Claes krönika: När alla möjligheter utgör en risk

När alla möjligheter utgör en risk
Jag tillhör dem som följer utvecklingen på börsen frekvent.
Läser på inför öppningen i Stockholm kl 09.00
Summerar i samband med stängningen i New York kl 22.00.
Att försöka förutse händelserna bland bolagens kurser är ett gift.
Ovisshet, förhoppningar, förväntningar, glädje och efterklokhet blandas.
Det blir ofta lustfyllt, som nån form av drink.
En som man vill dricka igen.
Trots att den smakar olika varje gång.
Man vet aldrig vad man får.
Man gissar.
Ju större möjligheterna är, ju större är riskerna.
Riskerar du mindre, begränsar du möjligheterna.

Likadant kan det vara när man följer tabellerna i lagidrott.
Om lag B slår lag F, så kommer lag A klättra i tabellen vid vinst.
Vid förlust däremot, kommer lag A hamna farligt nära nedre strecket där lag C jagar.
Börjar man sätta sig in i resultatens betydelse i vissa serier.
Då är det svårt att sluta.
I slutändan kan enskilda resultatet vara det som avgör alltihop.

I början av september skrev jag om herrarnas Allsvenska.
Jag beskrev den som svårtippad.
Att jag inte trodde att någon skulle kunna gissa rätt på lag 1-13.
Däremot kunde alla sannolikt gissa rätt på lag 14.
Den trevliga nykomlingen Enköping.

Enligt tränarna själva skulle Skånela studsa rakt upp i Handbollsligan igen.
Varberg, Vinslöv och Lugi skulle kvala uppåt.
IFK Ystad och Kropps skulle få försöka kvala sig kvar.
H43 skulle göra Enköping sällskap ner i division 1.

Tar man en titt på tabellen nu när en tredjedel av serien har spelats, så undrar man lite försiktigt hur det står till med kompetensen bland allsvenskans tränare.
Vad det gäller att förutse tabeller då, kanske skall tilläggas.
I skrivande stund ser nämligen tabellen ut på följande sätt.

Naturligtvis är tabellen långt ifrån avgjord.
Väldigt många matcher återstår.
Kan man ändå se trender i detta skede?
Jag tror det.
Just nu skiljer sex poäng mellan laget på tolfte plats och serieledaren.
Två poäng mellan ettan och femman.
Två poäng mellan plats tolv och en sjätteplats.
Med åtta inspelade poäng, skiljer det två poäng upp till en tredjeplats och ner till en tolfte plats. Detta synliggör om något både möjligheter och risk.

Om vi börjar uppifrån och på direktplatsen till Handbollsligan.
Där huserar Skånela som inledde med sex raka vinster.
De har sett bättre ut än jag förutspått.
Därefter två raka torsk och nya frågetecken.
Hur bra är de egentligen, riskerar de att tappa sin position?

På de positiva kvalplatserna ligger i skrivande stund nykomlingen Kropps, en av favoriterna Varberg och återtågande Lugi.

Kropps har inlett sensationellt bra, trots att de allsvenska tränarna baissade deras chanser inför seriestart. Värvningen av målvakten Jonas Åberg från seriekonkurrenten Torslanda har så här långt varit en riktig fullträff. Och Adam Jönsson börjar se ut som innan utflykten till Alingsås. När laget hade möjligheten att gå upp i serieledning, torskade man dock mot Tumba som då låg på negativ kvalplats. Kom verkligheten ikapp?

Varberg inledde lite tveksamt och har på grund av skador tvingats se sig om efter förstärkningar. När ett par av dem väl var på plats, så började laget att övertyga igen och nu ligger de hack i häl på serieledaren.

Lugi har inlett bra, med ett frejdigt och tempostarkt spel.
Trots skador på sina målvakter ligger Lugi i slagläge.
Vinst i hängmatchen så är de ikapp serieledaren.
Och Leonard Gegaj leder skytteligan i år igen.
Ett otroligt imponerande målskytte.

Strax därbakom jagar Aranäs, med sitt offensiva försvar.
Ett försvar som tvingar motståndarna att spela 7-6.
Ett försvar som lämnar målvakterna utan skydd.
Ett försvar som får matcherna de spelar att skilja sig från mängden.
Och nu börjar ligaklubbarna rycka i den interna skyttekungen Rasmus Nyman.
Vilka risker skulle en affär där, innebära för lagets slagkraft?

På sjätteplats skuggar nykomlingen RIK, som trots lite otur börjat bra.
Ett ramstarkt försvar och en taktisk erfarenhet imponerar och skapar möjligheter för vesslorna Carl Hamberg och Anton Schulze, som kanske utgör seriens starkaste kantuppställning. Och då har jag inte ens nämnt RIK Media Group.

Tumba på sjunde plats inledde med två raka torsk, bland annat efter ett rejält ras i klar ledning mot Aranäs. Efter en rejäl upphämtning borta mot Drott blev det kryss, ett kryss som därefter följts upp av tre raka vinster. Laget har riktigt fina kanter och har med sitt 7-6-spel skapat enorma möjligheter för spelsmarta Mattias Windahl. Hur långt skall det räcka?

Åttondeplatsen innehavs av nykomlingen H43, som efter en fin start inte har vunnit på fyra omgångar nu. Skador stör och det är alltid tufft att komma upp en nivå vecka efter vecka.
Nu är det viktigt för tränare Borhammar att få stopp på blödningen och gjuta mod i truppen, annars är risken stor att försprånget äts upp av hungriga konkurrenter därunder.

