Möt Simon Kristensson från Ystad – från ungdomsdomare till internationella uppdrag

Möt 34-årige Simon Kristensson från Ystad, fotbollsdomare, lagspelare i vardagen och en målmedveten person som drivs av att alltid göra jobbet lite bättre än dagen innan.

Namn: Simon Kristensson
Ålder: 34
Bor: Ystad
Jobbar som/studerar: På LF Skåne
Favoritmat: Något med pasta
Favoritmusik: Alllyssnare
Favoritlag i Sverige: Rydsgård AIF
Favoritlag utomlands: Har inget
Motto: Jobba lite hårdare än alla andra, så kommer det betala sig över tid.

Vem är då Simon Kristensson?
– Familjepappa med två barn, Vincent (3), Ottilia (1,5), och en fantastisk sambo, Sofie. Gillar att ha många bollar i luften och hela tiden röra sig framåt. Föreningsmänniska och målmedveten. Hade du frågat Sofie hade hon nog lyft fram ett visst kontrollbehov och envishet.

Ta oss igenom ditt eget spel- och domarkarriär, hur ser din bakgrund ut?
– Fotbollsdomare är kanske inte det man drömmer om när man växer upp. Jag började som många barn spela fotboll i Skurups AIF när jag var 6 år gammal, inga tankar på att bli fotbollsdomare. När vi var 12 år skulle alla spelare gå en ungdomsdomarutbildning för att kunna hjälpa föreningen att döma våra ungdomslag. På den tiden var idrottsplatsen mitt andra hem, så för mig föll det väldigt naturligt att testa. Sen hade jag turen att vi var några ambitiösa killar som sporrade varandra och hade en förebild i föreningen i form av Mirza Huremovic, som la mycket tid och stöttade oss. När jag var 16 år blev jag distriktsdomare och länge försökte jag kombinera att spela fotboll i Rydsgård AIF och döma fotboll, även om det inte alltid var så lätt. Man kan tycka att det är konstigt, men som spelare kunde jag vara rätt aggressiv mot domarna och inte sen med att berätta för dem när de gjorde fel och hur de borde göra. Detta gjorde att jag mer eller mindre tvingades sluta spela och istället satsade helt på domarrollen. Numera är domarrollen inte längre en hobby utan mer som ett jobb.

Vilken domarutbildning har du genomgått fram till idag?
– I Sverige har man fem stegutbildningar som man måste bli uttagen till och sedan klara sig igenom för att få behörighet att döma Allsvenskan och Superettan. Lyckas man bra kan man bli nominerad till att bli FIFA-domare för att få döma internationellt. Då är detta ofta kopplat till att man åker iväg en vecka vid två olika tillfällen där man blir granskad från topp till tå och får med sig olika utvecklingspunkter.

Vilka egenskaper anser du behövs eller krävs för att vara en bra domare?
– Det finns såklart massor av egenskaper som är bra att ha som domare, men jag skulle lyfta fram regelkunskap, att vara konsekvent, ha mod och ödmjukhet. Publiken kommer inte dit för vår skull, utan vi är där för att göra ett jobb och lagen är kunderna som förtjänar samma engagemang oavsett vilken match det än är.

Finns det någon match som är lite ”svårare” att döma?
– Något som jag lärt mig är att det är omöjligt att säga om en match kommer bli ”svårare” på förhand, oavsett om det är toppen mot botten eller en seriefinal. Det handlar ofta om hur matchen utvecklar sig och när det blir mycket känslor. Exempelvis när resultatet svänger fram och tillbaka brukar det leda till mycket känslor och frustration hos spelarna som de tar ut över oss.

Vilka situationer anser du kan vara knepiga att avgöra och ta rätt beslut?
– För min del som assisterande domare är det lätt att säga tighta offside, men det många inte vet är att en av våra viktigaste uppgifter är att agera skyddsnät, dvs se det som händer bakom domarens rygg. Här kan det vara knepigt att avgöra när det är rätt läge att gå in och hamna i centrum.

