ta den. Det känns olyckligt att den går under mig. Jag känner att jag skulle gjort det bättre.

Bättre har det gått i många andra matcher. Brattberg har gjort flest räddningar i hela Superettan (101) och har ändå hållit nollan femte flest gånger (10).
Han har haft en del att göra i år. Mer än önskat.
– Med tanke på hur våra prestationer varit, har jag fått agera under säsongen. Det känns som att jag i vissa matcher inte behövt göra så mycket, medan jag behövt göra mer i andra. I stort sett är det blandade känslor. Jag önskar att laget tillsammans gjort fler riktigt bra prestationer än vad vi gjort och då kommit högre upp, säger han.
När Skånesport ber honom nämna säsongens bästa insats svarar han med en match av den typen (nio räddningar, noll insläppta mål).
– Jag får säga Landskrona hemma. Där fick jag mycket att göra, men fick hålla nollan.

Vad är det som gjort att det blivit så pass svajigt för resultatmässigt för er i år?
– Vi fick inte riktigt den start vi ville. Det är självförtroende på spelare och får man igång offensiva spelare och att de gör mycket poäng i början, sjunker axlarna ned lite, man spelar mer på känsla och tänker inte i situationerna. Det är svårt att säga, som idag (mot Sundsvall): Vi skapade mycket chanser, men jag vet inte varför vi inte får in bollen. Vi har haft många matcher där vi skapar målchanser, men inte gör mål. Men jag tror inte att vi är jättelångt från att kunna ta kliv. Det är detaljer och att sätta lägen.
Om du själv inte blivit årets HIF:are – vem hade du vilja ge priset till?
– Benjamin (Örn). Han är jättebra, som (mot Sundsvall). Han har gjort många bra matcher, både offensivt och defensivt. Jag hade inte följt honom tidigare, men vad jag hört så är detta hans år där det lossnat för honom. Det är jättekul att se. Det enda som saknas från honom är något mål och fler poäng – annars har han varit guld värd i laget. Det finns andra spelare som jag tycker gjort det jättebra, men jag tycker att han sticker ut lite.

Foto: Bildbyrån