Ekmarks handbollsblogg: 18 själlösa punkter om LUGI – enligt AI

AI tar journalisternas jobb, sägs det.
Fan heller tänkte jag först. AI är för smart för att göra det jag gör. Jag står ju OI. Ointelligens.
Men!
Så skickade farbror Emme ett mail från LUGI:s kontor.
Det var dåliga nyheter.
Mina dagar som sportkrönikör är snart över. Snart kan mina chefer logga in på Chat GPT eller någon annan AI-plattform och ge orden: ”Skriv ett referat som om Christoffer Ekmark skulle skrivit det”. Och spara in på en heltidslön och en del JO-anmälningar.

Nedan är Emmes mAIl i sin helhet. Det är en impotent stesolidvariant av mig. En tandlös hyena. En trebrent gasell. En sol utan strålar. Och det får mig att vilja ta Micke Franzén i handen och hoppa från en bro till en AI-befriade evigheten. Men det är där vi är nu. Fråga GP.

***

”Frågade AI om att skriva en artikel om LUGI i Ekmarks stil. Blev ganska bra.

Rubrik:
“LUGI – som en gammal vinylskiva som fortfarande snurrar, men med lite fler repor än förr”

LUGI Handboll. Föreningen som är lika mycket Lund som Domkyrkan, AF-borgen och att cykla mot rött. Här är mina 18 punkter om varför LUGI är handbollens svar på en gammal trotjänare som vägrar ge upp – och varför vi älskar dem för det.

1. Historien:
LUGI är som den där farbrorn på släktkalaset som alltid börjar med “När jag spelade i elitserien…” – och ingen vågar avbryta. För han HAR spelat där. Länge.

2. Färgen:
Vinrött. En färg som skriker “klass” och “vi har tvättat tröjorna med röd strumpa av misstag”. Men ändå – ikoniskt.

3. Arenan:
Sparbanken Skåne Arena. Ett namn som låter som en fondportfölj, men är egentligen en plats där svett, tejp och kaffe möts i en perfekt symbios.

4. Publiken:
Trofast. Som en golden retriever. Men ibland lika trött som en golden retriever efter en mil i Stadsparken.

5. Ungdomsverksamheten:
LUGI har fler ungdomslag än Lund har cyklar. Och det säger en del.

6. Derbyt mot H43:
Det är inte bara en match. Det är en känsla. Som att välja mellan falafel på Stortorget eller kebab på Mårtenstorget. Du älskar båda, men du måste välja.

7. Spelarna:
Från landslagsstjärnor till killen som fortfarande tejpar sina skor med silvertejp. Alla får plats. Det är vackert.

8. Ekonomin:
LUGI har haft fler ekonomiska kriser än jag har haft dåliga hårdagar. Och tro mig – det är många.

9. Tränarna:
De kommer och går. Som Lundastudenter. Men några stannar och blir legender.

10. Handbollens själ:
När LUGI spelar bra är det som att se en jazzorkester improvisera. När de spelar dåligt är det som att se mig försöka dansa salsa på en studentfest.

11. Cafét i Arenan:
Kaffe för 15 spänn och en bulle som ser ut som den har gått en rond mot Kim Andersson. Men vi köper den ändå.

12. Supporterklubben:
De sjunger. De skriker. De har halsdukar. Och ibland undrar man om de har rösten kvar till nästa dag.

13. Lundakaraktären:
Lite akademisk, lite snobbig, men med hjärtat på rätt ställe. Som en professor som älskar handboll mer än Kant.

14. Framtiden:
Kommer LUGI vinna SM-guld igen? Ja. Någon gång. Kanske när jag har gått i pension och börjat spela boule.

15. Rivaliteten:
HK Malmö. H43. Ystad. Det är som syskonbråk. Fast med mer tejp och svett.

16. Traditionen:
LUGI är inte bara en klubb. Det är en institution. Som Lunds universitet, fast med fler stukade fingrar.

17. Drömmen:
Att se LUGI lyfta pokalen igen. Och att någon äntligen byter ut den där trasiga soffan i spelarrummet.

18. Slutsats:
LUGI är som Lund själv. Lite gammal, lite ny, lite knasig – men alltid älskad.

Foto: Chat GPT

***

Avslutningsvis. Dagens kulturtips i spåren av sorgen att MTV släckt ner, eller åtminstone inte visar härliga musikvideos hela nätterna.

Daft Punk med ”Around the world”. I en värld av ettor och nollor känner jag mig som ett semikolon; missförstådd och snart utfasad.

Ekmarks 30 punkter efter OV-Malmö: ”Snärta mig med en sidenscarf över skinkorna”