Hur påverkad blir du av åskådarnas och supportrars högljudda ljud?
– Inget alls skulle jag påstå. Jag älskar Allsvenskan och den publikfest många matcher är. Skulle inte vilja byta ut det.

Domarna på planen får utstå en hel del kritik. Hur handskas du med glåporden och publikens negativa åsikter?
– Det är såklart aldrig roligt, men du lär dig att hantera det. Även om man kan bli förvånad över vilket ordval till synes civiliserade människor kan ta. Någonstans får man ta det onda med det goda.

Den vanligaste fördomen mot domare?
– Att storlagen blir förfördelade p.g.a. att vi domare inte vågar blåsa mot dem – det stämmer absolut inte.

Vad anser du om VAR?
– Det är en infekterad fråga och svårt att ge ett kort svar. Jag är positivt inställd till VAR. VAR är inget som kommer att försvinna och snart är vi det sista landet i Europa som inte har VAR; även små länder som Färöarna har infört VAR. Jag tycker det går att se vilka problem våra svenska lag har när de är ute och spelar i Europacuperna där VAR finns, eftersom man inte är van vid det. De uppdateringar och nya tolkningar som görs i regelboken skrivs ofta med utgångsläget att det finns VAR. Sen kan jag tycka det är konstigt att lagen får sitta med paddor och direkt kolla om domslutet blev korrekt eller fel, publiken får repriser och tv-tittarna där hemma får se allt i slowmotion i olika vinklar. De enda som inte får kolla på någon repris är domarna.

Är det något annat du vill lyfta fram som jag missat?
– Det är få förunnat att döma elitfotboll och döma matcher runt om i Europa, men det hade aldrig gått om du inte har ett lag bakom dig som ser till att skapa förutsättningar. Jag har en fantastisk sambo som drar ett stort lass där hemma när man är borta ibland i flera dagar. Våra föräldrar ställer upp och stöttar oss på många sätt i vardagen. Eftersom jag inte är proffs gäller det att ha en förstående arbetsgivare som också gör det möjligt.

Du är just nu i Albanien för att representera Sverige som domare i U19 EM-kvalet. Du har redan varit med och dömt en match. Hur fick du beskedet om att du skulle döma i U19-EM-kvalet i Albanien, och hur reagerade du?
– Kval till U17/U19-EM spelas alltid som en miniturnering på 9 dagar där alla möter alla. Man kan säga att det är en del av den internationella karriär alla domare går igenom innan man är aktuell för nästa steg. Vi får beskedet av vår coach som ringer upp och meddelar. I denna typ av turnering är det alltid en huvuddomare och en assisterande domare. Känslorna är såklart glädje över att man blivit uttagen, fast med en viss oro innan man har kollat kalendern och inser vad som krockar på hemmaplan.

Vad innebär ett sådant internationellt uppdrag för din domarkarriär?
– Man kan säga att det är ett skyltfönster för mig och Joakim att prestera, visa våra kvaliteter och bevisa att vi är redo för nästa steg.

Vilka utmaningar kan finnas med att döma i ett annat land – exempelvis språk, spelstil eller publiktryck?
– Den stora skillnaden med att döma internationellt är att man saknar relation till spelarna, och du kommer med stor sannolikhet inte träffa dem igen. Därför har det en tendens att bli lite mer fyrkantigt och mindre relationsbyggande.

Vad hoppas du själv få med dig erfarenhetsmässigt från det här uppdraget?
– Man lär sig alltid saker när man är iväg. Ibland är det incidenter på planen som man kan ta med sig till framtiden, annars finns det alltid mycket att lära av domare från andra länder och kulturer.

Om du blickar framåt – vilka mål har du som domare efter EM-kvalet?
– Att vi ska ta kliv på den internationella nivån och få ännu bättre matcher. Målet är att en gång döma Champions League och det är det vi kämpar för.

Avslutningsvis, hur ser din drömmatch ut som du skulle vilja döma?
– Jag skulle säga att det inte finns någon direkt drömmatch, utan drömmatcherna är alla de matcher där man kommer in efteråt och känner att man har presterat, lyckats fatta alla beslut rätt och fått matchen dit man vill.

Foto: Bildbyrån