Nia ligger Torslanda som blandar och ger. De påminner faktiskt om en bartender som glömmer att ta betalt. Förra säsongen gjorde Torslanda en fantastiskt fin säsong, men just nu har jag faktiskt ingen aning var de står.
Stabilitet efterlyses om man skall kunna upprepa fjolårets succé.

Bakom dem hittar vi ett krumbuktande Drott. De stod utan seger inför mötet borta mot jumbon Enköping, och inledde matchen med vad som utifrån uppfattades som totalt ointresse. Det är svårt att förstå hur ett så försvarsstarkt och taktiskt skolat lag, kan uppträda som de gjorde. I andra halvan uppträdde de dock mer professionellt och promenerade hem en säker seger. En seger som följdes upp med en till i matchen därpå, borta mot Vinslöv, där Drotts 7-6 firade stora taktiska triumfer. Två formstarka spelare som utmärker sig är jesper Sivertsson och Simon Holmqvist. Håller sig Drott ovanför en negativ kvalplats, så tror jag att man får vara nöjda givet hur det sett ut så här långt.

På kvalplats neråt parkerar i skrivande IFK Ystad vilket överraskar mig en smula.
Jag tycker att klubben verkar ta förnuftiga steg och hade nog trott att inledningen skulle bekräfta min känsla. Istället uppträder laget som en volatil aktie som man inte vet ifall man skall sälja, behålla eller köpa fler av. Vilhem Ernst drar ett rejält lass i offensiven, där även Lowe Knutsson hänger med i toppen av skytteligan. Svårtippat lag.

Tyresö därunder är en besvikelse så här långt. När laget slog Sävehof i Svenska Cupen trodde åtminstone jag att laget skulle utmana i toppen denna säsong.
Dessvärre drabbades laget enligt uppgift även av en hjärnskakning i den vinsten och en sådan som skall ha tagit illa.
Än är det dock inte försent för spelskicklige Fredrik Hellgren & Co att klättra i tabellen. Tyresö är av hävd bra på att få sina motståndare att se dåliga ut, men en vinst på de fem senaste duger inte. Vändningen bör ligga nära för att riskerna inte skall bli tunga att hantera.

På nedflyttningsplats ligger satsande Vinslöv, en klubb som gjort så mycket rätt på senare år.
Ett bra nätverk, en växande organisation och en bättre ekonomi har skapat möjligheter i husbilsbyn. En föryngring har gjorts och flera profilstarka veteraner fasades ut för att ta nästa steg. Träningsdosen skulle ökas för att ge resultat på längre sikt. Sikten förkortades  dock negativt när laget inledde serien med några förluster och risken för krisstämpel började blinka rött från lagen ovanför. Efter ytterligare två uddamålsförluster kände klubben att en riktningsändring var nödvändig. Inför matchen mot Drott togs Nicklas Martinsson in på bänken istället för David Löfgren. Förändringen gav inte omedelbar siktförbättring, utan laget står fortfarande utan poäng. Och i nästa omgång väntar Lugi. Borta.
Laget har satt sig i en rejäl uppförsbacke i vintertrafiken, och det på väg uppför.
Spolarvätskan är slut. Det är riskfyllt att köra om då.
Det skall bli spännande att följa navigationen framöver.

Den förväntade jumbon Enköping har bjudit på fin inramning med tifon och lapp på luckan i hemmahallen, men poängen låter vänta på sig.
Kommer det ens att bli några?
Möjligheterna är nog inte så stora tyvärr och det tycker jag är synd.

Och med det är vi tillbaka till det här med möjligheter.
Att jaga dem är en positiv upplevelse som skapar energi.
Möjligheter att gå upp, att få kvala sig uppåt, eller att hänga kvar.
Allt det där är generellt relativt lustfyllda äventyr.

När man börjar tänka på riskerna däremot, då väntar en annan resa.
Tänk om man missar möjligheter att gå upp?
Tänk om man hamnar i negativt kval, eller åker ur.
Då snackar vi istället ångest, tyngd och risk.
Det är betydligt svårare att lyfta i sin prestation då.

Tar man ut en seger i förskott, kan nonchalansen bita en i röva.
Är man rädd för att förlora kan man drabbas av kramp.
I en jämn tabell blir nyanserna lättare att skönja.
Att hålla sitt lag på tå och med en lustfylld anspänning kan vara tungan på vågen.
Skillnaden mellan en trettondeplats och nedflyttning eller en fjärdeplats och kval till Handbollsligan kan avgöras när man minst anar det.
Skillnaderna har sannolikt sällan varit så små som i denna upplaga av Allsvenskan.

Och med sagt så konstaterar jag nu att börsen efter en dålig vecka nu rör sig uppåt igen.
I Trumps turbulenta Amerika går börserna mot all time high.
Detta trots varningstecken som förhöjd arbetslöshet och höjda priser.
Börsen tuffar på med allt högre risk.
Ungefär som vissa klubbar gör och har gjort.
Man tänker att vinsterna ligger runt hörnet om man bara satsar lite till.
Är det månne ett för riskfyllt beteende?

Diskutera i smågrupper

Och medan ni gör det så kan ni lyssna på detta örhänge.
Det är en eftertänksam lyrik från Bob Dylan i en uppdaterad version med bland andra Willie Nelson, Chris Stapleton, Lee Ann Womack och Jamey Johnson
Ja, det är en låt som växer och blir bättre för varje minut.
Världsklass!

Att stanna tiden vid straffar eller inte stanna tiden vid straffar – det är frågan