Claes krönika: ”Vill du också vara expert?”

Kommer ni ihåg patientbrickan?
Den vita med ditt namn instansat i.
Minns att jag tyckte det var stort att få min första.
När jag flyttade hemifrån skulle det göras en ny.
I formuläret jag fyllde i stod – ’yrke’.
Jag fyllde i ’EXPERT’
Det gav roliga diskussioner vid läkarbesök när det begav sig.

Desamma fyllde jag för övrigt i när jag skulle in i telefonkatalogen.

När jag flyttade till huset jag bor i idag skulle vi teckna ett nytt elavtal.
På mitt hus finns solpaneler, ganska många faktiskt.
Jag försökte sätta mig in i på vilket sätt detta skulle påverka mina kostnader.
Kände att jag inte var tillräckligt intresserad för att bli expert på det området.
Också..

Det finns dock folk med en faiblesse för just el.
Som försöker minimera elkostnaderna för maximal effekt.
De lägger ut grafer på elpriset på sociala medier och indigneras.
Experter.

På samma sätt som det fanns självutnämnda epidemiologer under covid.
Personer som kopplade 5G till covid och chemtrails till New World Order.
Eller när flera av dessa därefter blev experter på Rysslands invasion i Ukraina.
Nätet är fullt av människor som är experter inom oräkneliga märkliga särintressen.

Antalet experter slår rekord i princip dagligen.
En del känner sig så oerhört upplysta, att de verkar fullständigt oupplysta.
Konspirationsteorier fäster bäst på de som inte kan så mycket sägs det.
Det är sen gammalt och det är #otur

Med det sagt.

Naivt ifrågasättande kan ge andra infallsvinklar som berikar diskussionerna.
I alla fall för dem som är intresserade av andra åsikter än sina egna.

Jag började tänka på den gamle filosofen Krishnamurti.
Han förklarades som den nye Messias 1910, en roll som han avsade sig 1929.
Han pläderade därefter för att var och en måste finna sin egen väg.
Han förnekade allt värde av gamla begrepp och uppmuntrade folk att inte tro på någon auktoritet, inkluderande honom själv.
Krishnamurti menade att det inte finns någon bestämd väg eller metod som kan tillämpas för att finna sanningen om tillvaron eller om oss själva.

Det var ett citat från honom som fick mig att försöka skriva om just expertis;

“It is only those who are in constant revolt that discover what is true, not the man who conforms, who follows some tradition.”

– Krishnamurti

Inom idrotten finns det experter överallt.
Framför TVn vill folk att vallateamet skall sparkas när de ser på Vinterstudion.
Eller uttrycker vansinne över att fel person ingår i stafettlaget i skidskytte.
Flest experter finns det inom fotbollen.
Majoriteten av dessa är milt uttryckt okunniga och saknar dessvärre insikt om det.

Det spelar dock ingen roll.
De kastar sig över ett tangentbord och uttrycker med emfas vilken tränare som skall sparkas.
Vilka spelare som skall petas och vem som borde spela istället.
Dessa diskussioner åker med till jobbet, till fikabordet eller på after work.
Resonemangen påminner ofta om konspirationsteorierna jag nämnde ovan.
Den intellektuella nivån skiftar, men det förenar de intresserade.

För några veckor sedan visste en närmast enig ’expertkår’ att Jon Dal Tomasson var kass.
Han måste bort. Hur spelade han egentligen?
Plötsligt visste alla vad laget hade gjort på träningarna och det var minsann fel.
Spelsystemet var fel, fel spelare var uttagna, petade, utbytta och inbytta.
Ledarteamet på närmare 20 personer kunde i sanning ingenting.
De som inte hade varit på plats på träningar eller i omklädningsrum däremot.
De både kunde och visste.
Experterna.

När fotbollslandslaget spelar svämmar nätet över av kommentarer av blandat kvalitet.
Det finns intresse, engagemang och mod att utrycka vilka åsikter som helst.
Ingen klappar dem på huvudet eller säger ’lille vän’.
Detta intresse, skapar ytterligare intresse och det gynnar fotbollen i stort.
Det påverkar publikintresse, media och omsättningen stiger och stiger.
Det förenar.

I handbollen är det inte riktigt så.
För att ta ett relativt färskt exempel.
När Glenn Solberg, Sveriges överlägset mest framgångsrike förbundskapten sedan Benga-Johan, förlorade OS-kvartsfinalen mot Danmark med ett ynka mål var hans dagar räknade. Han var kass, för odemokratisk och för okunnig.
Hur kunde han misslyckas så radikalt, med en trupp med idel världsspelare, sas det.
Inte av gemene man ute i stugorna i första hand, utan av profilerade personer inom handbollen. Personer som faktiskt kan. Experter.

När den sympatiske Michael Apelgren tillträdde hyllades utnämningen av samma personer.
VM i januari spelades mindre än ett halvår efter ’OS-fiaskot’.
Sverige spelade sex matcher och slog bara Chile och Japan.
Det blev ett praktfiasko, sannolikt svensk handbolls största på mer än 20 år.
Kanske ännu längre.

Experterna som krävt Solbergs avgång menade nu att det var #otur med skador.
En trupp som några månader tidigare ansetts ha världsspelare på varje position, var med tre spelare på skadelistan plötsligt bara bättre än Chile och Japan.

Från TV-sofforna blev det trots resultatet inget större rabalder.

Det var inget att välta internet över.
Hade det ens varit VM?

En uppsida med handboll är att tränare och spelare inte utsätts för samma press och negativa tyckanden utifrån..
Baksidan är att när färre uttrycker sig engagerat, så blir artiklar och inslag färre.

Diskussionerna runt fikaborden uteblir.
TV-avtalen blir också betydligt mer modesta.
Det är till nackdel för handbollen.

Jag tror att vi behöver fler självutnämnda experter som uttrycker vad de känner och tycker.
Detta utan att klassas som okunniga av de som anser sig veta bättre.
Utan att ta ställning visar hanteringen av Solberg och Apel nämligen att bedömningen är extremt subjektiv. Att skillnaden blir så svindlande beror delvis på nepotism.
Det är viktigt att ha backning från rätt personer inom handbollsfamiljen.

Min uppfattning är att det i ett större perspektiv närmast skapat en tystnadskultur som begränsar handbollen. Man skall veta hut. Inruta sig.

Jag läste i Aftonbladet att Tomas Axnér, som jag för övrigt respekterar och tycker om, utsatts för hård kritik i Danmark.
Inte från sin klubb vad jag kan förstå, utan från supportergrupper och tangentbord.
Är hans jobb därmed hotat?
Det har jag verkligen ingen aning om, men det blev en artikel i Sveriges mest lästa tidning.
Kanske blir det också en diskussion om detta runt något fikabord.
Något som fördjupar intresset och skapar nyfikenhet inför kommande mästerskap.

Det innebär i så fall något positivt för handbollen om man zoomar ut lite.

Är kanske handbollens låga takhöjd i relation till fotbollens, en hämsko för den kommersiella utvecklingen av sporten? Påverkar det antalet åskådare på matcherna, antalet köpare av abonnemang, antal artiklar och inslag i media?
Påverkas det generella intresset negativt?
Och om det är så, är det då något vi vill förändra?

Hat och hot är verkligen inget att eftersträva, men engagemang vill vi ha.
Hur reglerar vi i så fall detta?
För om vi vill att intresset för sporten skall breddas, utvecklas och involvera fler, så måste vår sport diskuteras av fler än de som redan är frälsta och de initierade.

På sent 90-tal sjösatte HK Drott en väldigt fin hemsida.
Den var lättsam, snygg och bred.
Bland annat innehöll den en gästbok.
Det var standard på den tiden.
Trafiken och kommentarerna i den gästboken var många och av skiftande karaktär.
Någon tyckte att nivån till sist blev för skämtsam och låg.
Styrelsen beslutade då att släcka ner gästboken.

Jag är inte säker på att det säger någonting egentligen, men nåt är det.
Om människor inte får uttrycka vad det vill i ett forum, så väljer de ett annat.
Känner man sig motarbetat i ett sammanhang, så söker man sig till andra forum.
Försöker man skapa något inom handbollen, men upplever takhöjden låg och diskussionerna syrefattiga, så tar man kanske med sig sina idéer till en annan sport.

Jag tror att det är en av huvudorsakerna till att omsättningen i klubblagshandbollen i Sverige har stått och stampat på samma plats i mer än 25 år nu.
Handbollen vill ha utveckling och större intresse, men allt skall vara som det alltid har varit.
Ingen skall sticka ut och tro att de är något.
Expertisen skall komma uppifrån oavsett fråga.
Det blir byråkratiskt, idéfattigt och tråkigt.

Min övertygelse är att vi behöver fler experter underifrån.
Fler personer som involveras och provar nya grepp utan restriktioner.
Personer som engagerar sig utan att hämmas av andra.
Där naiva frågeställningar, förändringsvilja och högt i tak skapar engagemang och intresse.

Men hur når vi dit?

Diskutera i smågrupper

 

Ekmarks 13 punkter om Damallsvenskan just nu: ”Ett högintressant drag av LUGI”